Nytt besök i Stockholm

Ja det är väl bara att konstatera att livet är fullt upp då man ok är dramatiskt i familjen. Det är en sak då de kommer en i taget och små, en helt annan då flera kommer på en gång med en ryggsäck. Men som jag älskar det här livet.

I vilket fall så är det dags för ännu ett besök i riksdagen eller rättare sagt hos den nationella samordnaren.

Denna gången skall jag sammanföra "vår" eminenta forskare med henne.
Vi skall tala om de förslag till förändring han under tre år tog fram då han jobbade på socialstyrelsen tyvärr kom en chef som lade ner alltihop.
Det handlar om att öka rättsäkerheten, ge transparens, tydliggöra för alla parter. Ta bort risk för att utredningar utgår ifrån kön, ex att mammor vinner till fördel för pappor samt man kommer ifrån kafferums hållaihopmentalitet.

Spännande.

Är inte som man trodde

Det är konstigt att det alltid finns de som skall sko sig på andras olycka
Det senaste fenomenet är de som dyker på barn och försöker få dem att byta boende mot att de skall få betalat.
Det handlar om att flytta till familjehem som talar deras eget språk
Gissningsvis är det de som nu försöker värva barn till hem mot en del av betalningen.
http://www.svd.se/familjehem-lockar-nyanlanda-barn-med-pengar/om/barn-under-samhallets-vard

SvD har träffat 14-åriga flickan Tahmina i Uppsala, hon berättar om hur hon oväntat blivit uppsökt av främmande vuxna som erbjudit henne pengar. Pengarna har alltid varit bundna till ett villkor – att hon flyttar till ett familjehem. Det här har hänt henne vid flera tillfällen, en främmande person erbjuder uppemot 3 000 kronor i månaden och säger att hon kan skicka pengarna till sin familj i hemlandet.

Nyligen besökte hon Migrationsverket i ett ärende. Där kom en för henne okänd kvinna fram och började prata om att Tahmina kunde få byta hem om hon ville.
– Jag kände inte henne, hon frågade mig om om jag skulle tycka det var kul att få bo med en familj från samma land som jag. Hon sa att jag kunde prata med familjen hon kände och att jag kunde få pengar av dem om jag flyttade dit, säger Tahmina.

Hon sa att jag kunde prata med familjen hon kände och att jag kunde få pengar av dem om jag flyttade dit.

 

Hörde även om ett familjehem ifrån Afghanistan som berättade att på Afghansk TV rullar reklamfilmer för Sverige. Killar i fina bilar, med senaste telefon, dator och  fina kläder.

Nu tar tusentals ensamkommande barn tillbaka sina ansökningar om uppehållstillstånd. Det var inte som de trodde.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/tusentals-flyktingar-tar-tillbaka-sin-asylans%C3%B6kan-3294252

Inte tillräckligt mogen hjärna

Visst är det skönt när man haft en ide om något och senare får bekräftat ifrån annat hålla att man hade rätt?
Har alltid varit emot dagens sätt att jobba i skolan då det är så mycket eget arbete, eget ansvar för egna studier och egen kontroll. Alla skall vara på sin egen nivå och jobba med sina egna saker. Att inte ha katederundervidning längre.
Hittade en artikel som talar om att det inte är bra. Barns hjärnor är inte utvecklade för det ansvaret
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/skolbarns-hjaernor-aer-inte-tillraeckligt-mogna-13836

Undervisning med fokus på eget arbete ligger inte i linje med hur skolbarn utvecklas. De delar av hjärnan som styr moral, kontroll och planering är inte utvecklade förrän i ungdomsåren. Barn är inte mogna att ta stort eget ansvar för sitt arbete. De behöver lära sig studieteknik av vuxna, skriver skolforskarna Gabriel Sahlgren och Johan Wennström.

En efter en visar internationella undersökningar att svenska elever presterar avsevärt sämre i dag än under mitten av 1990-talet och tidigt 2000-tal. Den negativa utvecklingen i skolan torde delvis kunna förklaras av att dagens undervisning inte är anpassad efter hur elever tillgodogör sig nya kunskaper. Modern hjärnforskning visar att nötning, flit och träning, är de studietekniker som får elever att tillägna sig bestående kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Sålunda skriver professorn vid Karolinska Institutet Martin Ingvar i boken Hjärnkoll på skolan, att ”repetition är den breda vägen till kunskaper”.  Det finns inget annat sätt att lära sig och utvecklas inom ett ämne än ständig repetition och att målmedvetet bygga färdigheter som stödjer inlärning. Först när det har uppstått en automatik i räkning, skrivande och läsning kan elever ta till sig fler och mer avancerade kunskaper.
 

