http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt
1 juli 2017 kan en ny LVU-lag träda igenom som skrämmer oss som lever i den verklighet den berör.
Vi som kan bli fråntagna det käraste vi har. Våra barn.
Det nya LVU–lagförslaget (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) som nu ligger ifrån socialdepartementet, gör det möjligt för socialtjänsten att tvångsplacera ett barn/ungdom som uppvisar normbrytande beteenden.
Och detta även om dessa beror på en funktionsnedsättning och det inte går att påvisa allvarliga brister i föräldraomsorgen. Det gäller exempelvis de barn och ungdomar som inte går till skolan på grund av att de inte får det stöd de behöver där.
Om kommunerna och skolan inte är i fas med kommande lagändring kommer det verkligen att slå snett. Barn och unga som inte förmår att gå i skolan därför att skolan inte gjort rätt, riskerar alltså att placeras utanför hemmet med stöd av LVU.
Skolan säger att de gjort allt de kan och socialtjänsten går på deras linje. Vi vet redan idag att skolorna inte gör allt de kan för dessa elever, då resurser, pengar och kunskap saknas.
Vi känner oss väldigt osäkra på hur man säkerställer att skolan talar sanning och har fullföljt sitt uppdrag korrekt. Vi kräver att varje LVU-placering kvalitetssäkras.
Kompetensen kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som adhd, asperger och autism måste höjas och säkerställas, hos socialtjänstens handläggare, socialnämnd och förvaltningsrätt, samt hos mottagande familj eller särskilt boende.
Man kan inte påstå att barnrättsperspektivet stärks, genom att göra det lättare för socialtjänsten att rycka upp barnen från sin trygga miljö. Den trygghet, förutsägbarhet och kontinuitet som all forskning visar är av högsta vikt för dessa barns utveckling.
De skiljs ifrån ett väl fungerande hem som besitter den största kunskapen kring svårigheterna. De skiljs ifrån det som är deras trygghet och som det ser ut nu finns inget som garanterar vad man kommer till.
LVU behövs förvisso, som en sista utväg, och det nya lagförslag som ligger innehåller mycket som är bra. Dock saknas tydliga handlingsplaner kring dessa barn med särskilda behov.
Barn som kan uppvisa ett beteende som lätt kan läggas på föräldrarollen när det är skolan som brister i sin uppbackning och kompetens.
Kung Över Livet drar nu igång en namninsamling för att slutbetänkandet SOU 2015:71 inte skall gå igenom i sin nuvarande utformning.
Vi är oroade för den utveckling som kan komma till följd av detta då samhället ännu inte är rustade för det lagförslag som nu ligger.
Alla parter som är involverade i LVU-placeringar måste kvalitetssäkras, likaså skolornas resurser och påstående om att de gjort allt.
Hur det skall gå till framgår inte alls av slutbetänkandet.
Jag förstår biologiska föräldrars frustration och vanmakt. Man måste om man skall ta barn säkerställa att man gjort allt för att det skall funka hemma först men då är det inte alltid. Jag träffar många som upplever att handläggare letar fel istället för kompetenser och stärka dem. Det finns heller inga riktlinjer för vad de skall göra för att få tillbaka sina barn. Jo de kan få något som skall uppnås men då de klarat det dykler det upp nya krav. Vet också många föräldrar som har barn med diagnoser som ber om hjälp och ber om hjälp men ingen får innan de stupar och då tar man istället barnen ifrån dem. Barn skall ha rätt till sina föräldrar vare sig de fungerar eller inte men på sina villkor. De skall ha rätt till en lugn och trygg uppväxt.
Men om det bara är stöd som behövs så skall föräldrar ha rätt till stöd utan att bli av med sina barn. Precis som familjehem måste få tala om att det är jobbigt och begära stöd utan att riskera att placeringen får flytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar