Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 30 september 2011

Empati

I dagens Bt är det en debatt artikel runt att utsatta familjen med barn skulle behöva få en julklapps peng för att få det lite drägligare. En i socialnämnden har skrivit en motion om det. Det har ju varit diskussion runt det fram och tillbaka och nu då de går så mycket back så verkar det inte bli något.

Jag håller fullständigt med. Att leva på gränsen och inte ens kunna unna sig något extra till jul utan att veta att man kanske kommer få ta konsekvenser av det lång tid framåt går inte att beskriva för de som aldrig har levt så.

Det jag reagerar över är vem som skrivit inlägget.
Hon skriver att hon inte kan förstå alliansens oförmåga till empati. Hon uppmanar alla att yrka bifall till motionen.

Jag håller fullständigt med men hon Ann Hjertén är väl den sista som skall tala om brist på empati.
Hon som var den som skrev på beslutet om att rycka barnen ifrån oss utan grund. Utan att titta på om det fanns underlag utan att det hade utretts. Trots att jag ringde henne, vi bad att få komma dit och tala med dem lyssnade hon inte. Hon var helt ointresserad.
Hon visade ingen empati då vare sig för oss eller barnen.

Nu ligger BT artikeln runt rättegången även i nätbilagan http://www.bt.se/nyheter/mark/fosterbarnens-ode-avgors(2962969).gm

torsdag 29 september 2011

Dagen efter.

Det var ett inslag på TV4 Borås inför rättegången igår http://www.nyheterna.se/tv?videoid=2072559&treeId=505020101

även i västnytt
http://svt.se/2.34007/1.2549030/barnen_i_mark_i_kammarratten

I går var vi då på rättegång. Idag är jag trött av den psykiska anspänningen både innan och efter rättegången. man vet att man gransknnas. Allt man säger skal vägas på gulvåg och kan vändas emot dig. säger man fel kan det äventyra alla chanser på att barnen skal få flytta tillbaka hem till oss igen.
Det var som förväntat. Den håller på även i dag vilket är ovanligt sa de i receptionen.
Måtte alla nu se till barnens bästa och ge dem den upprättelse de förtjänar och borde ha rätt till. Jag har svårt att förstå hur man skulle kunna mena att de får upprättelse om man låter det vara som det är.

Jag har även ändrat mitt blogg huvud ifall någon sett det och undrar. Då för två år sedan handlade det om något jag ”tvingades” göra för att bli hör sedan fick det stå kvar eftersom jag anklagades för att inte stå för vad jag skrev när jag flyttade bloggen och stängde den gamla.
Det jag skrev för två år sedan för att bli hörd fyler inte längre sin funktion. Nu handlar det om vad som är bäst för barnen nu och då bygger det på samarbete och att lägga allt gammalt bakom sig och se framåt. För att visa att jag är villig att göra det jag kan, lovade jag mamman igår att ta bort allt jag skrivit om hennes i blogg huvudet och därför gjorde jag det så fort jag om hem.

Sedan var det i BT idag

Igår kom även besked att de vanvårdade äntligen får sina pengar ändå. Jag jublade och slängde mig på telefonen och ringde ordförande i samhällets styvbarn och grattade. Hon stod i en intervju http://www.nyheterna.se/tv?videoid=2072559&treeId=505020101 men når vi fick tag i varandra talade hon om att hon sagt i intervjun att det hade betydelse för alla som drabbats men mer för de som kommer. Det är bortklippt men vi båda tror att vårt samarbete gagnar alla.

I dag ligger en intervju med Morgan Alling på aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13699146.ab
Han säger:
”att vanvårda barn skall kosta”.
Jag kan bara hålla med och stryka under. Jag fick faktiskt ett mail ifrån honom här om dagen där han uppmuntrade och berömde min kamp för utsatta barn. Vi gör båda vad vi kan, tillsammans med många andra.

onsdag 28 september 2011

Rättegång idag

Fler och fler protesterar över hur barn i Sverige behandlas. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.733847-socialarbetare-protesterar-mot-utvisningar
Nu är det socialarbetare som det står som reagerar. Undrar hur Länge Maria Larsson skal påstå att det inte är så många som väcker, lufter eller påpekar brister och fel.

Igår var det ett inslag runt rättegången http://www.nyheterna.se/tv?videoid=2072559&treeId=505020101

Men sedan var det turbulens igen. Nämnden var inte informerad om att advokaten hade begärt att flytta rättegången med hänvisning till att pappan driver gemensam vårdad. Rätten sa nej men det missade man också att tala om för nämnden. Därför kallades till ett extra informationsmöte igår kväll. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4718300

I vilket fall är det rättegången i dag och i morgon sedan är det ara att vänta på utslaget som antagligen tar ca 2 veckor.

tisdag 27 september 2011

Rättegång

Har fått ett mail att de begärt att rättegången skall skjutas upp så sent som i fredags. Fick ett nytt mail nu på morgonen att rätten avslog begäran. Som det ser ut nu blir det alltså i morgon.

Blev så intresserad av bloggen jag skrev om igår att jag gick in i dag igen. Ett lika bra inlägg idag.
http://evalenaedholm.se/blogg/2011/09/socialsekreterare-har-reglerad-arbetstid-och-semester-det-ar-familjehemmet-som-ar-nyckeln-till-en-lyckad-placering-nar-politiker-forstar-det-oppnar-det-upp-for-en-forandring
Hon skriver:
”Jag skulle vilja berätta för Maria Larsson att det är bra att barnen får en egen socialsekreterare, men hon kanske inte vet att denne socialsekreterare faktiskt har både reglerad arbetstid och semester. Barnen fortsätter att finnas till på kvällar och helger!

Ett barn som placeras inom familjehemsvården har ofta problem med skolarbetet, det kan vara inlärningssvårigheter eller att de hamnat så pass efter alla andra elever att allt känns hopplöst. Det är familjehemsföräldern som sitter vid köksbordet och försöker hitta ett sätt att motivera barnet att göra läxor, det är familjehemsföräldern som behöver hitta alternativa sätt att förklara läxan så att barnet förstår.
Det är ingen socialsekreterare som gör läxor med dessa barn.

Jag har dessutom under mina nio år som familjehemsförälder aldrig haft någon från socialen med på alla möten med skolan. Det är jag som suttit och kämpat med lärare och rektorer för att barnet ska få en skolgång som anpassas efter barnets förutsättningar.

Socialsekreteraren är inte den som ser till att det placerade barnet får möjligheter till att ha fritidsintressen, de varken skjutsar till träningar eller ser teaterföreställningar. Socialen gör ingenting för att barnets allmänbildning ska höjas, de går aldrig på museum eller åker slalom med det placerade barnet.

Det är familjehemsföräldern som är spindeln i nätet. Det är familjehemsföräldrarna som är sambandscentralen mellan det placerade barnet och socialtjänsten, skola, övriga myndigheter och biologiska föräldrarna. Det är de vuxna i familjehemmet som känner det placerade barnet bäst och upplever familjehemsföräldrarna att uppdraget är hanterbart, begripbart och meningsfullt då ökar förutsättningarna för en bra skolgång och hälsa för det enskilda barnet.

Socialtjänstens familjehemsvård behöver förändras. För att det ska kunna ske en utveckling och placeringen ska anses vara lyckad för alla parter, behövs insikt i familjehemsföräldrarnas behov av stöd”.


Underabart. Som sagt synen på familjehem måste uppdateras. Det vi gör måste bli erkänt och vi måste få uppskattning för det vi gör.

måndag 26 september 2011

Räcker det med ett stort hjärta?

Hittade en blogg.
En tjej som arbetat som familjehem i 9 år och retat sig på hur vi behandlas. Nu utbildar hon sig och passar på att skriva en uppsats om hur det är:
http://evalenaedholm.se/blogg/2011/05/ar-det-verkligen-bara-ett-stort-hjarta-som-behovs-men-om-ekonomin-faller-i-hop-saker-blir-forstorda-ditt-barn-grater-och-du-sjalv-inte-kan-sova-for-all-oro-racker-det-stora-hjartat-for-att-klara-a/
Hennes inlägg d 21 maj är underbart.
Rubriken är: räcker det med ett stort hjärta?
Hon skriver:
”Det verkar som om det där är ett standardargument som de lär ut på socionom utbildningen. Kärlek och omtanke ska lösa allt, och det ska såklart infinna sig automatiskt för annars…. är du en dålig människa då?

Du har ansvaret dygnet runt alla dagar i veckan för ett barn som kanske har sönder allt och är utåtagerande. Barnet kan ha ett självskadebeteende och du måste vakta så att det inte tar livet av sig, skolkar, rymmer och tar droger.

De biolologiska föräldrarna ringer och hotar dig, skriker i telefonen och säger att de ska förstöra för din familj för all framtid. De sprider falska rykten om din familj och berättar om och om igen för det placerade barnet hur dåliga vi är, vi är såna som snor andras barn.
Ditt egna barn, gråter och säger: ”mamma du förstör mitt liv, varför kan han inte flytta?”

Du får 12,40 kr i timmen, före skatt och du kan inte jobba extra för du måste ha hemskola med barnet. Ingen betald semester och att vara familjehem ger dig inte rätt till A -kassa eller tjänstepension.
Räcker det med ett stort hjärta om du måste oroa dig varje månad för att ekonomin ska gå i hop? Ska alla barn i familjen få plats i det där stora hjärtat ?Du kan lämna in kvitto till socialen och få ersättning för det placerade barnet om du har tur, men du har inte råd att köpa nya skor och avslutningskläder till dina egna barn?

Är det stora hjärtat det viktigaste när du sitter hos doktorn och gråter av utmattning för att situationen känns övermäktig?
Och om du ger upp, om du inte orkar mer…. då får du ingen A-kassa, då har du ingen inkomst alls. Finns den regeln för att samhället ska kunna behålla sina familjehem under usla ekonomiska förhållanden? Vem kan sluta?
Kom i håg att det är viktigast med ett stort hjärta!

Men gör det själv då. Socialsekreterare, socialchefer och politiker, ta emot familjehemsbarn själv då om det nu bara är ett stort hjärta som behövs, för det har väl ni också”?
Äntligen någon som vågar säga som det är trots risken att bli kritiserad eller klankad på. Trots risken att inte få fler placeringar. Jag undrar när vi skall börja få uppskattning och beröm för det vi gör för de alldra flesta gör ett helt fantastiskt jobb.
Räcker det med ett stort hjärta sätter huvudet på spiken i hur det många gånger är.
Hon föreläser visst också ett tips för de som har sådana möjligheter.

söndag 25 september 2011

Svergies syn på barnen

Då är Sverige igen på löpsedlarna utifrån sin sneda syn på barn och deras rättigheter.
Två små barn har fosterhemsplacerats för att deras föräldrar som är från Azerbadjan har misshandlat dem.
Men nu är det så att föräldrarna inte fick uppehållstillstånd i Sverige utan de skall utvisas.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.731063--cyniskt-hur-barnen-behandlas-
Vad gör man jo man sliter barnen ifrån sin fosterfamilj för de skall ju med.
Har föräldrarna plötsligt ändrat sig? Nej.
Kan man säkerställa att det inte händer igen? Nej.
Kan de garantera att hemlandet ser till att barnen inte far illa? nej.

Till och med Unicef kritiserar vårt sätt att handskas med barn.

Gp försökte ställa Maria Larsson mot väggen i detta http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.731065-vilket-ansvar-har-sverige-for-barnen- men hon svarade enbart per mail.
Hon svarar återigen med deras tanke, hur det är tänkt att vara, hur det borde vara.
Hon skriver:
”Såväl LVU som utlänningslagen ska alltid ha barnets bästa för ögonen. Men att det för alla barn som omhändertagits enligt LVU alltid skulle vara bättre att stanna i Sverige kan man inte förutsätta. Det skulle också kunna innebära att man splittrar familjen. Två tidigare utredningar som granskat saken har kommit fram till att man inte bör införa ett så kallat verkställighetsförbud mot avvisning i utlänningslagen medan avvisning dock inte bör ske så länge det finns ett behov av vård. Däremot är det oerhört viktigt att myndigheterna noga utreder barnets situation i samråd också med sociala myndigheter.”
Vad jag är trött på ursäkter. Varför kan man inte bara använda sunt förnuft?

Så fort man har med myndigheter att göra och det kommer kritik mot deras hantering så skall det utredas och det tar tid och sedan händer ingenting. Vad hjälper det att utreda när det inte leder till något?
Om det inte blir konsekvenser av vad man kommer fram till så leder det ingenstans.
Som en kompis sa igår varför kör de flesta för fort jo därför att det oftast går bra. Man åker dit för sällan. Det blir inga konsekvenser och skulle man "åka dit" så får man väl ta det.

lördag 24 september 2011

Stark kommunchef... som tur är

I gårdagens tidning får kommunchefen skäll. http://www.bt.se/nyheter/mark/anstallda-flyr-kritiserad-chef(2954100).gm
Hon anklagas av anonyma för att överreagera. Det är fegt tycker jag och om man skall hårdra om det är chefer som slutat som är som de två chefer som fick sparken på socialen så är det nog inte så mycket att gråta över, utan det var väl snarare så att det var behövligt. Det är klart de är inte vana att någon ser och agerar om de ser något som är fel. Sedan har hon ett sydländskt sätt vilket skulle kunna feltolkas. http://www.bt.se/nyheter/mark/haleh-lindqvist-(2954101).gm
Som tur är ställer sig kommunalrådet bakom henne. http://www.bt.se/nyheter/mark/margareta-lovgren-(2954099).gm

För två år sedan hörde jag av mig om alla felaktigheter till hennes företrädare Bo Renman. Jag skickade ett mail runt hur det såg ut inom socialtjänsten, att ordförande Owe var informerad men inte gjorde något. Han läste inte ens mitt mail utan skickade det oöppnat till Owe E ordförande i socialnämnden. Så handligns kraftig var han. Det var inte enda gången jag hade med honom att göra men jag upptäckte snart att det inte var någon ide att försöka. Han brydde sig helt enkelt inte.
Gissar att hon har fått ägna mycket tid åt att ställa till rätta sådant som han såg mellan fingrarna på eller rent ut sagt struntade i.
Det är klart att de som fått agera utan kontroll tidigare blir sura när någon lägger sig i. Så är det nu också har jag hört. Chefer som talar om för henne att hon inte skall lägga sig i eller skall hålla sig utanför. Så även vissa politiker.
De lyfter det även HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1370390-kommunchefens-ledarstil-kritiseras
Som tur är verkar många backa henne vilket syns kommentarerna och även lyfts i dagens tidning.

torsdag 22 september 2011

Lagar utan straffsanktion

Då skrivs det om Sigtuna där en mamma dödade sina två pojkar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13663179.ab
Runt de aktuella barn hade det också kommit in anmälningar. Pojkarna kom inte tillbaka till skolan efter sommarlovet och det gick flera månader utan att något hände. Förskolan hade ringt för att fråga efter den minsta fyra åringen men ingen svarade.
Mamman hade nyligen blivit av med jobbet, de hade stängt av strömmen för henne. hon skickade inte tillbaka pojkarna till skolan efter sommarlovet och ändå var det så få som reagerar?

Artikeln fortsätter runt Sigtuna; Under åren 2000 och 2001 anmälde skola, polis eller anhöriga 178 barn som misstänktes fara illa, till socialen. Allvarliga saker som eget missbruk, föräldrars missbruk, brottslighet, våld mellan föräldrar.
Inte i ett enda fall inleddes utredningar.

Länsstyrelsen granskade eländet och kom fram till att socialen bröt mot lagen. Det påpekades att så här grava missförhållanden sällan upptäcks. Vad hände sedan? Blev det några konsekvenser? Det verkar inte så och de har ju helt tydligt fortsätt.

Det är vad som händer när det inte blir tydliga konsekvenser.

Ett av de stora problemen är ju att lagen ibland inte är straff sanktionerad. Det betyder att man har en lagtext men inget straff kopplat till om man bryter mot den lagen och då kan man alltså bryta mot den utan att det blir några konsekvenser.

Regeringsformen kap1§ 9 om att det krävs saklighet och opartiskhet ifrån myndighetspersonal är en. Det står alltså att man skall vara opartisk och saklig men det har vi hur många bevis för som helst särkillt i utrednignar att förhållandet inte är så men det händer inget om man bryter om den.

