Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 19 november 2015

Tar med sig kriget

Härom dagen skrev jag om flyktingkrisen som det kallas http://fostermamman.blogspot.se/2015/11/ar-anda-lite-radd.html
Fick lite mer otäcka magkänslor då jag läste Cattas bubbla igår
http://cattasbubbla.se/2015/11/16/nog-har-vi-all-anledning-att-vara-oroliga/
Cirka tre hundra personer har åkt från Sverige för att strida med IS/Daesh, de har frivilligt lämnat ett demokratiskt fredligt samhälle för att tillsammans med dessa terrorister slakta oskyldiga människor, våldta och sälja kvinnor, korsfästa, våldta och levande begrava barn och unga, halshugga journalister och kasta ut homosexuella från höga torn. Ett antal av dessa individer har dödats där nere , andra är fotfarande kvar och 120 stycken har återvänt till Sverige. Magnus Sandelin uppskattar att cirka 10% av de som kommer tillbaka är kapabla att utföra dåd här. Det skulle alltså vara kring 10-15 stycken.

Det krävdes 8-10 individer för senaste attackerna i Paris. Det krävdes två-tre personer vid attacken mot Charlie Hebdo. Det krävdes 19 stycken vid attackerna mot WTC. Det krävs alltså inte särskilt många personer för att åstadkomma en total katastrof. Och det är pga både lagar och resurser helt omöjligt för så väl Säpo som polis att ha koll på varenda en dygnet runt. Inte heller kan vi neka dom att komma tillbaka in i landet. Och att bevisa exakt vad de gjort i Syrien kan ju vara svårt så enkelt sagt så kan man som “svensk” åka och slakta barn, våldta kvinnor och kasta homosexuella utför höga torn och sedan komma hit igen och pyssla om ev skador, kanske få ekonomiskt stöd från soc och gå helt fri.
Sverige har inga planer på att stärka gränskontrollerna nu utan man gör som man gjort de sista dagarna, stickprovskontroller. Säkerhetstjänsterna i Europa har tydligen gjort bedömningen att Sverige inte är ett förstahandsval för den som står i begrepp att begå en terrorhandling i Europa. Sverige är förmodligen inte ett förstahandsval, för som terrorist är Sverige ett bra land att chilla i med full service…

Säpochefen Anders Thornberg säger att säkerhetstjänsterna i Sverige och Europa aldrig varit under så hårt tryck och att det är otroligt allvarligt. Och han påtalar det faktum att det finns många människor som kommit hit utan att registrera sig och att det givetvis utgör en risk då man inte har en aning om vilka som är här. På SVTs sajt kan man läsa följande: “Närmare 40.000 flyktingar har sökt asyl i Sverige sedan 1 september men polisen anser att lika många kan ha kommit till Sverige och som inte har sökt asyl.” Vissa lär åka vidare och andra lär vara här illegalt. Människor vi inte har någon som helst identitet på alltså. Fast å andra sidan så tar Migrationsverket asylbeslut på ca 40% av de som kommer trots att de inte kan visa upp en “sannolik identitet”, så vi har faktiskt inte en jävla koll på vad skit som kan finnas här nu.

En annan galen omständighet är ju att även om Säpo anser att en asylsökande kan utgöra en säkerhetsrisk för Sverige så kan vi inte utvisa personen om det finns risk för att denne utsätts för hot eller våld i hemlandet. Vi offrar alltså i praktiken landets säkerhet för att skydda den potentielle terroristen. Och det är lagar och konventioner som är orsaken till det. Samma gäller de återvändande som stridit för IS, de kan inte skickas ut för de kan dels vara svenska medborgare, dels bli statslösa och det tillåter inte lagar och konventioner.
 
Det blir inte bättre av debattartikeln i SVD
http://www.svd.se/fyra-av-tio-asylbeslut-utan-identifiering/om/flyktingkrisen-i-europa
Runt fyra av tio asylbeslut har fattats utan att Migrationsverket vetat vem den asylsökande är, enligt uppgifter från myndigheten. Detta trots att både regeringen och Säpo understrukit vikten av att verket kan fastställa asylsökandes identitet.

Migrationsverkets regler när det gäller asylsökandes identitet är tydliga: identiteten ska göras ”sannolik”.
I ett rättsligt ställningstagande från 2013 skriver Migrationsverket: ”Inom asylrätten är det en grundläggande princip att det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Av detta följer att den sökande också måste göra sin identitet sannolik.”
Men många som söker asyl saknar id-handlingar och Migrationsverket har svårt att på andra sätt fastställa identiteten. Därför måste man, för att kunna fatta ett beslut, komma runt kravet på identifiering.

– Jag uppskattar att i cirka 40 procent av fallen har asylsökande inte gjort identiteten sannolik när man kommer till beslut, säger Charlotte Kirotar, enhetschef för en asylprövningsenhet i Stockholm, till SvD.
Hennes prövningsenhet handlägger ungefär 2 500 ärenden per år. Kirotar bedömer att andelen asylsökande som inte kan göra sin identitet sannolik är ungefär likadan på övriga prövningsenheter i landet.

Orsaken till att Migrationsverket ändå väljer att fatta asylbeslut är bedömningen att åtagandet att ge skydd går före identitetskravet.
”Sveriges åtagande att bereda människor skydd genom att bevilja uppehållstillstånd väger så pass tungt att vi inte kan neka någon tillstånd på grund av att identiteten inte har blivit styrkt …”, skriver verket i samma rättsliga ställningstagande.
 
Som sagt det är risk att det kommer även de som egentligen inte behöver, som har en annan agenda, som vi inte vill ha hit därför att de tar med sig kriget hit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar