Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 14 april 2012

Familjehem sökes

Att det bästa för utsatta barn som inte kan bo kvar hemma är att de placeras i ett familjehem istället för institution är för de flesta helt klart. Här kommer ett debattinlägg som visar på det återigen. http://www.expressen.se/ledare/120414-forodmjuka-inte-barnen/
Placeringarna är ofta nödvändiga i akuta situationer men gör sällan någon positiv skillnad ur ett längre perspektiv. Mötet med likasinnade olycksbarn i en monoton miljö riskerar att öka den sociala missanpassningen.

När Statens institutionsstyrelse (SiS) undersökte hur det hade gått för barn som placerades i slutet av 90-talet fann man att en tredjedel av dem som varit drogfria vid inskrivningen redan ett år efter avslutad behandling hade blivit tunga missbrukare. En annan SiS-rapport, från 2010, visade att 12 procent av flickorna på hemmen har sålt sex.

Sveriges Radio genomförde 2010 en granskning som avtäckte allvarliga missförhållanden på ungdomshemmen. De rapporterade om våldtäktsoffer som vid visitering tvingades klä av sig nakna inför manliga vårdare, om ett systematiskt missbruk av isoleringsstraff, där barnen dessutom var tvungna att torka upp sina spyor. Detta avslöjades tack vara den dokumentation som fanns.
Därför är det häpnadsväckande att barnminister Maria Larsson, KD, nu har lagt ett förslag som innebär att ungdomshemmen får visitera barnen så ofta de vill, utan att dokumentera det.

Personalen har redan möjlighet att genomföra kroppsvisitering när de misstänker att barnen bär på något otillåtet. Det är rimligt. Men att tillåta vuxna att undersöka barnens kroppar när och var som helst är en alldeles för långtgående kränkning av deras integritet.

Det behövs kontroll men det viktigaste sättet att förebygga och stävja drogmissbruk är att bygga upp barnens självkänsla, och få dem att känna tillit till den vuxenvärld som alltid har svikit dem.

Omotiverade kroppsvisiteringar lär snarare få motsatt effekt. När de dessutom inte dokumenteras har samhället ingen insyn i maktutövningen.
Utredningen om de så kallade barnhemsbarnens fasansfulla öden rekommenderade regeringen att vidta åtgärder för att se till att övergreppen aldrig upprepas.

Det viktigaste man kan göra är att se till att institutionernas makt balanseras av en långtgående insyn.
Maria Larsson vill göra tvärtom. Det är oacceptabelt.
Som sagt familjehem är bättre för utsatta barn men skall vi ha kvar dem så får man börja behandla dem bättre, förbättra deras viljor.

Sökte igår på kul på ”familjehem sökes”.
Fick över 1500 träff.
Det är näst intill stört omöjligt att få familjehem som ställer upp. Det är dags att inte bara tänka om utan också agera på det.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)