Dom tog "våra" barn

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 5 augusti 2012

TV4 nyheterna granskar

Då var första inslaget om Donia igår.
http://www.tv4.se/nyheter/artiklar/nyheterna-granskar-15-aring-dog-pa-familjehem-501d6abe04bf722417000005
De fortsätter i kväll.
Hur kommer det sig att ingen är ansvarig, ingen skyldig.
Flickan var 14 och sjuk i en månad och fostermamman tyckte bara att hon behövde näringsdryck.

I morgonens Virtanen är det en intervju med Morgan Alling
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4250
Han berättar om sitt liv som placerad och om hur det är idag. Om sin längtan att vara med sina barn som gör att han inte ens har lust att stå på scen.

lördag 4 augusti 2012

Barn som dör under myndighets ansvar

Familjen som åkte på semester och lämnade sig tvååring eftersom hon inte hade pass har nu avbrutit sin semester. De fick dåligt samvete.
Som försvar menar de att tioåringen ju så gärna ville åka så därför gjorde de honom till viljes.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15203447.ab Myndigheter utreder nu men det konstiga är att det ser ut som de får behålla sina barn. Det var ju ingen fara.

– Barnet verkar har haft tillräcklig tillsyn hela tiden. Just nu hittar vi inget som tyder på att föräldrarna har begått något lagbrott, säger Anna Szymocha-Zak.

Man kan undra var de kommer att lämna barnet nästa gång och man kan undra varför det verkar som barn måste dö för att någon skall reagera.
Reagerat har någon äntligen gjort.

Vad gäller barn som dör blir det ett inslag om Donia som dog i sitt familjehem på tv4 både i nyheterna i kväll och i morgon vet inte om det är både 19 och 22 sändningen.
Sedan följer de upp i morgonsoffan på måndag med repris på kvällen.
Om en bio förälder missköter sina barn så LVU as de men om myndigheterna som tar barnet gör fel och det t.o.m. dör så händer inget och ingen är ansvarig.
Vet inte vilken vinkel de tar men det borde vara rimligt att man på statens bekostnad skall ta reda på vad som hände.

Det blir en fortsättning sedan men den återkommer jag om.

fredag 3 augusti 2012

Bedömning på postit lappar

Fler kommuner får kritik. http://hd.se/landskrona/2012/06/26/skarp-jo-kritik-mot-individ-och/

Bedömningar som skrivits på post-it lappar, "domstolstrots" och beslut om tvångsomhändertagande som fattats av obehörig, Under en tid har JO tagit emot flera anmälningar från enskilda personer mot individ- och familjenämnden i Landskrona.

– De ärenden som vi har haft var en bidragande orsak till att vi valde Landskrona, säger Carl-Gustaf Tryblom, byråchef på JO.

I protokollet från inspektionen får individ- och familjenämnden kritik på flera punkter. Bland annat har personakter varit i oordning, det gick inte att utläsa vilka beslut som tagits och en del utredningstider har varit väldigt långa.

Allvarligast anmärkningar får vården av barn och ungdomar samt familjerätten.

Ja vad säger man?

torsdag 2 augusti 2012

Mötet

Då är jag hemma igen.
Mötet var speciellt och mycket bra. en mycket sympatiskt och helt underbar person vad jag kan bedömma. Vi pratade och pratade och diskuterade problemen som jag sett utifrån vårt ärnden och vad jag hört utifrån andras. Vi diskuterade även vad man skulle kunna göra brister och hur det borde vara. Jag har mycket höga förhoppningar får jag säga.

onsdag 1 augusti 2012

Stockholm

Då är jag i Stockholm.
Jag svängde in på ett spontanbesök hos barnombudsmannen.
Fredrik hade semester men jag talade med en jurist där och berättade om vad som var på gång.
Vi skulle ha mer kontakt efteråt. (min träff idag)
Sedan träffade jag en kompis jag inte sett på 5 år och pratade ikapp oss. Tiden går fort så. Vi hann att både åta, fika och äta igen under tiden vi satt kvar. Så trevligt vi hade.

Var sedan och lämnade grejer och hämtade nyckel hos kompisen där jag skulle sova.
Eftersom hon skulle lägga sig tidigt så gick jag ut och träffade Anne Skåner tidigare ordf i samhällets styvbarn. Själv drabbad som liten och vi gjorde stan och pratade.
Samtalsämnet för dagen kan man lätt sammanfatta:
Vem bär ansvaret för placerade barn som dör i ett familjehem eller på en institution.
Det finns ett "färskt " ärende (Donia) där åklagaren lägger ner och menar att det inte finns bevis trots att det inte gjorts någon utredning. Trots att de inblandade säger en annan sak än vad som står i dokumentation från sjukhus.
Har inte en vårdnadshavare rätt att på statens bekostnad få veta vad som hänt? Det borde vara så.

I sydsvenskan står det om ännu ett barn som farit illa. http://www.sydsvenskan.se/malmo/spadbarn-overgavs-i-bostad Polis blev uppringda ang ett skrikande barn och då de kom till platsen så hittar de ett ensamt spädbarn i en lägenhet. Det fanns ett barn till i närheten (inte i lägenheten) men ingen annan. Någon har alltså lämnat vad et verkar inte bara ett utan två barn utan tillsyn. Ett räcker.

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....