Sedan nämns pedagoger som Piaget och Dewey.

Flera av dessa pedagoger hade höga ambitioner för vad barn skulle lära sig, men har i Sverige missbrukats för att avskaffa lärarens traditionella roll i klassrummet och lägga merparten av ansvaret på den enskilda eleven.
Problemet är att en undervisning med stort fokus på eget arbete inte ligger i linje med hur barn och unga utvecklas. Pannloberna, de delar av hjärnan som styr moral, kontroll och planering, är inte fullt utvecklade förrän långt upp i ungdomsåren. Barn är alltså varken kognitivt eller emotionellt mogna att ta stort eget ansvar för sitt arbete. De behöver tydliga normer och förväntningar, och lära sig självdisciplin och studietekniker, av vuxna. Detta var också vad den traditionella undervisningen och skolan som helhet erbjöd.

Enligt en studie ökade andelen individuellt arbete från i genomsnitt 26 procent av lektionstiden på 1980-talet till 41 procent på 2000-talet. När Skolverket i en utvärdering år 2003 frågade elever i årskurs 9 hur ofta de arbetar enskilt, svarade 50 procent att det händer flera gånger per dag – vilket var en ökning med 25 procentenheter sedan undersökningspunkterna 1992 och 1995.

”Skolforskare tror inte längre på disciplin”, skrev nyligen skoldebattören Eva-Lotta Hultén i Dagens Nyheter. Men såväl nationalekonomisk som kvantitativ pedagogisk forskning från flera länder visar att traditionella undervisningsmetoder ger goda resultat, och att en för stor betoning på eget arbete kan vara rent skadligt för elevers möjligheter att förvärva bestående kunskaper. Skolforskaren John Hatties sammanvägning av effektiva metoder visar att traditionell undervisning är mer än tre gånger så effektiv som metoder som associeras med konstruktivistiska idéer.

Både i en inhemsk utvärdering och i internationella Timss försämrades kunskapsresultaten kraftigt i alla årskurser som ett resultat av reformen. Alla elever, från de bästa till de svagaste, försämrade sina resultat. Det visade sig också att ju längre tid eleverna varit utsatta för den nya pedagogiken, desto sämre presterade de.
Intressant nog ökade samtidigt elevernas ångest, hyperaktivitet, nedstämdhet och antisociala beteenden efter reformen jämfört med innan. Yngre elever, i hög utsträckning pojkar, fick sämre självförtroende och var illa rustade när de gick vidare till högre årskurser. Detta är inte konstigt eftersom det troligtvis är stressande att behöva ta stort eget ansvar när man inte är mogen för uppgiften. 

Det finns visst forskningsstöd för att progressiva arbetssätt kan vara bra för att uppnå andra mål än rena kunskapsmål, exempelvis förbättringar i elevers sociala kapital och analysförmåga. Men kunskaperna är det grundläggande. I Sverige säger vi dessutom ofta att vi måste konkurrera med kunskap men fortsätter att tillämpa en pedagogik som hämmar förutsättningarna för lärande.

Johan Wennström, Skolforskare knuten till bl a Institutet för näringslivsforskning
Gabriel Heller Sahlgren, Skolforskare 

 

Underbart, hoppas bara att de styrande tar det till sig också.
 

Över 300 på ett halvår

Det är fler och fler kommun som har så mycket problem att de inte klarar av uppdraget längre. Minns inte siffran men massor anmäler sig själva. Personalen flyr.
Varför slutar de då?
Här är en  förklaring
http://na.se/asikt/debatt/1.3573966-darfor-har-vi-sagt-upp-oss-fran-socialtjansten-i-ljusnarsberg

Media ger bilden av att skälen till såväl sjukskrivningar som uppsägningar är det stora flyktingmottagandet i kommunen.
Det är en alltför enkel förklaring.
Det sociala arbetet har under de senaste decennierna genomgått en stor utveckling inom alla områden; försörjningsstöd, missbruk och barnavård samt familjerätt.
På IFO är vi två socialsekreterare som arbetar med försörjningsstöd, två med vuxna missbrukare, tre med barn/familj inklusive familjerätt, tre med ensamkommande barn.
Enhetschefen har övergripande ansvar, och en administratör sköter reception samt avgifter inom äldreomsorgen.

Uppgifter som dödsboanmälan, LSS barn, tillsyn för alkohol-tobak-läkemedel med mera är fördelade på socialsekreterarna. Vi sköter själva all dokumentation och det mesta av administrationen.
Under perioden 2006–2014 kom en rad nya lagar och bestämmelser. Inte under någon annan period har antalet nya bestämmelser varit så stort inom socialtjänsten som då.
Det har dock inte medfört utbildning och ökad resurstilldelning baserat på nya lagar, alternativt omfördelning av resurser.
Trots verksamhetsmål om att utveckla öppenvården för missbrukare, tillser man inte att handläggarna frigörs för att kunna göra detta, utan överför handläggning av LSS barn till dem.

Kostnader för placerade barn är inte fullt ut budgeterade, trots att det handlar om långa placeringstider, och trots påpekanden från enhetschef. När placeringarna för barn och vuxna leder till att budgeten överskrids, får enheten och enhetschefen kraftig kritik.
Vid en anmälan om att barn misstänks fara illa, är vi skyldiga att göra en skyddsbedömning inom 24 timmar.
Trots detta har vi blivit uppmanade att inte ha så bråttom. Att vi har ett personligt straffrättsligt ansvar, fäster man inget avseende vid.
Situationen på enheten har varit ansträngd under många år.

Det är längesedan vi utförde något förebyggande arbete, oavsett vi pratar om missbruk, försörjningsstöd eller barnavård. Lagstiftarens krav och medarbetarnas ambition att åtminstone uppfylla lagens intentioner, rimmar illa med kommunens inställning.
Personalgruppen på IFO i Ljusnarsberg präglas av engagemang och en vilja till att göra ett bra arbete. Men vi väljer att säga upp oss från en arbetsgivare som i det närmaste föraktar vår kompetens och vår ambition och ansvarskänsla.
En arbetsgivare som inte bryr sig om i fall vi är sjuka eller friska.
En arbetsgivare som inte ser någon vits med att uppmuntra och ge konstruktiv kritik.
En arbetsgivare som ser ekonomisk måluppfyllelse som det allenarådande.

En arbetsgivare som inte frågar efter våra åsikter inför organisationsförändringar.
En arbetsgivare som inte vill se utveckling.
En arbetsgivare som rycker på axlarna när det gäller vår arbetsmiljö, oavsett det gäller hög arbetsbelastning eller icke fungerande motorvärmaruttag.
En arbetsgivare som inte på något sätt lever efter sin egen värdegrund eller målen formulerade i Vision 2020.
Att arbeta inom den kommunala socialtjänsten kan vara världens bästa jobb. Om det finns goda förutsättningar. Därför väljer vi att sluta.
Alla utom en, som går i pension, går vidare till arbete inom socialtjänsten i andra kommuner.

Det är allvarligt.
Samtidigt så är bristen på familjehem förödande.  Det medför att många slipper igenom som inte borde vara familjehem. Särskilt inte nu då man vare sig hinner med att utreda dem, stötta eller utbilda dem. Det blir fler och fler företag som startar (över 300 st senaste halvåret) tar över och dyrare och dyrare för kommunerna. De förlorar också insynen.
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/tillstand-haller-oserioesa-familjehemsfoeretag-borta-22618

Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvård (RFF) har noga följt rapporteringen i SR Ekot och SvD om oseriösa familjehemsverksamheter, en bransch som växt då kommunerna behöver hjälp att ta emot ensamkommande flyktingbarn. RFF har under många år drivit frågan om att privata verksamheter som bedriver konsulentstödd familjehemsverksamhet ska ha tillstånd och stå under tillsyn.Det är inte försvarbart att verksamheter som inte har kompetens för detta grannlaga arbete får arbeta helt oreglerat. Barn och vuxna som placeras i familjehem måste kunna få rättssäker vård av god kvalitet.

En förutsättning för detta är att de konsulenter som handleder familjehemmen har adekvat utbildning, kompetens och får kontinuerlig handledning och fortbildning.
Några uppgifter om hur många verksamheter som finns i dag finns inte samlad. Enligt uppgifter i SR Ekot har över 300 nya företag startat under andra halvan av år 2015.

Det är alltid socialtjänsten, inte den enskilda verksamheten, som är ansvarig för att ett hem är lämpligt för ett visst barn och att hemmet är utrett. Och det är socialtjänstens ansvar att följa upp barnet i hemmet. Att socialtjänsten inte upphandlar myndighetsutövning är ytterligare något som behöver ses över.
Socialtjänsten abdikerar från sitt ansvar om den säger att det är familjehemsföretaget som inte utrett familjehemmet tillräckligt väl.
RFF ser med tillfredsställelse på att regeringen nu kommer att gå fram med ett förslag om att verksamheterna ska ha tillstånd.

I dag vet man inte hur kompetensen i dessa ser ut. RFF har blivit uppringd av ett flertal personer som säger sig vilja starta en verksamhet men som vid frågor visar sig sakna erfarenhet och kompetens. De frågar om vi inte har någon snabbkurs i hur man gör familjehemsutredningar.
Nu måste regeringen lagstifta om tillstånd för privata verksamheter som arbetar inom konsulentstödd familjehemsverksamhet. 

Suzanne Julin , ordförande, Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvård

En ny vanvårdsskandal

Ja det är inte första gången jag säger att det kommer att bli en ny vanvårdsprocess.
Här är en till av samma åsikt.
Det är inte länge sedan man stod i blå hallen och bad om ursäkt och lovade aldrig mer
http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/vi-star-infor-en-ny-vanvardsskandal/
Man sa:

"I dag vill vi alla med gemensam röst ropa: Aldrig mer!"

Bara fyra år senare, i flyktingkrisens spår, duggar rapporterna tätt om övergrepp och missförhållanden på HVB-hem och i familjehem: Sexuella övergrepp, knivskärningar och unga som får gå hungriga och i smutsiga kläder.

Vissa berättelser från ensamkommande ungdomar påminner starkt om intervjuerna i vanvårdsutredningen.

"På vinden fanns en säng och en matta. Det var kallt om nätterna och vatten rann in i rummet från toaletten. De brydde sig inte om mig. Jag var väldigt ensam, mådde dåligt och fick inte så mycket mat. Jag åt nästan bara ägg", berättade 15-årige Fahim nyligen för SvD.

 

I dag har kontrollarbetet på flera platser brutit samman. Socialsekreterare jag har talat med vittnar om att läget är så akut att de inte ens har tid att ta registerutdrag från polisen på familjehem.

I Eskilstuna fick fem unga bo hemma hos en ensamstående man med stora skulder. Halmstads kommun placerade åtta unga hos en flerfaldigt dömd man med kopplingar till Bandidos. I andra fall har unga placerats hos personer som är dömda för sexualbrott.

Hur har läget kunnat bli så katastrofalt att brottslingar får sköta omvårdnaden av ensamkommande?

Det finns flera åtgärder att överväga för att snabbt mildra problemen. Kommuner borde få bättre möjligheter att dela information, till exempel om olämpliga familjehem. En statlig hot-line där ensamkommande kan slå larm på sitt eget språk borde skapas. Boende borde också sorteras enligt ålder och problematik för att minska risken för exempelvis kamratövergrepp.

Men en mer övergripande frågan borde också ställas: Är det verkligen barnens behov som står i centrum för svensk flyktingpolitik?

 

Jag blir utifrån min erfarenhet lite rädd för  iden att dela olämpliga familjehem. Visst de som är dåliga men jag har ju så många som inte varit dåliga men som svart målats för att man försvarat barnen eller deras bästa. Skall de nu lättare kunna svartmålas överallt? Det tog oss över fyra år innan någon vägade jobba med oss igen, trots att det inte var vi som gjorde fel. De som gjorde det har åtalats och dömts ändå får vi inga uppdag.
Men jag håller med och skriver under med stora bokstäver följd frågan i den sista meningen
Barnperspektivet vart är det? Som jag ser det är det mest ett fint ord på pappret. Fortfarande inge ändring där