Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 26 november 2011

Är blod tjockare än vatten?

Imorgon är det advent. Vi står alltså inför tredje julen utan barnen. Man har manglat, stött, blött ärendet. Man har konstaterat att det har hanterats fel, att de inte skulle flyttats från första början, att fel har begåtts, ja nästan ingenting har gjorts rätt men vad blir det för konsekvenser? Inga. Vi står på samma fläck som vi gjorde för två år sedan.

Hela systemet där man själv skall söka upprättelse vid felbehandling av en kommun som nu anser sig ha fått OK från socialstyrelsen är en omöjlighet vill jag påstå. Jag känner inte till någon som lyckats. I ärendet med Marianne Sigström där man tog hennes pojke och han dog och det konstaterades att det gjorts fel gick hon till rätten och förlorade ändå bara för att man inte kunde bestämma vem som var ytterst ansvarig. Idag har hon 1 miljon i rättegångs skulder.

För ett tag sedan skrev jag om en pappa som gått upp i rätt i Stockholm då socialstyrelsen konstaterade att socialförvaltningen gjort grava fel då de tog hans döttrar ifrån honom och trodde blint på mamman. Trots att han vann i instans efter instans så fortsätter soc. att tro henne. Då han tillsist fick tillbaka barnen och socialstyrelsen kritiserat gravt går han till rätt. Men nu kom domen han förlorade. Han har nu 300 000 i rättegångs skulder.
Som sagt jag vet ingen som fått rätt även om fel har begåtts. Det skall inte vara så svårt att få rätt när man har fått rätt. Det skall inte vara så svårt att få upprättelse när man fått rätt när man blivit felbehandlad.

Om ni går in på uppdrag gransknings sida och läser om nästa veckas program http://svt.se/ug/#20111125140741/30_11_spricka_hela_vagen?&_suid=564
Programmet handlar om hur många spricker i onödan vid förlossningar och vilka problem det ställer till med helt i onödan.
Men längst ner står det:
I samma program: Om familjehemsbarnen i Mark - och om lagen som säger att blod är tjockare än vatten.
Det blir fjärde programmet om oss och vad som hänt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)