Mera glädje

Då ligger den glada nyheten även på radio sjuhärad. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4624364 De tre barnen får komma hem. Det fanns inga skäl för LVU. På måndag skulle LVU fastställas.

Även GP hade en artikel http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.687245-markfamilj-far-tillbaka-sina-barn

Likaså GT http://gt.expressen.se/nyheter/1.2513639/barnen-i-mark-far-flytta-hem-igen

Även västnytt hade med dt http://svt.se/2.34007/1.2491752/nytt_beslut_om_syskonen_i_mark?lid=puff_2491752&lpos=rubrik

en blogg http://alternativ-debatt.blogspot.com/ som grattar

Fick även en länk till en artikel på sourze. Nu runt oss.
Rubriken:

”Marbarnen hur kunde det hända”?

http://www.sourze.se/Markbarnen_hur_kunde_det_h%c3%a4nda_10761105.asp

Hittade ett debattinlägg i sydsvenska dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-rattigheter-maste-starkas_6358596.svd#after-ad
Det är fler som vill ha en instans för barnfrågor med expertis. Dessa i Stockholm jag i hela Sverige. Jag har ju velat ta det i KD men de har inte nappat jag kanske skall byta parti?

De tre kommer hem

I går kväll var ärendet runt de tre barn upp det med på tv4 http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=tv4nyheterna_boras_19_14&videoid=1836097
Socialen har drabbats av en organisationspsykos enligt Bo Edwardsson.

Även HN hade en artikel. http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1308730-docent-kritiserar-barnavardsutredning
Familjen har ”trakasserats” i ett år och åtta månader.

Men det var ju så bra nu? Socialstyrelsen har ju lagt ner granskningen. Var det inte bra?

Hela dagen satt utskottet i möte runt ärendet. Vid 21 tiden blev jag uppringd av familjen. De får hem sina barn. Alla utredningar och alla åtgärder av slutas med omedelbar verkan. UNDERBART;
Det kom ut i nätbilagan på BT direkt
http://www.bt.se/nyheter/mark/omhandertagna-barn-far-flytta-hem(2880981).gm
De hämta hem senast måndag så fort protokollet är justerat.
Gissar att det är vad som kommer att talar om i press därnere idag.

Ett medborgeligt tack.

Dagens nyheter då det gäller Mark handlar om utskottsmötet då de skall bestämma om LVU skall bestå eller rivas upp.
http://www.bt.se/nyheter/mark/utskottet-beslutar-om-barnen-idag(2879842).gm

De har även med en artikel runt att utredningen så fullständigt sågas av experten.
http://www.bt.se/nyheter/mark/expert-sagar-socialens-utredning(2879838).gm

När jag var och handlade idag träffade jag en som utbildade sig till jurist när jag läste. Vi brukade sällskapa på tåget. Jag kontaktade honom tidigt när vi blev av med barnen och frågade om råd. Han sa att jag egentligen drev två saker. En att få hem barnen, den andra att få till lagändring. Han tyckte att jag skulle koncentrera mig på en för att det var svårt att driva två.
Nu påminde han mig om vad han sagt men talade samtidigt om att han följt det hela i press och konstaterade att jag ju faktiskt lyckats att driva två samtidigt.
Han tackade mig som medborgare att jag orkade och var villig att driva de frågor och fel jag upptäckt under resans gång. Han sa att man oftast inte engagerar sig innan man själv drabbas och då blir det många gånger för jobbigt. Och så tackade han mig igen som medborgare för att jag gjorde det jag gjorde.
Det värmer.
För mig har det aldrig handlat om jag orkar eller inte utan jag har ju snarare känt att jag inte har haft något val.
Men det värmer ändå.

Fredag

Igår plockade vi bär som jag gjorde saft på.
I morses provsmakde vi. Sonen sa:

"den var god den spar vi till i vinter när småbarna är hemma igen".

Oh vad jag önskar att det blir så. Längtar så efter dem.

Idag vet jag att de haft ett extra nämndemöte där ordförande i nämnden försökte få ärendet med de tre barnen som hämtades på skolan på bordet. Det röstades ned vad jag hört. Både familjen och nämnden ansåg att det skulle höra hemma i utskottet och beslut skulle tas där.

På radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4621926 hörs Bo Edwardsson som nu gett ett utlåtande runt utredningarna runt familjen. Han menar att det inte bara är ett fåtal sakfel utan hundratals. Den är inte rättsäkert och felen och de som ansvarar för dem borde polisanmälas. De låter inte berörda parter uttala sig eller bemöta vilket går emot demokratiskt krav på saklighet. Urvalet har inte redovisats och material från föräldrarna har inte tagits upp. Han avslutar med: Det är inte enstaka misstag utan isåfall misstag i hundratal och det är väldigt många.

Bara din syster

Idag är det extra nämnde möte.
Ordförande i nämnden vill se om han får med sig nämnden i att lyfta ärendet runt de tre barnen som hämtades i skolan. Vad jag hört är det ingen annan som vill lyfta det, inte ens familjen själva. De föredrar att det tas i utskottet.
En del spekulerar i om det skall ses som ett misstroende mot utskottet http://www.bt.se/nyheter/mark/tvist-om-beslutsratt-om-barnen(2874267).gm
Men vad händer om det inte blir så att det lyfts i nämnden?
Någon vände på det och undrade om det då blir som ett misstroende mot ordförande?

Sedan är det utskottsmöte. Får se vad dagen för med sig.

Igår kom Markbladet igen efter två veckors semester. www.markbladet.se v 30.
På sid 26 är det en annan familjehemsmamma som skickat en insändare. Hon föreslår att barnen kan vara varannan vecka hos och och bio mamman och sedan välja vart de vill bo till hösten.
Tanken är väl bra på ett sätt men de har missat en lite men dock så viktig detalj. Barnen skall inte hem till biomamman utan det som diskuteras är om barnen skall bo kvar i sitt tredje familjehem där de bott de sista knappt tio månaderna eller skall tillbaka till oss där de bott hela sitt liv Dvs 4 ½ år fram tills omplaceringen.

Snart är Juli också passerad aldrig trodde jag väl att det skulle bli en hel sommar till utan barnen.
Sonen räknar ner tills nästa gång vi skall få träffa dem. Vi, jag och sonen talade om det vid läggdags igår.
Han skrattade åt hur tösen sist höll på att pussa på honom. Han är 9 år och det blev lite jobbigt och sa ifrån. Hon log glatt mot honom och sa

”men jag är ju bara din syster”

.

Vanliga familjer

Vem säger att det bara är utsatta familjer mend ekonomiska problem. Familjer som misshandlar sina barn eller som på annat sätt lever i missär. Läs den här bloggen http://treunderverk.blogg.se/
Jag har kontakt med familjen. Två helt vanliga föräldrar, egna företagare med tre små barn som anklagas utan orsak. Jahg har nämnt dem förut.
Till dem hade socionomen sagt att de fick betalt av staten per verkställt LVU. Ju fler LVU ju mer betalt. Det låter som vanvett, måste kolla det. Hot och utredningar som även där bygger på åsikter var vad även de stötte på.
De har kontakt med en familj till där en mamma blev utsatt för att en granne anmälde då hon såg syskonen leka med vagnen. Det var inget barn i men det var det ingen som kollade. Socialen hotade att ta barnet, tvingade henne på utredningshem när hon knäckte vändes det emot henne. De har fått tillbaka barnet men vad de tvingades genomlida under tiden och såren, misstron det skapar går inte att beskriva.

Lite blandat

Det var igår en artikel runt att ordförande nu vill häva delegeringen runt det ärendet med de tre barn som hämtades i skolan. http://www.bt.se/nyheter/mark/tvist-om-beslutsratt-om-barnen(2874267).gm
Per Olov säger :

– Det här är det mest misskötta ärendet av alla som vi fått kritik för, och jag känner att hela nämnden måste få insyn eftersom det är vi som är ytterst ansvariga.

Näst vårat, ja.
Ändå går det månad efter månad och de fortsätter att hantera det lika illa. Utredningen börjar med att de vare sig träffat familjen, barnen eller varit hemma hos dem ändå gör de bedömningen att familjen lever i missär. Ingen av de som familjen umgås med eller som känner dem har hörts. De enda som hörs är personer som råkar vara familj men som de inte har någon kontakt med. Dokument som backar familjen försvinner.
Man anmäler dem för misshandel till polisen som för andra gången nu lagt ner utredningen i alla punkter ändå får mamman inte träffa barnen. Inte heller tala med dem i telefon. Inte ens då dottern fyller år får de skicka något eller tala med barnen. Däremot får de som ligger bakom anmälan skicka brev m.m. Pappan får tillsist efter nio veckor tala med barnen om han går till grannen och ringer. Men mamman nekas. Hon anklagas för att dricka, ta tabletter och skall hela tiden bevisa att det inte är så som de påstår.

Sedan var det en notis till i BT. Den ligger inte på nätet. En personal på ett gruppboende reagerar över arbetssituationen på ett gruppboende. Hon har jobbat där i två år och flera gånger reagerat över arbetssituationen. Hon är både skyddsombud och fackligt ombud. Nu anmäls hon och anklagas för att vara bråkmakare. Den tillförordnade socialchefen säger att det finns grund för påståendet?

Jag har ingen aning om hur det är i det fallet men det är inte utan att det känns igen. Vi påpekade att det var något som inte stämde och då var det vi som anklagades för att vara bråkmakare.

I dagens GT är det också en artikel runt att socialstyrelsen avslutade ärendet.

Det är klart att jag är både frustrerad och arg och ledsen över att det inte blir några konsekvenser och det handlar ju inte om att jag på något sätt vill sätta dit Mark utan att jag vill att granskningen skall fungera som den är tänkt.
Inge orkar anmäla om det inte blir konsekvenser i de enskilda ärendena och som sagt om det inte blev konsekvenser nu vad skall då till?
Var är rättsäkerheten för den enskilde och vad betyder den enskilda medborgaren i statens ögon?
Känslan man sänder ut är: INGENTING.

Det oroar mig

I gårdagens Borås tidning var det en artikel runt socialstyrelsen avslutande av ärendet. http://www.bt.se/nyheter/mark/socialstyrelsen-avslutar-granskning(2873367).gm
De frågade mig vad jag tyckte och jag tycker att det är vansinne. Hur kan det tillåtas vara så att det först skall ta nästan två år sedan händer inget i de enskilda ärendena.

Jag förstår inte logiken.
Först utsätta man för ett trauma utan dess like, sedan manglas det och man anklagas för än det ena än det andra.
De får grav kritik inte bara en gång utan 3, 4, 5 gånger.
Sedan erkänner de efter mycket om och men att de gjort fel. De tvingas ändra rutiner och annat men inte frivilligt utan under högljudda protester.
Inte går det fort och de får kritik under hela vägen.
Nu avslutas ärendet med hänvisning till att det skall upp i rätt. För ett tag sedan frågade jag hur de skulle hantera det och handläggren Mikael T sa att det var två delar. Den ena handlade om vad de gjort bakåt och den andra vad som händer framåt. Hur det hanteras framåt har de jobbat med men det bakåt blev det ingenting av. Inte ens konskvenser.
Jag frågade ansvarig handläggare på socialstyrelsen hur man gör nu så sa han att det nu var upp till alla drabbade att stämma kommunen för alla fel de gjort.
De drabbade skall återigen ta på sig kampen för rättvisa och upprättelse samtidigt som förvaltningen gömmer sig bakom att socialstyrelsen nu gett dem OK. Men läser man beslutet så finns det fortfarande kritik.

Sedan är det ju så att dessa instanser granskar olika saker. Man kan säga att socialstyrelsen granskar hur de gjort medan rätten granskar varför de gjort. Rätten granskar inte hur underlag kommit till eller på vilka grunder man gjort utredningarna utan de tar ställning till sakfrågan på ett underlag som kanske inte är som det skall. Det som borde till är kanske en granskning av om det överhuvudet taget skulle ha gjorts.

Det finns idag bara en som granskar utredningar kritiskt.
Det han sett hitintills är något av det värsta han sett under sina år.
Han slutar snart och ingen tar över.
Det oroar mig.

Det ser ju bra ut eller???

Då var det helg igen som vi spenderat i vårt sommarparadis.
Vi träffade barnen i veckan, fyra månader sedan sist och lika underbart. Tösen har jag aldrig sett så ”kramig”. Pojken skulle på toa. Vi var inne på ett utedass och han mindes plötsligt att vi hade en sådan i stugan. Skall ni åka dit frågade han. Jag vill me´, mig vill åka stugan sa han och det förstod jag så väl han älskade att vara där. Två meter ifrån mig gick nästan hela tiden en skyddspersonal. Hon skulle överhuvudet taget inte varit med enligt beslutet. Ändå var hon där och gick de första timmarna knappt två meter ifrån mig och kommenterade allt. Inte där då blir du våt, inte så du blir smutsig. Man kan undra vem hon skyddade och ifrån vem. Så betedde hon sig inte ens hemma hos mamman trots att de i rätt sagt att mamman inte klarar upp situationen. Undrar vad som händer när de som beslutat om hennes icke närvaro får veta att hon ändå var med. Jag har inget sagt….än.

I gårdagens BT http://www.bt.se/nyheter/mark/hasch-pm-i-fel-akt-hos-socialen(2872811).gm står det om socialen igen. Denna gång har de lämnat ut en akt till en mamma coh det visar sig att de lagt i ett PM ifrån polisen. Det framstår därför som om en flicka varit förhört och använt hasch men det är fel flicka. Fel namn och fel personnummer. I samma dokument står det dessutom om en rad andra ungdomar som förhörts. Att lämna ut det är sekretessbrott och det skall ju inte vara socialen som lämnar ut polisinformation runt andra ungdomar som förhörts av polisen till någon som inte är ens anhörig. Sedan skulle det ju inte legat i hennes akt från första början.

De har ju tidigare fått kritik för sitt sätt att handskas med dokument inom kontoret. Enligt socialstyrelsen gör de ju nu som de skall eller??
De skulle ju hantera det rättsäkert och ha koll på att allt hamnade på rätt ställen eller?? men så verkar det inte riktigt vara.

En bloggare http://alternativ-debatt.blogspot.com/ har skrivit flera inlägg om Mark. Hon har även skrivit ett brev som gått både till Juholt, Maria Larsson, BO och socialstyrelsen. Hon har även överklagat den senaste domen. Hon har lagt ut sitt överklagande.
Hon hänvisar till min debattartikel och även Maria Larssons svar till mig och mitt svar till henne igen.
Några inlägg längre ned (19 juni) ligger även ett inlägg om den familj som blev av med sina tre barn då de hämtades i skolan. Hon har fått tag i och lagt ut kritiken från Bo Edwardsson. Som sagt hur kan en utredning få tillåtas vara så undermålig? Hur kan man ta så livsavgörande beslut på något som är så dåligt? Hur kan den tillåtas användas i rätt? Arton punkter har han sammanfattat alla fel bara i utredningen i.
Men enligt socialstyrelsen gör de ju nu allt rätt. Men innebär det att det är så? Mark gör ju nu som de skall eller??

Välta rätt en atlantångare

Idag är det bedrövelsen i Norge som är på alla löpsedlar. Det är fruktansvärt det som har hänt och man kan undra vad för trasig människa som ligger bakom alltihop.

På SvT debatt sidan http://svtdebatt.se/2011/07/handlaggarna-som-tog-ifran-mig-barnen-ska-inte-fa-ga-ostraffade/fick jag en kommentar:

Du överreagerar över Maria Larssons svar.
Det är ett typiskt svar från en minister.
Inget att bli arg över. Men jag förstår din frustration.
Problemet är att finna lösningar. Det finns inga enkla vägar.

Det är en atlantångare som du tagit på dig att vända rätt.

Visst stämmer det att det är som en atlantångare som ligger upp och ner men om man tänker sig att det ligger folk i den som håller på att dö är det inte dags att vi hjälps åt att vända den rätt? Men vi måste vara många. Ni som drabbats skriv debattinlägg om vad ni själva råkat ut för visa att det stämmer det jag påstår och säger att det gäller många. Gör vad ni kan för att börja påverka.

Vi kan inte fortsätta behandla utsatta barn och vuxna på det sätt som sker idag.

Talade igår med en man som under många, många år försökt få upp politikernas ögon för detta men utan reslutat. Nu hade han tröttnat gett upp. Redan på nittiotalet var han i utskottet i riksdagen och talade om utredningar som inte håller måttet.

Visste ni t.ex. att Bo Edwardsson som uttalade sig i uppdrag granskning är den enda i Sverige som granskar utredningar kritiskt på det sätt han gör. Nu slutar han och inge tar över.

Vart är Sverige på väg? Det är som sagt många som försökt påverka väcka, tala om problemet men de som sitter i bestämmande position vill inte höra.

Se Maria Larssons svar till mig inte heller hon vill ta det på allvar. Som sagt hon gömmer sig bakom att hon inte uttalar sig i enskilda ärenden men det var inte vårt ärende jag väckte och mina frågor rörde inte det.
På något sätt tar man det inte på allvar om det inte drabbar en själv eller någon man känner. Ingen vill tro att det är så illa att det kan drabba vem som helst.
Hur många orkar kämpa för upprättelse 1 ½ år som jag gjort? Och hur många kommer att göra det nu då inte ens blir konsekvenser i vårt ärende som är så uppmärksammat? Om det inte blev konsekvenser i vårt ärnde undrar jag vad som skall till? Och frågan är hur det kan tillåtas att man gör så mycket fel och ändå går fri bara för att man råpkar jobba åt en myndighet.

Jag hoppas, hoppas att åklagaren som tittar på det är tuffare, att han hittar tjäntefel och åtalar och det blir ordentliga straff då kanske de andra socialstyrelsen och JO och alla andra i gransknande possiton tänker om. Om rätten skulle fälla ordentligt blir ju nästa fråga hur kunde socialstyrelsen fria?

Svar från Maria Larsson

Idag fick jag svar ifrån Maria Larsson. men inte ett enda svar på mina frågor. Det ser inte ens ut som om hon läst mitt debattinlägg som jag också skickade per om jag tittar på hennes svar.
Här är hennes brev:

S2011/6639/Sr

Bästa Eva!

Tack för Ditt e-postmeddelande som Du har skrivit till mig. Även om vi
tidigare talat om detta, då vi träffats, är det alltid bra att kunna få en
samlad bild nedskriven på detta sätt. Låt mig säga att jag förstår Din
upprördhet.

Jag har emellertid ingen möjlighet att som minister kommentera eller
ingripa i enskilda fall då det kan ses som ministerstyre, vilket är
förbjudet enligt grundlagen. Som minister har jag inte heller någon
möjlighet att styra vare sig kammarrättens eller Socialstyrelsens
beslut.

Däremot vill jag nämna att frågan om att stärka kvaliteten och
rättssäkerheten inom socialtjänsten utgör en prioriterad fråga för
mig. En rad insatser har redan genomförts i detta syfte. En genomförd
reform är den statliga tillsynen, som bland annat innebär att tillsynen
samlats i en organisation, fått utökade befogenheter och utökade resurser. Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn. Genom den nya statliga tillsynen har
Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att
åtgärder ska vidtas skyndsamt.. Socialstyrelsen har även till uppgift att
regelbundet följa upp verksamheter.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting ta fram indikatorer för att utveckla öppna utveckla jämförelser inom socialtjänsten. Öppna jämförelser ska ge information om socialtjänstens resultat, kvalitet, kostnader och effektivitet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Redovisningen ger möjligheter till jämförelser mellan olika kommuner, både övergripande och på enhetsnivå där det är lämpligt, oberoende av driftsform. Öppna jämförelser syftar även till att stödja kommunerna i arbetet med att förbättra verksamheten. Målsättningen är också att komplettera jämförelserna med brukarundersökningar, alltså att fråga dem stödet berör om vad de anser om kvalitet, bemötande osv. Detta har vi via Socialstyrelsen gjort inom äldreomsorgen och vi vill fortsätta det arbetet inom fler områden.

Målet med öppna jämförelser är att det ska finnas lättillgängliga,
aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga kunskapsunderlag i form
av data som stödjer, nationella såväl som verksamhetsnära beslut,
förbättringsarbete samt uppföljning och utvärdering av socialtjänsten
inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Under 2011 tar regering via SKL ansvar för att satsa på utveckling av
regionala stödstrukturer för kunskapsutveckling. Inom den
sociala barn- och ungdomsvården ska regionala utvecklingsledare
anställas för att initiera ett förbättringsarbete. Det ska utgå från
bästa tillgängliga kunskap om förbättringsmetodik och se till att ny
forskning når ut till kommuner och verksamheter. Ett prioriterat område är att ge stöd till huvudmän i systematisk och kontinuerlig uppföljning av barn och unga placerade i familjehem och hem för vård eller boende (HVB). Utvecklingsledarna ska även arbeta för att stärka samverkan mellan kommun och landsting.

Dessutom är det en viktig uppgift att fortsätta arbeta för att stärka barns
rättigheter i sina kontakter med socialtjänsten. Vi bereder därför den så
kallade Barnskyddsutredningens förslag.

Sammanfattningsvis utgör ovanstående arbeten några av flera centrala
insatser för en tryggare och mer rättssäker social barn- och
ungdomsvård.

Tack ännu en gång för att Du tog Dig tid att skriva ett brev till mig.
Jag önskar Dig allt gott!

Stockholm i juli 2011

Med vänlig hälsning

Maria Larsson
Barn- och äldreminister

Får erkänna att jag bara blev mer uppretad och skrev ett svar:

Då får jag tacka för att jag fick ett svar men jag hade gärna sett lite mer vanlig svenska så att man förstått lite mer av det du skrev.
Jag vet att du säkert tycker att jag är jättejobbig men jag vill verkligen ha svar.
Jag hade 8 punkter med saker som jag anser behöver ändras som är helt rättsvidriga och inget av dem har med mitt enskilda fall att göra. Du har inte svarat på en enda en av mina frågor har du inte läst mitt inlägg som jag även skickade till dig per mail? Jag nöjer mig inte med ett generellt svar som inte är något svar alls. Då tar vi det igen:

● Att man måste se till att en utredning måste bygga på fakta.
Hur kan ni tillåta att de inte gör det?

● Ta bort den omvända bevisbördan där en förälder i rätt skall bevisa att de inte är allt som en myndighet påstår baserat på åsikter och påståenden.
T.o.m. då någon begått uppenbarliga brott är man oskyldig tills motsatsen bevisas varför är det inte så här? Hur kan en myndighet påstå en massa saker utan att behöva ha fakta för eller bevis för sina påståenden?

● Om man är föremål för en process borde det vara självklart att man även kallas och höras. D.v.s. diskuteras man i rätt skall man ha rätt att försvara sig. En mänsklig rättighet enligt artikel 6.
Hur kan ni tillåta att det inte är så och kalla det demokrati?

● Man skall inte kunna flytta barn utan verkligt starka skäl inte som i dag utav godtycke utan att behöva redovisa vad man gjort och utan att det kan bemötas av de som utsätts för det.
Var är barnperspektivet som ni värnar om i det? Vad tänker ni göra åt det? Rent konkret?

● Utbildningen inom socialtjänsten måste ses över och åtminstone ha obligatorisk närvaro och praktik runt barn.
När skall ni se över den och se till att utbildningen innehåller det de behöver för yrket? Åtminstone införa praktik inom barnområdet? Obligatorisk närvaro?

● En handläggare måste ta ansvar för de beslut de fattar. Man skall inte få hantera andra mänskors liv utan att ta ansvar för det. Varför får en läkare ta personligt ansvar men inte en tjänsteman? Båda hanterar och tar beslut som får konsekvenser i andra mänskors liv.
Hur kommer det sig att en myndighets person skall gå fri trots att de gör så stora ingrepp i andra människors liv. Nu kan en handläggare rasera en hel familj utan att det blir några som helst konsekvenser. Hur kan ni ställa upp på det? Det är ju bara om det blir fel som de skulle kunna ställas till svars?

● Ett ombud för barn skall ha krav på sig för att företräda barn åtminstone att de skall träffa barnen de företräder. Så är det inte idag.
Detta skulle aldrig en vuxen ställa upp på varför skall barn tvingas acceptera det? De har inget val. Den som företräder dem bryr sig i vissa fall inte ens om att träffa dem. Hur skall de då kunna höra barnen och veta vad de vill eller önskar?

● När en granskningsmyndighet kritiserar skall konsekvenserna komma direkt inte ta två år och sedan inte bli några alls. Det måste bli konsekvenser även i det enskilda ärendet annars kommer man inte få några anmälningar.
Du skrev att socialstyrelsen nu fått resurser att ta krafttag vart var de? Om det inte ens blev krafttag i detta ärende eller i den kommunen som gjort så mycket fel då undrar jag vad som skall till? De kraft tagen har jag inte sett till.

Det var vad jag begärde svar i. Ursäkta, men inte ett enda konkret svar fick jag. Vad tänker ni göra åt det? Det är uppenbarliga brister och konkreta förslag.
Du svarar mig genom att berätta om er tanke och jag försöker tala om att det inte blev som ni tänkt. Vad gör ni åt det?
Om du läst mitt debatt inlägg http://svtdebatt.se/2011/07/handlaggarna-som-tog-ifran-mig-barnen-ska-inte-fa-ga-ostraffade/ som jag även mailade dig undrar jag varför du svarar som du gör.
Det verkar inte som om du överhuvudet taget brytt dig om att läsa den. Den handlar inte om ett enskilt ärende. Den handlar om problematiken jag upptäckt och det som behöver ändras på. Jag är fullt medveten om att du inte kan gå in i enskilda fall och har heller inte bett om det. Har du inte läst den? De åtta punkterna ovan.

Varför svara du då:

Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn.

Var är resultatet i den aktiva tillsynen när 90 % av alla anmälningar inte ens tas upp? Eller visste du inte det? Ex JO får ca 6000 anmälningar tittar på ca 2000 (inte bara inom det sociala området) och bara ca 150-200 leder till enbart kritik. Vårt ärende läggs ner efter över ett och ett halvt år utan att det blir en enda konsekvens för oss drabbade. Var är kraft tagen? Det jag försöker tala om är att det inte fungerar men du slätar över och tar varken mig eller andra som försöker lyfta det på allvar.

Du skriver:

Genom den nya statliga tillsynen har Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att åtgärder ska vidtas skyndsamt.

Då undrar jag var det kraftfulla och skyndsamma är då man först tar nästan två år på sig och sedan lägger ner ärendet eftersom de nu anser att Mark rättat till nog så att risken inte är så stor att det händer igen. Vad tror du det får för konsekvenser. Som jag skrivit tror du någon annan kommer att anmäla? Om det inte ens fick konsekvenser i vårt ärende? Vad skall till då? När det räcker med att dokumentation och pappren är i ordning men det inte får en enda konsekvens i ett enda enskilt ärende? Det är vad drabbade bryr sig om och det är vad som får dem att anmäla.

Du skriver:

En genomförd reform är den statliga tillsynen, som bland annat innebär att tillsynen samlats i en organisation, fått utökade befogenheter och utökade resurser.

De befogenheterna undrar jag vart de är. Jag har inte sett något av dem.

Du fortsätter:

Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn

Vad hjälper det om folk inte ens orkar anmäla? Risken är mycket stor att ni nu inte får anmälningar eftersom folk inte orkar anmäla eftersom känslan är att det ändå inte ledde till något. Då kommer ni inte ens få veta hur galet det är. Fick av ett av de största granskningsprogrammen veta att de skulle kunna fylla vartenda program med felaktigheter inom socialtjänsten. Om fakta är att 90 % av anmälningarna inte ens tas upp och de som gör det inte får konsekvenser i de enskilda ärendena. Hur tror du då det får för konsekvenser? Vad tror du att ni skall få veta? Hur mycket felaktigheter tror du kommer fram?

Du skriver att:

Inom den sociala barn- och ungdomsvården ska regionala utvecklingsledare anställas för att initiera ett förbättringsarbete. Det ska utgå från bästa tillgängliga kunskap om förbättringsmetodik och se till att ny forskning når ut till kommuner och verksamheter.

Men hur kan det komma sig att du inte med ett ord nämner att du tänker göra något åt att utbildningen är undermålig? Om grundkunskapen inte finns där så hjälper det inte med förbättringsarbete.

Du skriver:

Målet med öppna jämförelser är att det ska finnas lättillgängliga, aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga kunskapsunderlag i form av data som stödjer, nationella såväl som verksamhetsnära beslut, förbättringsarbete samt uppföljning och utvärdering av socialtjänsten inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Men hur skall ni få den data om ingen anmäler?

Vad hjälper det om man jämför och mäter om man inte först ser till att säkerställa det mest basala som att utredningar bara får baseras på fakta?
Vad hjälper det med regionala utvecklingsledare som skall jobba med förbättringsarbete om de som jobbar inte ens vet att uppskatta ett familjehem eller det de gör?

Du skriver:

Ett prioriterat område är att ge stöd till huvudmän i systematisk och kontinuerlig uppföljning

vad hjälper det om de inte har utbildning i det de gör?

Sedan avslutar du med

Dessutom är det en viktig uppgift att fortsätta arbeta för att stärka barns rättigheter i sina kontakter med socialtjänsten

och samtidigt säkerställer du inte att familjehemmet som känner barnet bäst lever med det och får ta konsekvenserna av beslut och umgängen som inte fungerar får komma till tals? Vad gör du för att deras jobb skall värdesättas och uppskattas?

Som sagt jag har inte fått svar på mina frågor så vi får väl ta det en vända till... MWh Eva fostermamman I Markärendet

Skall visst få svar.

Det är fortfaraden tyst. Vet att det händer lite här och där men inget offentligt.
Hittade idag en krönika av Marcus Birro där han ger sig in i abortdebatten. http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2504359/marcus-birro-jag-har-sjalv-hallit-foster-som-dott-i-vecka-24-och-i-vecka-17-i-mina-hander
Han börjar med att han säkert kommer att få ångra texten men avslutar med:

”Jag ångrar nog inte den här texten trots allt, trots att den var en plåga att skriva. Förhoppningen om att lyfta den här diskussionen och våga sänka tonen i allt som rör livets skeden och etik är fortfarande stark”

Han skriver:

Jag har själv hållit foster som dött i vecka 24 och i vecka 17 i mina händer. De var inga cellklumpar. De var mina barn. De hade kroppar och organ, ansikten, anletsdrag och skrynkliga fötter.
Jag var inte beredd på kraften i faderskapet. Att kärleken fanns från början, tidigt. Jag trodde inte en människa formades så tidigt. Jag var helt och hållet överrumplad av kraften i kärleken. Därför har jag svårt att se det upprörande i de där bilderna. De berättar en synnerligen otäck sanning och det är begripligt att bli upprörd. Men vad blir man upprörd över? Att bild­erna visar något vi inte vågar diskutera, eller att de ljuger? Och om de inte ljuger, vågar vi diskutera dem då?

Han lyfter både problemet med att pappor inte verkar ha lika stor rätt till sina barn och synen på livet.
Även detta handlar ju om barns rätt, till liv och till sin pappa och jag tyckte att det var så bra skrivet. Det är mycket i samhället som är fel och det är alltför få som driver de frågorna och det som händer sker för sakta.

Fick föresten av press veta att mitt debatt inlägg på svt debatt skulle få ett svar ifrån ansvarig minister inom 4 veckor.
Jag skulel få svaret privat men ändå...

Blogg råd...

I helgen stod det om den andra familjen som blev av med tre barn. Det var biologiska barn. Barnen hämtades i skolan. http://www.bt.se/nyheter/mark/(2861416).gm

En bloggare som har kontakt med familjen skriver http://www.alternativ-debatt.se/ under

”Nygammalt LVU åter i Mark.”

om de konstiga turerna i ärendet.

Visst ser det för utomstående ut som det nu borde vara OK när två instanser både förvaltningsrätten och kammarrätten gör samma bedömning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4601673 men när man får höra att i första instans låg en utredning till grund som börjar med att de vare sig varit hemma hos familjen talat med dem eller deras barn och bedömer deras boende miljö genom att titta in genom fönstren trotsa att de inte når upp. En utredningsexpert visar på det undermåliga i utredningen och har aldrig stött på något liknande under hela sin tid som utredare. Att ca 30 dokument från vänner, BUP, skola och psykologer bara försvunnit.
Att kammarrätten sedan nekade dem muntligt framställan och gick på samma dokumentation som första instans innebär att det kanske inte är så konstigt att de gjorde samma bedömning.

Det konstiga är, tycker jag att om någon begår ett brott och saken tas upp i tingsrätt kan det alltid överklagas. Där har rätten inte rätt at neka muntlig framställan men det har de i denna sorts ärenden. Varför är det skillnad beroende på vilken rättsinstans man hamnar i? Hur skall man kunna försvara sig om man inte ens får komma dit? Hur kan det anses rättsäkert ?

Familjen polisanmälas men det har visst lagts ner alla misstankar emot dem för andra gången. http://www.punktinsatser.com/se/stat-kommun-landsting/186/marks-kommun-polisutredning-nedlagd

Själv har jag blivit ombedd att sluta blogga. Inte bara ifrån en person utan ifrån flera. Det gagnar inte vår sak har jag fått höra. Särskilt om jag lägger mig i de andra ärendena. I bästa välmening men ändå. Att försöka stoppa någon från att använda sin yttrande frihet är i sig ett brott.
Att jag berättar det kommer säkert att vändas emot mig men jag har som sagt fått det ifrån flera håll.

Jag känner att sluta blogga skulle underminera min trovärdighet. Det är redan sådana som menat att jag försöker dölja saker jag tidigare skrivit när jag stängde den första bloggen. Att jag inte skulle stå för de. Men det stämmer alltså inte. Det fanns andra orsaker.
Sedan har vi ju faktiskt inte barnen hemma än och återigen strular det med umgänget. De har inte träffat oss på fyra månader.
Sedan är det ingen som tar över kampen för att ändra lagar för utsatta barn på det sätt jag gör även om det finns många som jobbar för det på sitt sätt.
Skulle jag stänga bloggen så är det ingen som tar över allt jag kämpat för allt jag uppnått faller på något sätt.

Men det man kan undra varför det är så farligt att jag bloggar? Varför gillas det inte att jag skriver om andra ärenden? Vad är det man inte vill skall komma fram?
Jag förstår att de inte vill ha uppmärksamheten men det är ju faktiskt vad man får stå ut med när man gjort så mycket fel och vi de drabbade har inte kompenserats än. Inte på något sätt.

Medskyldig?

Då är det åter igen en helg och rätt tyst.

Fick en länk till en blogg där en socialdemokrat håller med om att oseriösa utredningar måste bort. http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651

Hittade även en artikel där en pappa skriver om hur rättsystemet fungerar ibland. http://www.vf.se/asikter/insandare/pappor-har-ingen-chans
Han tar upp hur en domre inte lyssnar på en pappa utan tar mammans parti vilket tillsist resluterar i att pappa i uppgivenhet och frustration dödar mamman. Han skriver:

Som pappa idag har vi ingen som helst chans med en rättsapparat som helt står på mammans sida. Även om mamman gjort sig skyldig till brott, slagit barnen och har en psykiatrisk diagnos har detta inte någon betydelse. Mamman får vårdnaden i alla fall. Det jag har lärt mig av detta är att sanningen inte är värd något. I rätten går det att ljuga hur mycket som helst. Jag ger inte fem öre för det svenska rättssystemet. Man har överhuvudtaget ingen aning om ett barns behov och rätt till sina båda föräldrar.

Vet inte hur det var i det ärendet men det kan inte sägas nog. Utredningar måste vara baserade på fakta och inblandande måste höras. Det är ju även vad han hävdar att om dommaren hört pappan kanske det inte hänt alltså är dommaren medskyldig. Man får vad man skapar.

Ett debattinlägg till med krav på svar

Utifrån min ilska igår kände jag mig tvungen att göra något.

Tog kontakt med SVT debatt och frågade om de var intresserade av en debattartikel utifrån mina mail till Göran Hägglund och Maria Larsson och det var de. Så idag lades den ut. http://svtdebatt.se/2011/07/handlaggarna-som-tog-ifran-mig-barnen-ska-inte-fa-ga-ostraffade/

Det blev andra debattartikeln i mitt liv. Ja man är ju ”novis” på det här även om man tvingas bli bättre och bättre på det. Skall väl tala om att det inte är jag som skrivit vare sig ingressen eller rubriken och jag fick lite panik när jag först såg vad de skrivit men svar vill jag ha.

Fick även en länk till en bokrecension där man nämner barnen i Mark
http://www.crimenews.se/component/content/article/1-senaste-nyheterna/185331-boktips.html
Det är boken trasdockan om en tjej som varit fosterhemsplacerad själv. Yvonne Domeij heter författaren.

Brev till ministern

Igår började jag ilskna till. Jag funderade över vad för budskap man sänder ut när man först ger två år för att rätta till och trots att de fortfarande får kritik avslutar man ärendet. Om det inte blir konsekvenser i ens detta ärende som är så stött och blött och där man konstaterat så ånga fel så är det ju ingen ide att anmäla alls eftersom det ändå inte kommer att ge något.

Så jag skrev ett mail till Göran Hägglund och ett till Maria Larsson. Sedan informerade jag press.
GT nappade direkt och skickade mailet till pressekreteraren för Maria Larsson för att få en kommentar. Tyvärr är de fortfarande lite för fast i vårt ärende och hänvisar till det och konsekvensen blev att de inte kommenterar enskilda fall.
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2497172/fostermammans-vadjan-till-regeringen

I artikeln står det att jag vädjar till ministern om hjälp att få hem barnen. Det är helt fel. Det gör jag inte alls. Jag vet att de inte kan gå in i enskilda ärenden.

Mycket riktigt börjar jag som artikeln skriver med orden:

I fredags kom den då. Domen från socialstyrelsen. Efter ett och ett halvt år. En mycket lång tid i ett litet barns liv.

Sedan fortsätter jag med en sammanfattning. Jag förväntar mig nämligen inte att en minister trots att de är informerade om vårt ärende att de skall ha allt i huvudet. De har många viktiga saker på sin agenda.
Jag skriver:

Det är ett flertal barn, under fem år, som går och undrar vart dras mamma eller pappa tagit vägen samtidigt som det granskningsmyndigheterna mest verkar bry sig om är att det ser bra ut på pappret. Är det den människosynen som regeringen vill stå för?
Alla löften om konsekvenser, upprättelse och uppsträckning blev det inget av. Det var bara tomma ord.

Det som förvånar mig mest är hur tiden bara går och förvaltningen får månad efter månad på sig att rätta till återigen på de drabbades bekostnad. Så är det inte någon annan stans i samhället. Skulle en medborgare göra fel kan man inte nog fort kräva rättelse. Ofta hotar man med åtgärder innan felet begåtts bara i förebyggande syfte.
Barnen är alltså inte ens fem år fyllda och ändå får man över ett och ett halvt nästan två år på sig att rättat till men det blir inga konsekvenser i det enskilda ärendet.

I kritiken runt vårt ärende den som kom redan 16 mars 2010 står det att barn perspektivet inte har beaktats, handläggningen inte var av god kvalitet och uppföljningen inte har beaktat barnens bästa. Hur tycker man att det är uppfyllt nu? Inget har ju hänt? Barnen är fortfarande borta och de får inte ens träffa oss. I min värld hade konsekvenserna varit mycket kännbara och kommit dagen efter kritiken. Hade de fått 200 000 kr i böter och 50 000 kr i månaden tills det var upprättat så hade det blivit fart på dem.

Var detta tanken när ni lät socialstyrelsen ta över granskningen?
De är ju lika tandlösa. Vad tror ni att det sänder ut för signaler när det inte blir några konsekvenser ens i detta ärende som har varit så uppmärksammat? Då kan det ju inte bli några konsekvenser i andra ärenden där det inte varit lika galet. Det kommer att medföra att man inte gör anmälningar, det leder ju ändå inte till något. För den lilla medborgaren är det helt rättsvidrigt. De granskande myndigheterna bryr sig bara om papper och det räcker med att man rättar till tillräckligt. Inte bra och inte godkänt utan bara precis så att man klarar det tillräckligt medan den drabbade står där utan att de fått något.

För egen del som har kämpat för upprättelse i snart två år får jag säga att rent ut sagt så skiter jag i om de blir bättre på att dokumentera, Jag skiter i om de från och med nu kommer att ha vård och genomförande planer. Jag skiter i om de nu kommer att göra hembesök som de skall och för in allt i tid i akterna. Om det inte får konsekvenser i det enskilda ärendet så är det inget värt.

Budskapet man sänder ut nu över hela Sverige är att den enskilda människan inget är värd. Dokument och att dt ser bra ut på pappret är viktigare. Det kommer att få konsekvenserna att ingen kommer att orka anmäla därför att det ändå inte ger något.
Är det vad ni tänkt? Är det så ni vill ha det? Skall den enskilda inte ha några rättigheter?

Lägg till att utredningar idag kan bygga på enbart påståenden så är det i vissa delar av Sverige livsfarligt att bo för där kan du bli av med dina barn på inga grunder alls.

Jag vill ha och kräver ett svar. Om tio-femton år kommer vi att ha en ny våg av uppväxta barn som kommer att anklaga sittande regering för alla misstag som gjorts mot dem. Du kan inte ens påstå att du inte visste för vi är många som försökt tala om. Du är ansvarig och det är du som kommer att ställas till svars. Du har chansen att göra något innan. Hur länge skall du tolerera att detta pågår?
Vad skall du svara de barn som kommer att söka upp dig och ställa dig till svars för vad som händer just nu för så många? Du är ytterst ansvarig.
Det räcker inte med en klapp på axeln med kommentaren att du har så bra åsikter maila mig.

Det är inte enskilda ärenden utan vi är många och granskningsmyndigheterna gör inte särskilt mycket.
Hur kan KD som påstår sig vilja sätta barnen i centrum ställa upp på detta? Vad gör man åt det? Vill man överhuvudet taget se problemet?
Skall man som enskild innevånare behöva vara rädd, rädd för att bli av med sina barn? Rädd för att anklagas oförskyllt utan möjlighet att rentvå sig? Rädd att bo i Sverige därför att det inte finns någon rättsäkerhet här?
Som sagt jag förväntar mig en reaktion och ett svar på vad du som ansvarig rent konkret kommer att göra åt det.

I artikeln står det att jag vädjar till ministern om att få hem barnen. Det gör jag inte alls. Jag vet att de inte får gå in i enskilda ärenden. Och visst blir svaret att de inte kan eller får kommentera särskilda fall och bara kan granska om socialstyrelsen gjort det de skall men det verkar så.
Handlar om att det kan bli fel ibland.

I brevet som jag lagt ut det mesta av ser ni själva att jag inte vädjar alls. Utan jag försöker sätta fokus på ett problem.

Kände mig tvungen att skicka ett mail till nu n'är jag såg artikeln.
Där står det:

Det jag försöker få dig att inse är att det inte är enskilda fall. Att det inte är missbrukare eller utsatta mänskor utan vanliga familjer som nu blir av med barn för att lagen ger så dåligt skydd att det tillåts. Att vi är många. Men det handlar inte bara om familjehem. Jag hade åtminstone hoppats att du skulle vara villiga att lyssna till mina argument men du avslår innan du ens lyssnat. Det är många barn som drabbas av bristerna och min fråga är vad du som ansvarig kommer att svara dem när de frågar vad du gjorde åt det? Du hänvisar oftast till Maria men hon tar dem inte på allvar, klappar mig på axeln och säger att jag har bra argument maila dem till mig sedan händer inget. Du är social minister och lika ansvarig. Det jag ville framföra och förändra inom socialtjänsten är
• Att ni måste se till att en utredning måste bygga på fakta.
• Ta bort den omvända bevisbördan där en förälder i rätt skall bevisa att de inte är allt som en myndighet påstår baserat på åsikter och påståenden.
• Om man är föremål för en process borde det vara självklart att man även kallas och hörs. D.v.s. diskuteras man i rätt skall man ha rätt att försvara sig. En mänsklig rättighet enligt artikel 6.
• Man skall inte kunna flytta barn utan verkligt starka skäl inte som i dag utav eget godtycke utan att behöva redovisa vd man gjort och utan att det kan bemötas av dem som utsätts för det.
• Man måste se över utbildningen inom socialtjänsten. Det skall åtminstone vara obligatorisk närvaro och skall ingå åtminstone praktik runt barn.
• En handläggare måste ta ansvar för de beslut de fattar. Man skall inte få hantera andra mänskors liv utan att ta ansvar för det. Det är inte rättsäkert. Hur skulle det vara om en läkare inte tar ansvar för det de gör. Varför får en läkare ta personligt ansvar men inte en tjänsteman? Båda hanterar och tar beslut som får konsekvenser i andra mänskors liv.
• Det borde vara så att när en granskningsmyndighet kritiserar skall konsekvenserna komma direkt inte ta två år och sedan inte bli några konsekvenser alls. Och det måste bli konsekvenser även i det enskilda ärendet annars kommer de inte få några anmälningar.
• Ett ombud för barn skall ha krav på sig för att företräda barn åtminstone att de skall träffa barnen de företräder. Så är det inte idag.
Inget av kraven är särkilt svåra att genomföra och är för de allra flesta självklara men så är det inte i lagen. Och detta är rent konkreta förslag som inget av dem är särskilt svåra att genomföra. Rätt logiska och självklara för de flesta.
Jag vet att du inte får gå in i eller kommentera enskilda ärenden men här handlar det inte om det utan om brister i lagen som får oerhörda konsekvenser. Brister jag upptäckt utifrån vårt ärende och vissa är rätt så lätta att rätta till. Det är vad jag vill ha svar på vad gör du åt dessa rätt "lätta" problem? Kommer du att göra något? Och hur motiverar du om du låter bli, om du inte tar detta på allvar?

Jag vill verkligen ha svar. Hur kan de anse att detta är rätt? Tror inte att de gör det men vad gör de åt det? Återigen inte ett ljud om vårt enskilda ärende utan raka frågor som kräver raka svar runt hundra kanske tusentals föräldrar och barn som far illa i en hantering som inte är som den skall.

Livets väntrum

Det var så många inslag i media förra veckan efter att slutredovisningen från socialstyrelsen kom så jag missade några. Här är i alla fall en till. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4594437

Helgen har varit lugn. Sonen och jag har njutit av varandras sällskap. Eftersom det var lite mulet har vi bakat.
Det är en sådan där syssla som är lite känslig eftersom de små alltid slogs om att få vara med. Så det ar alltid tre av allt. Tre kavlar, tre mått satser och så fick man vara noga med att dt blev rättvist. Nu har sonen ingen att tävla med. Han fick hälla i allt själv och baka ut allt han vill själv.

Sedan var vi ute och plockade smultron och hallon.
Jag brukade trä på strån och så fick de ett var. Noga att det var lika många bär på varje strå.
Nu hann jag t.o.m. äta lite själv.

Inget är lika roligt längre. Bara stundtals. Det känns som om man lever i någon sorts vakuum även om man gör det man skall. Man väntar på att allt skall bli så "vanligt" igen.
Vi gör allt för att sonen skall påverkas så lite som möjligt. När han är ledig får han all uppmärksamhet som det går. Han får vara med och det blir på hans villkor.

I dagens BT har de fått nyss om att även jag överklagat domen. http://www.bt.se/nyheter/mark/fostermamman-vander-sig-till-europadomstolen(2853066).gm
Jag vet att det förmodligen inte kommer att ge något men jag gör det av en enda anledning att få saken prövad i Europadomstolen. Om man skall lyckas med det måste man först uttömt alla möjligheter här. Även om de avslår i varenda instans.

Fick även ett mail ifrån någon som skickat det till GP debatt.
Det stod:

Hej.
Min son sluter sina ögon och snart sover han lugnt.
-Skulle du glömma bort mig om någon tog dig ifrån mig imorgon?

Du som varje morgon, när jag lämnar dig på dagis, kramar mig hårt och säger
-Mamma, kom snart och hämta mig idag, kom efter mellanmålet.

Min slutsats är att de personer som tagit detta beslut, genom sitt agerande visat så djupa kunskapsbrister att jag ifrågasätter deras förmåga att utöva sitt yrke.
De är samhällsfarliga, eftersom de gröper ur medborgarnas förtroende för denna verksamhet.

För att vara tydlig, de borde vidareutbilda sig alternativt få sparken.

//Du fosterförälder i Mark, du har mitt stöd!
En tvåbarns-mor,

Eftersom jag inte har någon mail adress så säger jag det här, TACK.

Det handlar inte längre om Mark

Igår kom då det sista från socialstyrelsen. http://svtplay.se/v/2476711/vastnytt/8_7_22_15?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2476613/sb,p103404,1,f,-1 på 10.03
Vet inte om det ”bara” var för verksamhetstillsynen eller om det var vårat också.
Socialstyrelsen är nu nöjda även om det finns saker som de ifrågasätter och kommer att fortsätta ha ögonen på dem.

Även i HN är det en artikel http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1282997-socialstyrelsen-avslutar-markutredning
Man har hotat med vite men nu är det bra och ärendet avslutas.

Men alla som farit illa under tiden var är deras upprättelse?
Vad hjälper det om det säkerställs att de inte skall hända igen för alla de som blivit av med sina barn? Det räcker knappast.
Jag vet att detta inte var tanke när regeringen lätt översynen gå över på socialstyrelsen. Tanken var att de skulle få fler möjligheter men det verkar ju vara lika tandlöst.
Det jag funderar på mest är vad man skickar ut för budskap? De har gjort så mycket fel och fått så mycket kritik och så räcker det med att säkerställa att det förhoppningsvis inte händer igen.
Det handlar inte längre om Mark utan om rättsäkerhet för alla innevånare i Sverige.
Hur skall någon orka anmäla fel om man vet att detta är vad man har framför sig. Ev. år av väntan, frustration, du riskerar att ditt namn och rykte dras i smutsen, du anklagas för än det ena än det andra och sedan händer inget. Det blir inga konsekvenser.
Ingen person eller anställd i Sverige skulle gå fri om man gjort så mycket fel utan det blir följder men inte om det gäller myndigheter.
Det är inte rättsäkert.

Vet inte hur många som redan hört av sig och är uppgivna, ledsna och säger att de egentligen inte längre skulle vilja bo i Sverige. Att det inte känns säkert längre för att det kan ju hända vem som helst.

I Borås tidning http://www.bt.se/nyheter/mark/socialen-har-lart-laxan---far-godkant(2852663).gm
står det att nu kan personalen äntligen andas ut.
Men för de som drabbats fortsätter helvetet.
Det står:

-tonvikten av berömmet ska riktas mot socialsekreterarna på enheten som har gjort basjobbet, säger Magnus Andersson.

Men för de drabbade som tvingas se samma personal gå därnere i gångarna sticker det i ögonen. Även om de har andra arbetsuppgifter så är många av dem kvar. Blev igår uppmärksammad på att många av de som varit inblandad i de olika ärendena nu sitter som ansvariga för olika områden på kontoret.De jag haft kontakt med är arga, besvikna och ledsna. Allt tal om upprättelse eller kompensation var bara fint prat och fagra löften utan innehåll.

Som sagt hur kan det blir såhär? Varför är mänskor så lite värda? Det handlar som sagt inte om Mark längre utan om synen på människor och deras värde.Det hade inte varit möjligt om inte lagen tillåter det. Om en människa tillåts behandlas illa av myndigheter och det inte blir konsekvenser utan det räcker med att säkerställa att det inte händer igen med någon annan, utan upprättelse för den enskilda, då undrar jag hur man kan påstå att vi lever i ett rättssäkert, demokratiskt land.

Här var det inte bara en enskild utan det var många.
Det var inte bara ett fel utan många.

Budskapet man sänder ut är:
Om du råkar illa ut förväntas du anmäla men upprättelse eller rättelse kommer du inte att få för du är inte viktig. Det är viktigare att det ser bra ut på pappret. Det är viktigare att dokumentation ser bra ut än att mänskor behandlas som de skall.
Ser det bara bra ut på pappret så spelar det ingen roll att utredningarna bygger på lögner, påhitt, åsikter.
Det spelar ingen roll att det inte fanns orsak bara det ser ut som om det gjorde det.
Det spelar ingen roll att det inte fanns fog från början för man skapar fog för och tittar sedan tillbaka och säger där ser ni det var det här vi visste och därför agerade vi.
Det spelar ingen roll att problemen inte fanns från början utan man själv har skapat dem.
Det spelar ingen roll att underlag inte är som de skall man fastslår felaktigheterna till och med i rätt.
Människor som protesterar kallar man för rättshaverister eller ger dem diagnoser så de blir hysteriska så ingen lyssnar på dem eller tar dem på allvar.
Fortsätter man tillräckligt länge så ger de upp och tystnar och man kan fortsätta.

Hur var det med familjen i gårdagens aftonblad. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13293813.ab
Det fanns inte fog utan de var påhittade. Först tvingas de leva med rädslan över att barnet blivit sjukt och ingen förstår vad det är. Sedan anklagas de för misshandel och blir mitt i alltihop av med barnen. De tvingas mitt i frustrationen protestera, leta efter expertis och anlita expertis som inte ens fanns i landet. Samtidigt som vardagen skall hållas ihop med jobb och annat.
När felet tillsist upptäcks så är enda svaret de får att det var ju synd att de kände sig illa behandlade. När de ringer och ifrågasätter varför handläggaren är kvar får de tillsvar att hon måste ju få en chans till, en chans att lära sig. Ingen ursäkt, ingen kompensation och ingen upprättelse. Familjen har fått sår, rädslor de kommer att få leva med resten av livet.
Vad fick de själva för chans? Ingen.

Sveriges befolkning borde resa sig som en man och kräva ändring.
Är det så här vi vill ha det? Ett land där vem som helst kan anklagas utan grund, utan fakta eller bevis. Kan bli av med sina barn baserat bara på en åsikt som inte ens är fastställd. Baserat på utredningar som inte bygger på fakta. Beslut som fastställs i rätt utan att underlagen är som de skall.
Nej VI måste göra något tillsammans . Ju fler desto bättre. Kräv ändring, kräv att de styrande lyssnar.
Själv känner jag att jag snart inte orkar längre.

Utredningar med brist på fakta

Återigen har dåliga utredningar och personliga åsikter medfört att barn fråntas sina föräldrar utan grund. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13293813.ab ett av deras barn blev sjukt och de anklagades för misshandel. Allt byggde på en utredning av en handläggares åsikt. Handläggaren ansåg att barnen var misshandlade men tösen hade vattenskalle. Det tog över 50 dagar för dem att få upprättelse och få hem barnen. Mamman bloggar http://treunderverk.blogg.se/ om sina upplevelser.

Idag har jag skrivit en debattartikel i GP DEn lyfter just det problemet. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.670296-det-maste-bli-slut-pa-oseriosa-utredningar
Det måste bli slut på oseriösa utredningar.
Faktarutan, har inte jag skrivit. Problemet med utredningar som bygger på annat än fakta har länge varit känt men ingen gör något.

Hittade sedan ett par inlägg jag itne lagt ut innan. Ett inslag på västnytt http://svt.se/2.34007/1.2471972/beslut_om_fosterbarn_i_mark_overklagas?lid=puff_2471972&lpos=rubrik

Det fanns även ett på tv4 Borås http://www.nyheterna.se/2.20866


Även en artikel i GP http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.668442-namnden-i-mark-overklagar-om-fosterbarnen
I intervjun säger man:

-Vi anser att socialtjänstlagen som domen bygger på borde ändras. De starka band som barn knyter med vuxna under sin uppväxt borde väga lika tungt som de biologiska.

Även Markbladet hade med två artiklar i onsdags www.markbladet.se v 27 sid 14 och 15.

Skrämde med sotarn

Ja, som sagt de överklagar http://www.bt.se/nyheter/mark/mark-overklagar-om-fosterbarnen(2847653).gm
De skriver om att förvaltnings rätten grundade beslutet på att det sista familjehemmet har en bättre kontakt med mamman.

Även i HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1278387-dom-om-omhandertagna-barnen-i-mark-overklagas
Återigen hänvisas till konflikter mellan mig och biomamman.

Först så undrar jag när det skulle ha hänt? Så för att slå hål på det påståendet en gång för alla; Fram tills våren 2009 hade vi /jag inte träffat mamman alls, på grund av hotbilden. Det fanns ingen triangel som socialchefen talade om. Vi fick inte träffas och allt gjordes för att barnen skulle vara skyddade hos oss.
Mamman visste inte vem jag var och visste inte hur jag såg ut.

Inför en rättegång runt LVU bestämdes att göra henne till viljes och fram till rättegången öka umgängena till en gång i månaden samtidigt som man hade med en anknytningsexpert.
Redan första gången slog hon larm.
Barnen mådde för dåligt i umgänget med mamman så jag och fostermamman till den minsta placerade fick släppa på våra ansikten och vara med.

Experten sa att det var få som trodde eller förstod att så små barn kunde må så dåligt men så var det. Jag var så med på 4 av 5 umgängen och det finns dokumenterat att umgängena fungerade bättre då jag var med. Samarbetet och förhållandet mellan mig och mamman fungerade bra. Så alla påståenden om att det var problem även i Vara är ren lögn.

Då Mark tog över var jag med första gången. Det fungerade väl tills jag av handläggaren i Mark blev ivägkörd. Barnen bröt ihop, mamman blev frustrerad och det blev kaos, umgänget fick avbrytas.
Men det var ingen schism mellan henne och mig.
Sedan förbjöds jag vara med. Det nästa umgänget när barnen förstod att jag inte skulle följa med klarade personalen inte ens att sätta barnen i bilen. Vid nästa umgänge gick överlämningen skapligt bara för att en personal som barnen tyckte om kom tillbaka från semester. Det var chefen som sedemera var med och planerade och genomförde omplaceringen.
Sedan blev de två nästa umgängena inställda och sedan tog de barnen ifrån oss. Så nu undrar jag när det skulle ha varit samarbetsproblem?
Vi har inte ens träffats. Det är taget ur luften och det finns dokumentation om motsatsen.

De skriver också att jag nu skall kallas för att påpeka alla fel i utredningen. Det borde inte vara anledningen. Då ser det ju ut som om nämnden tycker att det OK och det bara är jag som protesterar.
Jag har begärt rättelse och den skall enligt lag föras in, i dokumentet. Då hade mammans advokat inte kunnat använda sig utav den. Som jag ser det blir ett lagbrott orsaken till att hon kan använda den som försvar. Sedan är jag självklart glad för att äntligen få komma till tals.

Även GT har en artikel http://gt.expressen.se/nyheter/1.2490156/barnen-i-mark-till-kammarratten ett fel där mamman har sex barn varav fem är omhändertagna.

Även i sjuhärad ett inslag där jag intervjuas http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4588795

Ett längre reportage runt föräldrarätt och barnens behov i P1 morgon
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4588149
Först en intervju med mig sedan en expert som säger att återföreningen ofta väger över barns behov av stabilitet. Barnen behov väger ofta lätt i jämförelse med föräldrarätten. Hon anser att vi behöver lägga fokus på att lyssna mer på barnen än att försöka tillfredställa föräldrar.
Man måste även ställa högre krav på utredningar som ligger till grund för beslut. Även lagstiftningen behöver ses över och förstärka barns rätt till juridiska biträden. Eftersom Soc. har dubbla uppdrag. Hon hette Pernilla Leviner.

Sedan inbjöds jag till en ny grupp på facebook. Anita Lomander Öppen. Den har tydligen funnits ett tag.
Det står nämligen:

Se Uppdrag granskning ikväll och gå sen med i denna grupp. Kan en människa behandla barn värre än denna person.

Fick även en kommentar apropå damen ifråga:

Förr skrämde man barnen med sotaren...

Överklagar

Då är det klart. Det blir ett överklagande. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4587816

Sedan har faktiskt jag överklagat.
Jag vet att det antagligen inte kommer att ge något eftersom jag inte är part men jag gör det av en annan anledning.
Det är för att driva frågan runt att fosterfamiljer inte anses vara part.
Visste ni att det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Artikel 6. Den rättigheten har inte ett familjehem.
Hitintills har jag inte fått något parti som är intresserad av att driva frågan och då är ett sätt att ta till en högre instans. De kan tvinga Svergie att ändra lagarna.
Jag anmälde det för ett tag sedan till Europadomstolen. Jag fick svaret att jag först fick driva det igenom alla instanser i Svergie, även om de inte tar upp frågan.

Sedan har jag fått tiden till mogonens program. 6.37 börjar inslaget med mig. Och direkt länk för de som inte är uppe då http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4588149

En blogg som jag hittade strax innan http://cattasbubbla.se/2011/07/05/och-i-mark-har-man-inte-lart-sig-ett-skit/

Ordervägran offentlig

Förra veckan gjordes en intervju för P1 morgon.
Fick just ett mail att det kommer att gå onsdag morgon alltså i morgon någon gång mellan 5.30 och 9.20. Det kommer också att finnas på webben: http://sverigesradio.se/p1/p1morgon
Hoppas att många lyssnar.

I dagens BT http://www.bt.se/nyheter/mark/barnen-fick-inte-traffa-familjehem(2846933).gm
är en artikel runt att vi skulle haft barnen i helgen. Att förvaltningen går emot utskottets beslut och det är tydligen socialchef Magnus Andersson som är ansvarig för det. En chef som inte accepterar eller följer tagna beslut. Hur är det möjligt? Hur kan det tillåtas?
Sedan kom det nu en intervju på radio sjuhärad. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4586834
Där säger socialchefen att man normalt inte går in och ändrar ett taget beslut men ändå har de gjort det. Vice ordförande i utskottet säger att beslutet var att barnen skulle vara hemma och att förvaltningen gjort fel som inte verkställt beslutet.

Undrar hur många gånger det skall gå att komma undan med att man gjort en fel bedömning eller ett misstag, en misstolkning eller rent av bara förstått fel.

Mötet runt överklagandet är idag hoppas bara att de kommer fram till att man skall överklaga.
Gissar att de har mycket att diskutera i dag på mötet. Press hade fått info om att de nog inte var klara förrän vid 14. Det är återigen fem timmar. (Ok ta bort en timme för lunch)

Man blir som man umgås.

Dagens första är återigen Yvonne Domeij i http://tjejaheddin.blogspot.com/2011/07/fosterbarnen-i-mark-en-gang.html
Hon är inte nådig mot vissa socionomer när hon skriver:

Utredningar sköts av socionomer vars utbildning i huvudsak skummar igenom sociallagstiftningen och förvaltningslagen. Barnpsykologer är de inte, inte heller kristerapeuter.

Precis som kändisjournalister korrumperas, korrumperas socialarbetare av att möta advokater, läkare, psykologer och andra högutbildade specialister.

När journalisten blir linslus och ställer sig bredvid rocksångaren/filmstjärnan på bild börjar socionomen känna sig som psykolog/läkare/advokat för att man umgåtts med sådana på arbetet.

Läs gärna hela inlägget.

Annars är det tyst. Väntar på utslaget ifrån mötet i morgon.

Fann varandra ändå.

Fick en artikel via mail http://www.expressen.se/noje/extra/1.2175671/peter-apelgren-fick-kampa-for-karleken-anna-mannheimer
den handlar om hur Peter Apelgren fick kämpa för att få Anna Mannheimers kärlek och hur de adopterat en liten flicka. Det som tar mig mest är raderna där hon beskriver flickan Olgas ord:

- Ibland kryper Olga upp i mitt knä och säger: ”Mamma, jag önskar att jag hade fått ligga i din mage.” Då svarar jag: ”Ja, det önskar jag också, men vilken tur att vi fann varandra ändå.

Det är underbart. De fick varandra ändå precis som vi fick de två små som vi kommit att älska så högt.

Deras Olga är idag 9 år och uttrycker ändå så tydligt sin längtan, önskan och kärlek. Det gör de två små som vi hade hos oss också. Men där är det ingen som vill lyssna.

Det är inte vi som fött dem men vi fann varandra ändå och vi kommer att slåss för vår kärlek. De har inte gett upp så små de är och vi gör vad vi kan för att deras högsta önskan skall bli verklighet.

Med sorg och längtan efter våra "småtroll".

Vad säger man?

Helg igen och tyst. Igår fick jag ett medelande (kl 17) på min telefon svarare att de nu äntligen skickat ut beslutet som utskottet tog d 16 juni runt umgänge mellan oss och barnen. De skulle ha nya förslag på datum till nästa möte.
Då jag kom hem låg det där.
Utskottets beslut som säger att vi skulle haft barnen här denna helgen? Oavsett vad domen kom fram till.
Vem har ändrat beslutet?

Scannade in det och skickade till utskottets ledamöter och ringde sedan upp och frågade hur de ansåg att de beslutat och vad som gällde.
Jo de hade bestämt att barnen skulle vara här denna helgen oavsett beslutet i domstolen.
Vad säger man? Man slutar aldrig att förvånas. Vem är det som vågar gå emot ett taget beslut? Det borde vara en i chefsbefattning. I de flesta fall skulle det tas som ordervägran och vara ansledning för uppsägning. Förhoppningsvis/ Gissnignsvis kommer de jag haft kontakt med att agera i frågan.

Inte mycket

Inte så mycket nytt. En bloggare tar upp en privat persons överklagan av domen. http://cattasbubbla.se/2011/06/29/oljaplattordagis-och-overklagan/

Även Ericson i Ubbhult har flera inlägg i sin blogg http://www.ericsoniubbhult.se/ under det han skriver om Mark.

http://maukonen.wordpress.com/2011/06/24/barn-till-frukost-i-ett-cyniskt-sverige-dar-barns-rattigheter-ar-bara-tomma-ord/ Skriver om hur rättslösa barn i Sverige egentligen är idag.

Ann-Marie tar upp debatt artikeln i GT http://maukonen.wordpress.com/2011/06/24/barn-till-frukost-i-ett-cyniskt-sverige-dar-barns-rattigheter-ar-bara-tomma-ord/

Svallvågor

Igår kom det då en artikel i HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1270327-extra-namndmote-for-att-fatta-beslut-om-barnen om att man skulle kalla på ett extra nämndemöte för att diskutera om man skall överklaga. Ordförande har dock sagt att han är för ett överklagande och då hade han kunnat ta det beslutet själv men han valde ändå att kalla på ett möte så att alla får komma till tals.

www.markbladet.se v 26 sid 21 tar också up avslaget i rätten runt ”hemflytten” Det skriver att domen sannolikt kommer att överklagas och att den bygger på att mamman tycker sig samarbeta bättre med nuvarande famjlehemmet, alltså ett vuxenperspektiv.

Sedan står det om Anitas ”Facebooksfadäs”. Här påstår hon att hon inte haft med det att göra trots att hon erkänt i andra medier. Enligt en bloggare var hon dessutom med i två grupper varav den ena förutsatte ett aktivt val.

I Gp står det om den http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.664337-overklagan-om-fosterbarnen

Och där finns även en ledare igen http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.664088-malin-lernfelt-gener-gor-ingen-mamma

En bloggare http://nykommunsloganimark.wordpress.com/2011/06/29/socialnamndens-vice-ordforande-kampanjade-i-enskilt-arende-pa-facebook/ Tar också upp det hela på sitt sätt.