Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 27 maj 2012

Ansvar och Barns rättigheter

Ja hedern gick det bra med så det blir fotboll i dag också eftersom de gick vidare.

I dagens skörd av artiklar eller inlägg runt barn och deras rättigheter hittar jag
http://anneskaner.wordpress.com/2012/05/25/vem-tar-ansvar-for-barn-placerade-i-entrepenadhem-familjehem/
Hon skriver:
Regeringen måste ta ett större grepp om barn- och ungdomar som är placerade i samhällsvård. Det räcker inte med en halv miljard för att utbilda etc när lagstiftningen och ansvarsområdena brister. Inte minst rättssäkerheten för den enskilda. I fallet Donia 15 som dog i familjehemmet, ligger ärendet nu på Socialstyrelsens bord.

Britta Sundberg-Weitman (tidigare domare) skriver ”I princip har stat och kommun ett skadeståndsansvar, men i domstolspraxis ser det dystert ut. Du känner kanske till Marianne Sigström och hennes försök att få upprättelse i form av skadestånd för sin tvångsomhändertagna son Daniel. som dog efter att ha lämnats ensam åt sitt öde trots en serie epilepsianfall samma dag. Inte nog med att Marianne förlorade målet (Daniel kanske skulle ha dött även om haninte lämnats ensam, var motiveringen!) hon ålades också att betala kommunens rättegångskostnader med närmare en och en halv miljon.” Jag har skrivit om fallet i kap 10 av ”Sverige och rättsstaten på 2000-talet”.

I dagens SvD skriver Kattis Ahlström tillsammans med ett antal andra
Ge barn rätt att överklaga
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ge-barn-ratt-att-overklaga_7232741.svd
Barnkonventionen är den senaste konventionen som fått en internationell klagomekanism dit barn kan vända sig när de nationella rättsystemen misslyckas med att ge dem upprättelse. Men Sverige har valt att inte delta. Vad väntar regeringen på? undrar 14 människorättsorganisationer.

Något som är centralt för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna är att det finns en möjlighet för individer att kunna ställa förövare till svars då kränkningar skett. Möjligheten att få sin sak prövad av en oberoende och opartisk instans är en rättighet i sig som är av grundläggande betydelse. Det kan säkerställa ett mer effektivt skydd av de övriga rättigheterna. Det tilläggsprotokoll till barnkonventionen som antogs i december 2011 innebär att det skapas en möjlighet för barn att föra fram klagomål till FN:s Barnrättskommitté i Genève när deras rättigheter kränkts och de nationella rättsystemen misslyckas med att ge dem upprättelse.
De avslutar med : Sverige ratificerade Barnkonventionen som ett av de första länderna redan 1990 och är en förebild för andra länder gällande barns rättigheter. Artikel 12 § 2 i barnkonventionen ger barn rätt att höras i rättsliga sammanhang vilket också görs i dag. Men svenska barn kan i dag inte själva, utan målsman, lämna in klagomål till myndigheter eller juridiska instanser. En internationell klagomekanism förstärker barns rätt att klaga.

Sverige är redan en del av de andra internationella klagomekanismer som finns för mänskliga rättigheter, till exempel konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vi har tillsammans skrivit ett brev till regeringen där vi frågar när Sverige tänker ratificera tilläggsprotokollet. Vi uppmanar den svenska regeringen att snarast möjligt visa sitt ansvar för barns rättigheter genom att ratificera det nya protokollet.
KATTIS AHLSTRÖM
Ja det där med att barn skall höras och det görsa idag håller jag väl inte helt med om. Det är fortfarande många barn som fortfaraden inte vet att de ens har ett ombud då deras ärende går upp i rätt eller vem det är men resten håller jag helt med om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar