Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 31 januari 2012

Börja i rätt ända

Hittade ett längre inlägg runt socialstyrelsen kritik runt kompetensbrist hos socionomer. http://www.tv4.se/nyheter/
man får sedan välja ”kritik mot socialtjänsten”. Vet inte hur länge det ligger kvar. Hittar ingenstans där man kan välja klippet separat.
Även BRIS går ut http://www.tv4.se/1.2518478/2012/01/30/fler_an_120_unga_tog_sina_liv_i_fjol och talar om att självmorden bland barn och unga ökar. Förra året var det över 120 barn och ett Jag ser ett samband.

I går kväll var det ett inslag där socionomer gick ut i demonstration. http://www.tv4.se/1.2481639
”Välj krislarm från socialkontoren”. Inslaget fanns med i den långa kvällssändningen. Kl 22 d 30/1. Det har tydligen kommit ännu en undersökning som bara bekräftar den som kom dec 2009. Fyra av tio anser inte att deras utredningar är rättsäkra. Sex av tio har sömn problem. Nu anser de att det räcker.
Det gör jag också.
Det är ju inte de som gör sitt jobb man behöver ändra lagar för att komma åt utan det finns mängder av socionomer som gör ett skitbra jobb och de skall ha en bättre möjlighet att göra det.

Maria Larsson svarar att de nu tillsatt pengar för att höja kompetensen. Men det hjälper det om kompetensen är dålig från början. Om utbildningen är så dålig att de behöver en kompetenshöjning från dag ett eftersom stora bitar saknas. Man måste ju börja i rätt ända.

måndag 30 januari 2012

För låg kompetens

De stora diskussionsämnena i veckan har väl varit socialdemokraternas nya ledare och rikstinget med val runt om KD´s ledare Hägglund skal vara kvar eller inte.
Fick en länk till ett blogginlägg runt den nya S-ledaren. . http://anneskaner.wordpress.com/2012/01/27/fosterbarnet-nar-toppen-men-dar-nere-finns-vi-andra-eller/
Han har varit fosterbarn. Han placerades tydligen av ekonomiska skäl men hamnade i en bra familj och fick stanna och växa upp där.
Ett fosterbarn som fick stanna kvar som inte flyttades runt och som fick den trygghet han behövde och det lyckades. Han kommer som ledare av ett av Sveriges största partier (kanske inte just nu men...) att bli en av Sveriges viktigaste personer. Ännu ett bevis på hur viktigt det är att låta barn stanna där de får en anknytning och ser som hemma. Man kan skapa trygga barn om man inte tar ifrån dem allt de ser som sitt.

Samtidigt kommer det fram i media att omhändertagandet av barn ökar. http://www.tv4.se/1.2517586/2012/01/29/tvangsomhandertagna_barn_har_okat
Socialstyrelsen menar att det beror på att kompetensen är för låg hos handläggarna. De har lämnat skarp kritik runt detta.
Kan inte låta bli men VAD ÄR DET JAG SAGT HELA TIDEN undrar vad som händer nu utifrån deras kritik. Någon gång måste de ta det på allvar och se till att utbildningen blir bättre.

Samtidigt på radion kommer ett inslag i ekot http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4934043 Där berättar ordföraden i FR (familjehemmens riksorganisation) om hur personer inte får hjälp därför att familjehemmen är för få. Hur det är kö över hela landet och vissa föräldrar till sist ger upp och slänger ut barnen.
Ingen vill arbeta som familjehem längre. det innebär att många hem inte är bra, de tar vad de får tillsist. FR kräver nu att staten på något sätt tar över ansvaret.
Det skall visst diskuteras i P1 i efter middag. Mellan kl 16 och 17 fick jag veta då jag ringde.
Vad var det jag sa. detta skulel bli konsekvenserna då anmälningar inte ger något i de enskilda ärendena och vi familjehem behandlas som vi gör.

söndag 29 januari 2012

Bryt trenden

Fick höra att även tog upp anknytning på knatte timmen http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3888 på 6.45 tar de upp programmet från dagens barnaministeriet.
De konstaterar att mamman slår i underläge. De menar att det handlar om inlärning. Både mamman och mormor hade varit fosterhemsplacerad. Men isåfall skulle det vara "kört". De säger att man kan sätta in stöd tidgt då någon är gravid och lära i hur man skall vara. Men då utgår man ifrån att man inte kan bara för att man varit placerad. Vem säger att det kommer bli problem? Det vet man ju inte innan.
Sedan förstår jag inte varför man placerar om det isåfall inte blir någon förbättring mer än för stunden. Om man inte bryter något. Det är ju för att bryta en fel inlärning varför placerar man då?

Nu kom det ju fram i programmet att det inte verkade vara något bra familjehem hon bott i och då blev det kanske inget med den inlärningen till hur det skulle fungera men jag tror inte att det är så lätt.

Om man haft en dålig uppväxt så kan det också vara så att man vet ju precis hur man vill att det inte skalla vara. Det finns ju andra som påverkar, andra som kan visa hur det skall vara.
Man kan inte göra det så enkelt för sig att ta barn bara för att deras föräldrar har varit placerade. Man kan få den inlärningen eller insynen på andra sätt.

Minns hur en vän berättade om en gång hon stod och strök hemma hos en familj. De skulle äta och hon hängde där rätt mycket och erbjöd sig väl för att slippa gå hem. Hon hörde hur de kärleksgnabbades i köket och grät för att det hon aldrig upplevt det i sin familj. Hon har nu egna barn och är faktiskt även fostermamma. Mer kärleksfull mamma får man leta efter. Hon har berättat om sin uppväxt och så här i efterhand borde nog hon och hennes syskon också varit placerade men fick bo kvar.
Hennes mamma hade ett flertal andra män, de flyttade runt och blev slagna. det blev många förr i tiden, ingen reagerade på det.
Barnen lämnades mycket ensamma eftersom föräldrarna hade jobb som gjorde att de var borta. Hon gick tillsist som ung vuxen till en bra psykolog som talade om för henne att man behöver inte bli som sina föräldrar. Det är man själv som bestämmer vilket liv man vill ha. Vilken person man vill bli och får man inte det man behöver hemma får man se till att få det någon annan stans. Hon ”adopterade” en äldre kvinna, en mamma på varje nytt ställe hon kom till. En kvinna hon kunde vända sig till när hon behövde mamma råd. Några har hon kvar kontakten med även idag. Hon diskuterade mycket med dem runt hur de skulle göra i olika sammanhang och lärde sig på det sättet. Hon gick kurser och läste böcker runt relationer och i barnuppfostran. Man kan förändra sin framtid om man bara tillåts. Men då gäller det att det inte sitter en gammal handläggare som varit inblandad i ens liv sedan tidigare och redan dömt ut.

lördag 28 januari 2012

Inget umgänge före mars

Har lyssnat på barnaministeriet som handlar om en mamma som förlorat ett barn. Hon var deprimerad under en period och barnen placerades. Det var ett år sedan. Hon är nu fullt frisk. Ändå fortsätter soc. att mena att barnet skall fortsatt vara placerade. De vill även ta det banret hon har kvar och har haft hela tiden. Mamman har själv varit placerad som liten. Hon visar huset och pekar ut rummet hon bodde i då soc. kom och det hon bodde i i vanliga fall. Trots att de kom in anmälningar runt henne själv som liten nonchalerades de.

