I Indien var det en flicka som våldtogs på en buss. Hon hade varit på bio med en vän och firade att hon hade tagit examen på läkar utbildningen. Hon hade pluggat och hade två jobb bredvid för att ha råd. Nu var hon äntligen färdig. Hon hade sex månader praktik kvar sedan var hon helt klar.
Förövarna var sex stycken. De avslutade med att stoppa upp ett järnrör så hård både i anus och slidan så att tarmarna åkte ut. Sedan slängde de ut henne naken på gatan i tron att hon var död.
Hon levde i 13 dygn sedan dog hon av skadorna. Läkarna sa att de såg inte vad som skulle sitta ihop med vad.Det startade ett upplopp med krav på förändring. Fyra av förövarna dömdes till döden.
Filmen om vad som hände och synen på kvinnor i Indien kan ses här.
http://www.svtplay.se/video/2705548/indiens-dotter/dokument-utifran-indiens-dotter-avsnitt-1
Mamman säger i filmen: om flickor gifts bort vid tolv då anses de alltså vara vuxna varför är inte pojkar vuxna då de är ännu äldre? Den ena av förövarna var bara 15 och han kunde inte dömmas som vuxen och fick därför "bara" tre år.
Har det ändrat sig i Indien efter detta? Nej men det uppmärksammas mer. Och fler vågar anmäla.
En av killarna som dömdes till döden säger: Det för bara med sig att man kommer döda dem istället för att lämna dem levande för tidigare sa de inget. Hade hon inte protesterat, legat still så hade de inte behövt skada henne så mycket. En advokat sa att flickor som går ut för skylla sig själva. Försvararen säger att om hans dotter hade uppförst sig "olämpligt" skulle han själv tagit ut henne i trädgården och hällt på bensin och tänt på.
Men vad hade denna flickan gjort för fel då? Jo hon var på bio och ute med en man som inte var hennes man, pojkvän eller bror, kl 20 på kvällen. Det menar han skulle räcka för att uppföra sig olämpligt.
Hur ser det då ut i resten av välden? Är kvinno synen bättre där?
I Australien har 35 % utsats för våldtäkt, I Danmark leder bara en av fem anmälningar till åtal, 96 % av Egyptens kvinnor är könsstympade, 60% av Etiopiens kvinnor har utsats för sexuellt våld.
I Kongo Kinshasa har 400 000 kvinnor utsats för våldtäkt. I Nigeria tillåter 10 av 36 delstater att män slår sina fruar. En av tio kvinnor i Frankrike utsätts för våld i hemmet. I Kanada utsätts 1 av 3 för sexuellt våld men vara 6 % anmäler.
I Storbritannien har 33 % av alla flickor mellan 13-17 år utsats för sexuellt våld.
I Sydafrika våldtas en kvinna var 26 sekund och i USA har 17,7 miljoner kvinnor våldtagits. I Siri Lanka tar det mellan 6-12 år att lösa ett våldtäkts brott.
Hur är det i Sverige då?
Jo i Sverige leder bara 1 av 6 anmälningar om våldtäkt till fällande dom.
Det är alltså långt kvar tills att kvinnor är lika mycket värda som män.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar