Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 31 mars 2012

Barns värde

Fick en länk till en artikel av Patrik Nyberg runt sexuella övergrepp av barn http://www.nyhetsverket.se/nyhet/23384/Debatten-om-sexuella-%C3%B6vergrepp
Han tar upp synen på och hur man hanterat och hanterar sexuella övergrepp på barn i litteratur, media och rätt. Han tar upp olika falangers syn omhändertaganden och på vilka som är viktiga för barn t.ex. NKMR´s
Han skriver:
”NKMR ansåg exempelvis att socialtjänsten i Mark gjort rätt när de omhändertog två små barn från ett familjehem med syftet att placera barnen hos deras mamma och styvpappa. Det perspektiv som vägledde NKMR var att det är viktigare med blodsband än hos vem barnen hade den psykologiska anknytningen”

Han tar upp ett av de stora problemen, att man inte sätter barnen i centrum att man inte utgår ifrån barnen och lyssnar på dem. Vad de berättar och inte heller som i vårt fall vad de ser som sitt. Att det inte blir konsekvenser för de som gör fel mot barn.
Jag tror att det kommer fortsätta så länge inge ser till att det blir konsekvenser för just sådana fel som begåtts mot barn, i vissa fall rena brott.

fredag 30 mars 2012

Skillanden mellan barn och vuxna är en röst

Har jobbat lite för mycket och samtidigt varit sjuk så orken och tiden har inte riktigt funnits i veckan.
Skickade svar på den inbjudna vi fick men väntar på svar ifrån dem.

Nu på morgonen hittade jag en krönika. http://www.dagensjuridik.se/2012/03/varfor-hor-vi-inte-barnen Skribenten tar upp att barn hörs alltför sällan. Att barns vilja visserligen inte alltid är detsamma som vad som är bäst för dem men att inte heller äldre barn kallas på domstolsförhandlingar i ärenden runt dem.
”barnet själv, även om hon eller han är äldre än 15 och 16 år, syns och hörs för det mesta inte i rättssalen överhuvudtaget”
Det finns risker med att barnet hörs i rättssalen, risker som i och för sig finns även om barnet inte hörs - men det finns också risker med att inte höra barnet i rättssalen - inte minst risken att rätten beaktar och anpassar ett avgörande utifrån en felaktig bild av ett barns vilja. Jo - den risken finns måhända alltid, men vikten av att minimera risken bör inte bageteliseras.
Det är barnet som målet handlar om och det är barnet som lever i konsekvenserna av en utdragen rättsprocess och i konsekvenserna av processens utgång, för lång tid framåt av sin barndom och sitt liv.
Det är viktigt att barnet som huvudperson, i betydligt större utsträckning än vad som sker idag, faktiskt kan höras av rätten. Och vikten av att barn bör höras betydligt mer än vad som sker idag förstärks också av de bristfälliga utredningar som trots allt finns i vårdnadsmål där inte minst opartiskheten är en aning svajande. Vikten av att barnet hörs av rätten förstärks också av att oavsett hur opartisk en utredning än skulle vara så är utredningen också en färskvara som bör redogöra för barnets vilja - här och nu.
Och vikten av att barn hörs betydligt mer än vad som sker idag förstärks dessutom ytterligare beaktande själva syftet med processrättsliga principer som omedelbarhetsprincipen, koncentrationsprincipen, och principer om fri bevisföring och fri bevisvärdering - viktiga principer som har till syfte att säkerställa att rättens möjlighet att fatta ett riktigt avgörande baseras på så färska och tillförlitliga uppgifter som möjligt och utifrån en så klar bild av verkligheten vid huvudförhandlingstillfället, som möjligt.
Utifrån barns centrala huvudroll i målet, utifrån att det är barnet som lever i konsekvenserna av processen och dess utgång och beaktande de bristfälliga utredningarna gällande inte minst partiskhet samt beaktande rådande rättsliga principer - så är det ändå underligt att barnen inte hörs i vårdnadsmålen i betydligt högre utsträckning än vad som sker idag.
Skyddsaspekterna är beundransvärda och ganska självklara men barnet är ju redan utsatt".
Så bra skrivet.
Som jag ser det är den största risken att barnen inte känner sig trygga nog att säga det de egentligen tycker utan det en eller annan part vill. Ex i vårdnadstvister där mamman eller pappan påverkar dem så att de inte vågar säga något positivt om den andre. Det gäller att personalen har kunskap om hur barn fungerar och ännu viktigare att man ställer rätt frågor.

Gång på gång framförs att barnens röst inte hörs.
Sitter samtidigt och lyssnar till en debatt i riksdagen runt att ensamstående kvinnor skall få inseminera men även om surrogatmödraskap. Man kan tycka vad man vill om det men det jag fuderar på är hur många kvinnor som väljer att skaffa barn utan man. Tror inte att det är så många. På en föreningssida står det:
Under förra året anmäldes 60 barn som föddes genom insemination till föreningen. Enligt Femmis egna beräkningar föddes totalt cirka 150 barn förra året genom insemination utomlands.
Det som irriterar mig är politikernasx sätt att agera, att man kämpar så för vuxna och deras ”rätt” även om de inte är så många medan man lämnar alla de 400 barn som får hela sin anknytning hos familjehemmet utan trygghet, utan rätt till det de ser som sitt utan lagar eller stöd. Är det för att den ena gruppen är vuxna, kan rösta och hörs och den andra är barn utan rösträtt och utan röst?
Det är vad jag tror.

onsdag 28 mars 2012

På G

Utifrån utskottets möte i tisdags har vi fått en intressant inbjudan.
Det känns bra och vi ser fram emot vad det kan ge.
Kanske ändå en förändring på gång.

tisdag 27 mars 2012

EU dom

I Skellefteå har ett ärende anmälts till Europadomstolen av en mamma. Hon fråntogs sina barn sedan hon misskött dem. Hon fortsatte att ha umgängen med dem men de mådde jättedåligt. Socialtjänsten drog ner på umgängena och mamman överklagade. Hon anmälde det till Europadomstolen som ett brott mot mänskliga rättigheter. Nu har de kommit med sin bedömning: Ärendet var inget brott mot de mänskliga rättigheterna – barnens rätt att utvecklas måste gå före mammans rättigheter.http://www.folkbladet.nu/289999/2012/03/27/barnens-ratt-maste-ga-fore-mammans

Det var värst. Alltså finns det nu en prejudicerande dom till som står fast att barns rättigheter går före föräldrars. Det gällde ju inte i den sista domen angående oss där går mammans önskan före barnens rätt och man hävdar i domstolen att lagen är sådan. Det stämmer alltså inte och här är ännu en dom som visar att de som dömer så har fel och man bryter mot vad som anses vara riktlinjerna inom Europadomstolen. Barnens rättigheter väger tyngre än föräldrarnas rätt till sina barn.

måndag 26 mars 2012

JO avslag

Då har jag fått ett avslag ifrån JO till. Det var min anmälan mot domstolens brist på barnperspektiv.
Men JO ansåg inte att domstolen bröt mot barnperspektivet så man gick på mammans linje. Trots att ett tydligt barnperspektiv skall gälla så är det helt Ok att döma utifrån de vuxnas bästa.
Barnen blir gång på gång de som sätts i andra rummet och de som är satta att skydda dem och deras intresse gör ett fruktansvärt dåligt jobb.

Det blir till att använda avslaget som bevis för att det är så och kräva ändring.
Riksdagen säger hela tiden att ett tydligt barnperspektiv skall råda men jag skickar bevis på bevis för att det inte är så.
Undrar när de tänker agera på det.

lördag 24 mars 2012

Miss igen...

I går dagens BT handlade nästan hela sidan om socialtjänsten i Marks kommun.
Man står inför ännu ett ”krisår ” inför nästa budgettår och ligger redan 20 miljoner back. http://www.bt.se/nyheter/mark/mark-star-infor-annu-ett-krisar(3201843).gm

Facket kallade på mötet i förrgår för att diskutera alla sparkrav och vilka konsekvenser det fått http://www.bt.se/nyheter/mark/sparbeting-fick-hard-kritik(3200704).gm
På podiet satt bl.a. Kommunalråden Margaretha Lövgren och Pelle Pellby samt kommunchefen Haleh Lindkvist, socialchefen Lars Brickzén ordförande Per-Olof Hermansson och vice ordförande Antia Lomander samt personal från kommunal. De fick en skrämmande bild av vilka konsekvenser särskillt inom äldrevården som sparkraven fått. Personal var uppgivna och arga. Många har redan gått i väggen och var sjukskrivna. Man satt och matade tre personer samtidigt och ”skojade” om att man skulle behöva vänd på begagnade blöjor eftersom man inte fick köpa nya.

Sedan kommer nästa ”miss”. Man "glömde" kalla politikerna trots att det är de som är yttert ansvariga. http://www.bt.se/nyheter/mark/politikerna-blev-inte-informerade-om-mote(3200706).gm
De har istället fått läsa om mötet i BT

Kommunals fackförbund, som är värd för mötet, har angett att socialnämnden bjudits in och tackat ja.
Men informationen nådde bara kommunledningen plus socialnämndens ordförande, vice ordförande samt socialchef. Övriga ledamöter i socialnämnden fick inget veta.
Inbjudan skickades redan den åttonde mars till kommunalrådet Margareta Lövgren (M), som skickade den vidare till ovan nämnda.
Per-Olof försvarar sig med :
– Inte ens jag var kallad, utan bara inbjuden.
På frågan :
Hade det inte varit lämpligt att informera resten av socialnämnden, med tanke på de sparbeslut som ska fattas och som rör anställda?
Svarar han :
– Jo, det kan det vara. Men vi har ju en massa möten hela tiden, sedan kan man i efterskott säga att det kanske hade varit bra att göra det.

Det är ju inte första gången som han underlåter att informera nämnden och inte första gången han avgör vad de skall känna till eller inte.
Det får mig att tänka på hur ordförande "glömde" informera nämnden om att advokaten inte skulle vara på plats i rätten i vårt ärende. Eller hur han glömt att vi har begärt rättelse eller företräde inför nämnden.

De hade känt till det i 14 dagar och ändå inte kontaktat eller informerat eller frågat någon annan om de var intresserade.
Hur skall nämnden kunna göra ett bra jobb om både ordförande ser till att de lämnas utanför och förvaltningens tjänstemän sedan gör likadant,ex undanhåller underlag.

Det var även en ”notis” om min anmälan på advokaten till advokatsamfundet. Den ligger inte i nätbilagan så här är en inscannat variant.
Journalisten nämner en rad av mina synpunkter. Allvarliga saker, inte bara tyckande utifrån att jag är missbelåten, utan saker som jag anser gjorde att vi förlorade målet.

Även HN tog upp underskottet http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1569846-miljoner-saknas-i-marks-kommun likaså mötet http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1569710-stor-oro-over-besparingarna-pa-malmsater

fredag 23 mars 2012

Inget nytt men alarmerande

Att barn och eras rättigheter inte är något värda får vi bara bevis efter bevis för. I Kalmar jourplacerar man en tös akut hos en främmande familj trots att resan var planerad och hennes moster var/är avlastningshem en gång i månaden. Varför kunde hon inte varit där under veckan? http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/socialtjanstens-placerade-sjuaring-hos-okanda(3201421).gm
Nu lex Sara anmäler de sig själva men det är ju lite sent. Skadan är ju redan skedd.
Det är väl en sak om det är akut men det ar det inte här.
Sedan kan jag tycka som familjehem om man åker på semester skall väl hela familjen med. Hur skall tösen känna sig delaktig i familjen om de gör skillnad? Åker på semester utan henne?

Känner till en pojke vars familj åkte utan honom. När han frågade varför sa de att det var ju honom de behövde semester ifrån. Han trivdes aldrig mer i den familjen,fann aldrig sin plats där, är det konstigt?
Nej.
Jag själv skulle aldrig ha kommit på tanken att åka på semester utan alla som bor hos oss.

Det första jag hörde när jag slog på radion i morses var barnombudsmannen som kommit med sin årsrapport. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5030948
rättegångar gällande barn som utsatts för våld prioriteras inte.
”En femtedel av åklagarkammarna når inte upp till ambitionen att ha en åklagare närvarande vid barnförhören. Många av kammarna verkar enligt undersökningen omedvetna om att de bör informera barnen när åtal inte väcks”.

Även P1 har tagit upp det http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=5027400
BO vill ersätta socialtjänsten med en barntjänst. http://svt.se/2.22620/1.2751603/bo_vill_ersatta_socialtjanst_med_en_barntjanst med obligatorisk anmälningsplikt.

En ny instans är ju vad jag förespråkar med ett tydligt barnperspektiv, med mänsikor med dubbel utbildning, som utgår ifrån barnen.

I rapporten beskrivs en vuxenvärld som inte uppfattar och reagerar på våldsutsatta barns signaler. En socialtjänst som är osynlig och en rättsprocess där de inblandade barnen får vänta alldeles för länge.
-Jag har blivit rätt förfärad när jag mött de här barnen och ungdomarna som berättar hur de försökt på alla möjliga sätt och vis att signalera att de farit illa. Men så har de bemötts av vuxna i skolan, på BUP och i vården, som inte gjort någonting,säger Fredrik Malmberg, Barnombudsman.

Det är ju tyvärr inget nytt men nu då rapporten kommer blir det som om det hade ingen hört förut.
Frågan jag ställer mig är istället kommer det att hända något nu då? Tyvärr har jag svårt att tro det.

Efter det sista programmet om oss på uppdrag granskning http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=599 krävde ju både experter, rädda barnen och BO en ändring och vad hände?
Ingenting.
Jag tror att det är där man skall sätta in kraften. Kolla upp vad det blev av alla löften, alla motioner som gått igenom och alla beslut. Se till att de drivs igenom så att det blir mer än chock, förfäran, reaktion och sedan ändå inte mer än bra ord.

torsdag 22 mars 2012

Rättelse

För ett tag sedan var vi ju nere i Mark för att tala med den nya socialchefen. Vi ville återigen begära rättelse i alla dokumnet.Sedan har det varit tyst.

Nu hörde jag av mig och frågade hur det gick. Fick ett mail tillbaka att jag kunde skicka ner min kritik så kunde de lägga den som bilaga till akten.

Jag surnade till och ringde upp socialstyrelsen och fick tala med en jurist där. Det vi talade om bad jag att få även skriftligt.
Det är ju nämligen så som jag hela tiden hävdat; Jag har rätt till rättelse i allt jag anser vara felaktigt. Förvaltningen väljer själva hur de vill ta bort men både det gamla och det nya skall vara synligt samtidigt och det är det ju inte om det förs in som bilga. Det skall alltsåföras in i samma dokument.
Jag har dessutom om de nekar mig rätt att få det skriftligt och det beslutet har jag rätt att överklaga i domstol.
Det har heller inte skett.
Likaså vad gäller min begäran om ett sakkunnigt yttrande.

Så nu har jag skickat ner en ny begäran som jag begärt skall hanteras skyndsamt eftersom vi redan väntat två år och jag hänvisar till och har bifogat mailt jag fick ifrån socialstyrelsens jurist.

onsdag 21 mars 2012

Inga rättigheter alls

Vi är ju så bra på barn och deras rättigheter eller???

En undersökning som SVT gjort
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/03/20/fa-elever-ersatts-krankande-behandling visar att mycket få elever faktiskt får ersättning trots ärendena anmälts och eleverna har kränkts.

Det är som jag och många med mig säger att det är nästan hopplöst att få rätt mot en myndighet trots att man konstaterar att de gjort fel. Trots att mäniskor kommer i kläm och hanteras illa. Då det gäller barn är det ändå svårare. De vet inte vad de har rätt till och har svårt att hävda det de har rätt till.

I Radio sjuhärd http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5025093 har de tagit upp (föresten i annan press också) tre barn som kom hit med sin mamma från Montenegro sedan pappan misshandlat dem. De fick avslag på att stanna. De har ingen släkt kvar och har bott här i fem år. Mamman gick under jorden i hopp om att åtminstone barnen skulle få stanna.
Nu skall de utvisas ensamma till ett barnhem.
Den minsta kan inte ens språket.

Barnperspektiv finns överhuvudet taget inte.
När skall de ledande inse att det finns mycket att göra.
Det räcker inte att tillsätta 500 miljoner för att det skall bli bättre på sikt utan att något måste göras nu.

tisdag 20 mars 2012

Brev

Igår fick jag ett brev, från advokatsamfundet.
Det var ju så att då jag fick veta att ett par nämndemän anmält adokaten så skickade jag in lite komplettering.
Igår fick jag svar.
De tar den som en egen anmälan. De har skickat ner min kritik till honom så han får bemöta. Sedan får jag tillbaka och får bemöta och sedan han tills ingen av oss har mer att tillägga.
Sedan får vi väl se hur de bedömmer det.

Har inte hört hur det gått för den andra anmälan.

måndag 19 mars 2012

Lagmän, och kvinnor

I dag är det änu en artikel inne på ämnet att varningarna finns men inte tas på allvar. http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/marteus-utbilda-grottfolket-i-malmo/
Ann Charlotte Marteus skriver:
Malmö tingsrätt släppte ut ett dödligt vapen. Rätten blev som sagt uppmärksammad på faran, men slog dövörat till.
Den blivande mördaren passade uppenbarligen inte med deras bild av en ful fisk: han tillhörde inte socialgrupp 37, knarkade inte, söp inte och hade inget brottsligt förflutet. Han hade bra jobb, uttryckte sig väl och bodde i Vellinge.

En trevlig prick. Och deppig. Stackarn!

Om tingsrätten kunnat sin sak, hade den känt till att kontrollerande, manipulerande misshandlare kan visa upp en jättecharmig fasad i rätten medan kvinnan de plågat är en jobbig, livrädd typ som det är svårare att gilla. Och detta kan påverka rättens beslut.

Frivården ville att tingsrätten skulle göra en paragraf 7-utredning av mannen.
Det ville inte tingsrätten. Som Wendel-Rosberg sade, rätten "träffade ju honom själv".

Skicka lagmän, rådmän och nämndemän på kurs. Det är 2012, för guds skull. De behöver rättssäkras.
Det landar i att lagmännen är för dåligt insatta och för dåligt pålästa i det de skall döma. Den åsikten har jag ochså och många med mig.
Det samma gäller ju för andra sociala frågor.
Lägg då till de politiskt tillsatta som inte ens har en juridisk utbildning och där en del sagt (har hänvisat till det tidigare) att de struntar i vad lagen säger, de röstar med "magkänslan".

Letar man vidare så hittar man en artikel i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14543965.ab
Här är det en av just dessa lagmän, som man upptäcker, är omyndigförklarad. Han hade haft en depression om jag inte missförstått och var omyndigförklarad och satt under god man men var invald har suttit i rätt och fått döma andras gärningar, det går tydligen bra.
Nej, det borde ha upptäckts säger högsta chefen vid domstolen och nu måste de kanske göra om ett antal rättegångar.
Men det konstiga är att det överhuvudet taget var möjligt.

söndag 18 mars 2012

Trött på kritik

Då har socionomerna i Kritianstad tröttnaat http://m.akademssr.se/text/valkommen-pa-studiebesok-i-kristianstad-maria-larsson?tomobileversion=1
De skriver i ett öppet brev där de skriver ett öppet brev till barn- och äldreminister Maria Larsson: Kom hit och se med egna ögon hur vi jobbar!

”Vi har inget emot att vårt arbete granskas, men vi vänder oss mot att denna granskning ofta är osaklig eller direkt felaktig".

Det svåra är att de som sköter sig får kritiken som de som inte gör det förtjänar. Men faktum kvarstår att det är mycket som behöer ändras

lördag 17 mars 2012

Prata med istället för om

Anne Skåner som tidigare var ordförande i samhället styvbarn kom ju på att vi borde starta ett parti som skall driva barnrättsfrågor. Jag har ju varit inne på att starta en barnrättsorganisation så vi slog ihop båda idéerna.
Hon skriver en artikel på newsmill igår http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/15/det-beh-vs-ett-barn-och-ungdomsr-ttsparti
Hon skriver:
Barn och ungdomar är fortfarande gruppen alla älskar att prata om, men gör så lite som möjligt för. Ungdomar skall få jobb, den ena dåliga lösningen efter den andra presenteras. Alla barn skall klara skolan, den ena efter den andra elitistiska idén diskuterar om och hur ungdomar skall klara skolan. Inom den sociala barn- och ungdomsvården talas om inflytande och påverkan, men mycket mer blir det inte.
Hon avslutar med orden:
Det är dags att sluta tala om utan att tala med
Jag kan bara hålla med.

fredag 16 mars 2012

Svårt men lätt

Hittade en länk http://www.vk.se/595362/umea-kommun-kritiseras-efter-tomtebomordet en artikel runt att Umeå socialtjänst får kritik. Det var en sjuårig pojke som mördades av sin pappa och mamman hade anmält oro och även anmält att han hade tagit strupgrepp på henne ändå tillåts pojken åka på umgänge med honom där han lämnas ensam men pappan.
Det fanns alltså varningstecken.

Det är även en ledare som lyfter just det faktum att visa sker kan förutses och därmed undvikas. http://www.dn.se/ledare/signerat/livsfarlig-rattslig-inkompetens
Hanne Kjöller skriver om mamman som mördas av sitt ex på gårdsplanen inför deras gemensamma barn. Hon mördas av sitt ex som bara två månader innan hade frihetsberövats av samme man. Han hade satt handbojor på henne, låst in henne och bönat och bett att de skulle bli par igen. Han hotar att ta livet av både sig och henne och hon lurar honom tillsist att tro att hon går med på att bli par igen så han släpper henne. Det anmäls men han fortsätter att vara på fri fot.

”Tingsrätten, med en rådman och tre nämndemän, överprövar expertisen ochskriver att risken för att gärningsmannen ska fortsätta att begå brott inte ”är så påtaglig att det finns skäl att hålla honom kvar i häkte.” Här finns inga resonemang om varför en jurist och tre lekmän gör en annan risk¬bedömning än polis, åklagare och frivård. En av nämndemännen vill inte ens att mannen ska dömas till fängelse. Han menar i en skriftlig reservation att frihetsberövandet varit mindre grovt och vill därför att mannen ska få villkorlig dom och samhällstjänst”

”Henrik Belfrage är professor i kriminologi och en av Sveriges mest namnkunniga på farlighetsbedömningar. Han listar de fem tyngsta riskfaktorerna för dödligt partnervåld: tidigare våld, separation, depression, äganderättsbehov och planering. Och så konstaterar han att Malmömannen uppfyllde alla fem. Varenda varningslampa blinkade rött. Det kunde, enligt Henrik Belfrage, inte ha varit värre ur risksynpunkt. Men, säger han samtidigt, intresset bland domare att lära sig någonting om familjevåld och farlighetsbedömningar är svagt”.

Visst är det konstigt att det skal vara så svårt när det borde vara så lätt.

torsdag 15 mars 2012

Meningsskiljaktligheter

I gårdagens BT var det också en artikel. Den ligger inte på nätet så här kommer en scannad variant.

De hade inte fått nödvändiga dokument ifrån annan part.
Det har tagit ½ år och de har inte fått in dokumenten. Trots att som jag skrv igår de inte kan göra utredingen som de påstår sig ha gjort den.
Jag har också upptäckt att dokument som jag skickat och begärt att de skulle lämnas till utskottet just inför det mötet inte verkar lämnats, inte så att de har kunnat ta del av den iallfall.

Precis som det står så verkar de välja vad politikerna skall få se och vad de inte vill att de skall få se. Ändå skall de ta besluten och så får de inte allt bakgrundsmaterial.

I artikeln här har även BT fått höra att tjänstemännen inte vill att det skall vara något umgänge mellan barnen och oss om de får bestämma det är alltså inte bara min känsla.
Att tjänstemännen och politikerna inte är överens blir ännu tydligare.
Men som sagt vem är det som bestämmer? Jo politikerna och det är de som måste ha underlaget.

