Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 14 december 2015

Goda män eller?

Det är många som utnyttjar systemet runt ensamkommande flyktingbarn.  Eftersom bristen är så stor så är det möjligt. Men vad fel det kan bli.
http://www.expressen.se/nyheter/goda-man--for-98-750-kronor-i-manaden/
Marita Eklöf, 57, i Göteborg toppar listan. Hon har i dag hand om 29 ensamkommande flyktingbarn i Göteborg och i Mölndals kommun. Med en ersättning på 2 000 till 2 200 kronor per månad och barn tjänar hon 61 825 kronor per månad.
– Jag jobbar heltid med det här, jag har ingenting annat att göra. Jag klarar det gott och väl, säger Marita Eklöf och lägger på luren.

Shah Khatgar, 47, i Göteborg som har 21 flyktingbarn - och tjänar drygt 46 000 kronor per månad - säger att han tycker ersättningen är för låg för gode män, men säger samtidigt att han många gånger bara behöver jobba några timmar varje vecka.
– Det här jobbet är inte bra betalt, hade jag haft två eller tre killar hade jag bara haft sex tusen kronor i månaden.

Anders Folkesson, 53, berättar att han och hans hustru Eva Bjärkerud, 57, har sagt upp sig från sina tidigare arbeten.
I dag är de båda gode män till 46 ensamkommande flyktingbarn och tjänar sammanlagt 98 750 kronor per månad.
Anders Folkesson är god man till 18 barn och hans hustru till 28.

Eiman Jasim, 52, har enligt Malmös kommun hand om 24 flyktingbarn, men när Expressen ringer henne vet hon inte hur många uppdrag hon har.
– Runt femton ...
Men enligt Malmö kommun har du 24 barn?
– Ja, jag måste räkna om ... tre stycken har flyttat ...
Men du har haft 24?
– Ja.

Eva von Scheele är förbundsjurist på SKL, Sveriges Kommuner och landsting, och tycker att hela systemet med gode män har havererat.
Hon säger att en god man i genomsnitt ska avsätta femton timmar per månad och barn. Det innebär att en god man som har 29 uppdrag ska jobba 435 timmar per månad - eller 14,5 timmar varje dag i veckan.
– 2005 hade vi 350 ensamkommande barn som kom till Sverige, i dag kommer det över 30 000 barn. Uppdraget som god man fungerar inte längre som det var tänkt, säger von Scheele.

SKL har nyligen i en skrivelse till justitiedepartementet och migrationsminister Morgan Johansson krävt förändringar.
SKL vill bland annat att den gode mansrollen ska skötas enligt holländsk modell med gode män som är socionomer och anställda i kommunerna.
Hon uppmanar nu migrationsministern att skynda på då det är barnen som blir lidande.
– Som det är nu får inte ens alla flyktingbarn en god man och det är inte bra för barnen, det är inte rättssäkert. Agera nu Morgan Johansson, säger Eva von Scheele.
 
Läs mer på länken. Galet tycker jag.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)