Familjen i Dals Ed

Jag har tänkt så mycket på att dt kan ju inte bara vara i Mark det är så galet. Det måste vara fler på fler ställen.
Det får jag ju också bekräftat gång på gång. Fick en inskannad artikel ifrån en familj jag har kontakt med.

Den handlar om det ärendet som var med i GT för ett tag sedan. En familj som blev av med sin placering som dessutom var mormor och morfar till flickan. I GT säger samma handläggare som i vårt ärende att det verkar vara lika stora grava fel där som i Mark. Nu var det med i en tidning som heter Dalslänningen.
I tidningen svarar sedan ordförande och påstår att tösen kände familjerna som hon flyttat till men det var fel.

Socialstyrelsen tittar som sagt på ärendet. I tidningen står det: Socialstyrelsen bedömer efter sin genomgång av ärendet att handläggningen visar på stora brister och att lagstiftningens krav inte har följts. Flickans behov förekommer knappt alls i den dokumentation som finns och att den även i andra delar är bristfällig. Handläggningen är inte av god kvalitet och utredningar har pågått under oacceptabelt lång tid. Sedan omhändertagandet 12 juli i år har flickan varit med om fyra placeringar i tre olika familjer. Av dokumentationen går inte att läsa anledningen
till dessa många byten, än mindre om flickans behov. Socialstyrelsen anser att nämnden allvarligt brustit när det gäller barnperspektivet och flickans bästa.

Som sagt man kan undra hur många förvaltningar hanterar barn på det här viset?

Olika när det passar

Idag är en sådan där deppar dag när det känns som om det aldrig tar slut att inget händer och man bara är frustrerad arg och ledsen.

Har inget att skriva om och jag känner mig trött.

Fick en berättelse till men där var det en pappa som förlorat sina barn p.g.av en mamma. De hade först delad vårdnad men hon flyttade utomlands och gick till rätten där och begärde en ensam vårdnad och vann. Så han får inte se dem alls. Det är så många ställen där man visar att man inte har något barnperspektiv alls. Barnens rätt till sin far då? Det räknas inte alls?

Som ”våra” de har heller inte fått träffa sin far. Han har inte sett sina barn på snart två år och han får inte ens veta var de finns eftersom han inte är vårdnadshavare.
Han gick till rätten för att få delad vårdnad för att få träffa dem och det är rättegång på gång och under tiden bestämdes att han skulle få umgängen.
Han ringde till förvaltningen och talade om att han vunnit och ville träffa sina barn.

Först hann de inte ordna det för det var sommar (det var förra sommaren, samma sommar som mamman fick träffa dem så mycket så det hann man att ordna.)
Sedan då han hörde av sig igen sa de att de avvaktade domen om vårdande innan de skulle ta beslut. Trots att de så fint talar om barnens rätt till sina föräldrar och har det som argument för att ta dem ifrån oss så gäller det bara då det passar. Här ser man inte till barnens rätt till sin far utan bara till sin mor.

Det får väl bli allt för idag. Hoppas att humöret är bättre imorgon.

Kan man göra ett avslut utan förberedelse?

Fick ett mail med en blänkare ang. en som bloggar om oss igen. Han har bloggat tidigare och hade med trianglarna som jag tyckte så mycket om. Nu skriver han utifrån mitt inlägg att vi plötsligt skulle gjort ett avslut utan att veta om det. Han vänder sig direkt till Patrik Larsson. (s) den förra ordföranden i utskottet.
http://www.pirre.eu/kan-man-ta-farval-utan-forberedelse.html
Det stämmer så bra det han skriver. Hur man kan lida länge av att inte få göra ett ordentligt avslut. Och i vårt ärende så var ju kravet på det borttaget.
Han berättar hur han upplevde det när hans pappa dog och hur han i utbildningen fått lära sig vikten av bra avslut som man till och med skall förvarna om för att de skall bli så bra som möjligt. Han ifrågasätter om man kan göra et avslut utan att veta om det?
Kan man göra ett avslut utan förberedelse?

Vi veta i efterskott att vi gjort ett utan att veta om det. Han undrar gång på gång om det går.

Det slutar aldrig förvåna mig hur illa en del kan behandla andra människor. Hur man hanterar andra mänskor psykiskt och känslomässigt? Hur man kan sätta sig över och ta beslut utan att vara insatt eller veta om bakgrund. Utan att bry sig om de besluten handlar om. Utan att bry sig om vilka konsekvenser besluten får.

Idag är det första mötet för den nya nämnden. På hemsidan ligger inte ens deras namn ute än.
Magnus den nya socialchefen som tog på sig ansvaret att även vara IFO chef tror jag det var skall nu slippa det och en annan tar över. En Helena tror jag hon hette.

Jag fick också höra att nu kommer protestlistorna ifrån facebook att skickas in. Kommer alla så blir det närmare 6000 namn på ett bräde.

Årskrönika och sunt förnuft

Fick per telefon höra att det var ett längre inslag under årskrönika på sjuhärad direkt. Runt socialskandalen i mark. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=279&artikel=4265817 Under del IV
Annars är det rätt tyst för tillfället.

Jag låg i natt och tänkte på det där med sunt förnuft. Vi har fått ett sunt förnuft för att använda det.
Det är när någon slutar använda det eller när förvägras att använda det någon som det blir fel.

Inom militären är det känt att man inte får ifrågasätta, där skall de underordnade bara lyda order.
Tänk er att ett förband skulle få ordern gå fem km norrut. Men säg att det är någon som slängt en bomb mitt i vägen så att det är ett stort hål så använder man ändå sunt förnuft och går runt. Säg att vägen de skall gå medför att de skall passera en djup ravin och bron är borta så skulle t.o.m. de stannar, de använder sunt förnuft. De fortsätter inte att gå utan stannar.

Jag tänkte på mannen som körde på en 1-3 väg förra året. Ni vet en sådan där som turas om att vara två filig. Det kom en amulans med blåljus och han förstod att det var bråttom så han gasade på för att de fortare skulle komma förbi och just där råkade det vara en fartkamera. Han fick böter.
Det blev ramaskri. Mänskor som använde sitt sunda förnuft protesterade och jag vill ha för mig att han till sist, efter mycket om och men slapp böterna.

Om man kan använda sunt förnuft i andra sammanhang varför inte här?
Att barnen inte skulle få komma hem igen är galet, går emot allt vad sunt förnuft heter. Att de inte under ett helt år eller under tiden det utreds (om de skall hem igen om det nu skall behövas) skall få träffa oss, är lika dumt. Att barnen skulle må dåligt av att träffa oss är ren galenskap. Vem som helst med lite sunt förnuft förstå att det är inte av att träffa oss de skulle må dåligt utan av att inte träffa oss alls.
Att sedan förvänta sig att vi skall acceptera och finna oss i det är inte klokt. Även det går emot snut förnuft. Men det fungerar så länge vi finner oss i det. Det fungerar så länge vi ställer in oss i leder och följer order, gör det vi blir tillsagda, gör det som förväntas av oss.
Det värsta är att vi alltför ofta gör just det, låter bli att protestera även om det går emot sunt förnuft bara för att man är rädda för konsekvensernas.

Jag tror nog och hoppas att utredarna är kloka personer och kommer fram till att barnen skall hem igen men skulle det vara så att de inte gör det kommer vi aldrig acceptera att ställas utanför.
Jag har många gånger under det här året funderat på varför vi inte bara åker dit eller ringer.(De skulle väl antagligen lägga på. Paketet vi skickade löste de inte ut utan det kom tillbaka. De har väl också fått order.)
Men det är återigen av rädsla för att det skall vändas emot oss. Att det skall användas som ytterligare ursäkter för att inte flytta hem dem, ge dem ytterligare ursäkter att anklaga oss eller flytta barnen igen. Av rädsla så använder vi inte vårt sunda förnuft men jag tänker inte ta det så länge till för det är ändå barnen som hamnar i kläm.
Det är barnen som tror att vi svek, att det var vi som inte ville ha dem, att det var vi som valde bort. Det tänker jag inte ställa upp på.

Jag vet att vi är många som sitter i samma situation och det kan bara fortgå så länge vi rättar in oss i leden, så länge vi ställer upp och håller tyst. Vi måste protestera, vägra ställa upp på saker som går emot allt sunt förnuft allt man känner och vet är rätt bara för att någon galenpanna har bestämt att det skall vara så. Det måste bli känt hur ofta det är så, hur ofta det händer att barn hamnar i kläm för att vi är rädda för att protestera. Det är bara protesterna som kan förändra och då måste de vara ljudliga. Vi måste hjälpas åt.
Vad är det för samhälle vi vill ha? Vad är det för samhälle vi vill att våra barn skall växa upp i? Ett samhälle där de som är satta att skydda är de som rycker undan benen på de utsatt gång på gång? NEJ.

Vet att det kanske tillkommit några längs vägen hoppas att ni varit in på www.barnmisshandelavmyndighet.se där kan man skriva på protestlistan då går protestmail ner till Mark. Vet att många mailat och skrivit ner personliga brev i protest. Hjälp mig så att det inte stannar av bara för att tiden går. Fundera över om det är någon i er omkrets som skulle kunna skriva på.

2011

Jo det blev nyårs firande för vår del också men det är jobbigt att klä upp sig sätta på leendet när det känns som om man går sönder inuti. För det första hade jag inte inspiration, ingen lust ville helst lägga mig och dra täcket över huvudet men det kan jag ju inte. Det är ju andra som räknar med mig, ¨som sonen jag måste ju för hans skull.

Tvingade in mig i duschen lade i färg i håret för att försöka pigga upp det lite. Det säga att det första det syns på om man mår dåligt är håret. Jag lovar er att det här året märks på mitt. Hur ofta jag än tvättar så ligger det livlöst. Bara en dag sedan ser det smutsigt ut och otvättat. Såg i något inlägg någonstans efter uppdrag granskning någon som tyckte att jag åtminstone kunde försökt fixa till mig. Det hade jag samtigit som jag inte ville göra mig till, då hade jag säkert fått anmärkningar för det. Titta vad hon ser stylad ut det var nog bara för att komma med och visa sig på TV.

I vilket fall. Sedan skulle jag ta fram en ny parfym dagen till ära och tappar den… rakt i stengolvet i badrummet. Det var en stor dyr flaska. Nu går det knappt att gå in där. Undrar hur länge doften, lukten som nu känns som stank kommer att sitta i. Sedan då jag skulle sätta på mig örhängen tappar jag ena pluppen på baksidan. Det tog nästan 30 minuter att leta reda på den. Tröjan jag skall ha fastnar i något och jag drar upp en stor reva så det var den tröjan. Kunde kvällen börja bättre? Definitivt.

Var det någon som märkte något under kvällen? Tror inte det, man börjar bli expert på att inte låta det märkas. Det trasiga inuti som får en att vilja skrika rätt ut, får en att vilja slå någon (naturligtvis inte vem som helst utan vissa inblandade omänskliga varelser)

Hela jag protesterar, vi har inte gjort något avslut och vi har inte accepterat ett avslut. Vi skulle aldrig acceptera ett av slut.
Men det som förvånar mest är att förvaltningen redan bestämt utgången innan utredningen är klar. Det var på deras recomendation utskottet hade tagit beslut. Att det gamla utskottet hade den åsikten det visste jag men nu med allt nytt folk och socialchefen som gått ut i media och lovar upprättelse gör det samma får jag bevis efter bevis för.
Handlar om att slösa på skattepengar och handlar om att göra något bara för syns skull, för att det skall se bra ut. Man gör det man är ålagd även om tanknen ifrån "vissas sida" är att det inte kommer att leda till något. En hel utredning som kostar miljoner trots att man redan bestämt sig för hur det skall bli?
Som sagt tur att det nu blir en ny nämnd och ett nytt utskott och jag hoppas att de har mer sunt förnuft och är mer rädda om sina innevånare än de tidigare var.