Såg ett program om familjehem igår på kunskapskanalen. ”Barn till låns.” Repris d 15, 17 och 20 mars. Men det handlade om större barn en flicka som inte ville ha med sina biologiska pappa att göra och straffade honom genom att inte höra av sig därför att han inte ville att hon skulle byta till deras efternamn. Sedan var det två mindre barn som slutligen flyttade hem till mamma. Såg inte riktigt hela eftersom det var en tid där det är mycket annat.

onsdag 14 mars 2012

Ansvarsfrågan

Då är socialtjänsten i Media igen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5012867
Den nya socialchefen säger:
– Vi ser att ju mer frågan i det här ärendet snarare blir normalt hanterad på liknande sätt som alla andra ärendet, desto bättre är det. Men om det har varit så att det funnits olika förväntningar ifrån politikerna så är detta en fråga som vi måste reda ut, naturligtvis.
De vill normalisera ärendet dvs (/min tolkning) att tjänstemännen skall besluta i ärendet utan att politikerna lägger sig i.
För det första skulle barnen då aldrig få se oss igen.
För det andra har de väl också missat en väsentlig bit att det faktiskt är politikerna som bestämmer. Det är de som skall ta de slutgiltiga besluten. Som tur är verkar det som de står på sig och behåller beslutsprocessen. Det konstiga är att vi inte fått någon information runt vad man beslutade om än ifrån förvaltningen. Ännu en gång får vi relevant inforamtion runt oss ifrån media.

En sak till slår mig. De säger:
– Vi ser att ju mer frågan i det här ärendet snarare blir normalt hanterad på liknande sätt som alla andra ärendet, desto bättre är det.
Om deras normala förfarande är att det är tjänstemännen som tar besluten utan att politikerna blir informerade eller insyn är det inte konstigt att det blir tokigt. Det är ju vad som ytterst gav massiv kritik och orsakade att två politiker fick avgå tidigare, de menade ju att de förts bakom ljuset av tjänstemännen.


Sedan forstätter man:
Men om det har varit så att det funnits olika förväntningar ifrån politikerna så är detta en fråga som vi måste reda ut, naturligtvis
Hur skall man tolka det? Menar han; Om politikerna förväntar sig att det skall skötas som det skall och de får besluta får man naturligtvis diskutera det eller menar han om de har andra förväntningar på ärendet utifrån vad de begärt och inte får det ifrån tjänstemamma håll så får de diskutera det?

Varför inte bara göra vad politikerna begär?

Grunden är ju att politikerna begärt en plan för umgängen mellan barnen och oss men inte fått det. Tjänstemännen hävdade att de inte kunde komma med någon umgängesplan eftersom de först skulle utreda barnen behov av oss.
Varför då?
Barnen har hela sin anknytning hos oss vilket är konstaterat ett flertal gånger och fastställt i domstol och då är det för de allra flesta självklart att de behöver oss. Sedan har de en dom som kräver det och ansvariga politiker har begärt en plan för det istället skall de utreda. Vaddå?
Det går inte att utreda barnens behov av oss utan att man tittar på hur de reagerar med oss i jämförelse med ur de agerar med någon annan. Nu har den utredningen tagit 1/2 år och efter den utredningen som inte går att göra som de gjort har de kommit fram till att barnen inte behöver oss. Hur kom de fram til det?

Sedan är de så inkonsekventa i sitt agerande. De här två barnen har ju en mindre placerad bror. Han var så liten när han omhändertogs att han inte har någon som helst anknytning till sin biologiska mamma.
Hon är mer en snäll tant.
Då man tog barnen ifrån oss hade han ändå umgängen minns inte om det var var tredje eller femte vecka. Gissningsvis är det så fortfaraden. Det bestämmer man utan utredning om vad som är bäst för honom eller hur det påverkar honom.
Trots att han inte har någon anknytning till mamman vilket även det är konstaterat i domar så har han så täta umgängen men när det gäller de två barn som bodde hos oss där man konstaterat att de har hela sin anknytning hos oss skall de inte träffa oss alls eller väldigt sporadiskt.
Är det någon mer än jag som inte får ihop det?

Nämnden har begärt en plan men får den inte, de har också fått massiv kritik för hur hela vårt ärende hanterats, för brist på barnperspektiv på grund av hur barnen hanterats. Barnen skulle aldrig ha omplacerats från första början. Nu finns en dom som säger att barnen kan bo kvar men under förutsättning att de får ha ett fortsatt umgängen med oss och så styper tjänstemännen det och vill att politikerna skall träda tillbaka så att de får hantera det utan deras inblandning.
Det skulle, tror jag, bra leda till ännu mera kritik ifrån socialstyrelsen.

Slutligen skall ingen inbilla mig att det bara är vårt ärende som hanteras på det här viset.

tisdag 13 mars 2012

Brustet hjärta

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.885061-jo-det-finns-brustet-hjarta
Man kan dö av brustet hjärta. Oftast överlever man så kallat broken heart syndrome, som orsakas av kraftig stress. Men för de värsta fallen finns ännu ingen bot.
Idag fyller sonen år. Högst på hans önskelista står det. Önskar att ”barna” var här.
Tänk o jag ändå kunde ge honom det han önskar mest.

måndag 12 mars 2012

Behålla ansvaret= behålla pengarna

Fick en länk till en debatt artikel i SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/missbruksvarden-maste-forandras_6917193.svd
Det handlar om missbruks vården.
Det står:
Det är därför hög tid att låta hälso- och sjukvården få ansvar för denna stora grupp av drabbade individer.
Missbruksutredningens slutsats utmanar förstås många i Kommunsverige som är rädda för att en överflyttning av ansvaret för missbruksvården till landstingen skulle leda till att pengar och resurser också försvinner den vägen. Utan hänsyn till hundratusentals drabbade och deras familjer slåss kommunernas företrädare för att behålla sina budgetar.
Man kunde önska att regeringen, som varit klok nog att beställa Gerhard Larssons utredning, skulle ha modet att sätta ner foten i frågan och ställa sig på denna utsatta grupps sida. Men snart har ett helt år förlupit, och från regeringen och ansvarig minister Maria Larsson sägs bara att förslagen bereds.
Man kan väl sammanfatta med att det är pengarna som styr.
Kommunerna vill behålla sitt ansvar trots att det inte fungerar.
Som det står " vem skulle uppsöka socialtjänsten för annan typ av medicinsk eller psykiatrisk värd" det borde vara orsak nog att ändra på ett system som inte fungerar.