Likaså då det gäller socialtjänstlagens målparagraf §1 som handlar om att man skall frigöra den enskildes resurser. Allt som oftast flyttar man barnen och satsar resurserna där istället.

Visst det är många barn som behöver placeras och där det är helt rätt men ibland har jag tänkt att om man skulle sätta in lika eller bara hälften så mycket resurser och stöd som man sedan gör i familjehemmet så hade det kanske gått bra hemma också. Bara en sådan sak som att en ensamstående mamma kunde få hjälp med barnvakt eller avlastning ibland skulle kunna göra henne till en bättre, gladare mamma med mer ork istället för att oroas och vrida på varenda krona. Gäller naturligtvis även ensamstående pappor.
Dålig ekonomi har drivit många över stupet och slutligen resulterat i att man förlorar sina barn.

onsdag 21 september 2011

Jo och JK

Förra veckan ringd jag till JO och bad att få tala med ansvarig för de sociala frågorna. De undrade vad jag vill och jag talade om att jag ville tala med ansvarig direkt. Jag blev inte framkopplad. Det var de som avgjorde vem jag skulle tala med fick jag höra. För övrigt var ingen av dem där fick jag veta utan jag kunde återkomma dagen efter om jag ville.

Då ringde jag JK och bad att få tala med justitiekanslern. Det blev nobben fär också. Om hon skulle svara alla som ville tala med hen så skulle hon inte göra annat än att sitta i telefon fick jag veta de hade jurister för sådant. Det var de som avgjorde vem som fick tala med justitiekanslern.
Tillsist bad jag att få tala med en jurist.
Jag frågade om han visste att rätten inte göra sitt jobb utan ofta går på vad förvaltningen förordar, om han visste att det var omvänd bevis börda där man skulle motbevisa allt det en myndighet står och påstår om en ibland utan utredningar eller diagnoser som bekräftar det de påstår.
Jag frågade om han visste hur ofta rätten dömer till förvaltningens förmån kontra vårdnadshavaren.
Det visste han inte.

Jag talade om att vår känsla ar att det kanske var så högt som i 80-90 % av ärendena. Jag talade om att vi efterfrågat siffrorna men de inte fanns,inte på domstolarna i alla fall, ingen var intresserad och ingen hade efterfrågat dem tidigare fick vi höra.

Jag undrade om inte de borde kolla upp hur det låg till? Jo om det var som jag påstod så var det anmärkningsvärt och borde kollas.
Kommer du att göra det då frågade jag?
Nej du måste göra en skriftlig anmälan. OK sa jag kan jag skicka den til dig? Nej du får skicka den till registratorn som sedan lämnar ut den på någon jurist.
Och sedan tittar de på det frågade jag?
Nej det beror ju på om de gör samma bedömning som jag svarar han.

Så du säger att det jag framför är anmärkningsvärt men att ni kanske ändå inte granskar det? Frågar jag.
Nej, så kan det bli svarade han.
Men borde ni inte vara intresserad av att veta hur det står till? Om det är så att förvaltningsrätten i 80-90% av ärendena går på förvaltningens linje och akademikerförbundet slagit fast i en undersökning att var tredje handläggarna säger att de skulle få kritik om de granskandes och var femte säger att deras utredningar inte håller tillräkligt hög kvalitet eller är rättsäkra och jag talar om att utredningar ibland inte bygger på fakta utan på tyckande, tänkande och åsikter ändå ligger till grund för beslut i rätt och det är omvänd bevisbörda och vårdnadshavaren skall bevisa att de inte är allt det handläggaren står och påstår om dem, tycker du inte att ni borde vara intresserad av de siffrorna? Frågade jag.
Jo men om vi skulle göra en sådan undersökning skulle det ta minst 5-7 av personalen och det skulle aldrig funka det kan jag säga direkt sa han.

Så du säger till mig att du tycker att det är anmärkningsvärt, ni borde granska och titta på hur det ser ut, att det är allvarligt men att ni förmodligen ändå inte kommer att göra det i alla fall?
Ja, när du formulerar det så låter det ju inte så bra men så är det.

Hur skall man kunna få rätt om de som granskar inte vill veta för det är för jobbigt eller tar för mycket resurser?
Att de som gransknar inte vill veta för det kostar för mycket?

Ringde socialstyrelsen fick tillsist tag i en kvinna som var mycket tjänstevillig Jo de hade faktiskt tittat på det 2008, ca 100 ärenden och de kom fram till att det var allvarligare än de trodde. Det är tre år sedan och ändå hände ingenting.

Man blir så uppgiven.

Men en liten tröst.
Jag fick ett mail ifrån en som sitter i riksdagen.
Det är motionstider. Är det något du vill att jag skall motionera om?
Jag ringde upp och drog mina tyngsta punkter. Hon var lätt chockad. Det jag framförde var ju både allvarligt och oroväckande och jag hade konkreta förslag på åtgärder som hon även de tyckte var bra. Maila dem till mig jag sätter min sekreterare på dem direkt sa hon.
Det finns de som har hjärta och vill påverka. Tack.

tisdag 20 september 2011

Alling och jag tycker lika

I GP idag är det en artikel med Morgan Alling runt att de inte fick några pengar till de som vanvårdats på barn och fosterhem. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.724671--de-sviker-oss-igen-
Han har även engagerat sig i vårt ärende och jag har skickat en massa berättelser om folk som råkat illa ut och han funderar på att ev. göra film om det sa han sist vi hade kontakt.
Han skriver:
- Logiken bör vara: skadar du nån bör du också betala för det. Men när det gäller barnhem och fosterbarn som blivit torterade, misshandlade, kränkta och våldtagna i samhällets vård, vill de smita undan.
Själklart skal man lära sig att rätta till om man gjort fel. Jag förstår inte varför inte myndigheter måste göra det
- kanske för att det känns så längesen... men det är inte längesen, jag fick senaste igår, när min son sprang mellan väggen och elementet, en minnesbild när jag själv satt fastspänd vid ett element och fostermamman åkte och handlade i några timmar. Jag var 3 år.
Minnen så klara trots att man inte är så liten. Han var tre och mindes som det var igår trots att det var 40 år sedan.
Ofta får jag frågan efter våra umgängen, hur är det då? Vad säger de? Minns de? Barnen.
Jo de vill komma hem, de undrar varför vi inte hämtar dem. Jasså det är så, svarar de så de minns er.
Självklart minns de och självklart finns alla känslor kvar. Jag förstår inte att en del har så svårt att förstå det. Det är klart att det varit skillnad om barnen varit under två kanske upp åt tre men Morgan mindes ändå. Barnen som flyttades ifrån oss var fem och sex år. Det är klart de minns.

Han skriver samma sak som jag sagt, det skall kosta, det skall svida att göra fel.
Man hade chansen att sätta ribban och vad gjorde man? Nöjde sig med att det förhoppningsvis inte händer igen. Men som Morgan skriver.
– Skadeståndet är också en viktig markering för framtiden om att det kommer kosta de institutioner, HVB-hem och fosterhem som inte sköter sig. Samhället ska säga: "Vi kanske svek er en gång i tiden, men med ett ekonomiskt hot så hoppas vi det inte sker igen".
Ett skadestånd skulle varit en viktig markering över vad som kommer i framtiden om man gör om samma sak.

Som tur är vacklar de i beslutet Morgan säger:
– Jag tror att de nu vacklar för att de inser att beslutet är känslokallt, hänsynslöst och ologiskt. Regeringen har fått kritik för att ha en hård och rå människosyn där de sparkar på de svagaste i samhället. Detta beslut går helt i linje med den bilden.
Om det stämmer vacklar de inte för att de gjort fel utan för att de är rädda att förlora väljare. Vet inte om man skall säga att ändamålen helgar medlen men på något sätt blir det ett spel för gallerierna istället för att göra det för att man faktiskt tycker att det är fel. Det är det vi efterlyser fler som lyssnar och engagemang på riktigt inte bara agerar för att det ger dem fler röster.

måndag 19 september 2011

Haveri utredningen

Idag har det inte hänt så mycket. Har fått veta att hela Jönköpings län kommer att granskas då det gäller omplaceringar av små barn och hur de handskas med det.

Sedan har socialstyrelsen även fått ett uppdrag att ta fram ett program för trygg och säker vård för placerade barn. De skall ta fram någon typ av handlings plan för hur det skall hanteras, se över behovet av uppföljning och ta fram material för en grundutbildning för nya familjehem.

Socialstyrelsen skall visst även till Mark på onsdag på deras nämnde möte. Intressant, de har varit där några gånger.

lördag 17 september 2011

Saknar handlingsplan

Då ligger det en ny artikel av mig på newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/15/ministern-utg-r-fortfarande-fr-n-att-myndigheter-alltid-g-r-r-tt
Jag har läst punkterna i förslaget runt de 500 miljonerna och sammanfattade vad jag tyckte om dem här i bloggen d 13 september. Det jag menar är att de inte har med vad som syns i alla fall någon handlingsplan för vad man skall göra om myndighets personer inte gör det som de skall.

fredag 16 september 2011

Ingen liten "lort"..

Ibland blir jag lite uppgiven. Särskilt när folk i bästa välmening talar om hur svårt det är att ändra på något.
T.ex. att om man skulle få domstolarna att återremittera ärende där underlagen är för dåliga då kommer bara tjänstemännen bli bättre på att skriva eller argumentera för sin sak.
Visst men om man inte försöker förändra så kan man aldrig ändra på något. Man måste ju börja någonstans.

Jag tror som sagt att det är i bästa välmening men det blir så fel.
Att det är svårt är ingen som behöver upplysa mig om. Att få lyckats före mig vet jag också om. Om jag får igenom bara en bråkdel av vad jag driver är jag glad så andra behöver inte tala om för mig att jag inte kommer att få igenom allt.
Man säger ju att man siktar på månen kanske man når trädtopparna.

Jag stöter också på en del som kritiserar det jag gör bara för att de inte skulle göra det på mitt sätt eller tycker likadant. Men vad gör de själva förutom att kritiserar? Jag ser inte bara utan försöker även påverka det jag ser sedan behöver inte alla hålla med men gör de inte det får de väl försöka påverka själva.

Det är så lätt att vara kritisk.
I vissa forum får jag frågor som vad som gör att jag anser mig ha kompetens.
Jag funderar inte på om jag har kompetens eller inte utan jag agerar utifrån det jag ser. Sedan skaffar man en massa kompetens under vägen.

Men som sagt jag ser och sedan handlar jag.
Tänk om man såg någon bli nerslagen och ingen vågar agera eller gå emellan för att man inte är polis?
Kanske ett felvalt exempel för det är inte så många som idag vågar gå emellan i ett sådant läge. Det är väl där jag är annorlunda. Jag kan inte låta bli. Jag tänker inte på en eventuell fara.

För några år sedan var jag med om det. Jag var på väg hem och gick förbi stans dansställe. Där var det slagsmål. Två killar.
Jag gillar inte slagsmål och försökte komma förbi under tiden får den ena in en fulträff och den andra hamnar på backen okapabel att ta sig upp.
Den första fortsätter att sparka på honom.
Då tände jag till.
Jag trängde mig fram och uppmanade någon att lägga sig i. Det var ju en massa människor och det stod ett helt gäng med stora killar som mycket väl hade kunnat överrumpla kille som inte tog någon notis av mig utan fortsatte att sparka. Jag ställde mig i vägen och sa med lugn röst: du ser att han ligger det är bra nu, det räcker.
Han trängde sig förbi mig och fick in en träff till mot huvudet.
Jag ställde mig i vägen igen försökte fånga hans blick och sa: om du är så feg att du slår på en som ligger kanske du är så feg att du slår på en tjej också men jag står i alla fall upp, slå då. Inte så genomtänkt men som sagt jag tänkte inte och det var vad jag först kom på.
Killen kom av sig, han var tydligen (fick jag veta sedan) inte van att någon vågade gå emellan.
Äntligen gick några emellan och drog bort honom. Kompisar till killen på backen kom och tog hand om honom och andra kom fram till mig. Är du inte klok sa de vet du inte vem det var. Nej det visste jag inte men det hade knappast stoppat mig. Jo killen hade suttit inne ett antal gånger för misshandel och var känd för att slåss mot alla killar som tjejer.
Han var som sagt inte van att någon vågade lägga sig i och därför kom han av sig vilket antagligen var min räddning.
Om ingen vågar gå emellan kommer vi aldrig få stopp på. Vad är det skorpan i bröderna Lejonhjärta säger: det finns saker man måste göra annars är man bara en liten lort.
Om ingen agerar kommer vi aldrig kunna påverka.
Det räcker inte att ha åsikter om vi inte gör något av dem. Det räcker inte att ha kunskapen om vi inte använder den, förmedlar den och vad hjälper det att känna till om man inte försöker rätt till.

torsdag 15 september 2011

Svårt att erkänna

Det kommer rapporter från fler och fler håll om familjer som råkat illa ut. Anklagas för övergrepp som inte skett.
Fick en länk http://pippigruppen.wordpress.com/ Gå gärna vidare och läs deras berättelse http://pippigruppen.files.wordpress.com/2009/04/samhallet-tog-deras-barn.pdf även http://www.expressen.se/nyheter/1.1609796/anholls-for-misshandel-av-sitt-barn
Visste ni att det inte finns någon expertis i Sverige runt t.ex. shaken baby syndrom?
Att symptomen är likadana som för barn med vattenskalle? I England har man tagit bort diagnosen då man upptäckte att över hälften (tror jag det var) blev misstänkta eller anklagade på felaktiga grunder. Att anklagas för att ha slagit sina egna barn och kanske t.o.m. anklagas i domstol och dömas för det trots att man inte gjort det måste vara fruktansvärt. Jag kan inte ens tänka mig in i den fasa det måste vara.

Det är likadant med benskörhet för små barn. Det kan alltså finnas andra orsaker som kan se ut som misshandel men inte är det. Det måste säkerställas att man verkligen gör rätt. Som tur är tror jag ändå att de flesta omhändertaganden är befogade men de som inte är det måste ses över och minimeras.

Senast igår talade jag med en på socialstyrelsen som bara för ett tag sedan haft ett samtal med en ansvarig läkare för vissa sådana diagnoser. De hade diskuterat att de olika sjukhusen hade så olika förhållningssätt till det och att dt inte fanns någon expertis i ämnet.
Jag har ju kontakt med en familj som råkade ut just för det. De hade ”tur” och fick tag i expertis ifrån England och de frikändes. Men så är det inte för alla. Att orka leta ta strid mitt i anklagelser frustration över vad man anklagas för, oro för barnen som sagt det måste vara en mardröm.
Återigen måste utredningar verkligen grunda sig på fakta och göras ordentligt av sådana som har kunskap och inte redan bestämt sig för vad de vill se och letar efter det.

Jag tror ändå att de flesta LVU ärenden sköts som de skall men alla de som inte gör det är ett för mycket.
Man kan inte mena att lite svinn eller några felsteg får man räkna med. Varje fel är ett för mycket.
Det som slår mig mest ändå är myndigheters ovilja att rätta till när och om fel begåtts.

onsdag 14 september 2011

Uthäng men inte ansvarig

Nu kommer det fram att det inte var Maria Larsson som inte ville ge pengar till de vanvårdade utan det var regeringen som nekat och hon fick bära hundhuvudet. Många särskilt inom partiet anser att KD ändå borde sagt ifrån och gjort det offentligt för att inte vara de som fick skulden som det blev nu.

Sedan står det i BT om ett ärende där en pojke misshandlats och särbehandlats i fyra år av sin styvpappa. http://www.bt.se/nyheter/mark/misshandlade-styvson---atalas(2938910).gm Fyra år, fattar ni. Någon måste ju ha märkt och reagerat. Där om någon stans kanske man borde gått in med åtgärder men inte gjordes

tisdag 13 september 2011

500 miljoner

I dagens DN http://www.dn.se/debatt/500-miljoner-satsas-for-att-skydda-barn-i-socialvarden står det att riksdagens nu satsar 500 miljoner de närmaste tre åren för att det inte skall hända igen.
De punkter man tar upp är: (har kursiverat dem och mina kommentarer är under).
Regeringen arbetar nu med flera förslag som finns i utredningens betänkande:
1. Varje barn som placeras ska få en egen socialsekreterare som ska besöka barnet regelbundet och prata enskilt med barnet vid dessa besök. Socialsekreteraren får ett uttalat ansvar att följa vården och hålla kontakt med barnet. Barnets skolgång och hälsa ska uppmärksammas särskilt.
Jag anser att alla barn skulle behöva en oberoende vuxen som är med vid alla möten med myndigheter. Återigen slås jag av den självklara tron på att en tjänsteman socialsekreterare alltid gör rätt. I vårt ärende var det ju socialsekreteraren som var orsaken till alltihop gick fel.

