Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 11 december 2011

Ingen som vinner

Kollade hur det gick för pappan som åtalade socialtjänsten efter det att hans ärende fick så mycket kritik av socialtjänsten skrev om det d 2 okt.
Nu har domen kommit och han förlorade.
det var ju likadant med Marianne Sigström.
Jag vet inte som stämt en kommun, trots att de fått massiv kritik, som vunnit. Hur tokigt det än är.

lördag 10 december 2011

Never ever give upp

Nog för det ser mörket ut men ge inte upp.
Har fått ett erbjudande att träffa barnen igen.

fredag 9 december 2011

Brev från riksdagen

Igår fick jag brev ifrån riksdagen. Agnetha Björklund hade fått i uppdrag att besvara en del av de frågor jag skickat dit.
Roligt att bli bemött personligt ännu ett bevis för att de faktiskt tar mig och det jag framför på allvar.
Men i alla fina saker hon beskriver som är på gång undrar och saknar jag fortfarande några delar:
• Man skall göra en grundutbildning för oss men fortfarande ingen översyn av utbildningen av handläggare. Man fixar så mycket runt, till och om oss men glömmer ofta att fråga oss. Varför vill man inte kvalitetssäkra vårt jobb? Fråga oss varför vi håller på, vad som gör att vi väljer att fortsätta, vad vi saknar i stöd eller utbildning?

• Man skall säkerställa att alla barn nu får egen handläggare. Det har de flesta men de byts ut för ofta, ”våra” är nu inne på sin femte på mindre än två år. Men det finns inget runt hur man får dem att stanna eller om de gör fel alltså handläggares ansvar.

• Man skall kvalitetssäkra uppföljningar men inget runt när det blir fel från början dvs. utredningar som kan vara felaktiga eller hur man skall säkerställa att de skall bli bättre och kvalitetssäkras.

• Nu kommer det utvecklingsledare både regionala och de som skall sitta på SKL. De skall tydligen kartlägga behoven i varje län. Men jag undrar hur de skall få fram behoven om det som jag tror blir färre och förre anmäler då anmälningarna inte ger något i de enskilda ärendena.

• Sedan har man ju begärt en utredning av socialstyrelsen runt små barns omplaceringar sammanbrottsutredningen. Det görs i Jönköpings län. Har inte en enda kontakt där så jag har ingen aning om hur de hanterar omplaceringar där. Det är klart att jag hoppas på att de sköter de sitt jobb men då kommer inget fram och slutsatsen blir att det inte är så allvarligt att det behöver göras något. Känns hemskt att hoppas på att de inte sköter sitt jobb så att behovet av en förändring blir tydligt.

• Nästa år skall det också på försök tillsättas tillsyns ombud för ca 60 barn och familjehem. Risken är väl att de sköter sig extra bra just därför att de har extra tillsyn.

• Det stod också att Maria Larsson planerar en översyn av LVU. Det var det bästa jag hört på länge men tyvärr vet de inget om när.

Sedan saknar jag att det inte finns något alls runt
• omvänd bevis börda i rätt
• ombud för barn vid stora beslut
• att ombud måste träffa de barn de företräder.

Men jag skall inte bara vara negativ och kritisera. Allt som görs för att säkerställa att det blir bra för placerade barn och andra barn är bra men sedan tycker jag att de tar omvägar ibland och tar onödigt lång tid på sig.
Som jag sagt vid något tidigare tillfälle, om ett barn hade dött i veckan hade det blivit fart på alla i beslutande possition. Då hade man inte startat utredningar som tar ett eller två år utan man hade ändrat lagen direkt som då det gällde Carema care. Jag hävdar att det dör inte bara ett barn i veckan utan kanske om dagen även om det är på insidan.

onsdag 7 december 2011

Det finns i lagen

Hittade precis det som hon ifrån rädda barnen talade om på programmet. https://lagen.nu/dom/hfd/2011:5
Det står:
I 1 § LVU har vidare från och med den 1 juli 2003 införts ett nytt femte stycke enligt vilket vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid beslut enligt lagen. Av motiven till denna bestämmelse framgår bl.a. följande (prop. 2002/03:53 s. 76 f. och 105). Bestämmelsen går tillbaka på Barnkonventionens princip om barnets bästa. Den bör dock få en annorlunda utformning än enligt socialtjänstlagens 2 §, vari anges att när åtgärder rör barn det ska särskilt beaktas vad barnets bästa kräver. När det gäller LVU är förhållandena annorlunda. Det handlar om samhällets mest utsatta barn och ungdomar och det torde inte finnas några andra intressen som skulle kunna ha samma tyngd vid bedömningen av vilka åtgärder som ska vidtas. I en konflikt mellan barnets behov och andra intressen ska hänsynen till barnets bästa alltid ges företräde. En snävare formulering än enligt Barnkonventionen har valts eftersom åtgärder som vidtas och beslut som fattas enligt LVU inte kan ha annat syfte än att förbättra för den unge. Inga andra intressen kan sålunda få ta över vad som är bäst för den unge.
LVU har sålunda som utgångspunkt att beslut enligt lagen inte kan ha något annat syfte än att åstadkomma de åtgärder som är bäst för den unge. Lagen innehåller vidare bestämmelser som uttryckligen är avsedda att kunna tillämpas i syfte att förebygga avbrott i vårdkedjan. Att sådana avbrott kan medföra ytterligare skada för ett omhändertaget barn får anses underförstått.
Som sagt det finns men det används inte utan man låter andra intressen gå före. Problemet är att det inte blir några konsekvenser att låta bli, att inte följa lagen. Det var detta som skulle testas enligt ordförande i socialnämnden Mark och ändå röstade han emot, man väljer att inte överklaga.

tisdag 6 december 2011

Riksrevisionsverket

Det är så att jag fick en länk med info om att riksdagen 2008 fick massiv kritk av riksrevissionsverket runt äldreomsorgen. http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/111115rapport.pdf

Då jag läser kritiken är det samma saker som står där som jag anser är brister inom socialtjänstlagen.
Man känner inte till vilka dåliga konsekvenser lagarna får för brukarna, det tar för lång tid, man tar inte till sig kritiken osv.

Jag gick in på riksrevisionsidan för att kolla vad det är som de ansvarar för och de har både en ekonomisk del och en "gransknings del då det gäller hur myndigheter handhar lagarna.
I fredags fick jag äntligen tid att ringaoch se om jag fick tag i någon som var ansvarig.

Jag ringde upp och det tog ett tag innan jag hamnade hos rätt person men till sist fick jag tala med en kvinna.
Hon undrade vad jag var för en och talade om för mig att privat, om mna var missnöjd, fick man vända sig till socialstyrelsen eller någon annan granskningsmycndighet.
Jag talade om att jag redan gjort det men att jag läst på deras hemsida vad de gör och hade hittat kritiken runt äldreomsorgen och såg samma fel då det gäller socialtjänstlagen.
Hon lyssnade och då vi talat ett tag ville hon att jag skulle skicka det till henne. Hon ansåg att om det det var som jag berättade borde det gransknas.
Det kan ta upp till ett år men hittar de fel måste riksdagen ändra på det som är fel, d.v.s. ändra lagar och förutsättningar.
Det kan alltså ta ett tag men då tvingas man göra något åt det.
Det är ju så att varje gång det tar stopp får man hitta andra vägar.
Då det gäller barnen har vi fortfaraden inget hört.