Det visar sig också att det är samma handläggare som placerade henne som barn som nu placerade hennes barn. Orsaken verkar inte vara oförmåga inte heller brister i föräldrarollen utan det faktum att hon tidigare varit placerad.

Tillsist faller LVU i rätt hon får tillbaka tösen, men inte pojken.
Soc. ger sig inte utan fortsätter och försöker t.o.m ta tösen igen.
Samma handläggare som placerade henne som liten handlägger nu hennes ärende och placerar hennes barn. Samma handläggare som inte lyssnade då hon talde om att hon utsattes för kränkning tar henns barn ifrån henne. Hon sa i en intrevju att hon hade ju helhetsbilden, hon hade ju varit med så länge så hon kunde se att trtos att det inte visat sig än skulle barnen säkert fara illa utav att vara med sin mamma så de placerades tydligen i förebyggnade syfte. men så får det inte gå till.
Som jag säger det händer på båda sidor. Handläggare har för mycket makt. Man har inget att sätta emot.

Igår fick vi veta att inget beslut har tagits runt om vi skall få träffa barnen igen. Det har skjutits upp flera veckor minst til mars om jag förstod det hela rätt.

Jag förstår inte, de har en dom som säger att barnen ser oss som sina föräldrar att en förutsätting för att de skall bo kvar där de är är att de får ha ett fortsatt umgängn med oss. Att det skall högprioriteras.
Det borde vara självklart att barn som är 6 och 7 år har ett behov av sina föräldrar, vilka är vi enligt domen.
Två expertvittnen har uttalat sig runt anknytning och hur viktigt det är och ansåg ju att barnen skulle flyttas hem till oss igen.

Nu skall de istället utreda barnen behov av oss och om de överhuvudet taget har något behov av oss och vad det isåfall innebär. Det handlar alltså inte längre om när vi skall få träffas utan om vi skall träffas överhuvudet taget.
Trtos att domen är tydlig skall det alltså utredas om det stämmer och de behöver göra som domen säger, eller? Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort.

De hävdar att barnen nu skall ha lugn och ro och det skall tydligen vara ifrån oss trots att det är oss de ser som sina föräldrar. Man undrar om det inte är någon som förstår vikten av anknytning därnere. Undrar hur många av dem som har barn själva. Handläggaren från början hade det inte. Hon som är ansvarig för kontakten med oss nu bor med sin mamma så gissningsvis har hon heller inga barn. Likaså med ett flertal andra jag har haft kontakt med. Är det därför de inte begriper eller vill de bara inte se?

Kontentan blir: trots en dom som säger att umgängena med oss är en förutsättnign och skall högprioriteras så stängs de av och det bli 2 på 6 månader. Är det någon annan som förstår som kan förklara för mig för jag begriper då inte vart barnperspektivet är i det.

fredag 27 januari 2012

Svart papper

Ja då fick jag då tillbaka dokumentet jag begärt. Det var 11 sidor med all text överstruket med svart penna.
Trots att lagen säger att vi har rätt att läsa allt som står om oss och den uppenbarligen handlar om oss eftersom en ledamot polisanmält den som en ren förtals inlaga mot oss.
Man får inte sekretessmarkera så.

Scannade av tre sidor och mailade den nya socialchefen och och skrev att jag inte ansåg att det var förenligt med svensk lagstiftning. Jag blev då uppringd av enhetschefen (tror jag han är) och han bad om ursäkt för att han inte skickat med en lapp om att jag kunde överklaga.
Jag kunde inte hålla mig för skratt. Inte för att det var roligt men för att jag nästan får överklaga allt. För att de ”bråkar” om allt och varje gång jag har överklagat så har jag vunnit. Det är bara att det tar onödig tid och det ”bråkas” i onödan.

I vårt ärende hade Utskottet i Mark möte i tisdags. (enligt enhetschefen per telefon) De skulle ta upp umgängena mellan oss och barnen. Har inte hört något.
Mailade igår en förfrågan om vad de kommit fram till.
Har inte fått svar än. Har även ringt enhetschefen men det är ju ingen som svarar.
Det finns ju trots allt en dom att en förutsättning för att barnen skall bo kvar där de är nu är att de skall ha rätt till umgänge med oss och det skall högprioriteras. Det finns också utlåtande ifrån psykologen som varit med på umgängena som säger att barnen mår bra i de umgängena och efterfrågar dem. De har gått emot den hitintills. Undrar hur länge de vågar.
frågan är hur man kan göra så? gå emot en dom. Jo bra för att det går därför att ingen kan ställa dem till svars. ingen kan ställa dem ansvariga för felaktigheterna som fortfarande begås.

torsdag 26 januari 2012

Det kommer att fortsätta

Igår hade jag med en insändare runt ordförande http://markbladet.se/?artikel=201201241602167876
Så länge Hermansson är kvar så är också problemen kvar.
Han har valt att inte kommentera den.
Jag ringde honom först, sedan skrev jag ett mail, ingen reaktion, då skickade jag mailet till hela nämndenoch kommunfullmäktige. Förtfaraden ingen reaktion. Jag tycker ändå att det är märkligt att ingen reagerar. Det var då jag valde att skicka in den till media.

För knappt två veckor sedan fick jag ett mail från en familj som stod inför att förlora en pojke som bott hos dem i 7 ½ år. Jag ringde up dem och gav alla råd jag kunde komma på. Vi satt ett par kvällar någon ända till 23. De skulle ha möte med soc. i tisdags.
Jag har undrat så hur det gick.
Igår fick jag ett mail. Ifrån dem. Soc. hade efter mötet backat och pojken skall bo kvar. De skulle skriva en ny vårdplan och problemet var löst.
De var så tacksamma.

Mig stärker det.
Att någon faktiskt kan få rätt, att man kan förändra något som ser hopplöst ut.

I går kväll fick jag ett nytt mail. En nya familj, en tös som bott tre år och 7 månader. Det var en Sol placering. Kvällen innan hade flickans mamman och hennes mormor hämtat henne. Familjen hade fått förvarning om att det var en hemflytt på gång men inte än på en månad och de hade räknat med en utslussnings period.
Nu hämtades hon utan förvarning.
Det fortsätter, det tar inte slut.

onsdag 25 januari 2012

Barnrättsbyrån

Då jag var i Stockholm sist fick jag höra att de startat en barnrättsbyrå. Hittade lite artiklar om invigningen http://www.uppdragbarn.se/2011/12/19/invigning-for-barnrattsbyran/ tanken är en instans dit barn och andra kan vända sig för att få hjälp.
http://www.barnsrattigheter.com/nystartade-barnrattsbyran-tar-unikt-helhetsgrepp/
De slår vakt om barnens rättigheter och tanken är att ex. jourtelefoner som får kontakt med barn skall kunna hänvisa dem vidare till vuxna som kan stödja och hjälpa dem. http://stockholm.etc.se/nyhet/slar-vakt-om-barns-rattigheter
De har knappt slått upp portarna men hade redan, över tror det var, över 50 barn de hade konakt med. Det borde finnas i varenda kommun eller åtminstone varje län. De följer med vid myndighets kontakter och andra besök. Det var mest barn placerade vid institutioner och många ensamkommande flyktingbarn.
Den nya gruppen som kommer nu är små ensamma flyktingbarn. 5-10 år si så där. Inte klokt.

tisdag 24 januari 2012

En ny dom med barnperspektiv

Häromdagen fick jag ett mail. Ett brev ifrån en tjej som själv var uppvuxen i familjehem. Hon skrev att det gått bra för henne tack vare det. Hon hade fått stanna i "sitt" familjehem. De var fantastiska och hon hade fått en bra utbildning, bra värderingar och ett bra liv.
Hennes syskon hade fått flytta tillbaka till biomamman.
Att hon blev kvar berodde på att biomamman ansåg att det var bäst för flickan som då bott 2 år i familjehemmet och då bara var tre år att stanna där hon var.
Klok mamma säger jag.hon satte sin flicka i centrum, hon utgick ifrån vad som var bäst för hene. (Sedan gjorde hon tyvärr inte likadant med sysonen berättar hon som mailade)

Hon berättade hur de, biomamman och familjehemmet slagits för att hon skulle slippa umgängen med en missbrukande pappa. Men hur de misslyckades.
Hon mindes hur fruktansvärt hon tyckte dessa umgängen var. Hon hade svårt att förstå varför hon utsattes för detta bara för att lagen är sådan att en biologisk förälder har den rätten.

Hon skrev:
Jag är otroligt tacksam över att det finns sådana personer som du, jag vet inte var jag hade varit utan min familj som ställt upp i många år som familjehem och att jag dessutom fått stanna på ett och samma ställe.

Du är viktig, och jag tror du kommer kunna göra skillnad för alla oss som inte kan bo hos våra biologiska familjer.
Det dyker upp sådanna här brev ibland och de gör mig så glad.
De gör att jag får ny kraft, ny ork att kämpa vidare.
De gör att jag känner att jag gör rätt.

Fick en dom häromdagen. Det är ett ärende i Svea Hovrätt som kan/skall bli vägledande. Två barn som nu får ”rätt” att slippa träffa sin pappa därför att de bevittnat och utsatts för våld av honom. Mål T 4249-10 2011-02-01 Svea hovrätt i Stockholm. Går att begära ut för de som vill.
Man anser att det trauma de utsatts för skulle fördjupas om de tvingades fortsätta att träffa honom. Domen utgår ifrån barnen trots pappans önskan att fortsätta att träffa sina barn. Det kanske är en förändring på gång. Hoppas det.

måndag 23 januari 2012

Anita Lomander igen

Förra veckan skickade jag ett mail till förvaltningen och undrade vilka som sitter i utskottet. Blev något förvånad då jag upptäcker att Anita Lomander hamnat där igen. Hon sitter där som ersättare sedan d 9 nov. Protokoll
Trodde att hon gjort bort sig tillräckligt men hon verkar inte heller ha någon som helst själinsikt inte heller vilja ta ansvar för vad hon ställer till med eller gör.
Hon som utsågs att se över vårt ärende men inte gjorde något alls på åtta veckor sedan sa att det var för svårt och för mycket. Sedan blev med i en grupp som aktivt drev att barnen inte skulle tillbaka sedan då hon blev påkomen sa att hon inte skulle motsätta sig en överklagan och sedan röstade just mot en överklagan. Hon som f.ö. är kompis med mammans förespråkare nummer ett. Hur kan man ens tro att det skall bli bättre med Hermansson som ordförande och henne som vice
Förstår inte varför socialdemokraterna vill ha kvar henne, hon drar ju ner hela partiet.
Har även av en vän fått höra att hon visst varit inblandad i liknande problem där hon satt som ordförande i kommunfullmäktige förut. Det var i Lerum. En kvinna hon träffat hade berättat att hon känt igen henne på uppdrag granskning och hade fått rysningar och allt hade vällt över henne igen. Någon som känner igen det?

söndag 22 januari 2012

Man gör vad man kan

Väntar och väntar på att regeringen skall ta problemet på allvar och göra något. Det gör en av de ”vanvårdade” också. http://www.newsmill.se/node/42478
Anne skriver:
Allt fler familjer såväl biologiska familjer som familjehem upplever vanmakt och misstro mot Socialtjänsten. Men lagförslagen låter vänta på sig trots färdiga utredningar, i årets lista för propositioner finns inte ett enda lagförslag som bidrar till ändringar av Socialtjänsten och LVU.

”Vad händer med lagstiftningen kring barns rätt till trygghet. Det har gått mer än tre år sedan Barnskyddsutredningen kom med sitt förslag om hur barns rättigheter skulle kunna tryggas.
Det har gått ett år sedan Upprättelseutredningen redovisade ökade insatser för omhändertagna barns trygghet. För varje dag och månad som nu går, far allt fler placerade barn i Sverige illa. Allt fler familjer såväl biologiska som familjehem upplever vanmakt och misstro mot Socialtjänsten. Men lagförslagen låter vänta på sig, i årets lista för propositioner finns inte ett enda lagförslag med som bidrar till ändringar av Socialtjänsten och LVU”
Man gör vad man kan. Jag har skickat en anmälan till Jo mot Marks kommun att de fortsätter att göra fel.
En överklagan på beslutet i domstolen.
Ett halmstrå men tar de upp det är det guld värt och tar de inte upp det kan jag plötsligt anmäla det hela till europadomstolen.
Jag har även i går fått iväg en anmälan mot domstolen till JK ang. brist på barnperspektiv. Tar de det inte så skicakr jag den til JO.

Anne fortsätter:
”För två veckor sedan gjordes ett tillägg i Barnkonventionen om att barn också skall ha klagorätt, samtidigt diskuteras i Sverige om Barnkonventionen är tillräckligt stark för att skydda barnen och att den svenska sociallagstiftningen är starkare”.
Har länge funderat på det. En anmälan ifrån ett barn som stämmer socialtjänsten för att de inte företrätt deras intressen. En anmälan mot handläggare som inte lyssnat eller gjort vad som uppenbart för att tillgodose barnens bästa.

Tänk om alla barn som känner att ingen lyssnat, som känner sig överkörda, som inte fått tag i sina handläggare eller där socialtjänsten inte tagit hänsyn till deras perspektiv och beslut tagits över huvudet på dem skulle anmäla dem.
Nu då tillägget har kommit är det möjligt.
Tänk om vi skulle få en anmälningsväg i hela Sverige av ungdomar själva som inte hanterats rätt.
Jag är övertygad om att de är rätt många.
Jag tror att det skulle få upp ögonen på de som bestämmer.
Vi måste få till stånd en översyn av socialtjänstlagen som Maria Larsson visserligen lovat men inte talt om när den skall bli.

lördag 21 januari 2012

Inte svårare än man gör det

Fick en artikel runt vad som får fosterbarn att känna sig hemma. http://www.oru.se/Nyheter/Forskningsnyheter/Humor-bryter-isen-i-fosterfamiljer/ Humor, skratt, skämt, känslan av att få hämta saker själv i kylskåpet. Att få följa med familjen ut på planerade saker som semester.
Tänk att det är så enkelt.
Inte riktigt men man kan vända på det och säga att det inte behöver vara svårare.

Det finns så många som skulle kunna ta in ett barn till i sin familj. Jag förstår att det är många som inte vågar, särskilt efter vad som hänt oss men som sagt alla förvaltningar är inte likadana och inte heller alla handläggare är dåliga. Det finns de som är underbara.

fredag 20 januari 2012

Ordförande sitter kvar

Dagen info runt mötet igår. Ordförande sitter kvar. http://www.bt.se/nyheter/mark/mbp-och-mod-kraver-hermanssons-kd-avgang(3117268).gm
Herrmansson sitter kvar tills kommunfullmäktige säger till honom säger han. Att få så mycket kritik och ändå vara så hårdnackad och sitta kvar. Det är för mig obegripligt.

På radion http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4919275 säger Leif som kallat på mötet igår att de inte ens diskuterat förtroende frågan runt Hermansson. Hur kan han då veta att han har fortsatt stöd? När så många kritiserar honom öppet kommer det inte bara försvinna av sig självt.
Sedan litar de helt på att MOD och MBP kommer att rösta med dem ändå.
Tror att problemen kommer att fortsätta.

torsdag 19 januari 2012

Avgår ordförande?

Då stramas det åt ytterligare runt ordföranden. Det parti som har vågmästarrollen säger att de inte har något förtroende och bryter sitt samarbete om Per-Olov sitter kvar. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4916883
Sitter han kvar efter det budskapet drar han ner hela alliansens möjlighet att göra vad de vill. De har haft majoritet tack vare Markbyggdspartiet och nu vill de alltså inte vara med längre om inte PO avgår. Tvivlar på att han kan sitta kvar efter det. Frågan är bara om han går självmant eller om han tvingas gå.

Igår vikarierade jag i en liten förstaklass. Då jag gick runt och hjälpte dem med matten slogs jag plötsligt av att det hade kunnat vara pojkens klass och jag fick plötsligt kämpa med mig själv för att inte stortjuta. Där såg jag dem kämpa att få till det med sina siffror och bokstäver, där i sin skola, sitter han och kämpar med sina bokstäver, sina siffror för att få ihop det och jag/vi får inte vara med och stödja eller hjälpa honom. Det kändes så tungt. Flera av töserna kom fram och kramades då dagen ar slut och jag kunde bara se henne framför mig. Kände längtan efter hennes kramar. Livet är så orättvist.

Med dagens inlägg är min förhoppning ändå att om ordförande byts ut kanske det är lättare att få rätt. förhoppningsvis får man in någon som inte som Per-Olov menar ju att det inte går att rätta till och de därför inte ens skall försöka.

onsdag 18 januari 2012

Lite skämtsamt om dagens familjerelationer

Ok, sa psykologen. Kan du nu berätta varför du dricker så mycket?

- Jag ska förklara, sa patienten. Jag blev kär i en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mig med änkan och strax efter gifte sej min far med styvdottern. Då blev jag och min fru svärföräldrar till min far.

Efter en tid fick min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev min bror men även son till min frus dotte...r och därmed är vi mormor och morfar till min bror.

Så fick jag och min fru en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är hans farmor eftersom min far är hans farfar. Jag är bror till min egen son...

Min son är min farmors brorson och jag är farfar till mej själv. Jag är bror till min far och både son och far till honom. Min fru är min styvmor, mor, svägerska och styvdotter...

- Tack det räcker, sa psykologen, jag tycker du ska fortsätta dricka...

Vad säger man? Som tur är finns det nog inte så många såhär tokiga relationer men av de som finns är många tokiga nog.
Det är inte konstigt att barnen blir trasiga.

Ordföranden i blåsväder .. igen

Då fortsätter valsen i socialnämnden i Mark. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4914089 Först är det nu kostnaden för ”skandalen” syns på allvar. Ca 40 miljoner. Ett par ledamöter har påpekat vid ett flertal tilfällen att förvaltningen inte ens följer deras beslut. Att det är en av anledningarna till att kostnaden blir högre. Det blir för mig ytterligare ett bevis att förvaltningen gör som de vill. Trots att politikerna är yttert ansvariga så får de ingen insyn och de hålls utanför.
Beslutar de något så går förvaltningen emot om det inte passar dem. Hur var det då utskottet beslutade att umgängena mellan oss oss barnen skulle vara här? De informerade oss inte och sedan blev det inte umgänge alls trots beslut. De gick emot beslutet.

Sedan är det ytterligare en som går ut och talar om offentligt hur ordförande beter sig mot sina egna. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4914691 Hårda ord som beskrivs som något av det värsta man varit med om, eller som känts pinsamma att lyssna på.
Man kan undra hur många som skall lyfta det, problemet innan det händer något. Per-Olov försvarar sig med att de haft raka rör men det verkar ju inte vara den allmänna uppfattningen utan det är nog mest han som haft raka rör. Redan i höstas gick ju ett gäng kvinnor ut med, oberoende av varandra med hur de upplevde det hela och det vara inte raka rör ifrån båda hållen. Inte heller J. O Gustavssons berättelse här tyder på att det var någon ömsesidighet i det hela. Om någon skälls ut så att omgivningen tycker att det är pinsamt är det knappast en diskussion på lika villkor.

Per-Olov försvarar sig och menar att han tycker att det är bättre nu. Vad jag hört är det snarare så att en del tystats, vågar inte eller orkar inte protestera längre, vill inte ha offentliga utskällningar så därför är man tyst. tonen är visserligen lite ödmjukare nu, han har lärt sig något men det är tyvärr inte min uppfattning.

Träffade ju en kvinna för ett tag sedan som stött på P-O i ett annat sammanhang och hon var chockad över hans mäniskosyn, främst hans kvinnosyn. Hon hade aldrig träffat någon som hade en så nedlåtande, kränkande attityd. De som kvinnor verkade inte ha något att tillföra enligt honom.

Jag anser att han borde avgå eftersom han för det första inte gör det han skall. Han diarieför inte saker som kommer in, han informerar inte nämnden om saker han får kännedom om. Han har vare sig har koll på lagar eller annat som gäller.
Förlåt han har koll på vad det står men gör sin egen tolkning och den har enligt honom företräde i alla sammanhang. För det andra på grund av hans mänikosyn. De som vågar gå emot honom jagas, skälls ut, baktalas eller röstas emot. Saken är inte det viktiga utan det viktiga verkar vara att hans vilja går igenom. Skall de få rätsida på nämnden och förvaltningen måste han bytas ut och de måste få in någon som är mer lyhörd för vad andra tycker, vara mer lyhörd för andras kompetens och åsikter och mer medmänsklig i sitt möte med drabbade utsatta mänskor.

tisdag 17 januari 2012

Barnrättsbyrån

Då jag var i Stockholm sist fick jag höra att de startat en barnrättsbyrå. Hittade lite artiklar om invigningen http://www.uppdragbarn.se/2011/12/19/invigning-for-barnrattsbyran/ Tanken är en instans dit barn och andra kan vända sig för att få hjälp. http://www.barnsrattigheter.com/nystartade-barnrattsbyran-tar-unikt-helhetsgrepp/
De slår vakt om barnens rättigheter http://stockholm.etc.se/nyhet/slar-vakt-om-barns-rattigheter
Jag ringde dem då och vi skulle se om vi kunde samarbeta på något sätt. Får nog ta och höra av mig till dem igen.

måndag 16 januari 2012

"Krismöte"

Då är socialnämnden i Mark i press igen. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4910453
Återigen ett krismöte. Nu är det gruppledaren för alliansen som skall försöka medla.

Läste ett inlägg under där det stod:
”Att tro att motsättningarna har gått över bara för att det varit jul är nog en övertro på avtryck av julens godhet. Undrar bara varför Margaretha Lövgren är kallad hon ingår väl inte i socialnämnden”??????
Tror inte heller att det ger sig så lätt. Vet inte om Margaretha är kallad eller inte men är hon det kan jag hålla med om att frågan är varför. Eller ser de det så allvarligt?

Sedan tar ju inlägget upp att ordförande faktiskt var emot en hemflytt av de tre barn som togs på sin skola. Han kritiserade utskottet i en skrivelse och fick flera av de andra med. Det finns i protokollet på Marks hemsida. Protokoll d 24 aug 2011. Inlägget tar faktiskt upp det också.
Vet inte om det stämmer att de skrev på utan att veta vad de skrev på men det skulle inte förvåna mig.
Det skulle isåfall återigen visa hur lätt man tar på sitt uppdrag om man inte ens vet vad man skriver på eller läser vad man sätter sitt namn på. Tror även att det var han, ordförande som anmälde ärendet igen till socialstyrelsen.
Socialstyrelsen finner det inte motiverat att ytterligare granska ärendet. och de avslutar med orden:
”Någon rätt att efter avslutad utredning ta kontakt med familjen mot deras vilja eller ta emot information från någon utomstående finns inte”.
De får alltså inte ens kontakta familjen utan deras tillåtelse. Det skulle vara trakasserier.
Utskottet hade alltså på fötterna och trots det kritiserade ordföranden deras beslut och anmälde dem.
Det är det ärendet som Bo Edvardsson har skrivit om och lagt ut på Örebro Universitets hemsida. http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:460313
Naturligtvis är namnen fignerade. Tror att han får betalt per nedladdning så ladda gärna ner och se vad han skriver. Istället för att ta till sig kritiserade ordförande honom och hans utredning i press.

söndag 15 januari 2012

Sekretessbrott igen...

I veckan upptäckte jag att vår akt var inlämnad till rätten av barnens advokat. Den skall hon överhuvudet taget inte ha tillgång till.
Mailade direkt och begärde ut aktloggen för att se vem som varit inne i vår akt och plockat ut den. Jag ifrågasatte vem som lämnat den till henne. Det är sekretessbrott.
Fick ett svar där de hävdar att det inte är det eftersom den skulle användas i rätt.
Men enligt både polis, advokat och ett par inom socialtjänster på andra ställen som jag talat med så krävs vårt tillstånd för att de skall få lämna ut den. De har inte vårt tillstånd. Alltså är det ännu ett sekretessbrott som nu anmälts. Aktloggen är jag lovad att få nästa vecka. Väntar med spänning.

lördag 14 januari 2012

Går det? Antagligen inte men lönt ändå..

Fick en fråga runt min överklagan till domstolen. Det ligger under inlägget Anmäla domstolen
Det står:
Är det så att du verkligen själv kan få en omprövning till stånd (där socialnämndens ordförande Hermansson vägrade) så är det bra för både er och andra i Sverige. Barnperspektivet behöver verkligen prövas.

Domstolarna behöver skakas om lite. Socialtjänstlagen ger även dem möjlighet att gummibandstolka lagarna till barnens fördel. När de då inte gör detta behöver hela socialtjänstlagen förändras.
Mitt svar är :
Nej jag kan antagligen inte få prövningstillstånd men det är värt ett försök.
Men det finns ytterligare en orsak till varför jag gjort det.
Det så att med ordförandes nej tog de ifrån oss möjligheten att överklaga till Europa domstolen. Man måste nämligen ha prövat alla vägar i Sverige först. Om jag får nej nu, här på min överklagan har jag fått nej ifrån högsta instans och då kan jag plötsligt överklaga till europadomstolen iallafall.

fredag 13 januari 2012

Relevanta frågor till ansvariga

Fick en länk till ett inlägg utifrån inlägget på sourze häromdagen.
Skribenten har skickat ett brev till ansvariga ministrar.
Hon skriver:
Barn- och ungdomsminister, Maria Larsson, talar om en ”egen socialsekreterare till omhändertagna barn”. Det får nog ringa eller ingen effekt. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättsäkerheten. Vi lever i en ny tid. En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte.
Regeringen har aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och där man avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen inom socialtjänsten. Det är bra. Men det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en modern tid och med så många människor som befinner sig i frustrerande situationer. Ofta med bristande kunskap om hur man ska hanterar situation.

Sedan ställer hon ett antal mycket relevanta frågor till Kenneth Johansson i socialutskottet:
Anser du att alla medborgare bör ha en juridisk röst? Då behövs en lagändring av nuvarande: ”Ej part i målet”. Tjänsteansvar bör tillämpas när någon grovt åsidosätter sin uppgift. Vad säger Socialtjänstlagen? Vilken myndighet står över socialtjänsten när fel begås? Det bör klargöras. Socialstyrelsen kan idag bara utdöma vite.

Och har ett antal bra förslag på vad som behöver ändras eller ses över:
Det gäller vårdnadsöverföring där det förefaller otydligt vad gäller tiden i fosterhemmet från späd ålder. Det handlar också om de som saknar en juridisk röst, alltså ”Ej part i målet”. Men också om att omhändertagna barn bör få ett opartiskt juridiskt ombud.

Vidare behöver Lagen om vård av unga, LVU, ses över när det gäller små barn. En annan viktig del när det gäller rättssäkerhet är tjänsteansvar. När och hur tillämpas tjänsteansvar? Överföring av ansvar från en socialtjänst till en annan, som i Markfallet, är också viktigt att tydliggöra. Vad gäller? Samt opartisk bedömning av vårdnadskonflikter. Bör sociala myndigheter kvotera in fler män i verksamheten? Skulle det hjälpa pappor i vårdnadskonflikt? Eller handlar det om en ibland föråldrad, auktoritär kultur?
Kan bara säga att jag tycker att det är välskrivet och förtjänar svar. Det är frågor jag också ställer och vill ha svar på.
Ni kan läsa hela inlägget på: http://alternativ-debatt.blogspot.com/2012/01/forslag-till-forandringar-och-oversyn.html

torsdag 12 januari 2012

Anmäla domstolen?

En jurist ringde mig och talade om att det finns en prejudicerande i europadomstolen. Han menar att den slår fast att psykologiska föräldrars relation till barn skall hållas som lika viktig. Hade den domen lyfts hade vi antagligen vunnit. Han menar att domen i vårt ärende går emot en dom i europadomstolen och det i sig borde vara en orsak för att dra hela ärendet igen i domstol.
Då jag skickade in anmälan till JO såg jag att man kan anmäla även domstolar som anses göra fel.
Funderar på det Saken: Brist på barnperspektivet.

onsdag 11 januari 2012

Kostar det för mycket?

Det är fler som håller med mig. Efter programmet var det ju flera som kräver lagändring. http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=816
Både Barnombudsmannen, rädda barnen och anknytningsexperten Anders Broberg. Lagarna är skrivna för större barn. Man vill att vi i Sverige skall i alt högre grad börja överväga adoptioner.

Nu kommer det en artikel till på Sourze http://www.sourze.se/Socialtj%c3%a4nsten_har_immunitet_vid_omh%c3%a4ndertagande_av_barn_10773067.asp skribenten Eivor skriver ifrågasättande under rubriken:
Socialtjänsten har immunitet vid omhändertagande av barn
Hon fortsätter:
Kungen har av hävd immunitet. Det förefaller även gälla socialtjänsten, en likaledes åldrad instution. Till skillnad från kungen avgör socialtjänsten många barns framtid. Men även vid felaktigt omhändertagande förefaller immunitet gälla. I Mark tog socialtjänsten hösten 2009, två barn på ett kuppartat sätt från det hem som barnen i nästan 4 år betraktat som sitt. "Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs." - Mikael Thörn, Socialstyrelsen, Uppdrag Gransknings sajt angående Marks socialtjänst. Hur är det möjligt - utan att i så fall ha immunitet? Inget straff. Barn drabbas
.
Hon avslutar med orden:
Det finns en hel del att göra för Göran Hägglund och Maria Larsson om nyårslöftet ska uppfyllas. Utsatta barn kan inte vänta. Och frågan kvarstår: Har socialtjänsten någon form av immunitet? Tjänstefel beivras sällan eller aldrig inom socialtjänsten. I Markskandalen har ingen tjänsteman ställts till svars.
Blir det någon förändring av socialtjänstlagen eller kostar det för mycket att värna om de mest utsatta barnen, KD?
det var en bra fråga som jag stäler jag med. När skall de göra något?

tisdag 10 januari 2012

Fina ord utan betydelse

Häromdagen fick jag ett mail.
Det var ett svar ifrån Kenneth Johansson (c) i socialutskottet i riksdagen. Jag hade mailat honom utifrån att han vid en av våra första kontakter sa att det fanns lagar och om det inte gjorde det så var det han som såg till att ändra på det.
Jag mailade och ifrågasatte hur han då på UG´s senaste program om oss kunde stå och säga att de inte skulle ändra på något att de inte hade några sådana planer trots att man just konstaterat att det saknas lagar runt 400 barn som placeras då de är så små att de får hela sin anknytning hos fosterföräldrarna.

Han skrev:
Hej Eva - god fortsättning!

Som du vet har vi aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen. Jag räknar med att förslaget läggs den 20 mars i år och att vi snabbt har att behandla det i riksdagen. Det är en konkret åtgärd som vi får samråda om. Jag jobbar vidare med andra frågor också som vi får återkomma till.

Översänder min krönika som beskriver något av mina upplevelser från Upprättelseceremonin. Bästa hälsningar Kenneth

Min krönika i Dala-Demokraten 26/11 -11:
"Skamsna tårar för kränkta barn
Jag kände direkt när jag i måndags morse klev på tåget till Stockholm att det var något extra. Det kändes i magen, jag var allvarstyngd. Jag var på väg till Upprättelseceremonin i Blå Hallen i Stockholms Stadshus. Samtidigt kändes det skönt att det äntligen blev av. Att Svenska staten som en symbolisk handling ber om ursäkt till alla barn och unga, levande som döda, som vanvårdats och många gånger haft ett rent helvete under sin uppväxt.

Väl framme vid borggården möttes jag av långa köer. Vi var 1300 personer som skulle in. De allra flesta hade kommit för att ta emot samhällets ursäkt och om möjligt få göra ett avslut. Vi andra var inbjudna för att representera riksdag och regering. Vacker musik ramade in och en helt underbar Mark Levengood höll i en fin och mycket känslomässig ceremoni.

När jag satt där i Blå Hallen, bland så många personer med alla sina öden och berättelser, då kom tårarna. Tårar av respekt, men också av skam för samhällets tillkortakommanden.

En äldre man kände igen mig och kom fram och hälsade. Han ville berätta om sin barndom. Om när han som sjuåring fick titta på när äldre män, med mammans hjälp, låg mellan benen på hans tioåriga syster. Mannens berättelse berörde mig starkt – så fasansfullt!

Riksdagens talman Per Westerbergs tal var enligt min mening fyllt av värme och välgörande tydlighet. Jag vill citera några rader:

”Den svenska staten ber i dag om förlåtelse för samhällets svek. Ni placerades hos fosterföräldrar eller på ett barnhem. Ni skulle ges värme och trygghet; ni skulle ges en skyddad uppväxt . Men drömmen dog när de sociala myndigheterna lämnat av er. Ni möttes inte av trygghet och värme. Ni möttes istället av kyla och likgiltighet, av svåra levnadsförhållanden utan mat och kläder. Ni möttes av hot, våld och övergrepp.

Vi ber i dag om förlåtelse. Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade er hur ni mådde. Ni övergavs.

Upprättelseceremonin är även en påminnelse för oss alla i dag om att göra allt för att skydda det ensamma barnet. I dag vill vi alla med gemensam röst ropa: Aldrig mer! I dag lovar vi att alltid ge företräde till vad varje enskilt barn behöver. Att se och lyssna till barnet; att alltid stå på barnets sida.”

Barn- och äldreminister Maria Larsson medverkade också och lyfte fram hur viktigt det är att en enskild människa alltid ska bli lyssnad på i kontakten med myndigheter. Kommuner och tillsynsmyndighet måste se till att så sker. Också lagstiftningen måste förbättras. Att se till att varje barn får en egen namngiven socialsekreterare som följer den unga under hela placeringstiden, det är en viktig förbättring som snart kan genomföras.

Efter många olyckliga turer är det nu klart att skadestånd ska kunna utbetalas till många som var med under måndagen och många fler. Ceremonin är genomförd. Och kanske det allra viktigaste är de barnskyddsåtgärder som nu genomförs.
Trots det kan inte den bästa lagstiftningen i världen garantera att barn ges möjligheter att vara barn med ett bra liv. Vi vuxna måste ta vårt ansvar, om vi så är föräldrar, släktingar socialarbetare, lärare, idrottsledare eller grannar. Vi måste se, höra och göra.
Kenneth Johansson (C)"

Jag svarade:
Jo det är väl jättebra men det hjälper inte de barn som detta gäller och Du skriver själv:
"…påminnelse för oss alla i dag om att göra allt för att skydda det ensamma barnet. I dag vill vi alla med gemensam röst ropa: Aldrig mer! I dag lovar vi att alltid ge företräde till vad varje enskilt barn behöver. Att se och lyssna till barnet; att alltid stå på barnets sida.”
Det är ju det ni inte gör. Vi har bevis på bevis på att man inte lyssnar på barnen, inte tar ett barnperspektiv nu i den senast domen men det gör ni inget åt. Då ni har 400 barn som får hela sin anknytning hos familjehemmet och dem lämnar ni därhän. Det faktum att man hänvisar till SoL och dömer utifrån att föräldrar perspektivet väger tyngst gör ni heller inget åt. Barnperspektivet väger inte tyngst som du säger.

"Barn- och äldreminister Maria Larsson medverkade också och lyfte fram hur viktigt det är att en enskild människa alltid ska bli lyssnad på i kontakten med myndigheter. Kommuner och tillsynsmyndighet måste se till att så sker. Också lagstiftningen måste förbättras".
Det blir ju bara fina ord när vi har massor av barn, familjehem, men även biologiska familjehem (som familjen som var med vid mitt sista besök hos er) enskilda mänskor som ingen lyssnar på, Trots att vi talar om stora brister i lagen som göra att barn kan skiljas ifrån dem de som är viktiga för dem utan anledning. När man inte ens lyssnar i rätt utan har omvänd bevisbörda, när vi familjehem inte ens får bli hörda vilket är ett brott mot artikel 6 i mänskliga rättigheter och ni tillåter det så är det bara fina ord utan innebörd utan substans och utan verkan. De 500 miljonerna är väl bra men inget runt vad man gör om myndigheter gör fel. Det kan fortsätta och fortsätta eftersom vi inte kan få upprättelse eftersom vi inte kan ställa dem som ansvariga, eftersom de inte ens är ansvariga för de fel de gör. Inget av det jag lyft här är med. Eva

Att säga en massa fina ord eller skriva dem påverkar inte om det inte samtidigt händer något. Om det inte blir konsekvenser av det man säger. Särskillt om man har den makten att kunna påverka.
Jag hoppas på mer än fina ord, jag hoppas på konsekvener, jag hoppas på förändring och jag hoppas på att det blir mer än bara ord.

måndag 9 januari 2012

Körkort på barn

Igår skrev jag det här inlägget men glömde lägga ut det. Sorry

Ja att det finns folk som inte borde ha barn är väl allmänt känt vid det här laget I expressen står det om en sådan pappa. http://www.expressen.se/nyheter/1.2673010/sonen-spelade-for-daligt-lamnades-i-minusgrader de hade varit på en innebandymatch och pappan tyckte att sonen spelat för dåligt så han lämnade honom sin 10-åring utan ytterkläder och tyckte att han kunde gå hem. Det var kallt och minusgrader och då tränaren ringde tyckte han inte att det var något han skulle lägga sig i.
En kompis föräldrer körde hem honom.
Min första tanke var hur kunde någon köra hem honom dit? det var knappast första gången han straffades för något som inte var till belåtenhet, och det lär inte vara sista heller.

Att man inte ser barn och oftast låter bli att agera har jag ibland funderat på då man ser tvprogram som vissa fixarprogrammen. Det inte utan att man ibland undrar hur dessa familjer kan få ha barn utan att någon reagerar. En del har vare sig värme mer än i några rum, ingen toalett inga hygienutrymmen, begränsat med möjligheter att laga mat och i vissa fall vill barnen inte ens vara där.

För några år sedan jobbade jag på ett ställe där jag och en kollega hade långa diskussioner om både det ena och det andra.
Man skall upp nå en viss ålder för att få nyttja sprit, köpa sprit och du måste genomgå en lång dyr kurs för att få köra bil som du måste ha körkort för att få köra och du kan bli av med om du missköter.
För att få lån genomgår man en granskning. Allt för att se om du kommer att klara av att betala igen pengarna.
För de flesta jobb krävs utbildning och för att klara av skolan krävs att du uppnår vissa nivåer annars får du inga betyg.
Men skaffa barn kan vem som helst göra utan några krav eller kunskaper. Trots att någon blir påkommen med att missköta dem är det svårt att gå in och göra något och trots att missförhållanden blir avslöjade har de alltför mycket att säga till om.
Han sa, min diskussionsvän, vid ett tillfälle att man borde införa körkort på att få skaffa barn. Det är inte utan att man i vissa sammanhang håller med, i vilket fall som helst skulle det nog inte skada.

Vad jag gjorde som fick mig att glömma… jo, vi hade julgransplundring. Det är tredje året i rad. Ett smart snabbt och lätt sätt att få ner och bort julen.
Sonen fick bjuda ett gäng kompisar.
Sedan hade vi tävling vem som hittade mest julsaker och den vann ett pris. Förra året försvann julen på 15 minuter, i år tog det nog bara 10.

Sedan plockades allt ner ifrån granen, utom allt som gick att äta.
Sedan fick alla varsin påse för att samla det de plockade ner sist, alla godsaker, polkagrisstänger, pepparkakshjärtan med kristyr och choklad klockor och tomtar. Iblnad gör vi popcornsgirlanger men det hade vi inte gjort iår.
Sedan spelade vi spel och käkade korv med bröd.
Sist slog sönder och åt upp pepparkakshuset.
Kvällen avlutades, för min del, med att plocka ner iallt på stora rumsbordet i kartonger och plocka uppp allt som brukar stå framme i vanliga fall.

fredag 6 januari 2012

Fängelse barn

I DN idag skriver de om att det blir fler och fler barn i fängelse. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-barn-i-fangelse_6753269.svd
Barnen följer med i de fall det bedöms som skadligt för dem att separeras från mamman. Här tar man anknytningen på allvar så barn t.o.m. hamnar i fängelse. De flesta kvinnoanstalter har därför anpassats för att kunna ha barn boende där.
Missförstå mig rätt men jag tycker att det är bra.
Självklart får det inte vara för långa straff, inte heller straff för vilka brott som helst.
Men är det en kvinna med ett litet barn som döms för brott där det inte handlar om föräldrar förmågan ex. bedrägeri, ekonomiska eller liknande brott. Personer där deras sätt att leva normalt inte är ett problem för barnen,
… det blev lite dubbelt kände jag eftersom att hamna i fängelse faktiskt medför att det får konsekvenser för barnet.
Men jag menar om man ändå klarar av att vara en bra mamma så tycker jag att det är bra att man låter barnet vara kvar hos mamman så att anknytningen inte bryts.
(Det borde även gälla pappor i den situationen.)
Men ett riktigt litet barn bryr sig nog inte så mycket om vart det bor bara det får vara med mamma.
Det är väl snarare så att väldigt många barn far omkring mer än de egentligen mår bra utav bara för att mamman skall hinna så mycket eller för att hon blir skogstokig av att inte träffa folk dvs. vuxna, och vill ha stimulans.

Jag tror att små barn mår bäst av att vara hemma och ha lugn och ro men få vara med och stimuleras i vardagen.
Vi lekte sällan med "våra" barn men de var alltid med. Vi tog istället extra tid för att vi skulle hinna med det vi behövde göra trots att de var med. Mockade vi i stallet var de med. De hade varsin liten skyffel och kvast. Rensade vi eller krattade så var de med. Lagade jag mat eller bakade var de med. De måttade eler stekte. De vände pannkakor eller vispade. Städade vi hade ett damsugarmunstycke och låtsas suga med eller en sopborste. Det gick bra att åka på damsugaren också... det var ju så mycket luft i den att annars kanske den lyfte och då var det bra att de satt på den så den stannade på backen. Ett mycket vikigt jobb...
De var med i det som hände och de var med och planerade. De var med och bestämde. De kände sig viktiga eftersom de hjälpte till.

Det största problemet här i artikeln är bara att det inte finns verksamhet för barn på fängelserna. Men det är väl ingen omöjlighet att ordna verksamhet för de större barnen precis som det är verksamhet för de intagna. Dagis så de får träffa andra barn och aktiveras då mamma ”jobbar” med de aktiviteter som man har på ett fängelse.

Sammanfattningsvis är det ändå glädjande tycker jag att man ser anknytningen som något viktigt. Man har tagit till sig och utgår ifrån vad som är viktigt för barnet, barnets behov av någon som betyder något för det. Det är ett barnperspektiv i mina ögon.

Det är ju det man inte gör i vårt fall. Fastän man konstaterar att barnen har hela sin anknytning hos oss får de inte flytta "hem" och vi är de som är viktiga för dem ändå är det oss de får träffa minst.
Här är anknytningen det man tar minst hänsyn till.
Hur viktig den skall vara ville man ju, förlåt ville ju inte ordförande eller socialdemokraterna ens få testat trots att det var vad man ville ha prövat som ett prejudicerande ärende från början.

torsdag 5 januari 2012

Kärlek som förändrar

Det första jag hittade idag var en artikel om en fostermamma. Då till ett handikappat barn. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14169982.ab

Det är i Kristiansstad och dem har vi ju hört om tidigare…
Hon, fostermamman har tröttnat på vissa institutioners eller myndigheters syn på redan utsatta barn.

Hon har som sagt ett handikappat barn som är på avlastning på en institution ibland. Hon är autistisk och utvecklingsstörd. Hon klarar inte att hålla avföring utan bajsar på sig. Och då hon kommer hem ligger de smutsiga nerbajsade kläderna i en påse.
Den här gången, och det var inte första gången skickade de t.o.m. med avföringen hem. Denhär gången hade det legat i flera dagar enligt anteckningarna och de hade inte ens brytt sig om att knyta ihop påsen.

Vad sänder man för budskap? Du är så värdelös att vi inte vill ta i dig och vi vill inte ens ha din skit liggande.
Vad är det för syn på fosterfamiljer? Vi gör inte mer än vi måste, och skiten, tvätten får du ta hand om själv.
Som tur tror jag inte att det förekommer så ofta men varje gång är en gång för mycket.

Nu var det ett handikappat barn, vilket inte heller är OK men det gäller även de barn vi jobbar med stöter man på felaktiga attityder, en kränkande syn på dessa barn.

Som vi fått höra otaliga gånger vaddå det är ju inte dina. Du kan väl ta några andra barn. Sluta nu det är väl bra att du påverkar och försöker ändra lagar för barn i Sverige men nu har du väl tagit det så långt du kan det är ju ändå inte dina. Eller som en sa förra sommaren: om du nu skulle lyckas få hem dem vad skall du med två trasiga ungar till? de är ju inte ens dina.
Jag kan ju säga att den mannen har jag inte talat med efter det. Ändå träffar jag honom rätt ofta eftersom hans dotter är klasskompis med vår son.
Det kan vara poliser som kan säga om det är strul eller bråk varför behåller du dem det är väl bara att sparka ut dem så kanske de lär sig.

Just synen på fosterbarn att de inte kan, inte är värda, att det är deras fel, är utbredd.
Men det kanske inte är som det verkar? som det ser ut?
Tänk att du kanske har föräldrar som inte klarar upp situationen och du tas ifrån dem och dina vänner, ditt hem, allt som är vant och som du känner till.
Det kanske är för ditt bästa och det förstår de flesta men du har inget att säga till om. Du får inte påverka beslut, de tas över huvudet på dig och du skall bara acceptera.
Du lovas saker som inte hålls, du tappar tilltron till vuxna, du vet inte vem du skall kunna lita på.
Du blir tillsist trasig inuti och beter dig på sätt du inte själv förstår eller kan förklara bara för att du inte vet vad du skall göra av din frustration.
Du känna sig dömd och oälskad och du känner att ingen vill ha dig för att du är så trasig. Ingen ha med dig att göra och vuxna varnanr sina barn för att vara med dig. du anses vara en som påverkar negativt.
Du hör andra runt om prata om dig och de du bor hos får rådet att sparka ut dig om du gör något dumt. Du får alltså inte misslyckas. Det klarar ingen att leva med och det blir på något sätt en självuppfyllande profetia. Sparkar de ut mig nu? Ja det var väl det jag trodde. Du får höra att det inte är någon ide att ens försöka.

Men kärlek kan göra under och det är kärleken som bär då annat inte gör det. Det är kärleken till de två som bodde hos oss som göra att jag inte ger upp. Jag ger inte upp tanken på att de skall få komma hem igen, hur lång tid det än tar.

tisdag 3 januari 2012

En till

Idag har jag talat med en till.
En familj som haft en flicka i tre och ett halvt år. Hon om då hon var ca ett år.
Hon omplacerades 5 dagar innan jul och de sades upp på socialkontoret.
De fick hämta en påse med hennes saker och sedan hämtades flickan på dagis.
Nu skall man se om det går att få ihop en anknytning med mamman genom att placera dem på ett hem tillsammans.

Som hon sa; ”man trodde i sin enfald att socialtjänsterna runt om i landet efter programmen om oss hade satt sig ner och diskuterat hur man skal säkerställa att det inte händer där men det var väl för mycket att hoppas på”.

Visst jag har inte hela bilden men det finns bara tre skäl att omplacera barn på det sättet. Det är fara för barnets liv, grav misskötsel eller sexuellt utnyttjande. Jag ringde ordföranden och hon kunde iallafall bekräfta att de skälen inte fanns även om hon inte kunde diskutera ärendet. Hon menade att det fanns skäl utifrån det hon fått vetskap om. Men att rycka upp ett barn över dagen utan de anledningarna utan att få säja adjö eller få en förklaring är för mig helt oacceptabelt.
Den förra handläggaren hade talat om vårdnadsöverflyttning utifrån att hon bott så länge, en annan handläggare gör en annan bedömning bara på ett par månader.

Det måste bli en ändring i det här landet. Barnperspektivet måste bli tydligare och det måste framför allt bli vägledande.

måndag 2 januari 2012

JO anmälan

Ja här ägnar vi dagen åt en ny JO anmälan. Fick ju avslag ifrån socialstyrelsen som hänvisade till JO och sa att det var deras sak att granska det jag nu anmälde. Så nu är den på väg.
Till dig som ville ha kontkat maila mig på fostermamman@gmail.com

söndag 1 januari 2012

Ny begäran

Möblerar om åt sonen och så har jag skickat en ny begäran om ett sakkunnigt yttrande samt rättelse och lite annat.
Förvaltningslagen säger då det gäller rättelse av skrivfel och liknande
26 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig. Lag (1990:456).
Ändrad gm SFS 1990:456, ikraft 1990-07-01

Omprövning av beslut
27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).
Skyldigheten gäller inte, om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten ändrar beslutet.
Särskilda skäl borde väl vara att påståendena är ren lögn, bekräftade som felaktiga och är kritiserade. Vad mer skall till?