Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 30 juni 2013

Vad tog vi upp på¨Justitiedepartementet?

Det vi hann med på vår halvtimme var:
  • Att domstolarna sällan eller aldrig återremitterar ärenden för att underlagen är för dåliga. Att de ger avslag lägger ner målet är inte samma sak.
  • Att barnperspektivet skall vara rådande men ändå finns det ett antal (en mängd) domar där man fullständigt struntar i barnperspektivet.
  • Att socialen vid förhandling får ta in vittnen men inte vårdnadshavare.
  • Att ifall barnperspektivet skall råda skall det utgår ifrån barnen och deras vilka och behov vad gäller umgängen och insatser. Om alla runt ett barn är överens, anser samma sak, att en sak behövs eller inte behövs borde inte domstolen döma till annat.
  • Att rätten borde ta hänsyn till om barnet riskerar att förlora allt om en insats verkställs. (vi har ett ärende med en specifik problematik som exempel men jag vill inte lägga ut den här)
  • Att det måste blir lättare att rätta till då man gjort fel. eller rättare sagt det borde vara krav på att snabbt rätta till då man gjort fel.
  • Att man behöver se över avtalen. Nu skall vi ju enslig lag ha avtal men både de och förutsättningarna ändras hela tiden.
  • Att barn borde ha rätt till ett eget ombud i alla stora beslut inte bara då ärandet går upp i rätt. T.ex vid umgänges begränsningar, omplacering, skydd, umgängesplanering m.m.
  • Att en flykting har eget ombud från dag 1 tills de får stanna eller åker ut men ett barn kan vara i myndigheters händer tills de blir 21 utan att ha någon som företräder deras intressen.
  • Att det borde finas krav på dessa ombud vad de skall göra . Att de skall åtminstone träffa de barn de företräder och att de verkligen skal företräda dem inte soc. eller bio föräldrar.
  • Det finns heller inte någon stans att anmäla om de inte gör det, för barnets talan. Om barnen är för små att anmäla själva så lämnas de helt rättslösa.
  • Att även barn i vårdnadstvister kanske skulle behöva ett eget ombud.
  • Att det är samma person som både handlägger, utreder, beslutar och verkställer i samma ärende vilket inte är Ok i några andra sammanhang.
  • Att domstolen vid ett par tillfällen skapar icke överklagningsbara beslut.
  • Att det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol men att vi som familjehem inte har den rätten alltså bryter vi mot mänskliga rättigheter.
  • Att vi inte är part trots att barnen kan bo hos oss hela sina liv.
  • Att man borde ta mer hänsyn till /lyssna till oss/ kalla oss till domstols förhandlingar eftersom det är vi som känner barnen bäst. Vårt ord borde väga tyngst.
  • Berättade om ett exempel där man försökte ta vårdnaden ifrån en mamma som inte ville att hennes som skulle omplaceras.
  • Att vårdnads överflyttningar inte är så trygga som det verkar. De kan rivas upp om ex umgängen inte följs. Om barnen inte längre vill då de blir större omständigheter ändras som att man flyttar eller annat.
  • Att vårdnads överflyttningar görs för sällan så även adoptioner.
  • Att man vid en svensk adoption har tre år på sig att ändra sig och allt man jobbat för trott under tre år kan vara borta. har sådana exempel.

lördag 29 juni 2013

Vad tog vi upp på socialdepatementet?

Jo
    • Jag tjatar fortfarande om att återinföra handläggaransvaret.
    • Att man måste se över utbildningen till socionom.
    • Att det är en handläggare som handlägger, utreder, beslutar och verkställer i samma ärende det skulle aldrig vara OK i andra sammanhang.
    • Att det måste bli krav på att rätta till även för de drabbade då man begår fel.
    • Att lagar skall kopplas till konsekvenser. Jag förstå inte hur man kan stifta lagar som inte måste följas.
    • Att barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord. Det skall vara något som faktiskt följs och gör man inte det skall det bli konsekvenser.
    • Vi talade om att inte ens rätten följer lagen då man gång på gång dömer utifrån föräldrars vilja eller den vuxnes bästa och t.o.m skriver det i domarna.
    • Att man borde kunna byta handläggare istället för att tvingas byta familj då det blir kontroverser mellan familjehem och handläggare som i vårt fall.
    • Att det borde vara en självklarhet att vi familjehem skall höras i rätten eftersom det i de allra flesta fall är vi som känner barnen bäst.
    • Att man som familjehem sätter in så mycket kapital, ork engagemang och om man tror på familjehem borde man stötta mer och sätta in hjälp då det behövs istället för att som i vissa fall hota med omplacering om man begär hjälp och stöd eller avlastning.
    • Att vi måste kunna begära hjälp utan en massa utredningar eller egna försök till lösningar vilket bara tar tid och drar ut på problemet kanske t.o.m i värsta fall förvärrar. Idag är många rädda för att ens be om hjälp av rädsla för att förlora barnen. Ser man behov av t.ex talpedagog, psykolog, avlastning eller annat så skall det gå fort. Det skall räcka med ett samtal.
    • Vi talade om vart pengarna tar vägen att vissa insatser ändå inte ger något varför man borde se över vad som ger mest och satsa där. Ex en man som misslyckas i en åtgärd kan fråntas alla insatser men en mamma i samma situation kan bli gravid och få tillbaka alla insatser. vi menar att man borde tala om för en sådan mamma att hon måste satsa på de barn hon har först, se till att det fungerar med umgängen m.m. innan hon skaffar fler att man annars talar om att man annars kommer att ta det barnen direkt.
    • Att om samhället se att föräldrar inte kommer att klara upp en situation utan kommer att "ligga samhället till last" måste de också kunna ställa krav. Men för att det skall fungera och bli råttsäkert måste man först säkerställa att utredningarna håller måttet. Att utbildningen ger vad man behöver för att klara uppgiften.
    • Att handläggare borde köra till och från umgängen för att se själv och få en relation med de barn de ansvarar för.
    • Att lagen inte skall vara så tolkningsbar utan tydligare
    • Att man borde ta hänsyn till anknytningen mellan fosterföräldrar och barn som biologiska föräldrar och deras bar. Man kan ta barn på grund av dålig anknytning då borde barn även få stanna (slippa omplacering) av samma orsak.
    • Familjehems barn borde ha företräde på typ BUP och andra instanser. (Det borde finnas mer personal så att det inte skall vara så långa köer för att komma intill) Kanske särskild personal som handskas just med dessa barn eftersom de har en särskild historia som kan vara mer än komplex.
    • att de framgångs faktorer som gör att många barn lyckas är ett bra familjehem och genomförd klarad skolgång. då borde insatserna satsas där. Vi borde få större mer förutsättningar att klara det istället för att flytta barn då det blir jobbigt.
    • Att man som nybliven förälder har rätt till ca 1 1/2 års ledighet för att lära känna sitt barn. Sedan lång tids inskolning. I de flesta fall får vi barn kanske ledigt 1-2 månader om det inte är riktigt små barn sedan förväntas allt rulla på. Man skall tillbaka till jobb och vardag. vi får ett nytt barn och borde få lika lång tid att lära känna det. Sedan tar det lån tid innan det barnen lärt känna för att släppa oss inpå. Det är först då det visar sig vad behoven är.
    • Att en placering av ett barn i sig inte leder till något utan det handlar om vården det barnen får där.
    • Att avtalen vi ingår hela tiden ändrar sig. Att vi aldrig vet vad vi ger oss in i eftersom förutsättningarna ändras hela tiden. Det skulle aldrig vara OK i andra sammanhang.
    • Att det är olika tillståndsförfaranden för att driva familjehems vård. Om man anställer personal själva krävs tillstånd men om man låter en konsult göra det så krävs inga tillstånd alls för samma vård, samma arbete.
    • Att tillståndsförfarandet nu skall skötas av jurister istället för socionomer som kan och vet hur det fungerar.
    • Att man nu bara tar ställning till högskolepoäng som kompetens på institutioner. Halva personalen måste ha högskolepoäng. Tanken är bra men man utestänger många som kan t.e.x f.d. missbrukare.
    • Att man som man startar en ny inrättning som skall jobba med barn eller missbruk måste/bara får använda vedertagna godkända metoder i Sverige trots att det finns godkända vetenskapliga metoder som fungerar utomlands. Det hindrar utveckling. De som är framåtsträvande hindras i upphandling. ~

fredag 28 juni 2013

Gårdagen

Ja vad hände då vid vårt besök i riksdagen igen.
Jo på tåget då vi satt och diskuterade vad vi skulle ta upp kom vi på att en hel del frågor egentligen låg på Beatrice Asks bord så jag fick ett ryck, ringde upp och fick tala med en av hennes sakkunniga, en trevlig kille vid namn Gustav
Jag försklarade läget att vi skulle upp, vem vi skulle träffa och vad vi upptäckt och undrade om de var intresserade av att träffa oss och höra oss. Jo visst han skulle kolla och vi skulle återkomma inom en timme.
Då vi återkom var mötet spikat. Vi var välkommna 14.30

Så vi började vårt besök med att göra lite Stockholm. Sedan talade vi med Ulrik Lindgren som var snäll och bjöd på lunch på Rosenbad.
Vi talades vid under 1,5 timme och hade ett mcyekt givande samtal. Han lyssnade och svarade. Vi fick bl.a. veta att det pågår en ny utredning där man även skall se över familjehemmens situation igen vad gäller a-kassa, sjukpeng och villkor.
Om jag minns rätt var det en parlamentisk socialförsäkringsutredning. Får se om jag kan hitta uppdraget.

Sedan fortsatte vi till Rosenbad där vi möttes upp av Gustav, sakkunnig vad gällde familjerättsfrågor. Vi fick träffa honom tillsammans med en annan sakkunnig för domstolarna Aylin.
Båda var mycket trevliga och uppskattade vårt engagemang och vår sakkunskap. Vi hade en mycket bra stund där vi framförde ett antal saker som de skulle titta på eftersom det var (vad de sa iallfall ) nytt för dem och oroväckande. Jag skulle även maila det jag berättat för att de inte skulle missa något. Fick springa till tåget men vi var mer än helnöjda över dagen.

Det kände som vi fått mycket gjort.
Sedan kan vi inte göra med utan vi har lämnat över ansvaret till dem och gör de inget så ligger ansvaret/felet nu på dem inte på oss.

torsdag 27 juni 2013

Stockholm nästa

Då var det dags för Stockholm igen. Skall träffa en av Maria Larssons närmaste män. Får se vad det ger. vi talar om han antecknar och för vidare sedan är frågan vad som händer. Men då har vi iallfall gjort vad vi kan.

Nu börjar det kommer en massa val"löften"

KD´s förslag till hur skolan skall drivas kan läsas här :
http://www.kristdemokraterna.se/Global/Rapporter_Och_Dokument/En%20skola%20d%c3%a4r%20ingen%20h%c3%a5lls%20tillbaka%20och%20ingen%20l%c3%a4mnas%20efter%202013.pdf
göran Hägglund pratar om vad det går ut på. http://www.expressen.se/nyheter/almedalen/klassikerna-ska-ge-kd-skolsegern/
KD:s skolpunkter
1. SATSA PÅ BILDNING OCH LÄSNING
Skolsystemet ska värna ett klassiskt bildningsideal. "Ett lärande som syftar till förädling av hela människan är alltid viktig, inte minst i ett mångkulturellt samhälle." Vill inrätta en "klassikerlista" med böcker, filmer, pjäser och musik som alla elever ska ta del av.
Fler lärarledda undervisningstimmar i svenska och vidareutbildning för lärare i läsinlärning.
2. LÄRARNA - NYCKELPERSONER FÖR EN BRA SKOLA
Skickliga lärare bör få en god löneutveckling. Mer tid för ämnesundervisning, mindre administration.
Fler vuxna i skolan.
Skärpta krav på dem som vill bli lärare. Högre betygskrav för utbildningen samt antagnings- och lämplighetsprov. Lättare att stänga av de som visar sig olämpliga.
Fler snabba vägar in i läraryrket. Den som har examen i ett relevant ämne eller yrkeskunskap ska kunna nå lärarexamen genom en kompletterad utbildning i pedagogik.
Kontinuerlig kompetensutveckling. Lärare ska ha möjlighet att läsa en kurs vart tredje år med delvis bibehållen lön.
3. KVALITETSSÄKRA SKOLANS METODER
Vetenskapliga utvärderingar ska ligga till grund för pedagogiken. Inrätta en funktion med ansvar för att utvärdera undervisningsmetoder och stimulera akademisk forskning.
Vidga Skolinspektionens uppdrag för att ge förbättringsorienterad återkoppling till skolorna.
4. FRITT SKOLVAL GYNNAR KVALITETEN
Kommunerna ska låta föräldrar ta ställning till vilken skola deras barn ska gå i.
Nationella prov rättas av nationella examinatorer. Betygen ska spegla resultaten i de proven.
5. MER IDROTT
Antalet idrottstimmar ska utökas från dagens 500 till 600 i grundskolan
 

Löften är bra men man skall också genomföra dem. Ser inga löften runt utsatta barn... än.

onsdag 26 juni 2013

Ännu ett fall där en åklagare inleder utredning runt tjänstefel av en handläggare.

Återigen en berättelse om en mamma som förlorar sitt barn utan grund. I Östersund.
Orsaken: att man inte gör en ordentligt utredning och väger in alla faktorer. Att en överambitiös handläggare gör mer än den behöver och tar ett barn utan grund. Mamman fråntogs sitt barn, det placerades och inte förrän hon själv bevisade att hon var sjuk ändrades inställning.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=5572737
Under graviditeten hade Anna blivit misshandlad av barnets pappa och efter förlossningen fick hon blödningar och barnsängsfeber. Det var en jobbig period och Anna sökte stöd hos kommunen. När sonen var tre veckor gammal gjorde socialtjänsten bedömningen att hon inte kunde ta hand om sin son och han placerade i ett familjehem. Anna har kämpat för att få tillbaka sin son och ärendet var uppe i både förvaltningsrätten och kammarrätten. För några månader sedan upptäcktes det att Anna haft en fysiskt sjukdom under flera års tid. Hon hade svår kortisolbrist något som gör en svag, trött och okoncentrerad. Annas värden var så pass låga att läkare gjorde bedömningen att hon kunde ha dött.
– Mitt liv ändrades ganska drastiskt och jag har fått tillbaka orken sedan jag fick min medicin.
Kan få sonen tillbaka
Upptäckten av sjukdomen blev även en vändpunkt i hennes kamp för att få tillbaka sin son. Socialtjänsten ser en positiv utveckling och Anna har fått utökat umgänge och träffar idag sin son fyra timmar i veckan och socialtjänsten jobbar för en hemflytt men det är oklart hur länge det kommer ta innan sonen kan flytta hem till sin mamma.

Händelsen är polisanmäld, JO-anmäld och DO-anmäld och åklagare utreder om två anställda på socialtjänsten i Östersunds kommun begått tjänstefel. Annas advokat säger att det är väldigt ovanligt att åklagare inleder förundersökning när den här typen av fall.
Det är vad som lyfts i press. Jag har kontakt med familjehemmet och där ser man att allt inte kommer fram. Vem säkerställer att barnet får det bra om man rättar till?

Sedan en liten kul historia.
Ett par som varit gifta i 8 år och vände sig till ferilitetsklinink för att de inte fått barn. Där visade det sig att de visste inte hur man gjorde....

 

tisdag 25 juni 2013

Tar sig friheter

Hittade en artikel runt att JO kritiserar en kommun i Stockholm. http://www.tidningenvision.se/nyheter/socialtjanst-far-kritik-av-justitieombudsmannen
Om någon kommer och begör bidrag, alltså behöver ekonomisk hjälp har de tvingats att skriva på papper som ger socialtjänsten rätt att begära ut mer information än de behöver.
Det kan ju innebära att man hamnar mer i deras klor än vad som är nödvändigt.
Tänk er vilken förödande makt/kraft det har om fel handläggare bestämmer sig för att använda det.
Men de som jobbar på myndigheter gör väl aldrig fel eller?
 De som jobbar på en myndighet följer väl alltid regelern och gör det de skall eller?
Som tur är ja de flesta men det finns de som inte gör det och det är dem man behöver göra något åt, behöver komma åt, behöver kunna åtala om det görs uppenbara fel.

I Stockholm hade de en särskild kö fullt synbar med en skyllt för de som behövde ekonomisk hjälp
http://www.stockholmsvanstern.se/blog/2013/socialen-backar-efter-kritik-for-bidragsko/
På Östermalms ­socialtjänst hänvisas bidragssökande till en separat kö med skyltningen ”Ansökan ekonomiskt bistånd”. Efter kritik från Vänsterpartiet tas nu skylten bort
- Det är mot intentionerna i socialtjänstlagen att använda ett utpekande kösystem
 
Gissningsvis skulle ett annat företag som gjort likadant åkt fast för särbehandlling eller utpekande av utsatt men myndigheter får göra lite som de vill bara det passar.  Förstår inte att lagen inte är lika och gäller alla som gör fel.

måndag 24 juni 2013

Skaka av dig och låt skiten lyfta dig

Idag hittade jag inget att skriva om.
Har inte heller haft tid att leta så jag lägger in en berättelse jag tror att jag kaske lagt in tidigare men den är så bra.

EN LÄXA FÖR LIVET!

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan var ju så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.
Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig. 
En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. När varje skyffeltag jord landade på åsnans rygg gjorde åsnan något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp.
Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen. Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig. Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt. Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats. Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.

- SKAKA BARA AV DIG OCH GÅ VIDARE !!!!!!

 





EN LÄXA FÖR LIVET!

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Sl...utligen bestämde han sig för att åsnan var ju så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.
Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.
En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. När varje skyffeltag jord landade på åsnans rygg gjorde åsnan något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp.
Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen. Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig. Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt. Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats. Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.

- SKAKA BARA AV DIG OCH GÅ VIDARE !!!!!!

söndag 23 juni 2013

Dömda ändå

Vid dethär laget vet de flesta att vi inte gjort fel.
Vi har börjat fundera på att ta upp livet som familjehem igen och har ringt runt lite.
Vi är godkända, utredda, har goda vitsord och ett hem som skulle passa placeringar ur flera synvinklar. Vi har gedigen erfarenhet men ändå så är det flera som inte vågar jobba med oss.

Borås sa att det inte ville stöta sig med Mark. Att det nog ändå var något som inte kommit fram.
Undrar varför åklagaren då startar en förundersökning med plan för åtal?
Undrar varfrö socialstyrelsen gav så mycket kritik.
En organisation Inom sa att vi ju var mitt i processen. Vilken process frågade jag? Jo om barnen skall komma hem. Men var har du fåttt det ifrån frågade jag. Det finns en dom sedan två år att barnen skall stanna där de är. Men ni kommer väl över klaga blev svaret. För det första hade det varit för sent att över klaga om vi nu kunnat det men vi är ju inte part.

En annan Rewit menade att vi var tvungna att ta oss ur det först. Hur menar du frågade jag. Jo det vore bra om du jobbade med lite annat först. Men det gör jag och har gjort hur skulle vi annars klara oss frågade jag. Det har gått fyra år.
Vi varför engagerade särskillt jag. Jag frågade om de inte ville ha engagerade familjehem. Jag frågade om de kunde tänka sig hur bra det skulle bli om jag lade engagemanget på ett eller flera barn istälet.
Många placeringar är desutom sådana att den placerande kommunen vill att man skall vara hemma iallafall en vuxen. Så jag skall jobba vilket jag gör för att sdan ta ledigt.

Vad skulle jag gjort istället för att engagera mig? satt mig ner och stirrat i väggen och förmodligen gått in i en depression? nej det hade ju inte varit bra blev svaret.

Jag har fått höra att jag är för engagerad så man inte tror att jag kan sluta, inte kan ändra mig och lägga ner tiden på en placering istället.

En organisation sa att de fått så fina vitsord om oss och vi var just ett sådant hem de sökte men valde att avstå eftersom vi nog skulle bli svårt insålda till kommunerna. De ville inte ens försöka.
Det konstiga att ett flertal kommuner vill jobba med oss men de har inga barn att placera.

Det jobbiga är att man döms på förhand, döms för något vi inte gjort. Som sagt vad skulle jag gjort istället. Tigit, sett på, grävt ner mig, eller nu ljuga, inte tala om, undanhålla eller låtsas? Skulle jag låtit bli att engagera mig , låta bli att försöka ändra lagar. Sluta försöka förändra situationen för utsatta barn?
Skall man inte engagera sig för de barn som placeras?
Nej det är jobbigt att veta att man inte gjort fel men ändå dömas på förhand för något man inte gjort. Inte kunde eller kan påverka. Det blir som att inte kunna gå vidare trots att vi inget hellre vill. Inte kunna gå vidare  därför att vi inte får hjälp utan döms och får höra att vi sitter kvar. Vi har rest oss och gått vidare så gott vi kan men det verkar som en del inte vill se det.
Hade vi stått kvar i det trauma vi hamnade i, utsattes för, så hade vi nog legat inne hela familjen vid det här laget. Vi hade inte varit fungerande personer utan traumatiserade vrak.
Ibland glömmer folk fort och i andra fall kan de låta en leva kvar i det som hänt i evinerlig tid.

Barnen glömmer vi inte och de kommer för alltid att vara en del av vår familj. Deras rum står där och det är det första de springer til de gånger de tillåts att komma. En ny placering skulle inte ta bort det byta ut dem eller på annat sätt minska deras betydelse. En ny placering skulle däremot göra att vi kom vidare, fick lite upprättelse och inte slutar som dömda utan att ha gjort fel.

lördag 22 juni 2013

Syskon

De tre syskonen som skulle utvisas med sin sjuka mamma som de inte bott med på flera år får nu äntligen stanna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5571681
nu, efter den tredje ansökan, har Migrationsverket ändrat sig och syskonen får stanna. Eftersom det gått så lång tid sedan deras första ansökan har den hunnit peskriberas och syskonen hade möjlighet att söka igen.
– Jag har missat väldigt många resor på grund av att jag inte haft pass och det vill jag gärna ta igen. Så jag vill främst resa en hel del, sedan ska jag söka högskola. Min lillasyster sa i tisdags att idag dog jag och föddes på nytt för innan har jag inte levt, säger Semira Osmanovic efter beslutet.
Att det skall vara så svårt att sätta barn i focus.

Sedan skall barn som kommer hit om de vill göra ett DNA test och om de på så sätt kan visa att de har släkt i Sverige skall de få stanna http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5571773
Antalet nyanlända elever till Borås i år väntas bli dubbelt så stort som de 240 elever man räknat med i budgeten. Detta på grund av en lagändring som gör det möjligt för barn att genom ett DNA-test styrka att de har familj i Sverige och därmed få rätt till uppehållstillstånd

Avslutar med en solskensberättelse om ett par tvillingar.
Berättelsen är från 1995 men är underbar
Det handlar om ett tvillingpar som föddes 12 veckor för tidigt. De mådde så dåligt att de behöva placeras i inkubatorer. Den ena tjejen tog sig bra direkt och åt och gick upp i vikt. Men den andra lilltjejen mådde sämre och sämre och hade problem med hjärtrytmen och gick inte upp i vikt.
Sjuksköterskan som hade hand om tvillingarna gick en morgon emot protokollet och la ner dem i samma inkubator. De somnade och när hon kom tillbaka efter en stund fick hon se det som bilden visar. Den starkare tvillingen hade lagt armen om sin syster. Den svagare systerns hjärta hade då stabiliserats och hennes färg och temperatur gick tillbaka till normala värden igen.
Låter helt otroligt eller hur? Här kan du läsa hela
http://delightmakers.com/news-bleat/premature-twins-thrive-with-a-rescuing-hug/


fredag 21 juni 2013

Bara tre av tio

Det visar sig nu då de första 300 ärendena är granskande att bara tre av tio får ersättning utifrån att de vanvårdats av staten. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5570596 Det är inte klokt. Först fick de strida hur länge som helst för att överhuvudet taget få igenom någon ersättning och sedan kommer nästan ingen att uppnå kritterierna för ersättningen, med andra ord får nästan ingen ut nått iallfall.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-tio-vanvardade-utan-pengar_8280764.svd
– Många av de här har blivit bestulna på sin barndom. De har blivit bestulna på familj, syskon, allt. Att man har lagt ribban så högt som man har gjort tycker jag är omänskligt, säger hon till Ekot.
Men Ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf anser att det är rimligt att 30 procent får avslag. Han pekar på att det måste ha varit allvarlig vanvård om någon ska ha rätt till ersättning. Det kan exempelvis handla om sexuella övergrepp, misshandel, väldigt hårt arbete och särbehandling.
Hur kunde det bli så? det var väl inte tanken. då var det ju bara tomma löften.

Sedan fortsätter aftonbladets serie om misshandlade kvinnor
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17001394.ab enligt WHO så har var tredje kvinna i världen någon gång utsats för våld.
Under torsdagen presenterades den nya studien i Genève. Resultatet är allt annat än trevlig läsning.
Cirka 35 procent av världens kvinnor misshandlas någon gång av sin partner eller någon släkting, det skriver Svenska Dagbladet.
I de allra flesta fall så är det maken som misshandlar kvinnan. Många fall slutar med benbrott eller komplikationer vid graviditeter. I 42 procent av alla kvinnomisshandelsfall får kvinnan allvarliga skador.
– Detta är chockerande statistik som visar att kvinnomisshandel har blivit ett globalt hälsoproblem som nått epidemiska proportioner. På grund av stigma finns en underrapportering så problemet är troligen mycket större, säger Claudia Garcia-Moreno
 
Våldet mot kvinnor i hemmet skördar också många liv. Enligt studien så har 38 procent av världens alla mördade kvinnor dött efter att ha misshandlats av sin man eller partner.
WHO menar att man för att komma till rätta med det utbredda problemet måste göra flera saker. Bland annat måste länder bli bättre på att upptäcka barnmisshandel, den som misshandlas löper större risk att själv misshandla. Personal på sjukhus måste också bli bättre på att se när en kvinna misshandlats, då många ofta är rädda och förklarar blåmärken med att de "har ramlat".
– I många länder är det socialt acceptabelt att slå sin fru. Det ses även som ett uttryck för kärlek. Sådana normer måste ändras tidigt, i skolor och familjer. Utbildning är nyckel i kampen mot kvinnomisshandel, säger Garcia-Moreno.
Våld i parrelationer, de värst drabbade regionerna:
 

torsdag 20 juni 2013

Lex Bobby

I Aftonbladet häromdagen lyftes ännu ett ärenden där socialtjänsten inte agerat trots anmälningar vilket resulterar i att en tre årig flicka dött.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16977372.ab
Mamman dödade henne förmodligen med lugnande plåster.
Nu har hon t.o.m. erkänt.
Pappan slog larm redan i januari sedan i mars men anmälningarna gick inte vidare. Han hade ansökt om att få delad vårdnad, att få ha flickan på halvtid men ingen hörsammade. Mamman vägrade.
Nu är flickan död. Mamman försökte ta livet av även sig själv men lyckades inte.