2. Familjehemmen ska få bättre stöd. I Barnskyddsutredningen finns förslag om att det ska skrivas avtal mellan socialtjänsten och familjehemmet. Syftet är att uppdraget till familjehemmet blir tydligt och att det också klart framgår vad socialtjänsten ska ansvara för under placeringen.
Bra att det blir avtal för det bryr sig en del kommuner inte om idag. Det stora problemet är synen på familjehemmen. Att en del tjänstemän ser dem som konkurrenter, personer som ”bara” skall utföra sitt uppdrag och därutöver hålla tyst. De skall lyda order. Den synen måste bort.

3. Socialnämnden är skyldig att ha rutiner för att förebygga, upptäcka och hantera missförhållanden i den egna verksamheten. Stödet till kommunerna i detta arbete ska stärkas. Det måste också utvecklas en medvetenhet om att oacceptabla händelser kan inträffa och en beredskap att göra allt för att undvika att så sker.
Jag tror inte att det är bra med system som skall granska sig själva. Det är ett komplement men det skall inte vara det man hänger up sig på. Bra att öka beredskapen och medvetenheten så att det inte skall hända igen.

4. Ett nationellt program för ökad säkerhet i samhällsvården tas fram. Det behövs en struktur för hur socialtjänsten ska kunna få lättillänglig information om brister och kvalitet i ett tänkt familjehem eller institution, bland annat utifrån tillsynsrapporter. Metoder behöver utvecklas för risk- och händelseanalyser.
Vore bra med lika riktlinjer, det behövs och är rent nödvändigt. Man skall inte som idag kunna göra helt olika bedömningar i två olika kommuner. Eller i två olika myndigheter som också händer. I strukturen hoppas jag att det ingår att utredningar skall bygga på fakta inget annat.

5. Vi vet att det i ett antal kommuner förekommer missförhållanden i vården, flertalet kända fall finns i familjehem. Regeringen avser därför även att se över möjligheterna för Socialstyrelsen att stärka uppföljningen av den sociala barn- och ungdomsvården på nationell nivå.
Återigen tolkar jag det som att de flesta problemen skulle vara i familjehemmen. Det tror jag inte på. PÅ HVB hem eller på institutioner kanske men varje barn som far illa är ett för mycket. självklart skal allt göras för att det inte skal hända men jag saknar ändå mer runt om socialen gör fel, misslyckas eller är de som orsakar det hela.

Den sociala barn- och ungdomsvården har fått mycket uppmärksamhet för sina problem. Ett särskilt fokus har riktats mot barn och unga som är placerade i familjehem och HVB. Regeringen påbörjade därför redan förra mandatperioden ett systematiskt arbete med att stärka den sociala barn- och ungdomsvården.
Det är bra

Socialtjänstlagen har ändrats för att ge barn och unga bättre möjligheter att komma till tals. Regeringen har också stärkt förutsättningarna för att vården alltid ska ges i enlighet med kunskap och beprövad erfarenhet. Socialstyrelsen är numera tillsynsmyndighet och HVB för barn och unga ska tillsynas två gånger om året, ett besök ska vara oannonserat.
Ändå finns inga krav på ex. ombud för barn att de måste träffa dem. Hur skall de veta vad barnen vill om de inte talar med dem?
Socialstyrelsen sitter på dubbla roller som både lämnar ut direktiv regler och underlag för hur socialtjänsten skall arbeta och sedan skall de även granska dem.
Som sagt tror inte att det är bra att de ganskar sig själva.

Lex Sarah har förändrats, så att alla som arbetar inom socialtjänstens verksamheter ska vara skyldiga att rapportera om missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden. Allvarliga missförhållanden ska rapporteras vidare till Socialstyrelsen oavsett om de avhjälpts eller inte. Ytterligare lagändringar har genomförts som innebär att vid inledandet av en barnavårdsutredning ska socialnämnden kunna tala med ett barn utan vårdnadshavarens samtycke, och utan att vårdnadshavaren är närvarande.
Jo självklart skall man anmäla med till vem? Man anmäler sina egna som skall granska de egna. Om det är tillräckligt allvarligt skall det anmälas till socialstyrelsen. Man skall alltså anmäla sig själv om man gjort tillräckligt fel. Har svårt att tro att så många kommer att göra det. Ingen vill tvätta sin smutsiga byk offentligt utan man försöker nog reda upp ändå. Vad har hänt med de Lex Sara anmälningar som gjorts i anda sammanhang?

Sedan är nästa fråga, vad händer efteråt? Ingen av (utom JK) granskningsmyndigheterna åtalar ens om de upptäcker rena lagbrott. Det borde vara självklart. Det skall inte drabbade behöva driva själva.

Den sista raden är bra men man utgår igen ifrån att myndigheter alltid gör rätt. Men jag har ett antal berättelser där socialen går bakom ryggen på föräldrar och vänder det barnen säger mot dem och använder det som argument för att ta barnen. T.ex. en där man anklagar för sexuella övergrepp för att en pojke inte vill duscha med okända vuxna. Bakgrunden var att de inte hade dusch hemma utan han badade alltid. Han var inte van vid dusch och det misstolkas.

Det är ett känt psykologiskt faktum att barn säger det de tror att vuxna vill höra. Utsätts de för trauma genom att bli av med sina föräldrar är chansen stor att de säger det de tror att vuxna förväntar sig (dvs. talar illa om sina föräldrar) Det gäller att ha både kunskap och förståelse för barn då man granskar barn.

Sedan som någon sa hur får man ihop det när man menar att man skall granska barnets hemförhållanden genom att ta dem därifrån utsätta dem för trauma, stress och i vissa fall chock och sedan utreda?
Hemförhållanden skall utredas hemma så vida det inte är fara för barnens liv.

Stat och kommun måste göra mer för att komma till rätta med brister och problem som uppstår när barn omhändertas. En placering av ett barn som far illa är den mest ingripande åtgärd som socialtjänsten kan vidta. Det får därför aldrig någonsin saknas kontroll, uppföljning och kvalitet i dessa beslut
Här håller jag fullsändigt med och det finns ju vissa grund förutsättningar för att det skall kunna ske. Ex att utredningar skall bygga på fakta inget annat. Att domstolar skall bli bättre på att granska underlag och återremittera när det är för dåligt.
Problemet är att det inte blir konsekvenser när någon gör fel. Även om det finns lagparagrafer so säger att man inte får göra på ett visst sätt så hjälper det inte om det inte blir konsekvenser när man bryter mot dem. Tjänstemän och andra som gör fel skall åtalas.

Tittade igenom bloggar som tar upp ämnet fastnade för en http://metrobloggen.se/reclaim/maria-larsson-kd-kan-skriva-men/ som skriver det handlar inte om åtgärder utan om attityder till...
Håller med. Tjänstemännens attityd till familjehem är ett problem. Samhällets syn på människor en annan. Likaså de styrandes syn på myndighets personer som de som alltid gör rätt. Och vilka är det som får ta konsekvenserna av dessa attityder? Jo ofta redan utsatta barn och familjer.
Fick se att inlägget avslutas med att ta upp vårt ärende. Om det inte blev konsekvenser i Mark…. Maria L borde börja där. Det var t.o.m. länk till min blogg.

Backar förhoppningsvis

Då börjar Maria Larsson redan att backa på avslaget runt att de ”vanvårdade ” inte skulle få några pengar. http://www.expressen.se/nyheter/1.2558009/maria-larsson-backar-om-fosterbarn
Beslutet väckte verkligen ilska.
Hon har inte backat än utan har bara bjudit in till ett möte för att diskutera saken. Men jag hoppas att hon ändrar sig om det nu är upp till henne.
Många har skrivit protestskrivelser där man ber henne att ändra sig. En del hotar att hoppa av och jag får ju säga att det inte ser bra ut att företräda ett parti som skall värna om de svaga och sedan t ett sådant beslut.
På ett ställe JO anmäldes hon. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=4691630 men man kan inte JO anmäla en minister, ja ingen politiker för den delen, så det kommer inte att leda till något.

