Då har det varit ett seminarie i riksdagen för att öka kunskapen hos medlemmarna i socialutskottet.
Hela mötet ligger ute på nätet för de som vill se.
Del 1 http://www.svtplay.se/klipp/1944001/barn-som-far-illa-del-1 och
del 2 http://www.svtplay.se/klipp/1944087/barn-som-far-illa-del-2
Det ligger ute till d 3 april.
Här kommer "min" sammanfattning:
Del 1
Förste talare var en kvinna ifrån en familjecentral i Tensta. Hon berättade om hur samarbetet mellan olika instanser gjorde att de tidigare kunde se om de var föräldrar som var i behov av stöd. De har kurser för föräldrar med barn i olika åldrar och upplevde att de snabbare än tidigare kunde lokalisera de som behövde stöd samt kunde sätta in det. De var efterfrågade och föräldrar ville ofta att de skulle följa med i andra myndighetskontakter.
Sedan var det en handläggare. Hon berättade om socionomernas arbetssituation. Den är inge rolig kan man väl sammafatta det i. Hon avslutade med att vi måste ha erfarna , duktiga handläggare som stannar. det är vi skyldiga dessa barn. Jag kan bara hålla med.
Sedan ar det Fredrik Malmberg. B.O. Han spelade upp vad flera barn själva sa. Det handlade mest om att de inte hördes, att ingen lyssnade. Att om man lyssnat skulle deras liv sett annorlunda ut. Han berättade om deras brist på inflytande, att deras bästa skall vara det som väger tyngst men inte gör det eftersom ingen lyssnar. Att det är brister i kontroll och tillsyn och svårt för barn att framföra klagomål.
Barn måste ges förutsättningar att framföra sina åsikter och de måste få veta sina rättigheter. Beslutsfattare och chefer måste vara insatta i vad de innebär.
Efter det var det en kvinna som talade om metoderna att utreda familjehem. Inget nytt där.
Bo Winerljung fortsatte och han talade om att utsatta barn har svårt att klara skolan. Ett framgångsrecept var att ett barn klarar skolan. Men ju tidigare insatserna kommer desto bättre. Han fick frågan om det var bättre att ha fler större insatser i hemmet men sa att då man väl tar barn så är det oftast som en sista utväg, för att man inte har något annat val. man kan ju inte lämna ett barn där bara för att se hur det går om man inte tar det.
Han efterfrågade en mini standard för placerade barn vad gäller skola resultat och sjuk, hälsovård.
SSR talade om arbetsbelastningen. Att var tredje handläggare är ny anställd, att 70 % av tiden går åt till dokumentation, att 7 av 10 chefer har jobbat mindre än tre år. att det blivit ett genomgångsyrke. Hon ville ha inskolning under lång tid, 3 år. ha en kompetens trappa där man kan specialisera sig eftersom enda sättet att kliva uppåt nu är att bli chef. Men bara för att man är en bra handläggare behöver det inte innebära att man är en bra chef. De ville ha en specialisering som bygger på socionom examen, 7 års erfarenhet samt 1 års vidare utbildning. Hon kritiserade att socialstyrelsen nu ville sänka kraven.
Vision som företräder alla grupper inom socialen saknade forskning runt vad som ligger bakom personal omsättningen.
Hon berättade att medlemmar skippar lunch går utbildningar på semestern eller annan ledig tid eftersom de inte får ledigt på grund av för hård arbetsbelastning. Att de får sömnproblem och går med en ständig känsla av otillräcklighet. Att de inte orkar ta emot praktikanter som sedan kommer ut och blir chockade över situationen på kontoren.
Hon önskade att IVO skulle ta upp personal frågan i kritiken om det är en anledning till att man gör ett dåligt jobb.
Hon hade ett stort önskemål; antalet ärende måste minska. Hon berättade att datasystemen inte är anpassade för verksamheten att känslan av otillräcklighet bara växer.
Del 2
Hålan Ceder som gör utredningen runt LVU började. Han talade om betänkandet som kom för ett tag sedan. Mycket om bristen av familjehem och att staten nu borde ta ett rekryteringsansvar.
Min kommentar är att det är inte lätt att rekrytera om man inte höjer standarden även på det vi gör.
Han ville ha nationella centrum för familjehems vård och fler placeringsformer. Äldre barn kanske kunde klara eget boendet med stöd så det var en.
Sedan kom en talare ifrån socialdepartementet. Det handlade mycket om att de gjort mycket men att alla barn inte vet vilka rättigheter de har eller vart de får stöd eller hjälp. Hon menade att 50% av alla handläggare ändå hade 5 års utbildning och man satsar 47 miljoner per år nu ett tag för att förbättra.
Sist avslutades det med en frågestund.
Bo Winerljung fick frågan om det var bättre att satsa hemma men han berättade att det går bättre för adopterade barn vilket får mig att dra slutsatsen att man borde öka antalet vårdnadsöverflyttningar. Han ville att alla placerade barn skall testas av i 8-19 års åldern så att man kan se om och vilka insatser som behövs. Att vi behöver öka förväntningarna på dessa barn att de kan mer om de får möjlighet och uppmuntran och rätt stöd.
Ifrån fackens håll efterfrågades bättre datasystem och mindre formulär. Bättre system för statistik som tar väldigt mycket onödig tid just nu. Att man skulle få vidare utbildning i samtal med både barn och föräldrar och mer tid, färre ärenden.
Familjecentraler på fler orter eftersom det verkar vara ett bra sätt att tidigare kunna sätta in stöd och upptäcka behov av stöd.
I jämförelse med andra nordiska länder så går man på Island ut i alla mellanstadier och berättar vad soc gör och när man kan vända sig dit. I Norge har man brukar enkäter för att ta reda på vad alla som har kontakt med soc tycker eller vill förbättra. vi måste våga ställa frågor till barn och hjälpa dem att bli hörda. Att barn i hem med arbetslöshet och risk för utsatthet kanske tidigare start, mer tid på dagis kan vara ett sätt att förbereda dem för skolan.
Sedan ställde Mp en fråga om Håkan Ceder tittar på det faktum att barn tvingas till umgänge med föräldrar som misskött dem. och hur små barn som skall komma till tals. BO svarade att i deras undersökningar hade de med barn från 5 år uppåt men att även bebisar visar tydligt om det är något som inte är bra. vi vuxna måste bara bli bättre på att tolka det de visar.
Det får avsluta min sammanfattning. Lyssna gärna och se om det stämmer med din uppfattning. Om du hör samma saker. Ha en bra dag.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar