Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 2 juni 2014

Idag är det dags

Ja då har dagen kommit då vi skall höras i åtalet. Det är inget jag ser fram emot på så sätt att jag inte har någon som helst lust att se de som förstört våra liv. Samtidigt ser jag fram emot det eftersom vi kommit dit att man markerar och visar att man inte gör på det här sättet bara för att man kan, för att man jobbar på en myndighet.

Har förberett på mig så mycket jag kan utan att ha en aning om vad vi kommer att möta. Jag vet ju vad jag anklagas för och det känns märkligt att inte vara en del i en rättegång som handlar om att svartmåla mig. De hävdar ju att det var på grund av mig som de var tvungna att göra som de gjorde.

Eftersom det är "lykta" dörrar dvs ingen utifrån får närvara eftersom det är sekretess så är det ju bara de som är där som vet vad som händer. Jag har ändå hört lite om hur det varit.

Jag hoppas hoppas att det skall bli konsekvenser och grova sådana. Jag vet att det är ett flertal andra ärenden som lämnats in och som bara ligger och väntar på utslaget i vårt. Blir det fällande dom vilket de flesta tror så blir det ett antal till ärenden som kommer att prövas.

söndag 1 juni 2014

Upprop v 22


Upprop v 22

Har funderat en del på de ärenden jag skickat till er och granskningsmyndigheternas uppgift.
Det ärenden jag skickade v 41 anmäldes. Det blev grav kritik men inget annat.
Ärendet v 42 anmäldes. Det blev 9 sidor kritik och en verksamhetstillsyn. Verksamhetstillsynen visade att man gjort fel i 2/3 av alla ärenden. De fick tid på sig att rätta till och förlängt och förlängt och till sist efter nästan 2 år nöjde sig socialstyrelsen med att man rättat till dokumentation och formalia fel så att det förhoppningsvis inte skulle hända igen. När vi året efter anmälde att de fortsatte att göra samma fel fick jag svar att de redan granskat och valde att inte granska igen utan fortsatta anmälningar skulle bara läggas till handlingarna. Trots att man i press sa att man hittat rena lagbrott. Väcks inte åtal. Nu har Ivo tagit över och en ny anmälan har gjorts vet inte hur det går med den. Övervakade umgänge var 10:nde vecka på offentlig plats. Umgänge kan ställas in när som helst.
Ärendet v 44 likaså en 14 årig flicka som omplacerades över dagen trots att hon bott där sedan hon var 5 månader. Det anmäldes men den anmälan togs inte ens upp. Trots att flickan rymt tillbaka och bor där och soc har accepterat det så fick de inte betalt. Flickans vårdnadsbidrag tog kommunen och satte in på en av sina institutioner där de ansåg att on skulle bo och hennes barnbidrag tig hennes mormor som var vårdnadshavare. Flickan fick inte gå i skolan på närmare tre månader för att hon inte var skriven någonstans ändå togs anmälan inte ens upp.
V 45 där fick familjen till svar då de ringde och ville göra en anmälan att det sällan brukar leda till något men hon kunde ju ända anmäla om hon ville. Det gjorde hon och det lades ner.
V 46 Ärendet där man försökte ta ifrån mamman ett barn för att hon vägrade att låt honom omplaceras. Där man sedan ville utvisa till Finland för att han kanske hade släkt där trots att BUP sa att en omplacering skulle medföra att han skulle gå in i en depression och dö. Det anmäldes fick kritik men inget annat.
V 47 Massiv kritik men inget mer.
V 50 kritik men inte mer.
52 anmäldes treåringen vars mamma dödades framför henne. Flickan som bott hela sitt liv hos morföräldrarna som hon efter över tre år såg som sina föräldrar. Ändå omplaceras hon över dagen därifrån genom en kupp. De får knappt träffas idag men har umgänge med faderns mördarens föräldrar. De anses viktigare. Ärendet fick kritik men inget mer. Morföräldrarna straffades med indragna umgängen. De har fortfarande övervakade umgängen på offentlig plats alltför sällan. Så fort de agerar eller försöker påverka straffas de med indragna umgängen.
V 2 ärendet ledde till massiv kritik och man avslutade med att ytterligare åtgärder mot familjen skulle ses som rena trakasserier men kommunen har fortsatt och nya anmälningar har inte tagits upp eftersom man redan kritiserat och räknar med att kommunen då gör som man lovat. . Familjen har nu splittrats, skilsmässa, missbruk och vårdnadsbråk.
V 3 anmälningarna lades led.
v 9 lades ner
v 10 kritik men inget mer.
V 13 grav kritik men inget mer.
V 19 lades ner
Som jag sa när vi drabbades. Jag anmälde inte för förvaltningen skall bli bättre framåt. Jag anmälde inte för att hjälpa dem bli bättre på sitt jobb. Jag anmälde inte för att de skall följa lagen. Jag anmälde för att jag ville ha rättelse, för att jag ville ha upprättelse.
Om granskningsmyndigheterna i många fall inte ens granskar trots allvarliga fel. Trots felaktig hantering av människor så har den enskilde ingen chans mot myndigheterna hur fel de än gör.
Om gransknings myndigheterna inte anmäler väcker åtal då de hittar rena lagbrott undrar man vad deras uppgift är. Skall den drabbade sedan driva den upprättelsen själv? Det medför att om de skulle förlora (vilket hänt i alla de fall jag känner till trots grav kritik) varför jo man kan inte enas om vem som bär ansvaret. det inte får konsekvenser i de enskilda ärenden så kommer drabbade att sluta anmäla. Om det inte blir konsekvenser kommer de drabbade inte orka anmäla.
Om gransknings myndigheterna också får befogenhet att gå in och kräva rättelse i ärenden där man gjort fel och fått grav kritik är är kritiken i sig för den enskilde verkningslös.
Ivo har möjligheten att ge böter men det har aldrig hänt vare sig då länsstyrelsen eller socialstyrelsen hade hand om granskningen. Juristerna där nu säger att kriterierna för det ligger så högt att det kommer inte att ske.
Enbart kritik ger inget samma kommun kan få kritik år efter år utan att det händer något som i vårt fall.
Enbart kritik medför inte att man gör rätt eller fortsätter att göra rätt, det visar väl ärendet som var i press i veckan.
http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2507760-socialen-kritiseras-efter-barns-vard Kommunen har fått kritik mer än 16 gånger i samma ärende inte bara av en utan av flera instanser. Kan det bli tydligare? Ingen följer lagen automatiskt bara för att man råkar jobba på en myndighet. Trots kritik grov sådan trots rena lagbrott som i vårt fall kan samma kommun få fortsätta handha ärendet. Samma personal kan fortsätta i samma ärende man fått kritik i. Samma handläggare kan fortsätta misshandla samma människor man redan misshandlat. Och tar man in ny personal vilka är det som sätter de nya in i arbetet jo det är den gamla som gjort fel. I vårt ärende har personal fått andra uppgifter men först har de satt in den nya personalen i arbetsuppgifterna, i ärendet. Personal har omplacerats till andra enheter men de kallas in som ”experter” eftersom de kan så mycket om ärendet. Personal har fått sluta men kompisar sätter in de nya. Om en förvaltningen gör så mycket fel borde det finnas en enhet som går in och tar över. Sträcker upp stannar tills man säkerställt att det är rättssäkert igen.
Åter inför handläggaransvaret. Ge granskningsmyndigheterna rätten att även kräva rättelse i själva ärendet. Och ge handläggarna möjligheterna att göra ett bra jobb. Dvs ge ekonomisk möjlighet att anställa fler. Ge utbildning så de kan det de skall göra. Se till att de hinner med vidare utbildning.
Enbart kritik kommer aldrig att göra hanteringen av barn rättssäker och barn dör på insidan varje dag.
Vad gör ni åt det? Vart står ditt parti i de här frågorna inför valet? Vad skall jag säga till alla de som hör av sig och undrar vilket parti de skall rösta på, vilket parti som är villiga att lyfta frågorna och göra något?
Eva fostermamman i Markärendet.

 

 

lördag 31 maj 2014

Räcker inte

Kritik mot ett antal kommunber fotsätter.
I Sjöbo har de i allafall blivit snabbare att utreda. De har fortfarande inte kommit i kapp men räknar med att göra det till hösten.
– IVO undrar bland annat om det finns något systemfel. Vi har ju varit många som varit nya här, och de nyrekryterade har kanske inte alltid fått det stöd de borde ha haft, säger hon.
 