Konstigt att det är så stor skillnad. I vissa kommuner agerar de för kraftfullt och gör saker de inte ens behöver vilket skadar både barn och deras familjer. I andra gör de inget trots aanmälnignar gång på gång.

Redan i januari kom en rapport runt barnmord ändå utreds de inte.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article16977414.ab
De sammanfattar några punkter:
  • Sjukvården frågar inte patienter om det finns barn som kan behöva skydd.
  • Dagis och skolan anmäler inte oro, fast de är skyldiga.
  • Barn som flyttar tappas bort, anmälningar försvinner på vägen till sin nya hemkommun.
  • Socialtjänstens barnavårdsutredningar tar för lång tid, eller görs inte alls,
Den allmänt hållna rapporten blev någon notis här och där. Fast det gäller myndigheter som inte följer lagen och barn som har dödats.
Varför tas inte varningssignaler på allvar? Utredarna anmärker försiktigt att detta "bör utredas" för att "hitta åtgärder som kan förbättra överlevnaden".
Mer får inte utredarna säga. De får inte utkräva en enskild myndighets eller persons ansvar. De ska "ge underlag till förslag till åtgärder".

Får erkänna att även jag missat rapporten. Men jag håller med i kritiken varför tar ingen den på allvar?
I januari då den kom skrev Metro om den i samband med kvinnan som hoppade från en bro i Stockholm med sitt barn. http://www.metro.se/nyheter/rapport-barnamord-kunde-ha-stoppats/EVHmbl!IJm8B5XjrvpM/
Under rättegången i Stockholms tingsrätt visade det sig att kvinnan två månader före händelsen hade börjar visa tecken på personlighetsförändringar och vanföreställningar – någonting som hade accelererat rejält de sista två veckorna. Kvinnans kontaktperson på det skyddade boendet berättade i tingsrätten att hon förstod att kvinnan var ”på väg in i någonting”.
På torsdagen, alltså två dagar före händelsen, hade hon sitt sista möte med socialtjänsten. Samma kväll började hon uppträda rejält avvikande. Hon gick ut på gatan, fram och tillbaka, och satt i ena änden av sin säng och var helt frånvarande. Personalen försökte få henne att träffa en psykiater redan dagen därpå men hon ville själv vänta till måndagen. På lördagsmorgonen hoppade hon från bron.

Domen blev mycket ovanlig: tingsrätten konstaterade att det var bevisat att kvinnan har dödat sin baby men att hon hade varit så psykiskt sjuk att hon helt hade saknat uppsåt. Hon friades därför helt.
– Domen är mycket tydlig och välformulerad och jag kommer inte att överklaga, säger åklagaren Jennie Söderberg. Hon ska där-emot enligt lag anmäla fallet till Socialstyrelsen som ska utreda om myndigheterna hade kunnat agera annorlunda för att förhindra det inträffade.
Varken åklagaren eller kvinnans egen advokat, Frida Wallin, vill dock ta ställning till om socialtjänsten borde ha agerat annorlunda före händelsen. Frida Wallins säger dock:
– Rent generellt tycker jag att man borde bli bättre på att fånga upp den här typen av psykiska problem när kvinnor och barn placeras på skyddade boenden vilket ju i sig kan vara en påfrestande situation för dem.

Det hade kunnat stoppats. De skriver:
Varje år dödas mellan fem och sju barn i Sverige genom brott. Sedan år 2008 ska Socialstyrelsen enligt lag granska varje sådant fall och utreda om barnomsorg, skola, sjukvård och socialtjänst hade kunnat förhindra brottet.
Socialstyrelsen har i två rapporter beskrivit 18 sådana fall. När det gäller till exempel sjukvården visar det sig att personalen är alldeles för ”snål” med att upprätta anmälningar till socialtjänsten.
– En anmälan ska göras redan när man befarar att det finns risk för att ett barn far illa. Det behöver alltså inte finnas bevis utan det är socialtjänstens sak att utreda, säger Lotta Nilsson som är utredare på den enhet vid Socialstyrelsen som granskar dessa fall.
När det gäller skola och barnomsorg visar det sig att man inte heller har anmält fall. En av de vanligaste orsakerna uppges vara bristen på återkoppling från socialtjänsten – vilket i sin tur beror på sekretess.
Men även socialtjänsten, som både har det största ansvaret och en skyldighet att agera omedelbart i sådana här situationer, har visat sig ha allvarliga brister:
– Vår granskning visar att socialtjänstens utredningar i vissa fall tar alldeles för lång tid. Och då kan det ju tyvärr vara för sent. Det har dessutom visat sig att socialtjänsten inte alltid har inlett utredningar trots att barnet kan ha haft behov av skydd eller stöd, säger Lotta Nilsson.

Socialstyrelsen skall alltså utreda och det finns ju redan en lex Bobby sedan pojken som missköttes till döds av sin  mor och styvfar. I fakta rutan i aftonbladet (länk som ovan) står det:

Lex Bobby

Fallet med tioårige Bobby som torterades och dödades av sin mamma och styvfar 2006 väckte upprördhet. Regeringen beslutade begära särskilda dödsfallsutredningar sedan barn avlidit på grund av brott.
Hittills har 19 fall av dödligt våld mot en person under 18 år utretts. För att en utredning ska inledas krävs bland annat att barnet haft behov av skydd och att det finns en dom som har vunnit laga kraft.
Vanliga mönster i familjer där barn dödats är psykisk ohälsa, relationsproblem som svartsjuka och vårdnadstvister, och även social isolering

Ja varför utreds inte fler fall då barn dör för att se orsaken?
I Metro står det:
Återkommande mönster i de granskade fallen:
• A. Pågående skilsmässa, en partner har angett att hon/han vill skiljas, uppdagad otrohet eller uttalad svartsjuka.
• B. Pågående vårdnadstvist.
• C. Medicinska, somatiska problem.
• D. Psykiska problem i familjen.
• E. Socialtjänst inblandad.
• F. Familjen har flyttat mellan flera kommuner.
• G. Missbruk i familjen (alkohol-, narkotika-/anabola steroider- eller spelmissbruk).
• H. Kriminalitet eller kontakt med polisen.
• I. Arbetslöshet, social isolering eller ekonomiska problem

Ändå har bara 18 fall utretts men en del anmäls ju inte ens enligt rapporten. Varför är barn inte viktiga nog? Och vad hände med den utredningen? Lades den också i en byrålåda?
Får väl fråga när jag skall till riksdagen nästa vecka...

onsdag 19 juni 2013

Idag skall vi njuta

I dag skiner solen.
Poolen är fylld och ser inbjudande ut även om den fortfarande är för kallt för min smak.
Dikena lyser rött av smultron som bara väntar på att plockas av små händer.
Det är nya kycklingar i kläckaren varje gång jag tittar och växthuset inbjuder till plockning av solvarma grönsaker.
Skall strax baka familjens älskligskakor innan det blir för varmt för att stå i köket.
Krispiga havrekakor med stora marabou bitar, eget recept. Vi kallar dem buskakor.
Idag skal jag bara njuta av livet även om det är alldeles för kort.

tisdag 18 juni 2013

Även i BT

Även borås tidning hade en artikel.

Krismöte

Det var tydligen inte bara jag som reagerade på nämnde ordförandes uttalade i radion häromdagen.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=12422&artikel=5562112
När han skyller på andra, menar att det är utskottet som menas. Han skyller även på kommunfullmäktige.
Nu reagerar komunalrådet och kallar på möte med hänvisning till det.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=12422&artikel=5566644
Hon menar att socialnämnden inte kan skylla ifrån sig utan måste ta ansvar. Hon vill inte kalla det för krismöte men...
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=12422&artikel=5567134

Mötet var igår och rapportering ifrån det finns här :
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5567977
Under måndagens möte tog arbetsutskottet beslut om tre åtgärdspunkter:
  • Kommunstyrelsens och socialnämndens presidium, samt kommunens förvaltningschefer ska träffas, och utifrån rapporten föreslå lämpliga åtgärder.
  • Kommunchefen Haleh Lindqvist ska göra en åtgärdsplan utifrån rapporten.
  • Vid årsskiftet ska man göra en uppföljning i samaband med kommunens bokslut.
Fick just en länk till Markbladet http://markbladet.se/?artikel=201306141643459460 där står det ochså. Hermansson protesterar och menar att det inte är någon kris och framför allt beror det inte på honom. Han vänder sig särskillt mot BT och SR som framställer det fel enligt honom.

Det lär inte vara sista gången det är kris där...

söndag 16 juni 2013

Vart 6:te barn

Hittade en undersökning. Vart 6:te barn har föräldrar som vårdats för alkoholrelaterade probelm
http://www.accentmagasin.se/okategoriserade/vart-6e-barn-har-en-foralder-som-vardats-for-missbruk/
Alla barn födda i Sverige under 1987–89 vars biologiska far eller mor vårdats inneliggande på sjukhus på grund av missbruk och/eller psykisk sjukdom en eller flera gånger från barnets födelse fram till 18 års ålder har identifierats.
Resultatet visar att 7,6 procent av barnen hade haft minst en förälder inlagd med någon av dessa diagnoser. Psykisk sjukdom var den vanligaste anledningen, men 2,5 procent hade haft en förälder som vårdats för någon alkoholrelaterad åkomma och 1,5 procent för narkotikarelaterad.
Att något barn haft båda föräldrarna inlagda var mycket ovanligt. Det har bara 0,3 procent av barnen behövt uppleva.
När definitionen av missbruk vidgades till att omfatta även öppen vård eller vård inom kriminalvården, för rattfylleri eller narkotikabrott, så ökade andelen berörda barn till 17 procent, vilket är ungefär vart sjätte barn.
Betyder det att antalet barn har minskat? Eller har Statens folkjhälsoinstitut överdrivit? Nej, snarare tvärtom. I siffran vart femte barn finns inte bara barn till missbrukare utan även barn till föräldrar som dricker riskabelt. Mångaav dem, kanske de flesta, hamnar sannolikt inte i vårdstatistiken. I så fall står vi inför ett gigantiskt problem.
 
Och tänk vad många som tycker att lite sprit eller några öl gör väl inget...
Hela min tonårstid fick jag höra att jag var konstig som valde bort att dricka. Har inte tyckt om känslan att inte ha koll, inte ens känslan av att vara lite lagom rusig.
Nej sprit är inget för mig men jag vet ju hur många som dricker och där det även påverkar barnen.

lördag 15 juni 2013

Mobbingsituation fortsätter

Och i Mark tar det inte slut.
Den nya chefen som tillsattes har mobbats så till den milda grad att hon sjukskrevs. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5564524
Hon är fortfarande sjukskriven. Hon hann bara jobba knappt en månad. på knappt en månad knäckte de henne. Och återigen ligger socialnämndens ordförande bakoåm.
Och i intervjuer uppger företrädare för förvaltningsledningen att det till och med förekommit "mobbingliknande beteenden i tidigare ledningsgrupp".
Men av allt att döma är det inte ett problem som enbart handlar om dåtid.
Och den sjukskrivne socialchefen kan inte räkna med något särskilt stöd från socialförvaltningens politiska ledning.
För socialnämndens ordförande Per-Olof Hermansson anser inte att han har anledning att göra något särskilt utan pekar på personalavdelningen:
- Personalansvaret är delegerat till tjänstemän och kommunlkedningen som har personalchef och ledning och styrning av personal så det är inte nämndens ansvar just.
Haleh Lindqvist darrar dock inte på manschetten, och flaggar för att omplaceringar kan komma ifråga:
– Den möjligheten finns och det får vi titta på.
 
Skall bli intressant att se vad som händer nu.

fredag 14 juni 2013

Fortsatt program i serien på Tendens

Tendens fortsätter med sin serie om familjehem.
Telle Söderberg tidigare ordförande i Familjehemmens riksförbund.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203484?programid=3381 Hon kallar sig för ett ställföreträdande hopp. De har jobbat i 23 år och en mängd barn har växt upp i deras hem.

Hon beskriver sig som envis och konsekvent med en förmåga att ta barn på allvar . Det är egenskaper som hon tror att hon har haft nytta av som fostermamma. Och för några år sen belönades hon med en guldmedalj av Sällskapet Pro Patria för ”Medborgerliga förtjänster”
Dom största problemen har Telle inte haft med barnen eller föräldrarna utan med socialtjänsten.
Hon efterlyser större engagemang från samhället för dom omhändertagna barnen. Och ett bättre stöd till familjehemmen.
 
Ja det är ju vad jag får höra av alla de jag haft kontakt med också. Det värsta är ofta inte barnen eller föräldrarna utan handläggarna.

Sedan del 3 http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3381 Om två barn som råkade illa ut.
Kathrine och hennes lillebror Jerry fick vara med om många uppslitande avsked som barn. De flyttades runt från barnhem till fosterhem till barnhem flera gånger. Räddningen blev den familj som Kathrine kallar för det bra fosterhemmet.
- Jag glömmer aldrig den dag Kathrine och Jerry kom och vi hämtade dem vid tågstationen i Härnösand berättar Karin 92 år. Kathrine tog min hand och kallade mig för mamma...
Innan Kathrine och Jerry kom till fosterfamiljen i Norrland bodde de tre år i en annan fosterfamilj som satte djupa spår i syskonen.
- Vi blev inlåsta i soprum, fick munnarna igentejpade och blev slagna med mattpiska, berättar Kathrine. Räddningen blev när fosterpappan i den familjen bad att få bli av med oss och vi fick flytta.
 
Det värsta är att det inte slutat. Vanvården även om den i de flesta fall ser annorlunda ut.

torsdag 13 juni 2013

Interpellationsdebatt

I tidningarna ett brott i Norge Man tror att mamman mördats och den två åriga dottern har förts bort
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16952948.ab

Det är en tjej som sitter i riksdagen Hillevi Larsson (s) har tagit upp kampen för utsatta barn. Hör henne här i en debatt runt barn med föräldrarna i fängelse http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=H010435&doctype=ip#pos=254
Några av hennes förslag:
kolla om den man skall gripa har barn då vet man att man kan stöta på barn vid gripandet. 
Kolla vilka som är hemma innan man går in.
Informera barn om vad och varför saker händer så är det inte idag. Många upplever det som att föräldern dött.
Äldre barn kan lämnas vind för våg. Socialtjänsten informeras inte utan de lämnas enmamma i flera månader ibland.
Att man jobbar för ett umgänge mellan barn och deras föräldrar under fängelse tiden.
För in i polisutbildningen hur man jobbar med barnperspektivet i focus.

Hon har flera bra förslag som Beatrice Ask tvingas bemöta. Tyvärr halkar Beatrice in på försvars linjen istället:  vi har gjort och barnperspektivet finns måste följas...

Det som slår mig mest är hur man hela tiden försvarar sig med att man har ett barnperspektiv att man gör så mycket inte vad man skall göra mer eller erkänna bristerna och tala om vad man tänker göra åt dem.

Ny rapport om omplaceringar i familjehem eller på institution.

Hittar jag en artikel om en ny forskningsrapport runt sammanbrott. Dvs omplacering av barn i familjehem eller på institution. En kvinna har studerat instabilitet inom familjehems vård. På http://www.samfak.umu.se/om/aktuellt/nyhetsvisning/instabil-samhallsvard-tvingar-barn-att-flytta.cid217274 finns det även en sammanfattning av hela rapporten.
Finns även en artikel på http://socialaktion.nu/normbrytande-beteende-enda-mojligheten-att-fa-flytta/ om länken inte fungerar
Studien visar att barn i olika åldersgrupper är med om olika typer av instabilitet. Sammanbrott är vanligast för tonåringar (13-17 år) medan barn i förskoleåldern (0-6 år) vanligen är med om instabilitet i form av ett planerat byte av vårdmiljö. Sett till alla åldersgrupper (0-17 år) avslutar två av tre barn sina placeringar på grund av instabilitet, d.v.s. sammanbrott eller planerade byten av vårdmiljöer, och ett av tre därför att vårdbehovet upphört.

Ur barnens perspektiv får instabilitet utifrån såväl sammanbrott som planerade byten av vårdmiljöer betydelse för vårdens kvalité, då båda typerna av instabilitet förknippas med svåra känslor. Hur svårt barnen upplevde en flytt från ett familjehem eller en institution berodde på barnens relation till sina vårdgivare. Därför beskrevs en planerad flytt från ett familjehem eller en institution som barnen trivdes i som svårare än ett sammanbrott från en vårdmiljö barnen ville flytta från.
– Detta visar på vikten av att minska även planerade byten av vårdmiljöer för barn.

Barnen uttryckte en tydlig önskan om nära och trygga relationer till föräldrar, familjehemsföräldrar, institutionspersonal och socialsekreterare.
Om man vill läsa hela http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:619291

Göran Johansson han som gjorde vanvårdsutredningen hade läst den och kände igen tendenserna
http://goranjohansson.blogspot.se/2013/06/barn-som-flyttas-i-offentlig-regi.html#comment-form

onsdag 12 juni 2013

Inkonsekvent eller?

Inför valet kommer nu löftena http://www.vt.se/opinion/debatt/?articleid=6859004 Moderaterna säger att de tar ansvar för utsatta barn.
De utsatta barnen är en viktig grupp för moderaterna. De måste synliggöras och ansvaret för dem måste tydliggöras. Därför har vi under en längre tid arbetat med frågorna kring utsatta barn. Detta arbete har mynnat ut i rapporten "Välfärdspolitik som förbättrar barns uppväxtvillkor". Rapporten har fokuserat på fyra områden: förskolan, barn som far illa, barnvänliga miljöer och barn som växer upp i utanförskap. Skälen till att barn kan vara utsatta är många och i de allra flesta fallen handlar det om föräldrarnas utanförskap som sedan påverkar barnen.

Arbetsgruppen lämnar också flera förslag för en ökad professionalisering av socialtjänsten. Föräldrars arbetslöshet och utbildningsnivå är två faktorer som forskningen visat har stor betydelse för barnen, egentligen inget nytt. De socioekonomiska faktorerna har fått allt större betydelse i Sverige och spiller ofta över på skolresultaten. Det är därför av största vikt att vi skapar förutsättningar och ger stöd till dessa barn. Här har skolan en viktig uppgift. Forskningen är samstämmigt överens om att fullgången skola med betyg ökar förutsättningarna att bryta barn och ungdomars utsatthet. Att bli sedd och att få kunskaper är alltså ett framgångsrecept. Därför har den här regeringen gjort stora åtgärdspaket för att barn med behov extra stöd ska synliggöras.

Att socialt utsatta barn placeras i fosterfamiljer och på institutioner för att de har det svårt hemma och inte får det bättre utan ibland ännu sämre är helt oacceptabelt. När det gäller barn i familjehem har regeringen gett socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en modell för att bättre följa upp och lyssna på barnen i familjehem i syfte att låta dem förmedla sina upplevelser om sin vistelse i familjehemmet.
De flesta frågor som rör barn tar i första hand sin utgångspunkt i ett föräldraansvar men det finns också ett gemensamt ansvar för de barn som befinner sig i utsatthet. De utsatta barnen måste tas på allvar.
 
Har inte tagit med allt men det lät ju bra. Ändå vet jag att bl.a Moderaterna är anledning till att barnkonventionen inte är lag.  Sedan finns det de som vill använda barnkonventionen på fel sätt.


Fel peka på barnkonventionen som straff

I en replik på vår artikel gällande avkriminalisering av narkotikabruket ifrågasätter en brokig skara skribenter vår tolkning av ordet humanism samtidigt som man förordar fortsatt repression och hårda straff (Brännpunkt 28/5). Vår tolkning är glasklar: vi ser missbrukare som individer i behov av vård där artikelförfattarna ser knarkare som bör låsas in, skriver representanter från Miljöpartiet.

Nyligen beslutade Miljöpartiet på sin kongress att vad gäller narkotikapolitik “ändra fokus från straff till vård”. Det visar sig nämligen att kriminaliseringen av det enskilda bruket varken minskat tillgången till narkotika eller minskat det tunga narkotikamissbruket. Flera länder i Europa har redan översatt detta i praktik och lagför inte längre narkotikabruket och i Sverige har domstolarna redan börjat frångå hårda straff för narkotikainnehav.
Sedan 2000 har nämligen antalet lagförda för ringa narkotikabrott fördubblats och årligen tvingas 35 000 svenskar till integritetskränkande urinprovtagningar (BRÅ 2009), många gånger under tvång, med hjälp av urinkatetrar. Idag har 17 procent av svenska gymnasiestudenter testat narkotika (CAN 2012). I lagens ögon är således närmare var femte svensk gymnasieelev kriminell. Samtidigt ser vi en fördubbling av det tunga narkotikamissbruket och aldrig förr har så många dött som resultat av sitt missbruk (EMCDDA 2010).
Lyckat? Humant? Svaret är givetvis nej!
Ändå fortsätter förbudsivrare runt landet att försöka hitta nya lösningar på hur man kan straffa och låsa in fler svenskar. Artikelförfattarna vill att Barnkonventionen artikel 33 ska ligga till grund för en fortsatt repressiv narkotikapolitik. Vi välkomnar att Barnkonventionen skrivs in i lagen. Sverige är bland ett fåtal länder väst som än inte gjort detta. Men att utnyttja Barnkonventionen som argument för att fortsätta straffa brukare slår fel. Dessutom skyddar svensk lag redan barn från konsekvenserna av såväl narkotika som alkoholbruk genom socialtjänstlagen och lagen om vård för unga (LVU). Avkriminalisering av narkotikabruket ändrar inte på dessa lagar och innebär således inte att vi ger upp på barnen.
 
 
 

Problemen fortsätter

Då är Mark i blåsväder igen. Politiska nämnden får kritik står det men läser man rapporten som ligger till grund för den så är kritiken riktad mot Per-Olof Hermansson och Anita Lomander. Vad jag förstått är de själva helt oförstående till kritiken. de tycker att det fungerar bra.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5561674 Det är utredningen runt hur man mår på förvaltningen.
Från början var det meningen att man skulle undersöka vad en sammanslagning av flera förvaltningar skulle medföra men man upptäckte att personalen mådde så dåligt att man fortsatte att utreda även det.
Man intervjuade bl.a. personalen samt ledningen. dvs ordförande vice ordförande samt ordförande i utskott.
Man tittade även på vissa tidigare undersökningar där bl.a. Magnus Hultin gjort en.
Vet inte om det var den som menade att det var politikernas fel, annars vore det ju hans eget som ansvarig chef.... det är alltid lättare att skylla ifrån sig
Man kommer fram till att det redan nu är för stor organisationsmodell. Det är svårt att få gehör för sina frågor.
Socialförvaltningen haft, och alltjämt har en turbulent tid.
 
Men står det
Turbulensen, som uppskattats ha börjat redan för cirka fem år sedan, har kännetecknats av negativ medierapportering, betydande budgetöverdrag och ett flertal chefsbyten.
Föranlett av uppgifter om stora brister i handläggningen
 
Men det står att det började långt tidigare. Alltså är det samma personal till viss del annars hade de inte vetat det, trots att Magnus Hultin sa att alla gammal personal var utbytt.
Det är en dålig självbild inom förvaltningen, inte så dålig som media målat upp men ändå. Cheferna har svårt att se vilken inriktning de skall ha, de är konflikträdda, man efterlyser tydligare mål, styrdokument och rutiner för uppföljning, kommunikationsarbete är bristfälligt, särskilt intern kommunikation.
De flesta efterlyser ett bättre vertikalt samarbete. Här avses i första hand mellan politisk ledning, förvaltningsledning och kommunledning. Även det horisontella samarbete, dvs. med övriga berörda förvaltningar och bolag behöver bli bättre.
Brist på resurser, för hög arbetsbelastning, dåliga stödfunktioner, inom tidigare ledningsgrupp fanns interna grupperingar samt revir- och mobbningsliknande beteenden. Oro över arbetsklimatet och avsaknad av arbetsglädje. Den nya bemanningsenheten verkar inte fungera, fortfarande finns en mobbingsituation.
Handläggarenhetens dubbla roller, som beställare och verkställare ifrågasätts av flera samtidigt som nästan lika många tycker att det finns fördelar med det.

Många efterlyser insatser för att återskapa det interna förtroendet, från den högsta politiska ledningen till medarbetarna ute i verksamheten vid förvaltningen
men det anser jag att man måste förtjäna först.
 
Det konstiga är att trots att alla andra är så missnöjda och det framförs så mycket kritik så är Hermansson nöjd. Bara brukarna är nöjda så är han nöjd.
Både ordförande och vice är nöjda men det är klart det skall mycket till för att de skall klaga på något de själva är ansvariga för.
Han skyller ifrån sig och menar att det är utskottets fel. Samtidigt säger han att det fungerar bättre nu. De har alltså gjort ett bra jobb, gör det de skall... det är väl isåfall tack vare utskottet eller? Där sitter inte han så det kan ju inte bero på honom. Att utredningen visar att det är högsta ledningen alltså till stor del är han och vice Lomander som är orsaken på alla plan verkar ingen av dem förstå. 
 
Att brukarna är nöjda innebär ju bara att man från förvaltninge har lyckats hålla god min   utåt.
Relativt tidigt i utredningsarbetet framträdde en bild av att organisationens problem möjligen kunde vara hänförliga ledningen, styrningsarbetet och den sociala arbetsmiljön. Det kom också tidigt signaler på att förvaltningen saknade struktur och förutsebarhet. Intrycket var en verksamhet i oreda.
Längre in i utredningsarbetet hade denna bild både förstärkts och förtydligats. Det ska sägas att avsaknaden av ett bra ledarskap, god struktur och förutsebarhet inte gällde förvaltningens alla enheter. Det förvaltnings-övergripande intrycket är dock att det tillämpas ett arbetssätt präglat av godtycklighet.

Sidan 25 och framåt finns en sammanställning av kritiken







 


 
 
 


tisdag 11 juni 2013

Div bloggar

Skall strax iväg och skall sitta i bilen hela dagen. Bjuder på div bloggar.
Eva Lena Edholm bloggar om att bättre förutsättningar ochs å ger bättre resultat http://evalenaedholm.se/blogg/2013/06/battre-forutsattningar-ger-battre-resultat-och-vinnare-ar-de-placerade-barnen/
Hon skriver:
Min ambition har alltid varit att höja kvalitén på familjehemsvården, jag råkar vara en sån som gillar att alla ska få liknande förutsättningar och att den kommunala socialtjänsten kan ha en familjehemsvård som fungerar utmärkt….. om de får de resurser de behöver från dem som bestämmer.
Jag vet också att det finns privata organisationer som fungerar väldigt bra, de ger sina familjehem både bra förutsättningar och känslan att arbeta i ett team tillsammans med uppdragsgivaren.
Men precis som det finns dålig kommunal familjehemsvård så finns det dåliga privata organisationer, det tycker jag är fel och önskar att Socialstyrelsen kommer på ett sätt att kvalitetssäkra familjehemsvården.
 
Och en som är rädd inför att be om hjälp http://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/2013/06/10/socialtjanstens-moten-ar-inte-till-for-mammor-och-pappor/
Mötena med socialtjänsten handlar om svåra, komplexa/komplicerade och smärtsamma samtal där jag som förälder ska klargöra varför jag inte ensam räcker till för mina barns behov.
På mötena förväntas jag ta ställning till socialtjänstens förslag utan att få ta del av underlaget, utan att få tid att tänka över, utan att få svar på de frågor jag har.
Jag har inget emot möten där jag i förväg vet vad mötet ska handla om (dagordning), vilken sorts möte det handlar om (besluts- eller diskussionsmöte), och när det finns en sådan dokumentation i efterhand (protokoll) att mötena känns meningsfulla.
Jag vet att jag behöver hjälp men är rädd för att ingen ska lyssna på mig, att socialsekreterarna ska hota med omedelbart omhändertagande så som de gjort så många gånger. Och jag inser att socialtjänstens möten inte är för mammor och pappor; vi är bara rekvisita, vi ska vara där för att det ska se bra ut. För de har redan bestämt sig, socialsekreterarna
 
Visst är det så.
 Anne Skåner sklriver om att socialtjänsten borde skämmas. http://anneskaner.wordpress.com/2013/06/10/svensk-socialtjanst-borde-skammas-och-har-ar-min-orosanmalan/
Familjehem tror att de äger de placerade barnen och socialtjänsten anser sig ha rätt att på vilka grunder som helst omhänderta barn och göra deras biologiska föräldrar till misslyckade varelser. Det finns bra familjehem men problemet är att ytterst få av dem vågar stå upp och prata om vilken roll de har egentligen. JAG SKULLE skämmas å mitt yrkes vägnar att fatta så usla beslut ang barn o föräldrar att man förstör en hel generation vuxna i framtiden. Jag skulle skämmas som familjhem att förneka placerade barns rätt till sitt ursprung hur djävla dåligt det än var. Jag skulle skämmas över att lägga ord i munnen på barn och anteckna saker de aldrig sagt för att få rätt som tjänsteman. Ni som jobbar med det här politiker och myndigheter har inte lärt ert enda dugg av historiens misstag.

Kan bara hålla med. Vi tjänar alla på att få bort de hem som inte fungerar för att sedan lyfta det vi faktiskt gör.

måndag 10 juni 2013

Stödet till familjehem

Har varit i sommarparadiset och hade inte tid att blogga. vi firade även maken med gäster.
Allt blir ju lite knöligare då man inte är hemma. Vi fick även ett mysuigt samtal.

Fick en länk till ett program runt familjehem.
Tendens Programmet är ca 30 minuter. Skitbra och är värt att lyssna på hela. De talar om bristen på familjehem, bristen av samma vård samma regler över hela Sverige. Bilden av familjehem och det vi gör. Vilken stöttning de får m.m. 
Det av slutas med en intervju med Eva Lena Edholm som skrivit en magisteruppsats runt familjehem och stödet. Hon lyfter det faktum att placeringar genom organisationer kostar mycket mycket mer samtidigt som man inte har några garantier för hur vården kommer att skötas. Man förlorar även insynen.
Hur familjehem i hennes undersökning talar om hur de nekas rätten att kontakta kommunen direkt att alla kontakter skall gå igenom organisationen. Familjehemmen förlorar på så sätt information och direkt kontakt.
Hur organisationerna ändå växer med löften om saker som familjehemmen efterlyser som stöd, högre arvoden, avlastning, kurser, utbildning, saker som kommunerna borde kunna ge själva.
Problemet är bara att kommunerna har för dåligt med personal, de har för hög belastning på den personal som finns så de vare sig hinner eller orkar bygga upp en egen organisation som fungerar utan organisationerna blir en livboj som tillsist urholkar kommunens ekonomi.

Hittade även en artikel runt striden om mänskliga rättigheter.
Sverige borde underteckna FN:s konventioner om mänskliga rättigheter fullt ut, tycker de rödgröna Men regeringen säger nej.
- Ni behandlar mänskliga rättigheter som ett smörgåsbord. Ni är rädda för att synliggöra de problem som också finns i Sverige när det gäller sociala rättigheter, kritiserade Vänsterpartiets Hans Linde.
FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter – den så kallade ESK-konventionen – innehåller rättigheter som rör grundläggande behov. Rätten till arbete, rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och rätten till utbildning är några av de viktigaste punkterna.
2008 antog FN:s generalförsamling enhälligt ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, som handlar om enskild klagorätt. I korthet kan man säga att tilläggsprotokollet ger individer klagorätt gentemot sina regeringar, när dessa inte svarar upp till sina åtaganden enligt ESK-konventionen.
Sverige röstade också för tilläggskonventionen, men angav en röstförklaring där man framhöll att enskild klagorätt kanske inte är det bästa sättet att främja ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter. Den svenska regeringen har inte undertecknat eller ratificerat tilläggsprotokollet.
Nu har riksdagen beslutat att Sverige står fast vid sin syn och att det inte är aktuellt att underteckna protokollet. Motivet är bland annat att ESK-rättigheternas karaktär ofta gör det svårt att med precision ange när en kränkning ska ha begåtts.
Men denna åsikt delas inte av oppositionen. I en gemensam reservation har S, V och MP markera mot att Sverige inte vill underteckna protokollet.
- Mänskliga rättigheter måste ses som en helhet. Man kan inte rycka ut en del och säga att man inte vill ha vissa rättigheter, säger Hans Linde.
 
Konstigt att man skriver på något och sedan bara plockar ur de bitarna man vill.

lördag 8 juni 2013

Artikel om Jäv


Fick en kopia av en artikel i en tidning runt att handläggaren han som jobbade på socialstyrelsen men sedan ansvarade för granskningen av Mark, faktiskt hade jobbat åt Mark och hade ett pågåenden aktuellt ärende där när han gransknade.  
Den skall ha varit ute nu i veckan.

fredag 7 juni 2013

När det går bra

Ibland är det svårare än vanligt, att orka mer. Men vad är det då som göra att jag ändå gör det.. orkar, fortsätter.
Jo alla solskens historier. De som jag på något sätt varit med och hjälpt eller stöttat med råd som ändå gått bra. Där det blivit en förändring. Här kommer några av dem:

Hadille får stanna iallfall 2 år. Mamman har inte hälsat på än så det är väl tveksamt om hon kommer nu under de kommande två åren och därmed få den relation som behövs för att flickan skall kunna flytta dit. Förmodligen blir hon kvar för gott.
I det ärendet har jag bara funnits som stöd och gett råd, lyssnat, puffat och uppmuntrat.

Ett annat ärende en pojke som skulle flyttas lyssnade jag och ringde några samtal. Hotade med press och plötsligt svängde förvaltningen och han fick vara kvar.

Ärendet som jag skrivit om med pojken som skulle flyttas trots att BUP sa att en omplacering skulle riskera att han dog. Omplaceringen berodde på att man skulle göra en vårdnandsöverflytt och då sänkte arvodet med hälften, trots att han hade medeciner som inte täcktes av högkostnadsskydd och hade blöjor jämt. Att en i familjen tvingades vara hemma och vara med i skolan eftersom han inte klarade av ny personal. Familjen protesterade och då hävdade soc att han skulle omplaceras.  Han hade omhändertagits på förlossningen och mamman var missbrukare. Hon ville ändå inte att han skulle omplaceras då försökte soc ta vårdnaden ifrån henne för att kunna verkställa beslutet. Hon hittade till sist död i sin lägenhet därför att familjehemmet sökt henne.  Även där gick vi ut i press och han fick en ny vårdnadshavare. De ville att den nya vårdnadshavaren skulle se till att han skulle omplaceras men så blev det inte. Han såg till att ärendet flyttade till kommunen där pojken bodde och pojken blir nu kvar.  

Sedan finns det ärenden där det inte gått lika bra. En del ärenden vill eller orkar familjehemmet inte slåss och jag kan inte göra det åt dem.

Ibland verkar det ändå finnas anledning så jag håller mig borta även om jag lyssnar och ger råd.

