Enbart kärlek lagar inga barn

En av mina favorit bloggare har fått in en artikel i en tidning.
http://arbetarbladet.se/torget/1.6898550-enbart-karlek-kan-inte-laga-ett-barn

Det verkar finnas en ”allmän sanning” som skapats genom media och ryktesspridning att familjehem tar emot barn för att kunna 
tjäna pengar. Jag har hittills inte mött någon som tagit sig an uppdraget för att få en lyxtillvaro utan det är av kärlek och omtanke som de familjer jag känner har blivit familjehem, de vill hjälpa barn och ungdomar som far illa. Det som samhället 
däremot behöver förstå är att ersättningarna till familjehemmen behöver vara 
realistiska för att undvika avbrutna placeringar, lika viktigt är möjligheten att få någon slags återhämtning för att orka vara en bra 
familjehemsförälder. Det går inte att ha en naiv inställning och tro att enbart kärlek kan driva en familj och ”laga” ett barn som har ett tungt bagage inom sig, en sådan inställning bränner ut de vuxna.

Egentligen är det enkel matematik: Bra förutsättningar ger nöjda familjehem och nöjda familjehem kan göra sitt allra bästa för det placerade barnet och dessutom blir de den allra bästa reklamkampanjen för familjehemsvården.

8 900 kronor, det är summan som ett familjehem får om de har det högsta arvodet enligt de kommunala riktlinjerna och då har barnet oftast väldigt stor problematik. Jag undrar om de som har åsikter om familjehem har öppnat upp sitt eget hem för ett främmande barn eller tonåring?

Har de erfarenhet av att ha ansvar för barnets välmående, skolarbete, sociala utveckling, allmänbildning och samtidigt få relationerna till alla personer att fungera. Som familjehemsförälder är du tillgänglig för det placerade barnet dygnen runt, alla dagar i veckan och du har inte rätt till A-kassa, semester eller tjänstepension.

Jag skulle önska att media ger en bild av familjehemsvården som stämmer bättre med verkligheten: Majoriteten av familjehemsföräldrarna gör sitt allra bästa för att det placerade barnet ska få möjligheten till ett bra liv, ingen vanvård alltså. De allra flesta familjehem har kontrollerats av socialtjänsten under de senaste 
20 åren och kontrollen sker regelbundet. Det är dessutom inte bara utdrag från misstanke- och brottsregistret som skickas in utan också utdrag från socialregistret, kronofogden och Försäkringskassan.

Av de tonåringar som 
placerades före de fyllt 10 år 
visade en undersökning år 2011 att det var 71 procent som klarat gymnasiekompetensen efter årskurs 9, med tanke på att resultatet hos ”vanliga” svenska barn var 86 procent säger dessa siffror mer om skolan än placerade barn. Är det inte fantastiskt att så många av de barn som omhändertagits av samhället och all den problematik som dessa barn har, klarar grundskolan med godkända betyg?
 

Visst är det så. Enbart kärlek räcker inte utan det är jobb och ofta hårt jobb. Det värsta är bara att vi ibland inte få rätt förutsättningar. Att rykten sprids att vi gör det för pengarna. Men då hade vi inte lyckats i så stor grad. Sedan finns det dåliga familjehem och dåliga handläggare och allihop som inte ser till barnets bästa måste vi gemensamt försöka få bort.

 

Våga lägga sig i

Vågar du lägga dig i? Om du ser något som verkar fel, vågar du ifrågasätta?
Just nu går det en film där man fejkar en kidnappning av ett barn
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/fejkar-kidnappning-av-barn/
De ville se hur många som vågade lägga sig i.

Det har även gått en film som spelades in i Norge där en kille satt och frös i en busskur. http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/skulle-du-hjalpa-ett-barn-som-fryser/ De ville se hur många som engagerade sig. Han berättar att det var några som tagit hans jacka. Lite förvånande var det många som gav bort sina jackor.

Om du sitter på bussen och du hör någon kränka någon annan vågar du säga något?
Om någon behandlar sitt husdjur elakt?
Om någon tillrätta visar sitt barn på ett för hårt sätt?
Om ve hör en tonåring mobba en annan?
Om vi ser någon ta något som inte är deras?
vi ser eller hör någon som behandlar sin fru eller make ner låtande?

Det spelar ingen roll vad det är, om det är riktat mot ett barn, en vuxen eller ett djur. Jag tror att vi lite till mans skulle behöva lägga oss i mer. visa att vi bryr oss.

Jag hör till dem som har svårt att låta bli att lägga mig i. Det har gått så långt att jag medvetet håller mig ifrån vissa ställen vissa tider därför att det brukar vara, bli bråk där och eftersom jag vet att jag inte kan låta bli är det ju bättre att jag inte är där. Jag är ju faktiskt mamma och har ett ansvar för andra och behöver ju för deras skull inte utsätta mig för risken.

Sedan är det ju så att det kostar mer eller mindre att lägga sig i olika saker. Det kanske inte är lika stor risk att ifrågasätta en mamma eller pappa som kränker sitt barn, eller en tonåring som mobbar en annan, eller ifrågasätta en djurägare som är för hårdhänt mot sin hund som att ge sig in i ett bråk en lördagskväll då någon gapar på en annan.

Så utmaningen idag; våga lägg er i, våga ifrågsätt, våga bry er.

En omplacering till

Igår fick jag ett nytt ärende.

En fostermamma hörde av sig. De har haft två små barn ett år. Barnen var vad jag förstod omplacerade en gång tidigare, de kom inte direkt hemifrån. De skulle inte hem igen det var det ingen som trodde att det skulle gå. Båda föräldrarna var svagbegåvade och förmågan att ta hand om barnen fanns inte. Det var en s.k. uppväxt placering vilket inte finns enligt lagen men i praktiken.
Ändå hade man lagt umgänge en gång i månaden.
Barnen mådde jättedåligt. Den ena vaknade varje natt i en veckas tid efter umgänge. de visade på alla sätt att de mådde dåligt. Familjen har begärt hjälp och stöd i detta men hade nu fått veta att banren skall omplaceras till någon som hade lättare att samarbeta. Man trodde alltså att felet låg hos familjehemmet. banren har redan flyttat tillräckligt i sina små liv och det vore väl bättre att sätta in stöd vilket de faktiskt begärt.

Jag blir så trött.  Hur länge skall de få pågå? Varför skall det vara så svårt att utgå ifrån barnen? Varför gör man inte en utredning om varför barnen mår dåligt? Varför är det s svårt att sätta barnen i centrum? Lyssna på dem. De talar om på olika sätt t.o.m utan ord och familjehemmet som lever närmast varför lyssnar man inte till oss.
Barnperspektivet blir bara ett fint ord på pappret inget mer.

Låt barnen ta plats

Varför är vi så stressade? Varför har vi så svårt att få tiden att räcka till?
En kompis sa en gång: "att om tiden inte räcker till så har du för mycket och/ eller  prioriterar du fel". Jag kan förtydliga antingen om man tagit på sig för mycket då prioriterar man eftersom alla behöver lite mer lugn och ro, lite mer återhämtning.
Jag tror att det är en av anledningarna till att så många går i "väggen".

Redan då barnen är små skall de iväg på en massa saker. Varenda veckokväll är uppbokad.  Både ungarna och man själv är helt slut. Man skjutsar hit och dit. Sedan skall man ha sina egna aktiviteter för att koppla av och få lite egen tid. Det är då barnen plötsligt börjar vara i vägen. De blir ett hinder för en del.

Tänker på keno reklamen hon grannen som är sen och stressar iväg på yoga för att ta det lugnt. Varför inte bara vara hemma och ta det lugnt.

Minns då sonen var liten och några i föräldra gruppen klagade på att de aldrig hann att leka med banren.
Jag tänkte vad då leka med. Det gjorde jag aldrig. De var på babysim, öppna förskolan, babygympa, babyrytmik, babysång och babymassage. Vi var hemma och jag undvek att åka på för mycket.
visst var jag också med på en del men tror jag höll mig till en sak i veckan.

Leka med gjorde jag inte heller, jag satte igång dem eller så var de med i det jag gjorde. Om jag damsög hade de ett eget munstycke de drog runt med. Det var inte kopplat till något men de var så duktiga som hjälpte mamma. Bakade jag hade de en egen deg eller så mätte de upp allting och så slickade de. Det var den absolut viktigaste uppgiften och den var så viktig att man fick vänta ett tag på den.

Lagade jag mat var de med. De vände pannkakor eller rörde i grytan. De lade i saker eller skar saker som skulle vara i. De har alltid varit med. Visst tar det längre tid men vad värde fullt det varit. De har alltid känt sig viktiga för att de gjort något på riktigt. Lek fast på riktigt.
Hittade en som tar upp just det:
http://www.etc.se/kronika/barnen-ska-rymmas-i-vara-stressade-liv

1948 skrev Astrid Lindgren i Husmodern att de vuxnas uppdrag är att skapa trygghet kring barnen. ”Men gör de det? Alltför sällan, synes det mig. De har nog inte tid! De är så helt och fullt upptagna att fostra den lilla glytten.”

Har vi mer tid för barnen idag? Nja. Vi arbetar mer nu, har fler tekniska prylar att sköta och mer identitetsskapande konsumtion att ägna oss åt. Astrid skriver vidare, ”för det där ’att vara barn’, det är visst egentligen ett mycket fult karaktärsdrag, som med alla medel måste motarbetas”.

NU ÄR DET 2013 och jag läser att barnen ”tar för stor plats” och ”bestämmer för mycket”. En så kallad expert menar att konsekvens, regler, rationalitet och uppfostran ska härska.
 

HAR NI NÅGON gång hört någon förälder hota sitt barn med att lämna det när barnet inte vill följa med? Astrid skriver: ”Första villkoret, om man vill ha ett harmoniskt (=’väluppfostrat’) barn, det är att se till att barnet lever i trygghet. (En sådan tur att barn rätt snart kommer underfund med vilken förfärlig massa smörja de stora pratar och hur lite deras hotelser är värda, annars skulle ångesten i barnasjälarna icke hava någon ände). ”

Jag vill att Astrid ska ta fostringsivrarna i örat:

 ”Behandla [barnen] med ungefär samma hänsyn som ni är nödsakade att visa edra vuxna medmänniskor. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mer kärlek, så kommer folkvettet av sig självt.” 

Upprop v 8

Vecka efter vecka har jag skickat ärende efter ärende. Många av er läser dem och jag har fått en del svar. Men det känns som om så många jag haft kontakt med på något sätt överväldigas av en maktlöshets känsla. Man nöjer sig med att konstatera att det är fruktansvärt. Det är inte som det skall men det är så mycket, så illa, så hemskt att man inte vet vart man skall börja eller med vad.

Ändå är det så att jag varje vecka ger förslag på vad som skall göras. Vad som behöver åtgärdas, påpekar vad som är fel. Jag pekar på saker i lagen som behöver ändras.

Den här veckan får ni också två ärenden.

Det ena är en hemflytt av ett fosterhemsplacerad pojke. Man kan tycka att det alltid är positivt då barn flyttas hem men är det det? Han var ett år då han först placerats i ett familjehem. Ifrån det hemmet omplacerades han redan efter ett år. Han är nu två år.

I det hemmet han nu kom till får han stanna. Bio föräldrarna levde inte ihop men hade umgängen var tredje vecka. Familjehemmet har efter tre år väckt frågan om vårdnadsöverflytt men socialen anser att det inte är för barnets bästa så man gör inte ens en utredning. Ändå kom lagen till för att säkerställa att barn som bott länge inte skall ryckas upp. När pojken är 6 år begär plötsligt pappan hem honom. Den biologiska mamman vill att han skall stanna likaså pojken själv. Pappan får nu plötsligt utökat umgängen. Efter ett umgänge kommer pojken inte tillbaka hem. Han har bott i samma familjehem i fyra år från han var två tills han var sex, det är dem han ser som sina föräldrar, det är deras hem han ser som sitt hem. De får först efter tre månader göra ett ”avslut” dvs säga adjö övervakat under en timme . De får inte ens vara hemma utan skall ta farväl i en offentlig lokal.

 

Det andra ärendet handlar om ett familjehem som haft två barn. Två pojkar som de först var stöd familj till och sedan blev familjehem åt. De har totalt bott i samma hem 7 år. Pojkarna får en ny handläggare. Plötsligt får familjehemmet höra att de inte uppfyller pojkarnas behov. De frågar vilka behov det skulle kunna vara eftersom de tydligen uppfyllt dem i 7 år, ingen har iallafall sagt något annat. De ber om stöd för att i så fall göra det men får ingen respons. De begär skriftligen att få besked på vilka behov de inte uppfyller och får då ett brev med brister hos barnen. Brister de själva uppmärksammat och påtalat och begärt och fått hjälp med. Familjehemmet får veta att pojkarna skall omplaceras men pojkarna får inget veta. Det skulle handläggaren själv tala om men det sker aldrig. Sportlovs resa var inboka och pojkarna skulle få följa med, de får löfte om att låta semester resan bli ett avslut. Familjehemmet planerar att själva berätta för pojkarna om omplaceringen på resan om inte handläggarna gjort det innan. Två dagar innan avfärd ringer handläggarna upp. De har ändrat sig. Pojkarna skall flyttas med omedelbar verkan. De hämtas av den nya familjehems pappa som de inte ens träffat tidigare. Pojkarna är inte förvarnade alls. Man kan undra varför ingen utredning gjordes? Man kan också undra varför de plötsligt inte inte uppfyller pojkarnas behov om de gjort det i 7 år och om det nu att de inte gjort det varför har låtit barnen stanna där i 7 år? Varför fick de inte stöd och hjälp i så fall att göra det?

 

Är det så det skall vara? Är det så barn och vuxna skall behandlas? I myndigheternas vård? är det inte så att man stjälper istället för hjälper om man gör såhär? Jag har berättat om ni har fått 17 ärenden med omplaceringar utan grund. Trots det säger socialen i “sammanbrottsutredningen runt barn mellan 0-10 år” att det är vi som säger upp. Inget av familjehemmen i de ärenden jag beskrivit har sagt upp ändå står det så i de flestas akter, trots att det är en ren lögn. Varför sker det då? Bara för att man kan? Därför att lagar runt barn bara är rekommendationer som man utgår ifrån att de följs bara för att det är myndighets personer som skall följa dem? Tror ni att man är/blir laglydig bara för att man får jobb på en myndighet? Att man alltid gör sitt bästa bara för att man jobbar på en myndighet? För där har man ju alla resurser, där blir man aldrig trött eller överväldigad av jobb och utbildningen innehåller väl allt man behöver kunna eller? Nej så är det ju inte. Det är människor med brister och fel, som kan drabbas av prestige trots att det gäller andra människor, som tar felaktiga beslut både på grund av stress men även av misstag. Handläggare som tar felaktiga beslut men vägrar ändra på sig för att de inte behöver, ingen kräver det men det är barn som skall leva med besluten som andra tar. Är det mänskligt? Är det förenligt med barn konventionen? Nej inte ens i närheten.

Borde inte utbildningen ses över och innehålla de delar som behövs? Borde det inte vara obligatorisk närvaro plikt? Borde man inte ha ansvar för de beslut man tar om det drabbar andra människor? Skall vi som familjehem hanteras så här? Borde vi inte vara någon typ av part? Ha något att säga till om? Borde det inte krävas något typ utredning eller annat innan man gör en omplacering? Skall den kunna göras på de grunder jag beskrivit? Varför kan ingen får ingen gå in i enskilda ärenden? Varför kritiserar granskningsmyndigheter bara dokumentation och formalia? Varför krävs inte rättelse även i ärenden som kritiseras? Varför är lagar inte kopplade till konsekvenser dvs om de inte följs blir åtals bara? Hur kan föräldra perspektivet väga tyngre än barn perspektivet och barnens rätt till en trygg uppväxt? Hur kan man låta lagar krocka på bekostnad av barns bästa?

Nöj er inte med att konstatera hur hemskt det är utan bestäm er för att göra något åt det. Fundera över vad du och ditt parti kan göra. Jag står gärna till förfogande med förslag och talar gärna om vilka brister jag hittat och vad jag anser att man kan /bör göra åt dem.

Jag har vecka efter vecka bett om svar och det gör jag nu också. Jag har fått ett par svar ifrån social departementen och ett ifrån socialutskottets fyra grupp ledare. Men samtliga brev handlar om hur det är tänkt trots att jag varje vecka talar om att det inte fungerar, inte blev som det var tänkt. Om inte ni i ledande position kan eller vill vem kan eller skall då ändra på förhållandena? MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

Barn härmar

Att barn är barn, underbara,  bråkiga, jobbiga, krävande ljuvliga, vet de flesta. fick en lite rolig berättelse:

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på stövlarna.

När de väl är på plats säger Oscar:

- De sitter på fel fot.

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel.

Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats....

Då säger Oscar:

- Det är inte mina stövlar...

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då.

Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar:

- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem.

Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Oscar på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna...

 

Visst känner de flesta igen sig som har med barn att göra. Det är precis så det skulle kunna vara. som det står fröken fick hålla sig varför ju för barn lär sig genom att se på oss hur vi hanterar olika situationer. Kolla länken och filmen som gömmer sig bakom så får du se vad jag menar.

http://www.youtube.com/watch?v=_zmCH8it4cA

Men vi kan också påverka, göra skilland se nästa klipp

Om man ger lite kärlek så kommer den sjufalt igen. Låt oss börja ge kärlek

Inget heligt.

Har funderat på hur det var förr och nu. Det var vissa saker som var på något sätt heliga som man inte rörde eller skämtade om. Saker man bara inte gjorde. Som att springa på en kyrkogård, stjäla i kyrkan, eller gå på små barn.
Men det verkar som inget är heligt längre.

Hittade en artikel om hur någon stulit ett kors i en kyrka http://www.expressen.se/kvallsposten/vardefullt-silverkors-stulet-ur-domkyrkan/

Ett litet men mycket värdefullt silverkors har stulits från domkyrkan i Lund.

Korset, som försvann under torsdagseftermiddagen, är bara 30 centimeter högt men har ett högt värde.

– Värdet på det uppgår till 100 000 kronor, säger Mia Sandgren, presstalesperson vid Skånepolisen

När någon t.o.m kan göra inbrott på röda korset och ta insamlade pengar http://www.expressen.se/kvallsposten/kassaskapskupp-mot-roda-korsets-kupan/

Minst 20 000 kronor kom tjuvarna som slog till mot Röda Korsets Kupan i Ronneby över.

Under den nattliga kuppen bröt tjuvarna upp butikens kassaskåp och försvann med pengarna som samlats in till välgörenhet.

– 
Just att det är pengar till välgörenhet gör att det känns extra ledsamt, säger föreståndaren Susanne Bengtsson till BLT/Sydöstran

Och barn som råkar illa ut läser vi nästan dagligen om http://www.expressen.se/nyheter/10-aringen-mordades--av-fotbollstranaren/

Det var i tisdags kväll som nyheten spreds i Springfield, Montana, att en pickup stannat till vid trottoaren där Hailey Owens promenerat. En man hade sedan hoppat ur bilen, gripit tag i den tioåriga flickan och kastat in henne i fordonet.

Carlos och Michelle Edwards stod i sitt garage och såg allt hända. "Han kastade in henne i bilen som en trasdocka", berättade Michelle Edwards för polisen.

Hon noterade registreringsnumret på bilen.

Greps efter tre timmar

Tack vare deras detaljerade vittnesuppgifter hittade polisen mannen i pickupen snabbt. Redan efter tre timmar greps 45-årige Craig Michael Wood som misstänkt för kidnappningen.

Men då var Hailey redan död.

När polisen undersökte Woods hem tidigt på onsdagsmorgonen hittade de flickans kropp i en sopsäck gömd i en stor plastback i källaren. Det luktade starkt av blekmedel i hela källaren. Golvet var vått och det låg flera tomma blekmedelsflaskor där.

Hailey hade blivit skjuten i huvudet. Hon hade också märken på armarna som tydde på att hon blivit bunden. 

Det enda man kan trösta sig men är att det man gjort på något sätt alltid kommer i kapp...

http://www.expressen.se/nyheter/lagervakter-fran-auschwitz-gripna/

Tysk polis har gripit tre misstänkta före detta lägervakter från det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz. De tre männen, 88, 92 och 94 år gamla, tros ha deltagit i mord på fångar i lägret.

Männen greps i den sydvästra delstaten Baden-Württemberg i en pågående utredning som ses som sista chansen att gripa de sista krigsförbrytarna från andra världskriget.

1,5 miljoner människor dödades i Auschwitz i det tyskockuperade Polen mellan 1940–1945
 

Det kansek var bättre förr i vissa hänseenden men det stämmer inte i allt men i vissa hänseenden kan jag inte låta bli att hålla med.

Mycket på gång

Igår var jag igång från 5.30 och inte hemma förrän 21.30 Lång dag och jag hittade ingen tid under dagen och orkade inte blogga då jag kom hem.
Jag var på estradläsning om utsatta barn.  Det var  kändisar som läste upp brev och kommentarer runt barn fattigdom. Sådant banren och vuxna runt dem hade sagt eller skrivit. Det var både bra och hemskt.

Som när killen var med en familj och de åkte på MC Donalds och han blev så glad för han hade inte råd att ät på MC Donalds och hade aldrig varit på MC tidigare hur de beställde men sedan bara betalade för sin familj och han stod där utan pengar och fick dra en lam ursäkt att han ändrat sig och inte var hungrig.Jag förstår inte hur familjen han var med resonerade. då de såg att han ändrade sig borde de ha förstått och betalat.

Det var många sådana exempel. Killen som alltid sov hos kompisen på helgerna men han inte kunde bjuda igen och då det blev mer och mer uppenbart att de alltid var hos kompisen fick han sluta umgås med honom. nu var han med en annan som var mer som han själv. Ingen av dem kunde bjuda hem någon men ingen av dem efterfrågade det heller eftersom de visste hur det kunde vara.

Jag tror att vi alla har någon i vår omgivning som inte har råd. vi avslutade kvällen med att få kan inte göra så mycket men många kan göra så mycket mer. Om alla skulle börja leta tillfällen att ställa upp så skulle det kunna hända något.

Har fått reda på att Åtalet blir i Maj och sedan är det två riksdags politiker som vill träffa mig för att få punkter och argument för att utmana Maria Larsson i den debatt. Sedan är det seminarie d 12 mars i riksdagen.

Det räcker

Jag har fått ett ärende till. Tänkte ta med det i veckans brev men det har jag inte hunnit skriva än så jag får återkomma eftersom jag försöker att undvika att skriva om samma saker flera gånger.

Hittade även en artikel
http://www.expressen.se/nyheter/marwan-4-flyr-kriget--hittad-ensam-i-oknen/ en liten fyra åring som hittades ensam i öknen. bilderna av honom har kablats ut men sanningen var visst att han bara komit ifrån sin familj ett ögonblick.

Enligt hjälparbetarnas inledande uppgifter kom Marwan gående helt ensam. Men senare har det visat sig att fyraåringen reste med ett stort sällskap människor och att han endast kommit ifrån sin familj under en kort stund.

"Bara så ni vet blev Marwan återförenad med sin mamma kort efter att ha blivit buren över gränsen till Jordan", skrev FN-arbetaren Andrew Harper.

Men jag reagerar mer på fortsättnignen:

Enligt New York Daily News har Marwan tagits till flyktinglägret Zaatari där omkring 10 procent är barn under fyra år.

 

Så många barn som inte vet om de har någon framtid, så många barn som inte har något hem, ingen skola att gå till. Så många barn både små och stora som inte har någon trygghet och kanske heller inte  någon trygg person i omgivningen. Och tänk vad många barn som faktiskt tappar bort sina föräldrar och aldrig ser dem mer, som förlorat allt. Det gör ont bara att tänka på det.

Regleringsbrevet

Hittade Regleringsbrevet ifrån riksdagen om vad som gäller för socialstyrelsen 2013 och framåt http://www.esv.se/sv/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=14674
Intressant läsning.

Individ- och familjeomsorg

Socialstyrelsen får under 2013 använda 6 000 000 kronor för genomförande av uppdragen nr 5 - nr 8 samt uppdrag nr 10 inom barnområdet. Kostnaderna ska belasta anslag 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete, anslagspost 4 Utvecklingsmedel.

5. Närmare belysa och kartlägga de behov som ensamkommande barn har, beskriva en eventuell problembild, dess omfattning samt analysera om dessa barns behov möts, särskilt med anledning av det ökade antalet barn. Socialstyrelsen ska överväga förslag på åtgärder och redovisa dessa senast den 1 december 2013.

8. Kartlägga i vilken utsträckning och i vilka situationer socialnämnden tillämpar möjligheten att väcka talan om vårdnadsöverflyttningar i samband med att det förekommer våld i familjen eller den enavårdnadshavaren har dödat den andra. I uppdraget ingår att kartlägga vilka riktlinjer och rutiner som finns i kommunerna när det gäller vårdnadsöverflyttningar i denna typ av situationer. Syftet med uppdraget är att få underlag för att bedöma om det behövs ytterligare åtgärder för socialnämnden när det gäller att överväga vårdnadsöverflyttningar för barn som upplever våld oavsett om de är eller har varit placerade, dvs om socialnämndens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning ska utökas. Med utgångpunkt från kartläggningen och en analys av denna ska myndigheten därför överväga om åtgärder behöver vidtas för att socialnämnderna ska uppmärksamma frågan i större utsträckning och vid behov lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.