Oppositionen gick emot dem http://www.expressen.se/nyheter/1.2557578/oppositionen-agerar-for-ersattning-till-fosterbarn
så det är därför hon idag skall träffa dem för att diskutera vad de kan göra.
Igår var jag på parti möte. Jag har ju gått och blivit politiskt aktiv och även vi skickade in en protestskrivelse ifrån vårt distrikt. Hörde att det var fler som gjort likadant.

Många skriver t.ex. ordförande i samhällets styvbarn. http://svtdebatt.se/2011/09/regeringen-hade-fallit-om-inte-maria-larsson-backat-i-vanvardsfragan/
VEt inte om de hade fallit men det viktiga är att media fått upp ögonen för att dessa frågor engagerar, är viktiga. Det kanske för med sig att de är mer villiga att lyfta sociala frågor.

En annan http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/11/regeringen-beg-r-nya-vergrepp-mot-fosterhemsbarnen menar att man fortsätter att begå övergrepp mot de redan drabbade Jag kan bara hålla med, särskilt kommentarer som att de inte kan betala ut för att andra drabbade kanske skulle känna sig diskriminerade framstår som helt vansinniga. Man kan aldrig uppnå millimeter rättvisa men man kan åtminstone göra ett försök att kompensera.

I dag skall det komma något ifrån regeringen, gissningsvis är det barnskyddsutredningens förslag som nu kommer. Jag får väl anledning att återkomma till det.

Avslutningsvis hade jag igårdagens GP med ett inlägg. Det skulle ha legat som debattartikel men fick inte plats så de valde att lägga den under fria ord istället. Lägger in det här för er som vill läsa.

måndag 12 september 2011

Luddiga lagar

Då ligger min debattartikel på svt debatt sidan http://svtdebatt.se/2011/09/politikerna-tiger-trots-socialtjanstens-alla-katastrofer/
Hittar ett ärende i media runt en mamma som har förlorat sin son och nu är på väg att förlora sin dotter.
Ärendet har varit uppe i rätten och där har hon önskat att en annan förvaltning skall göra en bedömning ang. LVU då hon tror och känner att den förvaltning som har ärende är partiska.
Förvaltningsdomstolen bedömde att hon borde få sin sak prövad av en annan förvaltning men det kände de ansvariga politikerna inte till. Här i Norrköping liksom på så många andra platser litar politikerna på tjänstemännen. Tror att de gjort ett bra jobb. http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5768526
Ordförende går ut och komenterar och tror på tjänstemännen.
Trots att de inte ens informerar om att rätten menat att de skall låta någon annan testa det och de inte informerat om det tror de på tjänstemännen.
Men han, ordförande håller med om att det är ovanligt att rätten lägger sig i sådant men säger i nästa andetag - Jo, det är viktigt att man funderar igenom det, när en begäran om att få byta socialkontor kommer, men jag tycker inte alltid att man kan göra som den enskilde personen begär.

En överläkare Harald Sturm på BUP säger att:http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5769743
Hur socialtjänsten bedömer föräldrars förmåga att ta hand om sina barn ser olika ut i olika delar av landet - Det finns inget regelverk hur det ska styras
De skriver att mamman har vägrat medverka och därför har de gått på en gammal utredning. Man undrar hur man kan göra en ny bedömning på en gammal utredning. Enligt mamman har socialen inte ens träffat dottern och enligt dem är hon för liten för att ha ett samtala med. Sedan slänger de till med att mamman vägrar samarbeta.
Överläkaren säger:
- För det mesta brukar barn, oavsett ålder, visa tecken på att de far illa om de gör det. Fysiska skador är ju lättare att upptäcka. Psykiska skador måste bedömas utifrån barnets utvecklingsnivå och då måste man ha kunskap om barnets utveckling. Det finns många möjligheter att värdera ett litet barns välmående. För att göra det krävs expertis.
Kan socialtjänsten avgöra sådant?
- Jag skulle själv anlita den vården som har kunskap om små barn och psykisk hälsa eller ohälsa. I regel är det barnpsykiatrin som har det.
Enligt uppgifter som lämnats av BVC och förskolan som dottern går på har hon inte tagit skada av sin uppväxt hos sin mamma.
Socialen tror ändå att dottern har farit illa av att vara med sin mamma trots att hon i dagsläget inte visar några symtom. Deras bedömning är därför att en fortsatt uppväxt hos mamman innebär en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling.
Det är nu upp till förvaltningsrätten att avgöra om den tvååriga dottern ska tvångsomhändertas, enligt lagen om vård av unga, LVU.

Man slutar aldrig förvånas.
Hur kan man mena att barnet antagligen farit illa trots att det inte visar symptom och hur kan det vara tillräkligt för att begära ett LVU på flickan? Hur kan man göra så helt olika bedömningar av samma barn samma ärende? Man tar väl inte barn i förebyggande syfte? Varför finns det inga riktlinjer? Varför kan olika myndigheter göra så olika bedömningar? Socialtjänsten en och läkare en.

Talade med en advokat i veckan som berättade att han just nu har ett ärende med frånskilda föräldrar. De bor inte i samma kommun. Den ena kommunen vill LVU barnen den andra ser ingen anledning alls. Nu är ärendet i rätt. Som sagt hur kan man göra så olika bedömningar? Finns det inga riktlinjer? Jo men de är så luddigt skrivet att det lämnar så mycket för eget godtycke, egna åsikter att det blir såhär tokigt.

Domstolarna tror att politikerna gjort sitt jobb i att granska underlag och utredningar. Politikerna har sällan den kunskapen, tiden eller det engagemanget utan tror att tjänstemännen gjort sitt jobb och säger därför bara ja och amen till deras förslag. Tjänstemännen har inte utbildningen för det som krävs av dem, de har heller inte tiden, stödet eller en tydlig lag som stöd utan de är helt ensamma i att tolka och sedan fatta beslut i vad som skall göras. Då blir det baserat på deras uppfattning, de måste tro på det de gör och det är lätt att underlaget stödjer det de tror istället för att vara objektivt.
Att först politikerna sedan domstolarna ställer upp på det blir ett bekräftande om att de gör rätt och eftersom granskningsmyndigheterna inte kritiserar enskilda tjänstemän så tillåts det fortsätta. Lagarna finns där till viss del men eftersom det sällan eller aldrig blir konsekvenser trots att man bryter mot dem så kan det fortsätta. Det är så långt ifrån rättsäkert det kan bli och demokratiskt är det sista man kan påstå att det är.

söndag 11 september 2011

Viljan verkar inte finnas

Jag har fått ett brev.
Det är vidare befordrat av uppdrag granskning.
En man(det är underskrivet)som verkar vara en som själv haft problem,och vet hur det är. Det står att hon flyttats runt mycket då hon var ung. Hon har planterat två träd till förmån för oss eftersom hon tycker att det vi/jag gjort är beundransvärt. Sådant värmer.
Om du läser detta tack.

Dagen och gårdagens känslor rör sig mest runt gårdagens besked att vanvårdsutredningens offer inte får någon upprättelse. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13604636.ab
Det är som om de menar att de inte kan komma fram till vem som mer eller mindre och vilka år som skall ha så ger de ingen något alls.
Det hade varit bättre med en symbolisk summa på ex 50 000 kr eller 100 000 kr kr till alla och sedan lämna öppet för andra efter de årtalen det gällde att kunna söka pengar även de, men nej.

Det slår mig också Maria Larsson till mig har sagt att de inte får indikationer om att det är så många som drabbats (jag har ju över 45 barn) och det inte är något utbrett problem. Här har de ett utbrett problem de har t.o.m. erkänt det och vad händer INGENTING.
Reinfeldt sa i en intervju igår att de skulle ha anmält då när det hände. Men vem skulle ha lyssnat? Vem skulle de ha anmält till? De som placerat dem hos förövarna? Eller förövarna kanske? Det är som att säga till en mobbad tilltryckt person varför klagar du inte? Varför säger du inget? Det finns ju sådana som gått vidare och nu betalar på stora skulder därför att de förlorat i rätt eftersom det nästan är omöjligt att vinna mot myndigheter. Men när man gör det händer det ingenting.

Han sa också att det inte fanns tillräckligt med dokumentation. Så de drabbade skall inte få något därför att de som placerade dem där de for illa inte dokumenterade vad de utsattes för? och varför väger de drabbades ord inte tillräckligt tungt?

Precis som i vårt ärnde där man hela tiden går tillbaka till gammal felaktig dokumentation. Det leder till att det blir fel varenda gång och kan få konsekvenser år efter år efter år.

Precis som det jag försöker väcka granskningen. vi har påtalat och anmält men granskningen av vårt ärende tog två år sedan händer ingenting.
Maria Larsson säger att de inge får indikationer på att det är många. Varför, jo ingen orkar vågar klaga? Om X antal år kommer de väl säga samma sak som nu, varför sa ni inget? Men det är ju det vi gör.

Min slutsats blir att det inte beror på hur många det är som utsatts eller hur många som talar om eller vad de utsatts för utan det handlar mer om vilja att höra, se och göra något åt det och den viljan visar de gång på gång att den inte finns.

lördag 10 september 2011

Ingen ekonomisk upprättelse

Såg i DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/inga-pengar-at-fosterhemsbarn att det inte blev några upprättelse pengar som man tidigare lovat. Trots att man lovat och erkänt så blir det alltså inga pengar. Däremot skall det bli en ceremoni. Vet att många är både ledsna, upprörda och arga över beslutet. Det är som om de säger att vi kan inte enas om hur vi skal fördela pengarna så därför ger vi inga alls. Varför ens gradera? Det hade varit bättre att bestämma en summa samma för alla så hade det blivit något men inte.
I dagens aftonblad kan man läsa att för föräldrar som förlorar sina barn ökar risken att dö i förtid. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13598299.ab Man kan dö av ren sorg. Det var inte våra barn men känslan, sorgen, förlusten förstår jag precis.

fredag 9 september 2011

Haveriutredningen

Igår hann jag inte blogga. Har ev. nytt jobb på gång och det var lite pyssel runt det.
I Mark börjar allt komma ikapp när det gäller det ekonomiska. http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1352801-inkops-och-anstallningsstopp-i-mark
Det är både anställningsstopp och inköpsstopp och kallar alla chefer på möte.

Även BT lyfter krisinsatserna. http://www.bt.se/nyheter/mark/mark-chockar-med-akut-krispaket(2933147).gm Man räknar med att läget försämrats med 50 miljoner och man tror att man hamnar på ett underskott 10 miljoner men det är bara för att man låg på plus tidigare och har reserver att ta av.
”Siffror visar att timanställda under årets sju första månader uppgår till 265?000 timmar, motsvarande 250 heltidstjänster .
Anställningsstoppet innebär totalt stopp för konsulter och inhyrd personal samt högst begränsad rätt för övriga anställningar.
Inköpsstoppet innebär förbud emot att köpa in varor, material och tjänster som inte är absolut nödvändiga för att trygga verksamheten”

Undrar vad som händer om man inte får stopp på det? Kan en kommun gå i konkurs?
Orkade inte läsa alla inlägg men kan bara hålla med ett av de översta inläggen under artikeln. Det står: ”Hade man tagit det hela på allvar när den första kritiken kom i mars 2010 så hade det aldrig gått så långt”.

Gissar att det är samma person som skrivit under inslaget på Radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4686716
Där i intervju med kommunalrådet som talar om att det är ett mycket pressat läge. Man går 50 miljoner back ifrån budget.

I NLT berättar de om att socialstyrelsen nu av riksdagen fått ett uppdrag att se över omplaceringar av små barn. Orsak frekvens och komma med förslag på vad man kan göra av det.
Ännu en sak som jag varit med att påverka.

onsdag 7 september 2011

Vill ha lagändringar

Då är det en som bloggar http://anneskaner.wordpress.com/2011/09/06/29000-anmalningar-mot-socialtjansten-under-ett-ar-mycket-eller-lite/ Anne Skåner som också tittat på alla de länkar jag hittat. Hon bekräftar samma bild som jag har.

I dagens BT står det också om att fler kommuner skal granskas.

Likaså i NLT

tisdag 6 september 2011

Bokat och klart

Då är datum bokat med Barnombudsmannen och han bjuder på både resa och lunch. Har stort förtroende för honom och höga förväntningar inför mötet.

På Aftonbladet gör man just nu en omröstning runt vad folk vill att de skall granska. Det finns flera områden men ett förslag är socialtjänsten och LVU gå gärna in och rösta http://granskning.aftonbladet.se/?filer=socialtjansten-lvu

Fick en länk till Nya Lidköpings tidning http://nlt.se/startsidan/lanet/1.1349561-fosterbarnsplaceringar-granskas
som även den skriver om att jag skall till riksdagen och att problemet nu börjat tas på allvar.

Det är även ett inslag med en intervju på radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4681081 Socialstyrelsen skall granska ett flertal kommuner. Inslaget ligger även på radion Skaraborg. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4680816

måndag 5 september 2011

Fler och fler som påtalar

I GP är det en jurist som väcker ett annat problem jag talat om länge. Bristen på ombud för utsatta barn. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.713669-ge-omhandertagna-barn-ett-offentligt-bitrade
Han lyfter det faktum att barnen bara har rätt till ombud i rätt men inte senare. Att de helt måste förlita sig på en tjänstemans välvilja och omdöme. Han påpekar att han i sitt arbete som advokat sett att det alldeles för ofta blir fel att de inblandande inte får information om vilka rättigheter man har. Även han menar att barn skall ha rätt till ombud vid alla väsentliga beslut T.ex. omplaceringar. Han nämnder vårt ärende som ett varnande exempel på hur det kan bli när barnen inte har någon som försvarar dem. Han avslutar med att det skulle innebär att barnen skydd stärktes och det skulle även innebära en trygghet för beslutande tjänsteman.

Som sagt vi är många som väcker och försöker påtala bristerna inom systemet. Hur många skall vi behöva vara för att det skall räcka eller är det rätt person eller instans som behövs?

söndag 4 september 2011

För eller emot

Igår var jag i kontakt med ett flertal riksdagspolitiker som vill vara med på mötet jag är inbjuden till.
En del t.o.m. erbjuder sig och höra av sig och ber om att få vara med. De vill vara med och lyssna och höra på vad jag och andra upptäckt och de vill vara med och försöka förändra utifrån det. De vill vara med och driva våra/mina frågor i riksdagen. Det börjar vara lite prestigefyllt att vara med och lite fara att inte vara det. Det kan vändas emot dem, sa en politiker jag hade kontakt med. Faran med det är att de är med för att synas men jag kommer att kräva att om de skall vara med måste de också driva aktivt och jag vill veta vad de aktivt kommer att göra. Vi är uppe i ca 10-15 vet inte riktigt eftersom en blev så intresserad att hans skulle ta med några fler. Han satt i konstitutionsutskottet, de som har hand om och ansvarar för t.ex. JO´s arbete. Vi skall lyfta hur och vad de granskar.
Det kommer även folk ifrån Justitieutskottet de som ansvarar för domstolarna. Och så socialutskottet så klart.

lördag 3 september 2011

Äntligen

Igår hann jag inte skriva men idag nu på morgonen låg det ett mail:
Du var på TV igår. Västnytt.
Hoppsan. Jag hade ingen aning om det och ingen har gjort någon intervju. Fick leta upp inslaget. Och visst där var vi.

Det var så att i mitt inlägg i torsdags lade jag ut en massa kommuner som fått kritik ändå säger ju Maria Larsson att de inte fått indikationer om att det är många ärenden inte heller så många som påpekar att det skulle vra ett problem. Nu skrev jag ihop ett gäng som ni kan läsa och även att det är många som faktiskt påpekar det och försöker väcka det.

