Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 19 mars 2012

Lagmän, och kvinnor

I dag är det änu en artikel inne på ämnet att varningarna finns men inte tas på allvar. http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/marteus-utbilda-grottfolket-i-malmo/
Ann Charlotte Marteus skriver:
Malmö tingsrätt släppte ut ett dödligt vapen. Rätten blev som sagt uppmärksammad på faran, men slog dövörat till.
Den blivande mördaren passade uppenbarligen inte med deras bild av en ful fisk: han tillhörde inte socialgrupp 37, knarkade inte, söp inte och hade inget brottsligt förflutet. Han hade bra jobb, uttryckte sig väl och bodde i Vellinge.

En trevlig prick. Och deppig. Stackarn!

Om tingsrätten kunnat sin sak, hade den känt till att kontrollerande, manipulerande misshandlare kan visa upp en jättecharmig fasad i rätten medan kvinnan de plågat är en jobbig, livrädd typ som det är svårare att gilla. Och detta kan påverka rättens beslut.

Frivården ville att tingsrätten skulle göra en paragraf 7-utredning av mannen.
Det ville inte tingsrätten. Som Wendel-Rosberg sade, rätten "träffade ju honom själv".

Skicka lagmän, rådmän och nämndemän på kurs. Det är 2012, för guds skull. De behöver rättssäkras.
Det landar i att lagmännen är för dåligt insatta och för dåligt pålästa i det de skall döma. Den åsikten har jag ochså och många med mig.
Det samma gäller ju för andra sociala frågor.
Lägg då till de politiskt tillsatta som inte ens har en juridisk utbildning och där en del sagt (har hänvisat till det tidigare) att de struntar i vad lagen säger, de röstar med "magkänslan".

Letar man vidare så hittar man en artikel i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14543965.ab
Här är det en av just dessa lagmän, som man upptäcker, är omyndigförklarad. Han hade haft en depression om jag inte missförstått och var omyndigförklarad och satt under god man men var invald har suttit i rätt och fått döma andras gärningar, det går tydligen bra.
Nej, det borde ha upptäckts säger högsta chefen vid domstolen och nu måste de kanske göra om ett antal rättegångar.
Men det konstiga är att det överhuvudet taget var möjligt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)