10. Socialstyrelsen ska utifrån bästa tillgängliga kunskap och gällande regelverk ta fram en uppdaterad handbok med utgångspunkt från innehållet i nuvarande handbok Barn och unga i socialtjänsten Utreda, planera och följa upp beslutade insatser. Underlaget ska underlätta arbetet med att utreda, planera och följa upp beslutade insatser för barn och unga i socialtjänsten. Ett övergripande syfte ska vara att stärka barns och familjers rättssäkerhet och att underlätta arbetet med tillsyn och uppföljning av verksamheten. Underlaget ska så långt möjligt tillgodose kommunernas behov av styrning och vägledning på detta område. Samråd ska ske med Sveriges Kommuner och Landsting. Handboken ska publiceras senast 31 mars 2014.
 

Handboken på punkt 10 är väl klar men få vet om eller känner till den. Men vad gäller de andra två punkterna är det väl mycket kvar. Det konstiga är att man bara skall se över vårdnadsöverflyttningar vad gäller föräldrar där den ena dödar den andra. De sker i alldeles för liten grad även vad gäller andra placerade barn.
När det gäller ensamkommande flyktingbarn läser vi ju om det ena fallet efter det andra där banren inte kommer till tals eller det inte spelar någon roll vad de säger så kastas de ut ändå.
Det finns mer för den som vill gå in och läsa om vad socialstyrelsen skall göra

Utan dator

Har inte haft tillgång till dator på ett par dagar så det är svårt att göra inlägg. Ni får nöja er med länkar.

En del har väldigt svårt att få den hjälp som barnen behöver http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5781344

Sedan en som reagerade på deltidsbetänkandet vet inte om jag lagt ut det.
Hur skall familjehems vården bli bättre när de som bestämmer inte riktigt har koll på hur det fungerar på riktigt? http://evalenaedholm.se/blogg/2014/02/hur-ska-familjehemsvarden-forbattras-nar-de-som-bestammer-inte-riktigt-har-koll-pa-hur-det-fungerar-pa-riktigt/

Pusslar ihop trasiga barn

Här är en artikel om ett familjehem som jobbat i många år http://www.skovdenyheter.se/artikel/61933/de-pusslar-ihop-trasiga-barn

Fler olämpliga

Att det finns de föräldrar som är olämpliga behöver väl ingen egentligen tvivla på.
Vad sägs om mannen som höll en baby utan för fönstret och hotade med att släppa om mamman lämnade honom. De stod på sjunde våning. http://www.bt.se/nyheter/holl-spadbarn-utanfor-fonstret(4156661).gm#Scen_1 Det står inte om han är pappan men vad skulle det vara för förhållande? Stanna hos mig eller så dödar jag ditt/dina barn.

eller pappan som lämnade sig åtta åring i skogen
http://www.expressen.se/kvp/tidlost/lamnade-attaariga-sonen-ute-i-skogen/ för att han tappat bort sin mössa och varit elak mot sin syster. Han hade sett till att skrämma upp honom ordentligt och hade sagt att det fanns vilda djur som skulle ta honom. hur skall det barnet någon sin kunna lita på sin pappa igen?

Eller pappan som i Australien slår ihjäl sin son på en cricket träning http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/pappa-slog-ihjal-luke-11-med-slagtra/
han ville träffa papa lite mer.  pojken blev 11 år och på kortet på miner han väldigt om vår bio son. Jag vågar inte ens tänka tanken hur det skulle vara. vi har ju förlorat två så jag kan lätt sätta mig in i känslan och ryser.
Ok som så ofta är det lätt att slå ifrån sig genom att säga att det inte är i Sverige.
Men det händer även i Sverige. Vad sägs om pappan som stängde fönster och dörrar och tände på http://www.expressen.se/nyheter/gjorde-avskedsfilm--efter-dodsbranden/ Han tänkte ta livet av sig själv sedan.

Den 40-årige mannen åtalades i dag vid Södertörns tingsrätt. Enligt förundersökningen ska han ha planerat morden under en månads tid:

"Som sagt, det som hände inatt har jag planerat en månad", säger han i den film han spelade in på Öland, förmiddagen efter mordnatten, strax innan han greps.

"Hämnden är ljuv"

Under veckorna före morden antydde småbarnspappan för anhöriga att han planerade något.

Den 17 september skrev han ett sms till barnens mamma: "1,5 vecka kvar..." och får till svar "1,5 vecka? Till vad?".

En vecka senare skrev han: "Några dagar kvar nu... Berätta om du vet något..".

Det sista sms:et till mamman löd: "Hämnden är ljuv...", följt av ett invektiv, och skickades klockan 00.43 på mordnatten – bara två timmar innan larmet om branden.

"Har tagit viktiga beslut"

Liknande antydningar gjordes även på Facebook i en konversation med en kvinna.

"Kommer bli en annorlunda helg", skrev han på fredagskvällen den 27 september.

Kvällen efter, bara timmar före mordbranden skrev han igen:

"Jag har tagit viktiga beslut om min framtid under denna dag... Efter att ha gått runt och funderat ordentligt under några veckor...".

Pappan säger att han känner det som om han gjort sina barn en tjänst.  http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brott-och-straff/brottscentralen/article33780.ab Han hade tänkt att ta dem med sig men varför stannade han inte då? Han åkte därifrån och tänkte sedan göra det men skulle hämta mer saker för att genomföra det och då var polisen där.
Men det handlade mer om att han ville hämnas på mamman.

Vill avsluta med något positivt. Som tur är finns det istället de som gör allt för sina barn. Som mamman till pojken som inte hade några kompisar. Mamman skapade då en facebook sida för sådana som kunde tänka sig att gratta honom och sedan spred hon den. http://www.expressen.se/nyheter/nu-har-tioariga-colin-over-en-miljon-vanner/ 

Tioåriga Colin lider av två olika handikapp, ett syndrom som gör att hjärnan har svårt att bearbeta sinnesintryck och ett som påminner om autism och Aspergers. Det har gjort det svårt för honom att vara med andra barn och skaffa kompisar hemma i Richmond, Michigan.
Den 9 mars fyller Colin 11 år. Inför födelsedagen pratade han och Jennifer
– Han sa flera gånger att han inte ville ha ett kalas, så jag frågade varför. "Vem ska jag bjuda, mamma, jag har ju inga vänner", svarade han.
Colins svar gjorde Jennifer förkrossad. Så hon bestämde sig för att starta en Facebooksida där vänner och bekanta skulle kunna gratulera honom på födelsedagen.
– Jag tänkte att det skulle vara mina vänner och några av deras vänner som skulle skriva några fina kommentarer. Det skulle bli en fin överraskning, säger hon.
Men det blev fler än så. Många fler.

Efter två dagar hade 4 000 personer gillat sidan. Efter en vecka var det 8 600. Sen exploderade det. Nu har sidan hela 1,2 miljoner personer som gillar den.
Personer från hela världen har skrivit kommentarer. Många som själva växt upp med liknande utmaningar som Colin har lämnat uppmuntrande hälsningar.

Respons

Har fått en del frågor om vilken respons jag fått på mina brev.
Jo tre svar ifrån socialdepartementet. Ett ifrån socialutskottet där samtliga fyra gruppledare skrivit under sedan när jag räknade sist hade jag fått 109 läskvitton. Jag är medveten om att man kan klicka i att man läst och sedan kastar och jag vet också att det finns de som läser utan att skicka läskvitto.
Om jag redovisar svaren i år där jag fått läskvitton så fick jag
Vecka 1 läskvitton ifrån 14 stycken
vecka 2 var det 10
Vecka 3 var det 16
vecka 4 var det 9
vecka 5 var det 10
Vecka 6 har jag fått 11 läskvitton.
På sista brevet v 7 har jag hitintills fått 8.
Det blir nu ett seminarie d 12 mars som jag iof inte får medverka på men där frågorna lyfts.

 

Delbetänkande

I förrgår var det presskonferens. Det var Håkan Ceder tillsammans med Maria Larsson som presenterade delbetänkandet i LVU utredningen. http://www.regeringen.se/

Det var många som reagerade På akademikerblogger http://www.akademikerbloggen.se/mycket-snack-om-kontroll-inget-om-att-bygga-relationer skrev man:

Igår, efter att tvångsvårdsutredaren Håkan Ceder på DN Debatt presenterat sina förslag om skärpt kontroll av familjehem, blev jag uppringd av en familjehemssekreterare som talade både för sig och för sina kollegor. De var mycket bekymrade över den ton och det förhållningssätt man har från utredningens och regeringens sida.  

Det talas ständigt om skärpt kontroll. Det ställs nya krav på dokumentation och uppföljning. Utredningar ska göras med stöd av manualer där många blanketter och dokument ska fyllas i. Syftet är att kvalitetssäkra verksamheten och det är naturligtvis bra. Men det tar tid. Det talas mycket sällan om vikten av kontinuitet, hur förtroende skapas och hur relationer till barn, föräldrar och familjehem byggs.  

Det talas sällan om att det här arbetet hör till de svåraste och mest känsliga och att kontinuitet, personliga möten och lyhördhet är en förutsättning för att fånga upp barn som inte har det bra i sina familjehem och för att upptäcka familjehem som brister. Det är bra att rutinerna skärps. Samhället har ett gigantiskt ansvar gentemot de barn, föräldrar och unga som placerats inom samhällets försorg då de är som mest utsatta och sårbara. Om övergrepp och vanvård sker på grund av bristande kontroller av jour- och familjehem finns inga ursäkter.  

Tyvärr räcker inte kontroll och uppföljning som enda åtgärd. Familjehemssekreterarna måste få ta sig den tid som krävs för att samtala med barn och familjehem/jourhem. Att arbeta med rekrytering, uppföljning, utredning och stöd till barn och familjer innebär långt mer än att fylla i blanketter och manualer. Varför talar ingen om det?
 

Det skrevs direkt om det på DN debatt http://www.dn.se/debatt/skarp-kontrollen-over-familjehem-och-jourhem/ där man även tar upp de olika delarna och förslagen

Övergrepp som ännu förekommer i familjehemsvård är oacceptabla. Därför måste statens tillsyn över vården stärkas, och de tilltänkta föräldrarna måste såväl kontrolleras i polisens belastningsregister som genomgå grundläggande utbildning för ändamålet, skriver statens utredare Håkan Ceder.
 

Jag kan hålla med men jag har också lyssnat till presskonferensen. Det jag och många med mig
reagerar på är att man återigen skall granska oss mer. Inget om att granska kommunerna. Det är ju de som skall sköta tillsyn över oss och de som skall ge oss utbildning, De som får kritik för dåliga utredningar, de som inte gör vårdnadsöverflyttningar i den grad det borde, de som tar LVU och där samma handläggare både bedömer, granskar och utreder i samma ärenden. Men inget om
att granska dem eller deras hantering. Inte heller runt deras utbildning som de
t.o.m. själva säger är för dålig.

Det är ju så att vi lyckas i 90 % av ärendena placeringarna varför gör man inte en utredning varför vi lyckas för att bygga vidare på det?

Nej nu skall man satsa pengar på att värva fler hem utan att ge oss bättre villkor. Det hjälper inte om vi inte får bättre villkor ingen vill jobba under de förutsättningar som vi gör. De hävdar att kommunerna nu gett så många familjehem utbildning. jag vet ingen som fått utbildning men de sa att det var så många.

De har säkerställt att barn nu hörs, Vad då säkerställt undrar jag. Hur då? Bara för att det är lag är det ingen garanti för att den följs särskilt om den inte är kopplade till några konsekvenser. en del barn hörs mer medan det i andra kommuner fungerar som tidigare de hörs bara om någon är beredd att lyssna.

Saknar något runt vad man gör för att motverka sammanbrott. Det sker ju i 40% av tonårsplaceringar och 30% av småbarn placeringar. Ju fler sammanbrott ju fler skadade barn. Varför gör man inget där? Det nya boendet behandling i familjehem är det många som redan i dag fungerar som.

Utdrag tar de allra flesta. Har inte stött på någon som inte gör det. En del är riktiga kontrollfreak eftersom de inte ens godkänner att man gör det själv utan vill att man skall be myndigheten skicka till dem direkt, vet inte om de tror att man skall förfalska dem. Däremot brister det då de anlitar hem genom organisationer. Då gör många ingen egen utredning av familjehemmet utan nöjer sig med den organisationen gjort. Den kan vara gammal.

Nej det saknas en del i det betänkandet och jag hoppas att det kommer.

 

Brev v 7

Talade med ett familjehem som jobbat i 22 år och har därmed mycket erfarenhet. De har lyckats med ett stort antal av de barn, ja faktiskt de allra flesta som bott hos dem. De är återanpassade i samhället som det så fint heter.

Det var ett LVU. Barnen, ett syskon par, en pojke och en flicka i nedre skolåldern hade bott på institution över ett halvt år innan de kom.
En helg ringer handläggaren och säger att ni skall nog inte gå ut i helgen. Varför då undrar de? Jo han är igång får de till svar. Vem då? Jo pappan. Är han farlig? Jo det kan han nog vara? Har han vapen? Ja det är möjligt.

Det kan vara familjehemmens vardag. Skall vi inte ha rätt att veta, skall vi inte ha rätt att bestämma vad vi vill utsätta vår familj för? Våra biologiska barn som inte valt detta?

Alltför ofta får vi inte veta det vi behöver runt en placering med hänvisning till sekretess.
Men hur skall vi då kunna ge bästa vården? Utan att veta vad behoven är?
Min åsikt är att vi undanhålls för att de är så rädda att vi skall säga nej.

Ingen kom den gången men jag har själv varit med och krupit ihop på andra våningen i väntan på polis med en man utanför med bössa . Det var då jag var liten och mina föräldrar var familjehem. Inget verkar ha ändrat sig på den punkten. Det är inget som några barn skall behöva uppleva.

Det går ett halv år. Barnen har umgängen med sina föräldrar. De är övervakade. Det är familjehemmet som ansvarar både för umgänge och övervakningen.
De sköts sällan av biologiska föräldrar utan ställs oftast in.

Sedan kommer det en ny handläggare. Hon gör en ny bedömning, utan utredning.
Nu skall barnen plötsligt hem. De skall börja med ett oövervakat umgänge över natt. Barnen har inte sovit hemma på över ett år och har bara träffats sporadiskt. Alla umgänge har varit övervakade men plötsligt verkar allt ha ändrats.  Efter helgen då familjehemmet skall ge sig iväg för att hämta hem barnen blir de uppringda av handläggaren, de behöver inte åka. Det har gått så bra anser hon (på en övernattning) att barnen skall få stanna kvar hemma. De sägs upp i nästa andetag och barnen är borta.

Då familjehemmet ifrågasätter den snabba hem flytten hänvisar man nu till samarbetssvårigheter. Det visar sig senare att det kommit in en anonym anmälan mot dem, förmodligen ifrån mamman.

Barnperspektivet? Finns inte. Barns röst och barn som skall höras finns inte.
Planering och förutsägbarhet, existerar inte.
Familjehemmens rätt finns inte heller hur familjehemmen behandlas behöver vi inte ens diskutera.

Ett LVU sätts i rätt men det kan hävas när som helst av en handläggare.

Är det så här ni vill att det skall vara? Skall vi ha familjehem skall vi väl behandla dem bättre. Just det familjehemmet kommer inte att ta fler barn, 22 års erfarenhet borta.

Jag blir trött, ledsen, arg och mörkrädd över alla dessa ärenden. Det är Sverige vi lever i som skall vara så fint och så bra att bo och leva i. Som har ett så tydligt barnperspektiv i alla ärenden gällande barn. Ett Sverige där det skall vara så tryggt och säkert att leva. Men hur är det i verkligheten? Jag vet inte hur din verklighet ser ut men jag har vecka efter vecka beskrivit vår.

Brist av barnperspektiv, problem utifrån det borttagna handläggaransvaret, lagar som inte behöver följas, som utgår ifrån att en person, bara för att de jobbar inom en myndighet alltid gör rätt. Dem det drabbar är de som man är satt att skydda.
Barnen som redan är utsatta, vars föräldrar inte klarat upp situationen men ändå gång på gång förstör. Skall en olämplig vårdnadshavare få fortsätta bestämma och ha talan trots att de t är så uppenbart fel?

Utbildningen till handläggare som saknar så stora delar.

Där man bara blir duktig på att skriva vetenskapliga uppsatser men som saknar stora delar vad gäller det man skall jobba med.... barn.

Där man inte ens behöver vara närvarande efter som det inte är krav på obligatorisk närvaro.

Jag orkar inte skriva ner fler fel men jag tror heller inte jag behöver, du förstår själva. Så här kan det bara inte få vara men vad gör du åt det?

Vecka efter vecka har jag lyft ärenden efter ärende. Ställt samma fråga vecka efter ecka Vad gör du och vad gör ditt parti?

Frågar igen och vill verkligen ha ett svar.

