Dom tog "våra" barn: Fler som upplevt samma sak

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 13 november 2011

Fler som upplevt samma sak

Det är helg och inte mycket händer.
Hittade flera debattinlägg.
http://www.bt.se/debatt/skadlig-sexualpanik-i-sverige(3026456).gm
Ännu en som går till angrepp på dåliga utredningar.
Han talar om att experter länge har påtalat brister.
Han har med några förslag i punktform:

* Utredandet ske i en sluten miljö där få har insyn.

* Socialsekreterarna som utreder har begränsad utbildning i utredningsmetodik. Strävan efter objektivitet, hur man undviker tyckande och fastlåsning i tidiga hypoteser, hur man låter alla komma till tals, att analys och bedömningar måste ha grund i utredningsmaterialet och så vidare. Edvardsson berättade vid ett samtal på 90-talet att endast ett fåtal av socionomstudenterna tar 5p-kursen i utredningsmetodik.

* De utredningar som lämnar socialtjänsten är oftast utförda av en person helt efter eget huvud. Socialsekreteraren svarar själv för upplägg, vilka som ska höras och om vad.
Utredningar ”kommuniceras” med berörda, men det fina ordet innebär bara att de får läsa den färdiga rapporten. Att rätta fel och komplettera med väsentligheter som saknas, är det inte tal om.

* Ingen som helst organiserad granskning av utgående utredningar sker, exempelvis av annan, mera erfaren, tjänsteman eller chef. Man kan säga att normal kvalitetssäkring helt saknas. Så sker inte i statsförvaltningen eller i seriösa företag som är måna om sitt rykte.

Eftersom ingen granskning sker får den enskilde utredaren inte någon återkoppling som kan förbättra färdigheten, det vill säga organisationen är inte lärande.
Socialtjänsten består till 99 procent av kvinnor. Utredningarna blir därför enkönade. Socialstyrelsens handbok Vårdnad, boende och umgänge innehåller få råd och regler till hjälp för en utredare. Det mesta lämnas till utredaren.

Sammanfattningsvis kan man säga att de flesta utredningar som görs kommer fram till det resultatet som utredaren bestämt sig för initialt.

Kan bara hålla med.
Det är det många som gör.
En Mats Lindgren http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/04/i-andra-l-nder-reagerar-man-kraftigare-mot-d-liga-myndigheter
skriver att man i andra länder reagerar kraftigare mot dåliga myndigheter.
Han skriver:

Om det är för barnens bästa att de tillbringat 68 dagar i en totalt främmande familj utan någon som helst kontakt med föräldrarna så är det dags för oss vanliga människor att säga stopp! Det är inte acceptabelt att myndigheter kan agera på detta sätt utan att det blir konsekvenser. Om detta skett i Italien eller Frankrike så hade man rivit Regeringsbyggnaden i Rom eller ockuperat gatorna i Paris tills ansvariga myndighetspersoner blivit avsatta och satts i häkte

Även Mars Gerdau (M) som vi träffade i riksdagen har skrivit ett inlägg http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/10/socialsekreterarnas-jobb-f-r-aldrig-g-fel
Det står:

Socialsekreterare måste ha ett av de absolut svåraste jobben. Socialtjänsten får helt enkelt inte göra fel, eftersom människor kan bli mycket lidande. Det gäller i särskilt hög grad ärenden som gäller barn eftersom de inte kan tala för sig själva och insatser kan leda till att barn tas ifrån sina föräldrar. Socialtjänsten får inte låta bli att ingripa så att vi får missöden som vid några tillfällen slutat i rena katastrofer och dödsfall. De får heller inte ingripa och tvångsomhänderta någon på felaktiga grunder, när det inte finns tillräckliga skäl
Vi är medvetna om att det idag finns brister i kompetens, erfarenhet och kunskaper i arbetet och handläggningen av ärenden. Det är också skillnader mellan kommunerna och uppföljningen av verksamheterna är inte alltid tillfredsställande. Lagstiftningen ställer heller inte tydliga kompetenskrav på dem som ska utföra de allra svåraste uppgifterna

Kraven på förändring blir fler och starkare.

Under mitt inlägg igår komer det mer och mer komentarer från andra som råkat ut för samma sak. Alltså inte en ensam företeelse.
Spännande, undrar vad det får för konsekvenser?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....