Punkterna från förra veckan

Förra veckan var jag hos Barnombudsmannen igen. Jag hade med en annan familjehems mamma och vi diskuterade utifrån saker som vi hittat och tycker att han också borde driva.
Det vi talade om var:

• Man kan förlora ett barn på grund av dålig anknytning men då en omplacering görs bryr man sig inte om anknytning alls.
• Det görs sällan ens en utredning utifrån barnets bästa. Det borde  vara lag att en sådan utredning skall göras även vid omplacering. Den bör dessutom göras av en utomstående
• Då man gör en en familjehems utredning är det en eller två socialsekreterare som kommer. Den anses de inte vara duktiga nog att sammanställa och bedöma den själva utan den skickas till någon annan utanför den egna förvaltningen. Det konstiga är att samma handläggare kan ensamma göra alla andra utredningar runt barn både vad gäller om de skall omhändertas, varför, vilka insatser de skall ha, beslut om umgängesbegränsning, kvarskrivning och annat. Varför gäller inte samma regler vid alla andra utredningar. Att någon utifrån måste titta på och bedöma dem.
• Barnperspektivet skall väga tyngst och barn skall komma till tals men vi har ett antal ärenden där barn efter omplaceringar både bio barn i familjehem samt bio syskon inte får träffas efter placeringar eller omplaceringar. Det måste ändas.
• Barn har rätt till dem som betyder något men vem avgör vilka det är ? Jo en handläggare. Det måste väga tyngre. Idag får mycket sällan tidigare familjehem hänga kvar.
• Vi skulle vilja ha en statlig familjehems bank som  som utreder alla familjehem och som kommunerna sedan kan rekvirera dessa utredningar ifrån. Utredningen gäller ju vår bakgrund och uppväxt och är saker som inte förändras. Vi blir inte bättre, det blir inte mer rättsäkert för att vi utreds gång på gång. Det är vad som händer sedan som är intressant. Sedan kan man ha lära känna och samtal utifrån andra saker man vill lägga till eller komplettera med utifrån varje uppdrag. Denna central skall man även komplettera med registerutdrag två gånger per år så de hålls aktuella och dit skulle man även  kunna redovisa vilka uppdrag man har hur många placeringar och ifrån vilka kommuner. De skulle även kunna ha koll på hur många år barnen varit placerade och trycka på vad gäller treårs regeln då det är aktuellt.
• Jag skulle helst vilja ha en gemensam familjehemscenralt för alla kommuner i ett område. Där de sammarbetar runt de familjehem de har, kan erbjuda dygnet runt stöd och utbildning och allt det där som organisationerna erbjuder idag. Så rekvirerar kommunen ett familjehem ifrån den gemensamma banken. Det skulle bli mer likvärdiga regler och mer likvärdig syn. Det skulle bli billigare för kommunen och de skulle inte släppa på vare sig ansvar eller insyn då det fortfarande skulle vara deras egen organisation.
• Det måste bli så att IVO får rätt att begära att fel i ett ärenden skall rättas till. Det skall inte räcka med att säkerställa att det inte händer igen. Har ett barn tagits eller omplacerats på fel grunder skall det rättas till.
• Man borde kvalitetsäkra vårt jobb, det vi gör. Fråga oss varför vi håller på, varför vi lyckas och vad vi behöver för att orka.
• Om en kommun får kritik och det är en eller flera handläggare som är orsaken borde man kräva att dessa skall vidare utbildas eller kompletterings utbildas innan de får fortsätta.
• Om ett tydligt banperspektiv skall råda måste man utgå ifrån banren det handlar om och dem de ser som sina.
• Lagar finns men de är sällan kopplade till några konsekvenser. Det måste ändras.  Man måste säkerställa att de följs.
• Barn har idag bara ombud då deras sak går upp i rätt men det är en mängd stora beslut som tas utan att det går upp i rätt. ( umgänges begränsning, omplacering, umgängesfrekvens m.m.) Jmf med en flykting som kommer och har ombud från dag ett tills de får stanna eller utvisas.
  Ett barn kan vara i myndigheternas vård/våld 21 år utan ett eget ombud.
  
• Dessa ombud borde dessutom ha en dubbel kompetens alltså en utbildning vad gäller barn.
• Alla barn som placeras borde få en god man som företräder och bevakar deras intressen. Det har alla ensamkommande flykting barn.
• Man måste säkerställa att alla utredningar är rättsäkra.
• En sak till som behöver ändras är att olika regler gäller för samma typ av barn. Tex en 20 åring kan vara placerad genom kriminalvården eller genom soc. Kommer den från krim får man inte ha andra placeringar brevid men det får man om den kommer ifrån soc. Det är fortfaraden barn och de kan ha samma problematik ändå gäller olika regler.
• Varje kommun borde ha ett samarbetsombud likaväl som en konsument rådgivare. Den skulle kunna gå in och jobba med parterna då samarbetet gnisslar. Man skulle på så sätt kunna undvika sammanbrott men den skulle även kunna användas i de olika förvaltningarna då man har samarbetsproblem eller andra svårigheter.
• Det måste bli lättare att byta handläggare.  Tänker på de barn som rycks upp då det är samarbetsproblem mellan en handläggare och ett familjehem,. Den vanligaste orsaken till sammanbrott. Det skall vara lättare att byta handläggare än att byta familj. 
• Samma handläggare skall inte kunna både besluta, utreda, processa och verkställa i samma ärende utan att ta in expertis utifrån.