O.s.v. MVH Eva fostermamman i Markärendet

Piza undersökningen

Det var ju mycket skriverier då Piza utredningen om skolan kom. Svenska elever låg ju så lågt. Men det visar sig ochså att elever som hamnade i de länderna som hamnade högst är avundsjuka på svenska elever http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sydkorea-imponeras-av-svensk-skola_8959118.svd

En parallell sanning är nämligen att Sverige är ett av världens innovationstätaste länder, sett till folkmängd. När OECD i somras listade de patenttätaste städerna sett till folkmängd, hamnade Malmö, Stockholm och Göteborg på topp 15-listan.

Så kunde Einar avslöja hur skolan kunde vara så effektiv? Hur kunde eleverna ändå bli så pass bra, med så lite studier?

Dessutom såg de något i de svenska eleverna: kreativitet, ledaregenskaper, diskussionsvilja.

– De såg att våra elever var bra på problemlösning och att leda en grupp. Visst har de koreanska eleverna bättre kunskap, vi i Sverige måste absolut höja nivån. Men samtidigt har eleverna i Sydkorea inte någon fritid. De är medvetna om att det är något de måste förändra, säger Einar Fransson.

Vid fem tillfällen har nu elever från Sverige och ett tiotal asiatiska länder träffats, löst problem och tävlat i naturvetenskap. Och ja, de svenska eleverna tar automatiskt på sig en projektledarroll, konstaterar Einar Fransson. Men under sommarens träff knep de dessutom guldmedaljen i fysik och ett silver i kemi.
 

Just öppenheten och den vänskapliga relationen mellan lärare och elever i Sverige är något som de asiatiska skolföreträdarna gång på gång lyfter fram. De avspända pratstunderna, att det går att fråga en hängig elev hur läget är. Att kunna prata om privata saker, sådant som inte alls har med skolan att göra – något som ofta är otänkbar i länderna i Pisa-toppen.

Chan Huang Kiat berättar hur skolan i Singapore har nolltolerans mot mobbning. Men att prata om mobbning i klassrummet? Nej, det gör man inte.

Samtidigt som svenska skolpolitiker kämpar för att förbättra elevernas kunskaper, kämpar politiker och skolledare i Korea och Singapore med det omvända: att få balans mellan skola och fritid och minska hierarkin i klassrummet. Enligt Chan Huang Kiat debatteras de många läxorna och långa dagarna allt mer.

– Men när vi har försökt att minska läxorna, då är det föräldrarna som protesterar. 
 

Det är väl så att inget är rakt igenom bra och inget heller rakt igenom dåligt. Visst är det bra med kreativitet och problemlösning men man skal kunna något också. Jag saknar och tror att det behövs mer rena kateder lektioner som förr. Alla elever som nu skall jobba individuellt och vara på olika ställen gör att det är svårt att ha koll på vart alla är och vad de kan eller har lärt sig.


/

Förra veckans brev v 6

Då är det dags för veckans brev.

Återigen för att jag vill visa att det inte är enskilda ärenden och alla stöter på samma brister, samma fel. Och jag undrar fortfarande vad du som politiker gör för att förändra situationen. Jag vill fortfarande ha svar.  

En fostermamma hörde av sig. De hade förlorat en liten flicka genom hemplacering under hösten. Det var en släkt placering, fostermammans kusins dotter som bott sedan hon var tre månader dvs. nu i tre år hos dem.

Det var dags för vårdnadsöverflytt men den nya handläggaren talar om för mamman att om du inte tar hem henne nu så förlorar du henne. Mamman har inte visat något större intresse och har inte skött umgänge men nu blev det plötsligt bråttom.  

På mindre än två månader var hon hemflyttad. Dagis, BUP, BRIS, psykolog, BVC alla slår larm men utan gehör. På mindre än tre månader fick hon flytta, sluta med napp och välling (mamman ansåg ju att hon var stor tjej hela 3 år)
Familjehemmet som ju är släkt får information om att det inte går så bra. Mamman har flyttat ihop med en starkt kriminell man som dessutom är satanist (har gått ut i press med detta). Hon har dessutom fått ett barn till med den mannen. Polisen är där ofta och de hittar knark. Flickan ses ute på konstiga tider och har inte kläder för årstiden. Fostermamman skriver: Träffade mitt lilla hjärta dan före julafton, med darrande läppar bad hon mig hämta henne, för hon ville hem, ville inte bo hos mamma mer. Maktlösheten över att inte kunna skydda eller kunna hjälpa går inte att beskriva.

Familjehemmet som ju dessutom var släkt var lovade att få finnas kvar men det blev bara ett par gånger. Bio mamman klarar inte upp situationen utan börjar ljuga på familjehemmet som plockas bort helt och hållet. Bio mamman hotar dessutom pappan så han får inte vågar inte delta på familjehögtider eller träffar med flickan för annars hade de träffats där. Stackars barn, hela livet förstört och bara tre år. Ärendet är anmält och kommunen kritiserad men vad hjälper det. De behöver ju bara lova att inte göra om det.

 

Ytterligare ett ärende:

Två små barn vars pappa tog livet av sig och hängde sig för ett par år sedan, mamman är missbrukare. När pappan dog orkade hon inte utan gled ner i missbruk. Barnen placeras hos pappan syster som mitt i sorgen får ta hand om barnen. De har nu bott där i tre år och i höstas börjar soc tala om en hemflytt till mamman.

Mamman har inte varit permanent drogfri, har heller inte varit särskilt intresserad av barnen eller aktiv i umgänget eller vården. Man ökar trots det umgänget och börjar sedan med övernattningar. Båda barnen talar på alla sätt om att de inte vill men ingen lyssnar utom familjehemmet men de har inget att säga till om.  

Efter dessa övernattningar mår barnen dåligt och visar det på alla sätt. de går inte att lämna på dagis, vägrar gå ock lägga sig de har nämligen fått vara uppe så länge de vill. Pojken har börjat bita i saker biter sönder kläder och andra saker. De är uppkäftiga och svär. Familjehemmet vet inte hur de skall agera. En anmälan kan också medföra att barnen omplaceras. Säger de ifrån riskerar de att barnen tas ifrån dem och säger de inget så försvarar de ju inte barnen. Hela familjen lever som i ett vacuum där man inte kan välja eller påverka sitt liv Man är dockor eller brickor i ett spel som de själva inte kan påverka. De står inför att barnen skall flyttas hem trots att de ser hur dåligt de mår och kan inget vare sig göra eller säga.  

Är det så barn redan utsatta barn skall hanteras? Som de skall leva? Vad skapar vi med denna behandling? Barn som kommer att kosta samhället miljoner om vi skall se det rent ekonomiskt. Vrak om vi ser det hälsomässigt. Känslomässigt avtrubbade rent psykiskt.

Är det så familjehem skall bemötas? som familjehem skall leva? är det så vi skapar en bank av bra familjehem? Är det så vi tackar dem för det samhälls ansvar de tar? De lyckas ju faktiskt i 90 % av fallen, du vet väl det?  

Vi som familjehem är rättslösa och har ingen talan trots att det är vi som känner barnen bäst. Vi släpper in folk vi inte känner lägger ut hela vårt liv för vilt främmande människor. Bio föräldrar har dessutom rätt att begära ut hela vår akt och läsa allt om oss men vi har inte rätt att veta vad vi släpper in under våra tak i vårt hem i vår familj på grund av sekretess. Vi undanhålls ofta uppgifter av relevans eftersom man är så rädd att vi skall säga nej.

Men det medför att vi inte ges rätt att avgöra vad vi vill utsätta vår familj för.  

Är det konstigt att ingen fel vill arbeta som familjehem inför vad vi kan drabbas av? utsättas för? Vi får inte sätta barnen på undantag men bryr vi oss för mycket så är det fel.  

Fick i veckan avslag ifrån en kommun som sa att vår biologiska son verkade sakna syskon så det vore inte rättvist mot honom att placera ett barn här. Skulle det vara bättre att han var emot en placering?

Jag var för engagerad. Kan man vara för engagerad i utsatta barn? vore det bättre att jag engagerade mig för utrotningshotade djur? är de viktigare?  

Hur kan handläggare hantera barn så här? De saknar utbildning runt barn, verkar inte veta vad barnperspektivet är, de har inte ens obligatoriskt närvaro krav och har sedan inte ansvar för de beslut de tar. Och gör någon fel så är ingen ansvarig. Handläggar ansvaret är borttaget. Då är chefen ansvarig men för att åka fast för tjänstefel krävs uppsåt. Ingen kan ha uppsåt i någon de inte har det dagliga ansvaret för då kan man inte ha uppsåt.  

Och barnperspektivet som skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn hur tungt väger det i de här två ärendena? jag hävdar att barn perspektivet inte finns över huvudet taget.