Jag tycker mig känna igen vissa delar. Att pengar styr, att ingen kan får ta över när det inte fungerar.
Socialstyrelsen kan bara kritisera möjligen ge böter och då det gäller HVB hem stänga ner dem. Men det händer ju sällan. Trots att de får grav kritik så händer ingenting. Mark fick grav kritk för brist på barnperspektiv då de tog oss ifrån barnen och sedan fortsätter de genom att ta bort deras umgängen med oss och ingen verkar ha makten eller möjligheten att göra något trots att de går emot beslut, kritik, och all rim och reson som finns. Jag hoppades ju så mycket på att socialstyrelsen skulle sätta ribban för hur kommuner skall hantera ärenden men det blev ju inte så. Hela systemet måste ju ändras eller åtminstone ses över.

söndag 11 mars 2012

Spädbarn till låns

Ja inget nytt här inte.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=4995596
det var väl vad vi siste men alla inte verkar förstå. Dessa barn får hela sin anknytning hos familjehemmet. Men lagen tryggar dem inte.
De hade honom, barnet bara en tid vi hade dem i fyra år. Hon har inte glömt det är 11 år sedan.

lördag 10 mars 2012

Mardrömmar

Är inne i en period när jag drömmer om barnen.
Mardrömmar.
Jag förlorar dem. Gång på gång.
Vi är med om olyckor och de dör. Jag vaknar alldeles kallsvettig och kan inte skaka av mig. När jag äntligen lyckas somna om är det en ny dröm och de försvinner på ett nytt sätt.
I natt åkte vi båt och pojken föll överbord.
Först ramlade han utanför en liten båt och var nära att krossas emellan båten och kajen. Jag lyckades få upp honom och vaknade.
Sedan somnande jag om och nu var vi på kryssning och han ramlade över relingen. Jag hade panik för jag var ju tvungen att få tag i någon som kunde se till att stoppa båten för att sedan själv hoppa i och försöka hålla honom uppe tills de kunde plocka upp oss. Om ingen visste att vi var där skulle ju inte båten komma tillbaka efter oss. Paniken av att inte vilja lämna relingen för att inte tappa bort honom därute i det stora havet, vetskapen om att han inte är så duktig på att simma, undran över hur länge han skulle orka hålla sig över vattenytan, viljan att hoppa i efter honom samtidigt med vetskapen om att jag inte fick tag i någon som kunde tala om vart vi var så skulle vi båda dö.
Jag vaknade med hjärtat som pumpade då jag letade efter någon som skulle kunna få tag i kapten och inte en själ i närheten. Känslan, paniken vid relingen och se honom i vattnen och vara tvungen att lämna honom där går inte att beskriva.

Andra nätter ramlar de utför stup. Vi är på resor och tittar på sevärdheter och de ramlar. Jag får tag i dem men de glider ur händerna på dem och jag ser in i deras ögon , ser skräcken och kan inget göra medan jag ser dem falla.
Man har ingen lust att lägga sig, vill inte somna när man vet vad som antagligen kommer varje natt.

Fick en länk till http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.4460296-socialtjansten-frias-for-tredje-gangen socialstyrelsen
Socialstyrelsen har återigen granskat ärendet med pappan som anklagades för sexuella övergrepp av sina barn. En anklagelse som sedan visade sig vara grundlös. Det som var med på uppdrag granskning. Kommunen gick fria igen. Är någon förvånad?
Det står:
Sedan nya uppgifter tillkommit tog Socialstyrelsen upp frågan för tredje gången. Det handlade då om bedömningen av trovärdigheten hos den person som anmälde förhållandena i familjen.
Men inte heller nu finner Socialstyrelsen någon anledning att rikta kritik.
Uppgifterna går isär om vilken information nämnden hade tillgång till när det gäller relationen mellan familjen och anmälaren.
Men jag vet ett ärenden där socialstyrelsen sagt ifrån att nämnden, förvaltningen inte får ta emot anmälningar ifrån andra än sådana som har med familjen att göra. Alltså inte ens familj om de inte umgås. Därför att andra inte är trovärdiga. Inte ens nämnden eller förvaltningen får kontakta familjen. Det skule anses vara trakasserier.
Konstigt att socialstyrelsen inom den egna organisationen kan göra så olika bedömningar. Återigen visar det på brister vi har lyft just det att man kan göra olika tolkningar av lagar eller regler t.o.m. inom den egna organisationen.

fredag 9 mars 2012

Fortsatt brist på barnperspektiv

Har varit på begravning hela dagen så jag har inte kunnat det jag velat.
Har iallafall fått in en kompletterings anmälan på nämndemännens anmälan på advokaten. Tänkte att det var lika bra.

Sedan blev jag igår kontaktad av media som kollat upp hur det beslutades på utskotts mötet. Själv har jag inget hört.
De hade visst bordlagt beslutet igen. Enligt den journalist jag talade med vill förvaltningen normalisera ärendet genom att minska nämndens insyn. De vill vara själva om att ta alla beslut. Jag vet ju vad det skulle leda till eftersom de helst vill ta bort oss helt så det vore ju "maran" för barnens och vår del. Som tur är verkar politikerna hållit på att de vill fortsätta att ha insyn och ta besluten i detta ärende som är långt ifrån normalt.

Blev också uppringd av socialstyrelsen som bl.a. undrade hur mycket vi fått träffa barnen. Jag sa som det var och fick en djup suck till svar med kommentaren att de inte lär sig, vi har ju kritiserat hårt just för bristen av barnperspektivet. Jag frågade hur länge de skulle fortsätta tillåta att det pågår.

torsdag 8 mars 2012

Inte lika för alla

I gårdagens tidning kunna man läsa om en mamma som tröttnat.
http://www.expressen.se/gt/arg-mamma-domd-for-hot-mot-attaarig-pojke/
en pojke hade gett sig på hennes pojke och tillsist tröttnade hon åkte till skolan för att ”tala honom till rätta”
Hon sökte upp honom efter gymnastiken tryckte upp honom mot väggen och kallade honom "ungdjävul" och hotade honom.
Vet inget om ärendet men har själv varit mobbad ett år på en skola där jag gick och utifrån min erfarenhet så är det antagligen ingenting mot vad hennes pojke antagligen utsatts för.
Det var väl frustration över det och att inget gjordes och ingen försvarade grabben som gjorde att hon gjorde vad hon gjorde.

