Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 16 mars 2015

Socialchefer måste ta ansvar för socialsekreterarnas arbetsmiljö

Det händer mycket inom socialtjänsten just nu. Det känns ändå som man på allvar börjar agera. Socialchefen i Luleå skriver:
http://www.bpis.se/socialchefer-maste-ta-ansvar-for-socialsekreterarnas-arbetsmiljo/
Regeringen beslutade under hösten 2014 att inrätta en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården.
Cecilia Grefve fick uppdraget och tillträdde den 1 november. Maria Larsson, före detta barn- och äldreminister, och Åsa Regnér, nuvarande barn-, äldre- och jämställdhetsminister, har varit tydliga med att detta är nästa steg för att stötta kommunernas utvecklingsarbete gällande utsatta barn.
Gunilla Hult Backlund, generaldirektör för inspektionen för vård och omsorg (IVO), inger också hopp om framtiden. Hon vill förändra och modernisera myndigheten, möta kommunerna i dialog i sin tillsyn och göra myndigheten tillgänglig för kommunerna. Vidare vill hon att myndigheten ser till helheten i sin tillsyn, inte bara att rätt rutin finns nedskriven på ett papper. Det är ett helt nytt tänk jämfört med socialstyrelsens fyrkantighet och eviga letande efter fel och syndabockar.
Samtidigt måste sådana som jag - socialchef och ytterst ansvarig för verksamheten - kliva fram och ta ansvar för socialsekreterarnas arbetsmiljö. Jag och mina kollegor i Sverige måste ta ansvar för att arbetsintroduktioner fungerar, att ledarskapet är bra samt att det finns resurser för att bedriva ett kvalitativt socialt arbete.
Vi har ett ansvar att föra en konstruktiv dialog med beslutsfattande politiker. Jag hör alldeles för mycket gnäll från mina kollegor som tycker att ingen lyssnar på dem och att de inte kan påverka. Är det så det är tycker jag att man ska kliva av sitt uppdrag som socialchef. Det ingår i vårt jobb att skapa bra förutsättningar för chefer och medarbetare.

Vi kommer att rekrytera fler socialsekreterare. Vi har höjt lönerna för de svåraste jobben. Vi satsar och prioriterar ledarskapet. Vi kommer att underlätta för våra socialsekreterare när det gäller administration och dokumentation.
En socialsekreterare i Luleå kommun ska arbeta med socialt arbete i hög grad. Genom tidiga, förebyggande insatser och öppenvård ska vi kraftigt minska institutionsplaceringar av barn och unga.
Tillsammans med skolan fokuserar vi på skolresultat och ökad hälsa för alla barn. Vi jobbar hårt för att bli en nationell förebild. Vi är inte i mål men vi tar ansvar.
 
Ja det är mångas ansvar och hoppas att alla de tar det så att alla skyller på varandra och inget händer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar