Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 18 april 2015

Underlätta för adoption för barn i familjehem

Hittade en artikel från förra året
http://www.bpis.se/underlatta-for-adoption-av-barn-i-familjehem/
Barnets bästa ska vara avgörande vid frivilliga eller påtvingade myndighetsåtgärder som rör barn. Men vid familjehemsplacering går praxis ut på att i första hand se till de biologiska föräldrarnas rättigheter. Det leder i många fall till att barnen far illa, skriver psykiater Jonas Gondinger.
 
Kammarrätten i Skåne har nyligen beslutat att återförena en flicka med en förälder som dömts för misshandel. Föräldern har dessutom underlåtit att agera när flickans andra förälder under lång tid misshandlade henne. Flickan har vistats i ett familjehem över ett år men nu har alltså kammarrätten beslutat att hon ska återförenas med sin förälder. Anledningen till domstolens beslut är att föräldern i fråga är barnets biologiska förälder.
Barnets bästa ska vara avgörande vid frivilliga eller påtvingade myndighetsåtgärder som rör barn (Socialtjänstlagen och lagen om vård av unga, LVU). Socialnämnden kan när som helst ansöka om att den juridiska vårdnaden om ett omhändertaget barn överförs till familjehemsföräldrarna. Efter tre år ska socialnämnden särskilt överväga en sådan ansökan. Förvaltningsrätten eller Kammarrätten kan luta sig mot ovannämnda lagar samt Föräldrabalken och besluta att familjehemsföräldrar som tagit väl hand om ett barn får överta vårdnaden från de biologiska föräldrarna. Domstolen kan ge de biologiska föräldrarna umgängesrätt med barnet. När familjehemsföräldrarna tilldelats vårdnaden av barnet kan domstolen även låta dem adoptera barnet. Båda dessa lagliga möjligheter används sällan i Sverige.

Det finns forskning som visar att barn som adopterats av familjehemsföräldrarna får färre sociala problem på sikt, än i de fall där familjehemsföräldrarna endast fått vårdnaden om barnet i fråga. Man tror att det beror på att adoption ger barnet en större juridisk och social trygghet. Barnet behöver inte leva i ovisshet. Barnet vet att det inte kan tvingas bort från familjehemmet och det leder till en tryggare anknytning mellan barnet och familjehemsföräldrarna.

Viktigt är att kontakten med ursprungsföräldrarna sker på barnets villkor. Som läget är i dag kan omhändertagna barn i Sverige påtvingas umgänge med de biologiska föräldrarna, för att underlätta en tillbakaflytt till ursprungsfamiljen längre fram.

Om inte en återförening med ursprungsfamiljen är det allenarådande målet kan umgänget med de biologiska föräldrarna ske på frivillig basis. Det viktigaste är då att barnet får knyta an till familjehemsföräldrarna. Den norska lagstiftningen fungerar på det viset. När barn i Norge vistats i familjehem under en tid av två år skall myndigheterna aktivt besluta om en varaktig lösning för barnet. Man kan då besluta att barnet skall stanna permanent i familjehemmet, om barnet knutit an starkt till familjehemsföräldrarna.

Varför finns i Sverige målet att barnet nästan alltid ska återförenas med de biologiska föräldrarna? Jag tror att det i slutändan handlar om att man ser till de biologiska föräldrarnas rättigheter i första hand. Barnet kommer i andra hand. De biologiska föräldrarna hävdar sin rätt och det finns sociala myndigheter som skall ge dem allt tänkbart stöd. Barnen har svårare att föra sin talan. Detta strider mot svensk lag och FN:s barnkonvention. Sverige borde kunna bättre.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)