Att förstå anknytningsteori

Fick en länk till en av mina favoritbloggare. http://evalenaedholm.se/blogg/2011/12/familjehemsforaldrar-ar-viktiga-for-anknytningen-blod-ar-inte-tjockare-an-vatten/
Den här gången skriver hon om oss.
Hon har sett Uppdrag Granskning och filosoferar lite runt anknytning.
Hon reagerar över hur man först tar barn på grund av att de missköts och har dålig anknytning och sedan använder man anknytningen de fått i det nya hemmet, hos familjehems föräldrar, oss som ett skäl att ta barnen ifrån oss.
Hon skriver:

Blod är inte automatiskt tjockare än vatten, känslomässig anknytning är viktigare än biologiska band

Vi ger oss inte

Först hittade jag ett inslag på radio västerbotten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4832093
Ordförande för samhällets styvbarn säger att fosterbarn aldrig skall behöva en ursäkt igen.
Men jag hävdar att forstätter man som nu så kommer det ändå blir så.

Fortsätter jag in på hennes blogg den kopierar jag delar av rätt av, det handlar om oss, den är så bra. Har inte tagit med allt utan ni får följa länken om ni vill läsa hela. http://anneskaner.wordpress.com/2011/12/02/blod-ar-tjockare-an-karlek/
Hon skriver:

Vi såg den sista etappen i Uppdrag Granskning och även om de utelämnade en del viktig information från Socialstyrelsen som kunde stärkt bilden än mer, så var inslaget bra. Det speglar inte minst hur olika socialtjänstlagen och LVU tolkas i Sverige. Här talas om att barnen skall återförenas, trots tre tidigare misslyckanden.

Hon fortsätter:

Uppväxtplacering ska innebära att barn skall känna sig trygga i sin uppväxt och veta att de får växa upp i lugn och ro. Men föräldrabalken och LVU krockar och LVU är den starkare som slår fast att blod är tjockare än kärlek och omsorg. Eller för att citera Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet och expert på anknytning: ”Förälderns rätt att återfå barnet väger i nästan alla sammanhang tyngre än barnets rätt att få vara kvar där det har rotat sig”. Broberg påpekar också att ”LVU verkar vara skriven för äldre barns tillfälliga placeringar snarare än för små barns långsiktiga behov av stabilitet i sina föräldrarelationer”.
Det som var så beklämmande i UG i onsdags 20111201 var den advokaten som bara såg caset men inte barnen. Nej det fanns ju ingen garanti att barnen fick stanna i det nya hemmet heller. Nej givetvis skall samhället flytta de här barnen runt runt mellan en mamma och icke fungerande miljö till nya familjer. Ewa fostermamman i Marks sa ”de här barnen kommer om 30 år ställa samhället till svars för att de blev vanvårdade”. Detta är vad som Samhällets Styvbarn vill motverka. Men beslutsfattare och politiker måste någon gång bestämma sig för vems rättigheter det är som gäller – barnens eller föräldrarnas.

Å ni alla som säger jo men barnen skall ju hem igen. Nej de här barnen kommer aldrig att komma hem för att stanna, de är den nya generationens barnvandrare som utsätts för experiment och hänsynslös social exploation tillsammans med 397 små barn i samma sits.

Nej nu är jag arg slutar för den här gången…men inte med debatten.

Samma här jag sitter i ett julpyntat hus och undrar om det är såhär livet kommer att bli, vi utan barnen, träffar någon gång ibland, förhoppningsvis nu här hemma.
Trots att alla fel konstaterats, trots att man konstaterat att barnen har sin anknytning hos oss, trots att man konstaterar att det är oss de ser som sina föräldrar, trots att de inte skall hem igen.
Nej det gör även mig så arg att jag måste sluta.. men inte heller jag med debatten eller försöken att förändra lagen.

Civilkurage

Surfar runt bland ”gamla” artiklar. Hittar sådana som ”pingat” till sina bloggar eftersom de skriver om dem.
Under den i BT om Krügers anmälan ”pingar” Maukonenhttp://maukonen.wordpress.com/2011/11/23/socialtjansten-i-mark-ar-far-med-osanningar/
Hon börjar med orden :

Trodde du att socialtjänsten i Mark har tagit sig i kragen efter den svidande kritiken från Socialstyrelsen?
Det visar sig att man inte lärt sig en viktig sak i alla fall. Och det är att basera sina utredningar på vad som är sant och inte på vad någon påstått eller tyckanden.

Och avslutar med:

Tack Inga-Maj Krüger för din vilja att kämpa för sanningen och för ditt civilkurage!

kan bara hålla med.

Då jag skrev om att socialchefen sagt upp sig fick jag en kommentar här på bloggen. Ni kan läsa den själva men det stod:

Undrar om tjänsten han fått finns?
Vi kontakt med personalavd så minns de inte att de aft denna tjänst ute som sökbar - fast de kanske bara har dåligt minne, eller mkt att göra? Eller så har socialchefen fått en hjälpande hand att mjuklanda...
Vem vet? Inte särskilt viktigt heller för den delen.

Ja inte vet jag och inte har jag kollat men konstigt låter det.

Säger en sak och gör en annan

I går var det ett inslag på radio sjuhärad runt att barnen inte får träffa oss nu då domen vunnit laga kraft. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4832222
Det var redan på morgonen.
En reporter därifrån hade ringt upp förvaltningen och de hade bekräftat med sagt att självklart kommer barnen att få träffa oss igen och en plan för det skulle komma till nästa nämndemöte.
Men jag menar ju att det då borde det ha fått rulla på tills något annat bestämts.

Sedan på väg till jobbet ringde TV 4 Borås som hade sett och hört inslaget och det blev en intervju i bilen på vägen
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=fostermamman_kritisk_mot_umgangesstopp&videoid=2106139

I dagens Hallandsnyheter stod det om skammens kommun, det var inte Mark utan Falkenberg. Mark kallar de ju skandalkommunen. Jag vet inte vilket som är värst.

I sjuhärad idag http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4834592
talar de om att det inte blir någon utredning runt krisen i nämnden. Socialdemokraterna vill ju inte medverka.
Margaretha Lövgren (M) Kommunalrådet får frågan:

Men är det så att ni inte upplever det hela på samma sätt som socialdemokraterna?

Och svarar:

– Jag tror att vi har en del olika bilder och vi har ganska högt till tak i vår grupp, säger Margareta Lövgren. Visst har det förekommit kritik, men det handlar väldigt mycket om upplevelser.

Ja det låter ju bra utåt men jag råkar veta att det inte är så högt till tak utan att hon skällt ut två av sina egna partikamrater för att de inte hade samma åsikt om P-O Hermansson som hon hade. Sedan är det vad jag förstått inte bara åsikter eftersom det är många som har samma upplevelser. Sedan kan man aldrig sätta sig över en annan människas upplevelse. Det är bara den som utsätts som kan bestämma hur det upplevdes och är det så att en känner sig kränkt så är den kränkt även om det ”bara” är en upplevelse så är det t.o.m. straffbart. Man kan väl sammanfatta med att uttrycket högt till tak inte gäller de som går emot henne liksom då det gäller Hermansson de som går emot honom röstar han emot eller försöker få få bort.

Sedan fick jag in en debatt artikel på SVT debatt sidan
http://debatt.svt.se/2011/12/01/trots-ursakten-till-fosterbarnen-regeringen-tar-inte-ansvar/
den vänder sig till dem i ledande ställning och avslutas med frågan:

Slagorden om att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden rörande barn klingar falskt och tomt.
När kommer ni ansvariga att se till att det inte skall vara så godtyckligt? När skall ni se över lagen som gång på gång med all tydlighet visar sina brister? När skall ni se till att barnperspektivet i lagen inte bara blir fina ord utan även efterlevs i praktiken?
När skall ni se till att små omhändertagna barn även får bli trygga barn?

Lagen finns redan

Ja då var då gårdagens Uppdrag granskning om oss igen.
http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=671
Lagen måste ändras om den kan tolkas som den gör.
Kraven på att efterleva den behöer skärpas. riktlinjer för hur och när behöver bli tydligare.

Direkt efter programmet ringde jag Kenneth J (C) han som var med ifrån riksdagen. Ordförande i socialutskottet. De som bereder lagarna för sociala frågor.
Jag frågade om de kommer göra något nu eller vad som skall till. Han upprepade som i programmet att de har mycket andra saker på gång vilket jag redan vet om.
Men sa jag inte då det gäller detta eller dessa barn. Det bekräftade han också. Han skulle tala med några om det idag så får vi se. Men han menade att lagen redan finns men inte efterlevs vilket var kommunernas ansvar. Det inte var lagen som behövde ändras utan man isåfall skulle fundera på vad det är som gör att lagen inte följs.

Redan hittar jag många röster som höjs med just kravet om en förändring. Här ordförande på adoptionscentrum.
http://debatt.svt.se/2011/11/30/en-trygg-tillvaro-ar-viktigare-an-biologiska-foraldrar/
Han kräver liksom fler och fler att lagen ändras utifrån vad som hänt oss. Han skriver att en trygg tilvaro är viktigare än biologiska föräldrar för barns välmåenden.

GP i ledaren lyfter samma fråga. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.787852-blod-inte-tjockare-an-karlek
Även här lyfts problemet att lagen verkar vara skriven för barn som är större, barn som redan har en anknytning till sina föräldrar.
Det står:

Skrivningen i Föräldrabalken om att socialnämnden "när ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år bör överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden" har ingen tyngd. I stället ger i praktiken LVU olämpliga bioföräldrar vetorätt och dragkampen om barnet kan fortsätta under hela uppväxten.
I Uppdrag granskning görs en jämförelse med anglosaxiska länder. Där har den biologiska föräldern omkring två år på sig att ordna upp sitt liv. Sedan görs en permanent vårdnadsöverflyttning. Detta för att det är i barnens intresse att de vet var de hör hemma. Likadant borde det vara i Sverige. Vi behöver en lag som slår fast att om ett barn varit placerat en längre tid har det barnet rätt att stanna kvar där även om de biologiska föräldrarna reder ut sina problem.

Det är bara att den lagen finns redan. Problemet är att den inte följs. Istället kommer man med tolkningar precis som i vårt fall att det skulle vara för barnets bästa att föräldrar finns kvar och har veto rätt till vilket pris som helst. Men priset betalas av otrygga barn.
Här var tanken att man skulle få en dom som testade vart barnen hade sin anknytning och hur tungt den skulle väga, och visst slår man fast att barnen har hela sin anknytning men sedan drar man slutsatsen att det är viktigare att samarbetet men mamman fungerar än att barnen skall vara trygga.
Alltså ett vuxenperspektiv.

Agneta Åhlund från Rädda barnen efterlyste att om det blir en tvist mellan vad som är bäst för barnet och förälderns vilja så skall barnsets bästa väga tyngre. Det står redan i lagen ändå väljer man att döma till mammans fördel. Dessutom på en lögn om att samarbetet nu fungerar så bra.
Återigen det är en skyddsplacering och det finns alltså inget samarbete.
Mammans advokat står dessutom och säger att dragkampen inte är slut utan hon kommer att fortsätta försöka få hem dem. De skall alltså fortsätta leva under otrygga momständigheter på grund av mamman, DET ÄR INGET BARNPERSPEKTIV. Evalotta Grip säger dessutom att ingen får missförstå henne det är ju för barnens skull.
Det är inte klokt skulle jag vilja påstå och som sagt så långt ifrån barnperspektiv man kan komma.
Frågan är bara hur i hela friden ordfröande i nämnden kunde rösta emot ett överklagande. Man ville få testat hur tungt psykologiska föräldrar skall vägas och det fick man inte. Istället avgör han med sin utslagsröst att man skall lägga sig, att det inte är någon ide att överklaga.
Vad säger man? Det finns inga ord.

Som sagt många kräver en ändring vilket är bra men jag undrar om det skall bli till priset av de två små som bodde hos oss. Vad hjälper det de två om andra får det bättre. Det är bra men det hjälper som sagt inte dem.