Dom tog "våra" barn: Jag vill bli som fostermman Eva i Mark

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 22 oktober 2010

Jag vill bli som fostermman Eva i Mark

Jag fick en länk till juristtidningen Jusektidningen, som reporten Liv Landell Major som skrev för GT har en krönika eller ledare i. Jag kollade länken. Hon önskar att hon var lite mer som mig. http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/Gastkronika/Jag-vill-bli-som-fostermamman-Eva-i-Mark/ Tack Liv vad stolt jag blir.

Idag började jag med att kolla runt bland de media som brukar skriva för att se vad de skrivit. Jag tänkte att öppnar jag väl mailen så fastnar jag väl.

Det var ju en ledare i GP jag hann inte läsa den igår men nu:

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.472953-barn-skall-vara-trygga

de skriver: Tanken att inga barn skall förlora sitt ursprung är god. När den skrevs in i lagen var det som en motreaktion mot de tvångsadoptioner som genomfördes i mitten av förra seklet. Nu har det uppenbarligen gått för långt åt andra hållet. När ursprungsföräldrar under flera år inte kan ta hand om sina barn måste socialtjänsten inse att det är i barnens intresse att lyfta frågan om permanent placering, vårdnadsöverflyttning, eller till och med adoption

Under ledaren i GP står det:

Det är väl givet att familjehemsföräldrar som på ett flagrant sätt inte visar socialtjänstemännen och deras lakejer till politiker, tillräckligt med respekt måste straffas och hindras tillgång till berörda barn.
Här tror den stora allmänheten att det gäller barnens bästa, när det hela tiden handlar om att hålla socialtjänstemännens auktoritet och prestige högst! Hade "mamman" förstått att muta tjänstemännen lite, hade allt gått bättre!

Sedan kollade jag Dagen idag de gjorde ju intervju med mig igår och visst låg den där.

http://www.dagen.se/dagen/Article_Print.aspx?ID=231339.

Jag hittade själv en blogg till http://norah4you.wordpress.com/2010/10/21/ett-barn-ar-inte-en-leksak/ där bloggaren skriver:

Marks kommun! Ett barn omfattas också det av Regeringsformens 1 kap 2§ och Ni bör vara tacksamma att vi ännu inte har en Författningsdomstol. Hade vi haft det, så hade Ni med all säkerhet fått det allvarligaste straff som tänkas kan – inte bara pekuniärt utan fastmer att Staten tagit ifrån Er kommun rätten att besluta i Sociala frågor rörande barns placering!

Det var en stor intervju med mig i NLT också jag ringde och frågade om den kommer på webben vi får väl se. www.nlt.se i så fall. De är inte så benägna att lägga ut och säger att de är få som läser så klicka gärna ett opar extra gånger på den. Där berättar jag om den nya instansen jag ”kräver" önskar. Jag lägger även fram ett förslag till Mark. Att låta ärendet gå tillbaka till Vara där de inte fått kritik för hur de hanterat det. Det skulle dessutom frigöra tid för allt det andra de måste göra.

Fört nu vågade jag gå in på mailen efter att ha sett dagens skörd av inlägg. Det var 35. Lite lugnare än igår men då har jag bara kollat en adress än. Jag försöker svara på alla.

Länkar till ytterligare bloggar som

http://blog.rudenius.se/post/Oformaga-till-barnperspektiv-borde-vara-straffbart.aspx
som kräver att brott mot barnperspektivet borde vara straffbart. Hon talar om en rättsgaranti för barn. Ingen dum ide.

Ännu en riksdagskvinna som bloggar http://blogg.vk.se/bromster/2010/10/21/nu-far-det-vara-nog-194336/ En vänsterpartist Hon menar efter programmet att nu får det vara nog

http://blogg.expressen.se/cabincrew/entry.jsp?messid=627985
En flygvärdinna som visst även skall vara med i KD

Hon skriver Många gånger ska man vara kritiskt tänkande även när det gäller journalisternas arbete (vem skulle göra ett Uppdrag granskning om dåliga journalister?) men i fallet idag visades ett antal autentiska telefonsamtal och videofilmer som bekräftade vad som sades. Även Socialstyrelsen har riktat skarp kritik hur ärendet har hanterats, så sanningen känns väldigt nära hur programmet framställdes.

http://blogg.yourlife.nu/malins-funderingar/2010/10/21/och-vad-ska-du-gora-med-den-informationen/
Leif GW Perssons dotter backar oss och bloggar om vad som hänt. Hon undrar hur förvaltningsrätten ställde sig till det hela och hur barnens advokat hanterade det. Det kan jag svara på direkt. Jag tror inte att omplaceringen alls togs upp i förvaltningsrätten och barnens advokat är vad jag hört kompis med mamman och har företrätt flera av hennes släktingar vilket jag anmält utan gehör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....