Det är klart att man inte får göra så hon fick 70 dagsböter för olaga hot. Det står att summan blev hög för att hon gjort det på skolan där barn skall kunna känna sig trygga.

Det som förvånar mig mest är att inget händer när socialen går in och hämtar barn på deras skolor. De skall ju känna sig trygga där men det gäller visst inte lika regler för alla.
Hur var det då Marks kommun gick in på skolan och hämtade de tre barnen och sedan separerade dem ifrån deras föräldrar under flera månader utan grund?
http://www.expressen.se/gt/tvangsomhandertog-syskonen---i-skolan/
Eller som i artikeln i veckan http://nlt.se/startsidan/essunga/1.1545084-tumult-nar-elev-hamtades-av-polis där en placerad flicka hämtades av polis på sin skola.

Varför gäller det en del barn och inte andra? Varför gäller det en del ”förövare” och inte andra? Alla borde vara lika inför lagen men det är bara att konstatera att så är det inte.

onsdag 7 mars 2012

Besked?

Då får vi se vad jag får för besked efter gårdagens möte med socialutskottet.

tisdag 6 mars 2012

Får man gå emot domar?

I dagens BT står det om två barn som omhändertagits därför att deras mamma gett dem medicin trots att de varit friska.
http://www.bt.se/nyheter/medicinerade-sina-friska-barn(3178131).gm
Jag har ingen historia bakom men konstaterar att det finns skäl att ta barn.

Sedan har Eivor en skribent ifrån Stockholm skrivit en artikel på sourze. http://www.sourze.se/Socialtj%c3%a4nstens_myndighetshaveri_10777126.asp
Den stora frågan hon ställer är om en socialförvaltning eller nämnd får trots en dom som vill värna barnens bästa.
Hon undrar också varför man inte kan ställa en kommun till svars för de fel de fortsätter att göra. Mycket berättigade frågor. Hon trycker på ett antal punkter som skulle behöva ses över Ni kan läsa själva.

måndag 5 mars 2012

Är det över? Nej

Jag hittade en dikt av Anna Nyman en annan fostermamma som förlorat en placering som hon hade i 9 år.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1446355 Det är över nu.
Jag tar inte hela utan den får ni gå in på länken och läsa med delar av den som passar in på mig…
Det är över nu...
Det är över nu Nästan
Fattar inte att det är sant
Att det som hänt har hänt Och får hända
Jag har inga rättigheter Bara skyldigheter
Fast jag inga fel begått Är det jag som får falla
Jag har bara tyckt och tänkt högt Och därmed blivit obekväm
Det jag har lärt mig längs vägen Jag ska aldrig mera vara ärlig...
Hur jag nu ska klara det
Jag ska aldrig mer tycka Bara inom mig
Jag ska aldrig mer tala Mer än i mina tankar
Och när jag öppnar munnen Ska jag lära mig att bara säga rätt saker
Jag ska lära mig att krypa Och vara bekväm Som så många andra
Infoga mig I det led som jag måste infinna mig i
Frågan är om jag kan efterleva den...

Nej den stämmer inte helt in på mig för jag anser inte att det är över. Jag klarar inte att leva med mig själv om jag håller tyst. Om jag låter barn fara illa NEJ det vet jag att jag inte kan.
Så jag har inte gett upp utan jag fortsätter att kämpa både för ”våra” men också för att ändra situationen för andra.

söndag 4 mars 2012

Debattartikel

Då är det en artikel till runt insemination. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ar-ingen-rattighet_6897871.svd
Jag håller med.
Skribenten radar upp argumenten och visar på hur fel man hamnar i diskussionen.
Ett argument;
Adoptioner är godkända för ensamstående,
ja men då kan både män och kvinnor adoptera och frågan är ändå om det är det det bästa för barnet?

Det är OK i andra länder. Men det handlar inte om att det är Ok i andra länder det handlar ju mer om vad vi har för syn på hur det skall vara. Skulle vi i såfall godkänna allt som är godkänt i andra länder? Könsstympning, Kat, vapen?
Det är inget hållbart argument.

Så fortsätter han, läs själva.
Hoppas ingen missuppfattar mig, vill därför klargöra en gång till.
Jag menar inte att ensamstående är sämre föräldrar eller att barn till ensamstående måste få problem men jag anser att det är det ultimata för barn är att ha två föräldrar.
Sedan kan det ändå bli ensamstående med barn trots att man började som två men även om förhålladet inte fungerar kan föräldraskapet göra det.
Men jag tycker ändå att det är en annan sak att planera för ett barn utan den andre parten, sedan kan det fixa sig det med på sikt som min man sa då vi träffades vi har hela livet på oss att få förhållandet att fungera men inte hela livet på oss om vi vill ha barn. Det värsta som kunde hända skulle vara att vi inte klarade att hålla ihop det men då har vi ändå fått något som vi båda ville ha och då får vi göra det bästa av situationen för honom.

Jobbade ett tag i en skola.
Träffade just ett sådant barn vars mamman adopterat ensam.
Hon berättade för mig att hon inte saknat någon pappa tidigare men nu i tonåren hade längtan kommit, hon hade inte talat med maman om det, hon ville inte göra henne ledsen.
Jag frågade om det inte fanns någon man i hennes mammas liv eller omgivning som hon kunde "låna" men det gjorde det inte. Ingen hon kände förtroende för eller som hon kunde "adoptera" som låtsas pappa.
Även om barnen får allt och även om man försöker tillgodose alla behov och har ett bra nätverk så kan längtan finnas där och de är alldeles för lojala för att tala om det.
Barnen tar inte skada och de kan ha det bra men det ultimata är ändå både en väl fungerande mamma och en pappa, som tar ansvar och finns där för sina barn, därför är jag emot att lagstifta bort det.

lördag 3 mars 2012

Barn en rättighet?

Ja, är biologiska barn en rättighet?
http://www.skanskan.se/article/20120302/OPINION/703029960/-/biologiska-barn-en-rattighet
I media diskuteras det villt runt om ensamstående kvinnor skall få inseminera eller inte.
Kvinnor kan ju bli mammor utan en man men en man kan inte bli pappa utan en kvinna inte om han vill vara delaktig.

Är det verkligen en rättighet att få bli förälder om det är på bekostnad av att barnet inte får en pappa? Att du kan fixa till det utan de faktorer/personer som behövs.

Återigen väger vuxenperspektivet tyngre än barnets.
Därmed vill jag understyrka att jag inte anser att det är fel eller sämre att vara ensamstående förälder men då har barnet två föräldrar som inte klarar av att leva tillsammans av olika anledningar.
De flesta har inte valt det från början utan de gör det bästa av situationen.

Det kan ju vara så att de inte ens levde ihop från början utan det bara blev. Kvinnan valde att inte göra abort utan göra det bästa av situationen. Men det anser jag är en helt annan sak än att medvetet skaffa barn utan en pappa som åtminstone på sikt skulle kunna tänka sig en kontakt.

Har en förälder alltid rätt till barn till vilket pris som helst när barnet är det som får betala priset?
Jag tycker inte det och jag tycker inte att man bara för att man är vuxen och längtar, inte hittar rätt har rätt att skaffa barn till vilket pris som helst. Skall tillägga att jag faktiskt funderade på det själv innan jag träffade min man.
Jag hade varit ensam i nästan tio år och började komma till åren som man säger. Det hade funnits så många viliga grabbar som inte brydde sig om att skydda sig eller som litade på att P piller alltid funkade eller mitt ord på att jag tog dem också för den delen.
Men jag kunde inte få mig själv att lura någon på det viset.
Jag tycker att barn har rätt till föräldrar båda sina föräldrar men på sina villkor så länge de blir väl omhändertagna och det blir ju som tur är de allra flesta.

Beslutet verkar vara så viktigt ändå är det inte så många det gäller och det får mig återigen att tänka på de 400 barn som inte tryggas av lagarna. De barn som är så små när de placeras att hela deras anknytning blir hos fosterföräldrarna. Där menar man att den biologiska kopplingen är så viktig att man inte kan trygga dem. Den vuxnes, förälderns makt är för stor.
Den biologiska vårdnadshavaren har rätt till sitt barn No matter what…

Varför är det ingen som gör något åt dem, som hör dem, dessa 400 barn som fått hela sin anknytning hos fosterföräldrarna? Det är ju många.
Nej de är för små för att göra sin röst hörd och därför behöver man inte ta hänsyn till dem.
Det tar några år innan de är stora nog och då kan man alltid slå ifrån sig hörde inte, visste inte, försökte även om det inte är sant…. Och oss lyssnar man inte på för vi är ju inte part.

Hoppas att EU gör något åt min anmälan runt det.
Har gjort mitt bästa för att ”våra” smås röster skall höras.
Har suttit och redigerat band ifrån umgängena med barnen där är det väldigt tydligt vad de vill men det inte kommer fram, ingen verkar vilja höra förutom vi.
Ingen verkar vara intresserad utan det skall utredas genom att fråga andra än dem själva. Det svåra är att välja ut vad jag skall ta med. 16 timmar blev tillsist ca 70 minuter. Har skickat ner kopior till utskottet inför deras möte nästa vecka. Men tydligare än så blir det inte. Nu kan de inte påstår att de inte vet vad barnen själva vill. Sedan är det om de lyssnar till det eller struntar i det. Men enligt lagen skall ett tydligt barnperspektiv alltid genomsyra alla ärenden gällande barn.

fredag 2 mars 2012

Nämndeledamöter anmäler advokaten

Ja då är det ledamöter i nämnden som anmält advokaten.
Det var med i gårdagens BT.
Han svarar attt han gjort det som ankommer på honom, hade någon förväntat sig något annat svar?
Kanske skall skicka in lite mer info om hur han tacklat det hela....

torsdag 1 mars 2012

Feedback från FP

Skickade ett mail till alla de jag träffade i riksdagen och frågade vad som hänt utifrån vårt möte.
Har börjat få respons.
Fick svar ifrån hon som var med ifrån folkpartiet och hon hänvisar till en rapport de gjort som kom i oktober förra året.
http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_17228/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
Den heter när tryggheten saknas och handlade om vad man skall göra när det inte fungerar.

De vill att bara sådana med examen och två års erfarenhet skall få utöva myndighets utövning.
De kanske skall vara två och två en under upplärning och en som ansvarig. Man kan i och för dig undra hur de skall få erfarenhet om de inte får jobba med det.
De vill utveckla kompetensen inom socialtjänsten.
De vill både ha vidare utbildningar och påbyggnads utbildningar, även specialist kompetens.
De som jobbar med det skall premieras, det är jag väl både för och emot.
De vill ha nationell satsning på metodutveckling och utvärdering. Det är ju något vi kämpat för att det skall bli samma över hela landet.
Man skall stärka barnperspektivet.
Äntligen kommer det krav på kvalitetssäkring av vårt arbete. De vill att resultaten skall följas upp och premieras. Bara det inte blir så att man inte vill ta ”jobbiga” placeringar för att man inte har så stora möjligheter att premieras det måste ju utgå ifrån var man står från början.
De vill ha extra stöd för att utsatta, placerade barn skall klara skolan. De vill också att det skal finnas en hälsoplan för varje placerat barn. Det missas ofta.
De vill att placerade barns rättigheter ska bli tydligare, de vill även ha ett personligt ombud för varje placerat barn. Äntligen säger jag. Det är ju en av de sakerna vi drivit.
Obligatorisk utbildning för alla familjehem de vill även ha nationell rekryterings regler och nationella sidor för rekrytering av familjehem. Samarbete det gillar jag.
Punkt 29 älskar jag:
Fler familjehemsplacerade barn bör få sina familjehemsföräldrar som vårdnadshavare. Barn som varit länge placerade i familjehem och knutit an till familjen måste ha inflytande över om de ska bo kvar i familjehemmet, eller flytta till sina biologiska föräldrar, om deras situation normaliseras. När det gäller små barn ska principen om barnets bästa alltid sättas i främsta rummet. Socialtjänsten ska vara skyldig att fortsatt stötta familjehemmet efter en vårdnadsöverflyttning. Slopa treårsregeln för vårdnadsöverflyttningar så att prövningen istället kan göras löpande utifrån barnets bästa.
Funderar skarpt på att byta parti… Det är totalt 38 punkter ni kan läsa själva.