Jag går aldrig in i ärenden och agerar utom möjligen ringa press om jag anser att det verkar tokigt.Jag talar om vad jag fått höra och ber dem kontakta och göra sin egen bedömning. Om de får samma uppfattning så gör de något skriver eller gör program. I de allra flesta fall har media agerat och lyft. Det är inte säkert att det hjälper, det hjälpte inte oss men de flesta känner ändå att de gjort något.

Det är iallafall det som gör att orkar....

torsdag 6 juni 2013

Föräldrar som begår brott

Hittade ett inslag på radion om barn vars föräldrar sitter inne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5554971 en del tycker det är jättejobbigt medan andra tycker det är skönt. Men de flesta håller tyst om det, skäms, även om det inte är deras fel.

Även dagens aftonblad tar upp det. Pappan sitter inne men denna gången för att ha dödade mamman med 40 knivhugg.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/06/botkyrka-har-mycket-att-forklara-for-lilla-lisa/
de hade en liten dotter. Henne får han ändå behålla vårdnaden om. http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/06/mormor-och-morfar-det-ar-vi-som-ar-lisas-familj/
Paret hade gått isär seadn tidigare och då mamman hade varit med om två bilolyckor så morföräldrarna fungerade som avlasting/familjehem åt flickan. Mamman bodde hos dem långa perioder då hon hade som mest ont. Morföräldrarna är godkända och utredda som familjehem just för henne.  Sedan mammans död hade hon bott hos dem.
•Clara föder 2008 en dotter. Hon har gjort slut med pojkvännen Kenan och bor mestadels hos sina föräldrar Fredrik och Gabrielle.
•Den 1 juni 2009 ska Clara hämta sin mobiltelefon hos expojkvännen och har dottern med sig i barnvagn. Han mördar henne med 40 knivhugg. Flickan körs direkt efteråt av socialtjänsten till mormor och morfar.
•2010 protesterar Kenan mot att hans dotter bos hos sin morfar och mormor. Han får inget gehör. Förvaltningsdomstolen anser tvärtom det vara ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna.
•2012 beslutar socialnämnden att omhänderta barnet. En orosanmälan hade inkommit, och i sak konstaterar en efterföljande utredning att huset är kallt och ostädat, en toalett saknar tvättfat och familjen har skulder de betalar av. Ingen oro finns dock för familjens övriga barn i kommunen där de själva bor.
•Fredrik och Gabrielle anmäler till Socialstyrelsen och begär en granskning av Botkyrka kommuns agerande. Två psykologer som följt familjen är kritiska till omhändertagandet, En beskriver den oförberedda flytten som ”… ett gränslöst övergrepp som får betecknas som grund för trauma.”

 
Efter två år vill inte pappan som är vårdnadshavare att hon skall bo kvar. Soc och rätten går emot honom. Det är ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna. Man låter henne stanna två år till men sedan flyttar man henne plötsligt. Efter en annonym anmälan. För det första kan man undra vem som gjort dem. Sedan av de anledningar som räknas upp här flyttar man inte ett barn som bott så länge. Det skall vara tre skäl. Fara för barnents liv, misshandel eller grova övergrepp. inget av det verkar ha flörekommit här. Och om förhållanden var så dåliga borde de väl ha reagerat tidigare.
Vad ändade sig utifrån domen att det var ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna.
Nej plötsligt gäller den inte längre.
Trots att kommunen gjort fel och man krittiserar agerandet och kräver en förklaring så går det tydligen inte att rätta till. Precis som för oss. Kritik är ju inte kopplat till konsekvenser och heller inte med krav att rätta till.
Hur kan man göra såhär? Varför gör man såhär?
•Familjen träffar flickan två timmar var 14:e dag och under övervakning.
•Snart fyra år efter mordet är livstidsdömda Kenan fortfarande vårdnadshavare till Lisa. Socialnämnden har inte tagit vårdnadsfrågan till domstol. Ingen särskild vårdnadshavare har utsetts
 
Varför är tiden så begränsad? Varför är de övervakade?  De är inte farliga och har varit godkända och utredda och tösen känner dem och ser dem som sina föräldrar. Precis som i vårt fall.

onsdag 5 juni 2013

Dra alla över en kam..

För ett tag sedan skrev Sofia Rapp ett sarkastiskt inlägg runt familjehems placerade barn. Hur man (inte) skulle behandla dem. (Länk liger i texten) Nu är det ett familjehem som reagerat.
http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.5945744-karleken-ar-basta-lonen
När Solweigh Berg läste insändaren om familjehem signerad Sofia Rapp Johansson rann tårarna. Sedan blev hon arg.
- Jag blev ledsen, kränkt och förbannad. Man kan inte dra alla familjehem över en kam. Det är djupt beklagligt det som hänt insändarskribenten och jag tycker att hon ska polisanmäla det som hänt. Det finns rötägg i alla yrkeskategorier och vi ska hjälpa socialtjänsten att se de barn som far illa. Vi får inte glömma att det finns massor av fantastiska familjehem.
Jag är övertygad om att Sofia inte drog alla över en kam utan ville spetsa till det lite. Det är ju inte de som är bra, som fungerar som vi måste ändra på utan de andra. Många vill inte tro att det är så illa, att barn behandlas på det viset. Men så är det tyvärr av/hos vissa. Barn har inget värde.
Men jag kan hålla med om hennes ord i rubriken
I snart tjugo år har familjen Berg varit familjehem för barn som farit illa. Nu efterlyser hon civilkurage från alla vuxna som ser barn bli kränkta.
Själv klart är texten längre och jag hoppas att ni går in och läser beskrivningen av det fantastiska jobb som en del gör.

måndag 3 juni 2013

Socionomen

I veckans socionom står det om åtalet.
Ann Hjerten vill inte uttala sig.
Kommunen anser inte att de skall ställa upp med hjälp till advokat till någon av dem.
Det förstår jag.
En representant för SSR menar att de borde höra av sig även till de tidigare anställda eftersom hela förvaltningen fått kritik
Men skall man hårdra så fick de ju kritk p.g. av vad de tidigare anställda ställt till med.

Över artikeln har man klippt in en debattartikel av Lisbeth Pipping och Maria Kornevik Jakobsson de skrev om hur det saknades rättsäkerhet redan 2010.

söndag 2 juni 2013

Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp

Hittade remissen till Lagrådet med förslag till lagändringar som utgör ett led i genomförandet av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi.
- Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp mot barn är en grundläggande uppgift för samhället, säger justitieminister Beatrice Ask. För att effektivt kunna bekämpa olika former av sexuella övergrepp mot och exploatering av barn är det nödvändigt med ett väl fungerande internationellt samarbete och här är EU-direktivet av stor betydelse.
 
Sedan har mitt nästa besök i riksdagen bokats.

Hittade även en intervju av tjejen som är mamma till killen jag skrev om igår. Han i Sverige som sattes bakom en skärm. http://www.youtube.com/watch?v=IO82RGDdtyY Intressant

lördag 1 juni 2013

Bakom en skärm

Undrar om ni såg artikeln om pojken som stängts in bakom en skärm i skolan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16875694.ab Man påstod att det ar för hans skull.
– De är för elevens bästa. Den finska skolan är full med sådana här, säger pojkens lärare Ilkka Kontkanen till tidningen.
Den finska utbildningsstyrelsen håller inte med om att det är en vanlig lösning. Däremot vet de att det förekommer.
– Det är inte vanligt att man använder skärmar. Men visst är det någonting som speciallärare känner till, säger Pirjo Koivula på den finska utbildningsstyrelsen till tidningen.
Hon säger att det inte finns några direktiv för hur skärmarna ska användas. Däremot understryker att de inte får användas som ett straff. Eleven ska heller inte tvingas sitta bakom väggarna hela tiden. Det måste alltid finnas möjlighet för eleven att samarbeta med sina klasskamrater.
Det var i Finland men det händer även här.
http://www.sannanovaemilia.se/att-exkludera-ett-barn-ur-gemenskapen/
Det hade gått två veckor in på den nya terminen för min son i åk 2. Han var fortfarande 7 år gammal.
En fredagkväll bröt han ihop i min famn och grät och sa att han inte ville tillbaka till skolan mer. Jag försökte få honom att berätta vad som hade hänt. Så småningom kröp det fram.
”Jag får inte sitta med de andra barnen mamma…”
”Hur menar du då?”
”De har ställt min bänk bakom en skärm i andra sidan av klassrummet…”
”En skärm? Hur menar du då?”
”De säger att det är för min skull… för att jag inte ska bli störd av de andra barnen…”
Jag kunde känna hur vansinnet började koka, djupt inom mig.
”Du menar att de placerat din bänk bakom en skärm så att du inte kan se de andra barnen?”
”Ja mamma… men det är för min skull…”
”Hur känns det här för dig Julius?”
”Det känns inte bra alls… jag vill ju sitta med mina kompisar…”
 
Hon beskriver hur hon tar tag i problemet och kräver en ändring medan pedagogen läraren ifrågasätter hennes ifrågasättande.
Som sagt hur kan man behandla barn så?
Ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn.....