Mitt inlägg skickade jag till just Maria Larsson, Göran Hägglund, flera andra politiker som jag har kontakt med även press.
Jag avslutade med frågan hur många ärenden skall det vara för att det inte skall vara ett enskilt ärende längre? Och hur många skall påpeka för att någon skall reagera?
Västnytt hade tagit det på allvar och kollat upp mina uppgifter och visst stämmer det.
http://svtplay.se/v/2520588/efter_mark_och_dals_ed_-_fler_barnarenden_granskas
Socialstyrelsen bekräftar att först var det Mark där man upptäckte att det inte var ett enskilt misstag man upptäckte stora problem i hela organisationen.
Nu granskas Dahls Ed där upptäcks samma fel enligt Mikael Thörn handläggare på socialstyrelsen.
Det är fel när det gäller kompetens, struktur och resultatet oroar säger han. Därför skall de nu se över ett antal kommuners socialtjänster och hela nämnders verksamheter. De har redan börjat och fler kommer det bli under hösten. Han avslutar med orden:
Ibland är verksamheten som ett lotteri beroende på vilken kommun man är bosatt i och så får det inte vara.

Äntligen.
Äntligen börjar man se problemet äntligen börjar myndigheterna reagera och äntligen börjar man agera för att se hur stort och allvarligt det är. Mer och mer känner jag att min blogg håller på att bli en politisk blogg som driver frågan om lagändring även om det startade utifrån frustration och uppgivenhet över vad som hände oss.
Jag hoppas nu att socialstyrelsen på fler ställen följer efter. Nästa problem är bara att det inte får effekt i de enskilda ärendena. Tidigt lär man barnen att om de gör fel skall man be om förlåtelse och rätt till så långt det är möjligt. Ungdomar får lära sig att det blir konsekvenser om man inte följer regler och lagar och likaså är det i vuxenvärlden men inte då det gäller myndigheter.

Efter socialstyrelsen kritik trodde alla att det skulle bli även konsekvenser någon form av upprättelse men nej den frågan skall de drabbade själva driva. Skickas begäran till nämnden kan de ta det via deras försäkringsbolag och då blir alla uppgifter offentliga eftersom de inte har sekretess. Väljer man att driva den i domstol. Det kostar pengar och förlorar man åker man på även rättegångskostnader. Jag hoppas att någon, som är part, (det är ju inte vi och har därmed inte ens den möjligheten), ändå har ork, mod och ekonomi till att driva en skadeståndsprocess. Men som sagt det borde ingå. Man skall inte först drabbas av felaktighet och sedan behöva driva frågan om upprättelse själv.

torsdag 1 september 2011

Varför händer inget?

Fick en länk till en artikel. http://www.barometern.se/nyheter/TT_inrikes/rattsosakert-for-barn-i-dals-ed(2921800).gm Det är fler kommuner som får kritik. I Dahls Ed från början var det ett ärende jag skrivit om. En mormor jag har kontakt med som blivit av med sitt barnbarn. Även Dals Ed tvingas nu gå igenom alla sina ärenden men uppsträckningen gör om och gör rätt. Handläggaren på socialstyrelsen är den samma som i vårt ärende och hade sagt att det verkade vara lika illa som i Mark. Kritiken omfattar rättsosäkerhet och återkommande brister i struktur, rutiner och kompetens kring unga.

Även Gävle får kritik http://gd.se/nyheter/gavle/1.3006901-socialstyrelsen-kritiserar-socialtjansten Där genomför man nu en större granskning av hela verksamheten.
Det står :
Det är allvarlig kritik som riktas mot kommunen, bland annat vad gäller anmälningar om barn som varit vittnen till våld eller sagt sig bli slagna. Barnen har inte fått komma till tals.
”Nämndens bedömningar vad gäller dessa anmälningar måste starkt ifrågasättas”, skriver Socialstyrelsen och kräver att kommunen framöver ska se till att alla parter får komma till tals.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att det förekommit att barn varit placerade i familjehem längre än två månader utan att några särskilda skäl dokumenterats.
Myndigheten ifrågasätter även om socialnämnden hanterar ansökningar från ungdomar på ett seriöst sätt när de vill ha en annan bostad med hänvisning till relationsproblem inom familjen. Det är inte tillräckligt att rutinmässigt hänvisa till familjestöd för att förbättra relationerna, menar Socialstyrelsen.
Även på flera andra punkter får socialtjänsten kritik, bland annat för att inte ha lämnat ut allmänna handlingar till föräldrar.
Sammanlagt kräver Socialstyrelsen att kommunen ska bättra sig på tolv olika punkter.

Högsby kommun http://svtplay.se/v/2453571/socialtjansten_i_hogsby_fick_hard_kritik får kritik

Likaså Finspång http://www.nt.se/nyheter/?articleid=6963915

Gävle får kritik http://gd.se/nyheter/gavle/1.3105688-socialtjansten-synar-brister även här gör men en granskning av hela socialtjänsten.

Både Linköping och Kalmars socialtjänster får kritik http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritik-mot-passiv-socialtjanst & http://www.nytt24.se/a/kritik-mot-passiv-socialtj%C3%A4nst

Göteborgs kommun kritiseras men här av revisorerna http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.563305-kritik-for-kommunens-hantering-av-familjehem

Här är det en kommun till http://www.vf.se/node/45545

Även Fosie (Malmö) får kritik slutet av förra året http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/malmo/pressrelease/view/allvarlig-kritik-mot-socialtjaensten-i-fosie-507292

Likaså Kortedala http://svt.se/2.34007/1.2180745/kortedala_socialtjanst_fick_svidande_kritik

Landskrona förra året http://blogg.aftonbladet.se/31023/2010/04/socialstyrelsen-har-granskat-landskrona-socialtjanst-socialtjansten-far-kritik-pa-punkt-efter-punk får kritik på punkt efter punkt.

Det som förvånar mig mest är att Maria Larsson vård och äldre minister, fortfarande påstår att de inte får så mycket indikationer att det är så allvarligt. Det är bara enstaka fall. De får det inte ifrån så många håll, det är inte så många som väcker att det skulle vara ett problem.
Och så läser jag:

I Uppsala går frälsningsarmen ut och kritiserar socialtjänsten. http://www.unt.se/uppsala/socialtjansten-far-kritik-1442124.aspx

Så även polisen i Ljungby som fick låta en 10 åring spendera en natt i arresten eftersom Socialen där brast i sina åtaganden http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/polisen-kritiserar-socialtjansten(2906614).gm De kräver högre beredskap, större tillgänglighet och bättre rutiner. De har inte ens socialjour.
Det står:
Flera kommuner som Smålandsposten har pratat säger sig känna igen polisens problembeskrivning. Marita Eriksson som är samordnare för välfärdsfrågor på Regionförbundet södra Småland har regelbundna möten med socialcheferna bland länets kommuner. Hon säger att frågan om att skapa en socialjour har tagits upp, men än så länge finns det ingenting konkret på bordet.
– Förvaltningscheferna har väl inte satt ner sin fot och sagt att nu ska vi jobba med det här, men det kommer att komma i och med att det har diskuterats, säger hon.

Likaså rädda barnen i Umeå http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_umea?title=hard_kritik_mot_socialtjansten&videoid=1878236
Trots anmälningar ifrån flera håll har det tagit två år innan någon agerat.

Kuratorer reagerar, här en i Hudiksvall http://helahalsingland.se/hudiksvall/1.3771391-socialtjanst-far-kritik-av-kurator
Det står:
I en anmälan till Socialstyrelsen skriver hon att hon stött på saker som gör henne fundersam på om arbetet inom socialtjänsten vid Hudiksvalls kommun verkligen hjälper de mest utsatta ungdomarna i samhället på bästa sätt.
Kuratorn beskriver tre ärenden hon varit inkopplad i under ett års tid, som alla handlar om elever på gymnasiesärskolan.
Om ett fall skriver hon bland annat att det tagit "orimligt lång tid" att få en kontaktfamilj, om ett annat att socialtjänsten inte tycks ha någon plan för framtiden utan agerar i sista sekund.
Men Socialstyrelsen anser inte att några formella fel har begåtts, efter att ha tagit del av yttranden och journaler i de tre ärendena. Därför avslutas nu ärendet utan kritik mot kommunen.
Socialstyrelsen avslutar alltså granskningen av det ärendet. det händer ingenting. Känns det igen?

T.o.m. FN kritiserar regeringens barnpolitik http://www.rb.se/press/debattartiklar/Pages/FN-kritiserar-regeringens-barnpolitik.aspx
Men det händer ingenting. Varför? Hur många enskilda ärenden skall det vara för att det inte skall vara enskilt längre? Hur många skall påtala bristerna innan någon agerar och reagerar?