Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 8 augusti 2015

Kritiserar fel person

Då är det en som tar upp försvinnandeet av barn. De barn som ingen verkar ta ansvar för eller bry sig om. Då 9 åringen trycktes ner i golvet av en vakt så var det 9 åringen som kritiserades. Hur kan man kritiera en 9 åring som inte har något.
Under de senaste fem åren har nästan 1 400 barn försvunnit i Sverige, rapporterar Ekot.
Ingen vet var de tar vägen, ingen känner ansvar för de barn som försvinner. De är ensamkommande flyktingbarn och därmed faller de genom alla skyddsnät.
Migrationsverket hänvisar till polisen som hänvisar till ­socialtjänsten som hänvisar till Migrationsverket. Barnen är ­bara borta och ingen kan svara på när de försvann eller varför.

Curlar våra egna

Vad är det för samhälle vi har, som inte kan se till dessa barn? Här curlar vi våra egna barn långt upp i tonåren och brer ­deras mackor. Och om de – Gud förbjude – skulle försvinna, då skulle vi genast larma polisen och ringa Missing people.
I Sverige kan vi fortfarande gråta över de fattiga pojkarna i Oliver Twist, men vi ser inte de övergivna barnen på vår egen gata.
Myndigheterna menar att försvinnandena är frivilliga, som om det skulle handla om vuxna människor som tar sin hatt och går.
En majoritet av de försvunna är visserligen i tonåren, men ­sedan 2012 har ett­ 90-tal barn under tolv år försvunnit.
Drygt 30 av dem var under sex år.

Hatet mot en 9-åring

De borde väcka känslor, men i stället demoniseras de här ­barnen. Vi kommer ihåg ordningsvakten på Malmö central som dunkade en nioårings ­huvud i stengolvet. Stationens säkerhetschef kallade pojken kriminell och på nätet växte ­hatet mot pojken: ”Horungen fick precis vad han förtjänade”.
Är det så vi bemöter ett nioårigt barn i Sverige? Om han ­hade haft svenska föräldrar ­hade han knappt fått gå ensam över gatan.
Sydsvenskans reporter Jens Mikkelsen var den som först skrev om pojken på Central­stationen i Malmö. Han har ­letat upp flera av de försvunna barnen.

Litar inte på vuxna

I ett gathörn i Oslo ­hittade han den 16-årige Ghazi som tvingades sälja droger. ­Sedan var det Kardo som sålde sin kropp, Mohammed som bodde under en bro i London och Ahmad som hämtades av polis på en sluten psykiatrisk avdelning i Jönköping för att dumpas på en gata i Rom.
Det enda de här barnen lär sig är att de aldrig kan lita på ­vuxenvärlden. I Sverige måste en myndighet få det över­gripande ansvaret för dessa ­utsatta barn. Den måste genast ta ­reda på varför barnen försvinner och vart de tar vägen.
Över tusen barn kan inte ­bara försvinna utan att någon bryr sig. Så kallt kan inte Sverige ­vara.
Eva Franchell
 
En till som ryter till är Barnombudsmannen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6227959
Barnombudsmannen anser att stödet till ensamkommande barn måste stärkas och BO, Fredrik Malmberg vill se ett större nationellt grepp där man verkligen tar tag i frågan om försvinnande barn.

– Det är en skrämmande bild, det handlar om mellan fem och tio procent av de ensamkommande barnen som försvinner varje år. Det är ingen som vet vad som händer med barnen som försvinner och det saknas en bild och en analys av vad barnen har varit med om. Det finns enstaka kartläggningar som visar att det kan handla om människohandel i vissa fall, säger Fredrik Malmberg.

FN:s barnrättskommitté kritiserade Sverige i våras för att inte följa upp tillräckligt vad som händer med barn som försvinner i Sverige. Efter det samlade barnombudsmannen flera olika myndigheter för att få en lägesbild över vilka kunskaper som finns om ensamkommande flyktingbarns försvinnanden. BO kom fram till att det saknas en nationell bild och vill nu se att det tas ett samlat grepp. I våras vände man sig därför till regeringen.
– Det första som är viktigt är att man analyserar och följer upp de barn som försvinner, när de försvinner i asylprocessen, vilka barn det handlar om och analysera de barn som kommer tillbaka. Vad har barnen varit med om och vad kan vi lära oss av barnen. Sedan handlar det om en rad andra saker i brister i samverkan när ett barn försvinner där man borde bli tydligare.

BO tycker att Sverige borde ta lärdom av händelser som inträffade för femton år sedan då många kinesiska barn försvann.
– På varje boende där det skedde såg man det som en enstaka händelse men om man tittade på det på ett nationellt plan kunde man se ett mönster. Där visade det sig finnas en grupp som hade satt det i system att på olika sätt utnyttja barnen. Det är naturligtvis jätteviktigt att man har den här typen av bevakning så att man kan skydda barnen bättre.

 

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)