Skall man som familjehem tvingas till tystnas av rädsla för att barnen skall omplaceras? Skall man som familjehem tvingas leva med eller under hot där man inte vågar agera utifrån barnen bästa, för barnens bästa, inte vågar försvara de barn som är satta i vår vård av rädsla för repressalier?  

Jag anser att det borde vara så att om någon anmäler skall ärendet frysas inget skall ändras innan det är granskat och utrett och har fel begåtts skall och fel beslut tagits så skall de ändras och rätas till. Idag är det bara formalia och dokumentation som kritiseras. det räcker med att man lovar att aldrig göra om det. Och det är granskningsmyndigheterna som avgör om en kommun skall granskas eller inte. Har fått svar då jag anmält igen, då de fortsatt göra samma fel, att de väljer att inte granska eftersom de redan granskat en gång. Det innebär att en kommun som granskats en gång får någon typ av frikort och kan fortsätta göra samma fel och mer fel utan att någon agerar. En kommun kan få grav kritik men ingen kräver att något skall rättas till i det aktuella ärendet. Samma kommun, samma handläggare som gjort fel kan dessutom få fortsätta i samma ärenden.  

Har t.o.m ett ärende som anmälts och granskningsmyndigheterna lägger ner efter ett telefonsamtal till anmäld handläggare som bedyrar att det inte stämmer. Är det så granskningen skall gå till? det var IVO i höstas.

Treårs regeln har i vissa fall blivit ett hinder som man använder som argument för hemflyttning eller omplacering. Om barnen bott tre år kan det i sig vara skäl för hemflytt trots att inget ändrat sig. Det kan även vara grund för omplacering för att man skall slippa en vårdnadsöverflyttning och därmed slipper bråk med föräldrarna.

Sedan går den att tolkas. En del kommuner säger att man inte kan göra vårdnadsöverflyttning om det finns fungerande umgänge medan andra säger tvärtom eftersom det är då det finns risk att barnen tvingas flytta hem. Att bio föräldrar begär en hemtagning.

Samma lag men den tolkas som det passar. Är det så det skall vara? så luddigt att lagen kan tolkas som det passar?  

Vad gör du åt det? Vad gör ditt parti? Vill har svar

MVH Eva fostermamman i Markärendet

 

Bara för rubriker

Förra veckan var det en reporter som tyckte att mamman i "vårt" ärenden inte kommit till tals. Det är fel hon har uttalat sig i flera tidningar. hon var dessutom först med att vända sig till uppdrag granskning men de backade ur då de läst alla papper. Sedan då de gjorde program utifrån barnens synvinkel erbjöds hon att vara med men vägrade.
Jag har medvetet valt att inte ta upp programmen eftersom jag inte vill sprida men det är så fullt av felaktigheter så jag tänkte kommentera.  Men jag behöver inte. Fick en länk som beskriver det så bra, som tar upp alla felaktigheter:
Jag skulle vilja kopiera hela men jag vill hellre att den får många klick så följ länken. http://blogg.gp.se/ledarbloggen/
Den avslutas med orden:

Efter att jag lyssnat på fredagens radioreportage ifrågasatte jag därför på Twitter P4 Sjuhärads publicering. Jag fick då svar från nyhetschefen Mattias Johansson som menar att de inte tar ställning i sakfrågan. De bara ”går in på” hur mammans romska ursprung påverkat hanteringen av ärendet. Att ”gå in på” något sådant förutsätter ju dock rimligtvis en övertygelse om att påverkan skett. Själva grundpoängen blir också, att utan denna diskriminering – inget omhändertagande.

Jag tycker helt ärligt att den reporter som ligger bakom reportagen borde ta sig en funderare. Jag tvivlar på att hon följt fallet särskilt ingående genom åren. Då skulle hon inte köpt biomamman och hennes advokats slirande sanningar. Samma ”sanningar” som de drivit sedan dag ett. Hon skulle inte heller påstått att mamman aldrig fått berätta sin version. Det har hon. Däremot inte på detta sätt, helt utan relevanta följdfrågor. Det som nu blivit resultatet är ett stycke riktigt dålig journalistik.

Framförallt gynnar det knappast den romska minoriteten att man försöker använda den allvarliga diskriminering gruppen utsätts för för att skyla över hur en intellektuellt handikappad kriminell mamma vanvårdat sina barn grovt. Att Sveriges radio låter sig användas som ett verktyg för dem som ägnar sig åt denna verklighetsförfalskning är bara sorgligt.

(2005, det år som barnen omhändertogs, gjorde för övrigt Socialstyrelsen en översyn av omhändertagandet av romska barn. Detta efter att Regeringens råd för romska frågor fört fram en oro över att allt för många av minoritetens barn omhändertogs enligt Lagen om särskilda bestämmelser för vård av unga, LVU. Vara kommun, och därmed fallet Rasmus och Fanny och deras syskon, stod för en del av underlaget. Myndigheten kom fram till att det inte fanns något fog för denna oro. Kommunerna påpekade tvärtom att de ofta i det längsta undvek att tvångsplacera barn med romskt ursprung.)
 

Radioinslagen har som sagt så många fel. Det finns länkar till dem i ledaren om någon är nyfiken.
Man tog inte barnen för att Vara eller handläggaren där var rasister vilket tydligt lyfts i ledaren.
Sedan var det inte handläggarens ord eller uppfattning utan det var minnesanteckningar ifrån samtal med polis och en skyddsavdelning på gryning vård samt en romsk kvinna som jobbade med skyddsfrågor. Skall man anklaga skall man i så fall anklaga rätt person.
Att det var en negativ kultur betydde att de inte drar sig för att lura varandra. Annars brukar man hålla ihop utåt men det gjorde inte denna familjen.

Pojken som bodde hos oss var döpt efter en släkting som är kriminell. Vi fick veta att de brukar döpa sina barn till romska namn men flickan plötsligt var den enda i hela Sverige med sitt namn. Det är väl inte konstigt att man undrade om det var för att hon skulle vara lättare att hitta.
Skall man inte kunna tala sanning bara för att det är ett annat folkslag? Det handlade inte om att de var romer utan det handlade om en familj och vilken situation de levde i samt hur på på vilket sätt det skulle kunna påverka barnen.

Vi bytte inte namn på dem för att vi eller Vara är rasister utan för att det fanns en hotbild, för att mamman letade reda på det första familjehemmet till de stora och de plötsligt hade bilar stående utanför som åkte då de kom ut. De fick hotfulla telefonsamtal, samtal där man sa att de skulle lämna ifrån sig barnen annars skulle otäcka saker hända med deras hund, och man visste precis vilken ras och färg den hade. De backade ur och pojkarna tvingades till en onödig extra flytt.
Då mamman drog kniven i sin "nye" man (pappan till de tre minsta) så både  polis och ambulans var kallade och sedan togs i en bil full med stöldgods och om jag minns det rätt även vapen så blev det en skyddsplacering och vi bytte tilltals namn. Barnen fick inte vara med i skolkataloger eller på offentliga bilder.
Det är nio år sedan och det fanns inga rutiner för hur det skulle hanteras. Det var de yngsta skyddsplacerade barnen i Sverige och det fanns inga riktlinjer.

Pappan har inte haft regelbundna umgängen. Han har träffat barnen 2 gånger på 8 år. Mamman har sagt att han var död och har t.o.m tagit ifrån dem hans efternamn.  De stora har han träffat tror det är en gång till sedan Mark tog över.

Det är tragiskt när man gör inslag bara för att få rubriker. Att mamman väljer att göra det nu beror nog enbart på att de skall upp i rätt inom några veckor ang vårdnadsöverflyttning av den minsta  kan hon väcka tvivel om att omhändertagandet berodde på annat än vanvård och att familjehemmet är rasister eftersom de bytt namn på honom så kan hon ju vinna och pojken förlorar allt han ser som sitt trots att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn....

Motpoler

Ännu ett bevis för att en del inte skall vara föräldrar. Att ett bra föräldraskap inte kommer automatiskt bara för att man får barn.
http://www.bt.se/nyheter/pappa-domd-for-bebis-brutna-revben(4145767).gm

Ett spädbarn hade 17 revbensfrakturer och frakturer både på en arm och ett ben.

I tingsrätten friades spädbarnets pappa från brott men Svea hovrätt gör en annan bedömning och dömer 22-åringen för grov misshandel till fängelse i 2,5 år.

Rätten utesluter att barnet fått skadorna på något annat sätt än genom misshandel och slår också fast att inget tyder på att mamman, eller de få vänner och släktingar som under begränsade perioder tagit hand om pojken, har orsakat skadorna.

En av flera saker som talar emot pappan är att han under samma period dömts för att ha misshandlat barnets mamma. Rättens slutsats är att 22-åringen "haft uppenbara svårigheter att hantera sina impulser att ta till våld".

Pappan har hela tiden nekat till att ha misshandlat barnet. Hans förklaringar är att barnet antingen skadats under förlossningen eller av familjens hundar. (TT)

 

Har gått ock väntat på att en artikel skulle komma ut i nätbilagan men det verkar dröja. Den går att läsahttp://www.skovdenyheter.se/   om man väljer läs pappersbilagan under "röda" raden då får man upp senaste numret Det handlar om ett familjehem. Det är samma familj som var på radion för ett tag sedan.

Pojkar är pojkar

Om man har åsikten att pojkar kan komma undan bara för att de är pojkar, att man undanförklarar allt som pojkstreck så är det illa. Husmor reagerade och anmälde men rektorn sa att pojkar var pojkar...
Är det så?
http://www.expressen.se/nyheter/elever-slog-pojke-med-balten--fladde-katter/

Hon berättade för en arbetsdomstol att en 15-årig pojke vid skolan hade filmat sig själv när han flådde katter levande och dödade fåglar på skolans område. Han hade sedan visat upp filmerna för andra elever, skriver Mirror. .

När pojkens rum genomsöktes hittades en pilbåge, pilar och ett avancerat luftgevär.

"Tur han inte hängde sig"

Hon beskrev också hur en grupp äldre elever tog en yngre pojke till fånga. De band fast honom med plastfolie och silvertejp piskade sedan honom med sina bälten.

Rachel Ashley berättade att den biträdande överläraren Tom Hennessey sagt att pojken var så traumatiserad efter misshandeln att "det var ren tur att han inte gått och hängt sig."

Hon rapporterade också om händelserna till den högsta ledningen, men rektorn Clive Dytor ska inte ha reagerat.

– Hans syn var att "pojkar är pojkar", även när det gäller de mest avskyvärda beteendena, sa Ashley inför arbetsdomstolen.

Föräldrarna fick inte veta

Den misshandlade pojkens föräldrar informerades först inte heller om övergreppen. Det skedde först senare. Då lämnade pojken skolan.

Pojken som flådde katterna fick fortsätta på skolan en tid, trots att han också ertappats med hembyggda eldkastare och med knivar. Till slut lämnade även han skolan.

Rachel Ashley stämmer skolan eftersom hon anser sig ha tvingats säga upp sig som en följd av att ledningen inte reagerade på hennes larm. Hon menar också att hon blivit förföljd av ledande personer på skolan efter att hon gick ut med uppgifterna

Kan inte låta bli att tänka på Lundsberg

Låt barn vara barn

Varför kan man inte låta barn vara barn? De blir vuxna snabbt nog. Inte konstigt att det blir fel att även sex går ner i åldrarna. Små tjejer kämpar ju för att se så gamla ut som möjligt, så sexiga som möjligt medan äldre gör vad de kan för att se yngre ut. Hur blev det så?

Ordet ”tweens”  används allt oftare för barn (främst flickor) i åldern 8 till 12 år, som befinner sig mitt emellan, ”in between”, barndom och tonår. Ibland definieras de som ”too old for toys, too young for boys.”
Begreppet började först användas bland marknadsförare och i böcker som ”The great tween buying machine” och ”The Brandchild” beskrivs låg- och mellanstadiebarn som en outnyttjad guldgruva.
De påstås vara mer trendmedvetna än tidigare generationer och ha ett fastare grepp om sina föräldrars plånböcker.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/leksaker-inget-for-9-aringar_8928646.svd

Väggarna i flickrummet är tapetserade med affischer av pojkbandet The Fooo. Inför fester fixar systrarna sig med mascara, läppbalsam och rouge. Och senaste shoppingfynden fotograferar de med sina Iphones och lägger ut på nätet så att kompisarna kan se. ”Barnsliga” saker som Barbiedockor och mjukisbyxor har däremot förpassats till vinden.

Många kan nog känna igen sin egen tonårstid. Från att ha lekt med dockor och dyrkat mamma och pappa, blir plötsligt kompisar, utseende och idoler allt viktigare. Så har det sett ut i decennier. Skillnaden är att de här flickorna inte är tonåringar än. Systrarna Nikita och Belle är bara 11 och 9 år. Allt oftare beskrivs de – och deras jämnåriga – som ”barntonåringar” eller ”tweens”.

–När det gäller kläder vill jag se schyst ut, men inte överdriven. Jag älskar att shoppa, helst skönhetsprodukter. Hade jag obegränsat med pengar så skulle hela mitt bord varit fullt av saker till kroppen, ansiktet och håret, säger Nikita.

En del menar att det är en helt ny utvecklingsfas. Förr gick vi från barndomen in i de stormiga tonåren för att komma ut på andra sidan som hyfsat mogna vuxna. Nu behöver ålderstrappan kompletteras med ett nytt steg: tween.

Ordet lanserades av marknadsförare i början av 1990-talet för potentiella kunder (främst flickor)som befinner sig mittemellan – ”in between” – barndom och tonår. Sedan dess har begreppet spritts till andra områden. Googlar man på ”tweens” får man i dag nästan 4 miljoner träffar.

–Tweens var ju inget vi pratade om under psykologutbildningen, men de senaste åren har begreppet dykt upp allt oftare i föräldratidningar och i debatter, konstaterar psykologen Ingrid Gråberg.

Gemensamt för tweens världen över är att de beskrivs som superkonsumenter. Svensk forskning visar också att dagens barn både har mer egna pengar och större inflytande över mammas och pappas kreditkort – vilket såväl kommuner som företag uppmärksammat.

För några år sedan lanserade Täby kommun sommarlägret ”Girl & the city”, som enligt broschyren bland annat gick ut på att besöka designer, gå på NK, göra färganalys och dricka latte. (Efter hård kritik i media ställdes lägret dock in). Nyligen presenterade även Fritidsresor sin nya satsning för tweens. Enligt researrangören har barn i den åldern tröttnat på Bamseklubbar och mini-discon. I stället erbjuds showskola och frizoner där barn kan hänga, surfa trådlöst och lyssna på musik. 

Tweens intresse för utseende och shopping tros dock inte bara bero på reklam och sociala medier. Vissa pekar på föräldrarnas betydelse. Eftersom dagens mammor och pappor får barn senare i livet, har de ofta bättre ekonomi. Dessutom föds allt färre barn per familj i västvärlden, vilket gör att resurserna räcker bättre till för att skämma bort de som ändå sätts till världen.

–De flesta vill sina barn väl och är rädda för att de ska sticka ut. Då följer man det som man tror är normen när det gäller vilka prylar eller kläder man köper till sina barn. Samtidigt är det förstås inte alla familjer som har de här resurserna, säger Ingrid Gråberg:

–Jag tycker varken att man behöver bromsa eller pusha barnens utveckling. Däremot kan man som förälder bejaka den sida hos barnet som fortfarande vill leka och vara liten. Utanför familjen finns starka krafter som uppmuntrar de vuxna sidorna. 

Varför kan inte barn få vara barn? Varför vill alla bli vuxna och sedan inte ta det ansvar som hänger ihop med det? Och sedan vill ingen blir äldre. Varför är evig ungdom något att stå efter? Varför kan man inte acceptera den ålder man tillhör och vara stolt? De som har råd opererar sig t.o.m till evig ungdom.
Minns att jag såg Jeopardy för många år sedan Alice Timmander var med. Hon hann inte med och missade gång på gång för att hon inte var snabb nog. Jag kom på mig själv att tänka att man förväntar sig att hon skall hänga med för att hon ser yngre ut än vad hon är Tror hon var 70 och då har man inte hur gärna man än vill, ha samma reaktionsförmåga som en på 30 år.

Gammal blir man hur som helst varför inte passa på att låta barn vara barn. Varför inte våga vara den ålder man är. Vad är det som är så fel? vi har gjort det onormala normalt. vi skall raka oss under armarna, annars reagerar folk Hur var det på melodifestivalen då programledaren inte hade gjort det. Det skrevs spaltmeter i press dagen efter.
Det skall opereras och blekas, läggas till på ena stället och dras ifrån på andra. Blir man lyckligare för det? Skulle inte tro det Skrev ju igår om hur självmords antalen ökar bland just ungdomar. Det skrivs om att det beror på pressen de lever under. Pressen att vara snygg, sexig, vara inne, hänga med, klara att festa samtidigt som man skall vara bäst i skolan, att ha det senaste.
Nej var tid har sin tjusning men den försvinner om man ständigt skall sträva efter något annat.
Våga säga ifrån för att skydda dina barn. Låt barn vara barn och våga vara vuxen när man blir det.