Tror  att det är många ställen det är systemfel på. När en kommun fortsätter att göra fel trots upprepad kritik så måste det vara systemfel. Vad sägs om Västerås som kritiserats 16 gånger i samma ärende http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2507760-socialen-kritiseras-efter-barns-vard
Efter att ett barn omhändertagits av de sociala myndigheterna har olika omständigheter kring saken kritiserats 16 gånger av flera myndigheter.
Bland annat har Socialstyrelsen, JO, länsstyrelsen och Kammarrätten kritiserat socialnämnden i Västerås.
Nu riktar också Inspektionen för vård om omsorg, IVO, allvarlig kritik mot nämnden. Den ena av barnets föräldrar har kontaktat inspektionen med uppgifter om hur nämnden har beslutat kring barnet och bemött föräldern.
IVO ser mycket allvarligt på att socialnämnden inte har dokumenterat tillräckligt vad som har hänt. Det gör ärendet svårt att granska. Men IVO kan ändå konstatera att nämnden har brutit mot lagens krav.
”Nämnden har under en period begränsat umgänget med AA utan att ha fattat ett beslut”, skriver IVO.
Socialnämnden kritiseras också för att ha låtit bli att informera föräldern om beslut kring barnet, och för att inte ha berättat om förälderns rätt att begära omprövning av beslut.
Bristerna i dokumentation får allvarliga konsekvenser.
”Det innebär att IVO vare sig kunnat granska om umgänget utformats ifrån barnets bästa eller om nämnden agerat likvärdigt och opartiskt”, skriver IVO.

Jag förstår inte hur en kommun kan få fortsätta efter så mycket kritik och upprepade fel. Varför händer inget.? IVO måste ju få utökade möjligheter att göra något.

fredag 30 maj 2014

FI´s första namn

Hittade en artikel om Soraya hon som står som FI´s första namn i EU valet. Hon blev invald i söndags. I DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/allt-handlar-om-manskliga-rattigheter/ är det en beskrivning av henne och hennes liv.

Hon är rom och stödjer den romska traditionen att gifta bort sina flickor då de är 15. Hon har själv gift bort sin egen dotter då hon var 15 år.
I Sverige är vi väl emot barnäktenskap??
Flera reagerar.
http://www.friatider.se/soraya-post-gifte-bort-minder-rig-dotter
57-åriga Soraya Post, som i söndags valdes in till Europaparlamentet för Feministiskt initiativ, stödjer den romska traditionen med barnäktenskap. Själv lät hon sin dotter gifta sig när hon bara var 16 år.
I den öppenhjärtiga intervjun kom frågan om romska barnäktenskap upp, och 57-åringen berättade att hon lät sin dotter genomgå ett romskt äktenskap när hon var 16 år gammal. Eftersom hon var minderårig genomfördes ceremonin inofficiellt med en bröllopsfest, varpå äktenskapet godkändes av klanen.
– De ville ha varandra, säger Soraya Post till Dagens Nyheter.
På nätet frågar sig många om det är Feministiskt initiativs officiella linje att minderåriga flickor ska kunna giftas bort. En av dem är Göteborgs-Postens ledarskribent Malin Lernfelt, som dock är noga med att understryka att hon tycker att Post är en "imponerande kvinna, en människorättskämpe och förebild".
 
http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2014/05/27/tycker-fi-att-barnaktenskap-ar-okej/
Ett förbud mot barnäktenskap är ju en fråga som svenska feminister drivit länge och riksdagen sade häromdagen ja till en lagskärpning gällande barn- och tvångsäktenskap. Barn - det vill säga omyndiga – skall inte längre ska kunna få dispens för att gifta sig. En självklarhet kan man tycka. Centralt i kampen för barns och kvinnors rättigheter har också varit att dessa rättigheter skall gälla alla, oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Det var inte länge sedan myndigheter bortförklarade och gav legitimitet åt alltifrån aga till barnäktenskap genom att hänvisa till en specifika gruppers seder och bruk. Det ledde till att unga män och kvinnor ifrån patriarkalt präglade miljöer – tvärt mot vad lagen säger - i praktiken alls inte hade samma rättigheter som unga kvinnor med annan bakgrund. Vilket naturligtvis är ett enormt svek.
Svenska 16-åringar skall inte - får inte- gifta sig. Att det finns unga flickor som (frivilligt eller av tvång) hoppar av skolan för att sköta hem och barn är ett allvarligt problem. Det är inget som bör viftas bort eller accepteras som en del av vissa kristna, muslimer eller romers kultur. Att lagen sätts ur spel genom att äktenskapen välsignas av religiösa företrädare och backas upp av föräldrar gör det än mer problematiskt. SVT-journalisten Tina Thunander är för övrigt en av dem som beskrivit vad det handlar om.
Så nu undrar jag: Tycker Soraya Post att vi bör acceptera barnäktenskap? Anser hon att människors grupptillhörighet skall avgöra vilka rättigheter de har? Vad tycker Fi? Kommer Fi till exempel driva frågor om förebyggande och bekämpning av barn- och tvångsäktenskap i EU-parlamentet? Kommer den kamp för romers rättigheter som Soraya Post avser driva inom EU även att innebära en kamp för att romska flickor skall få bli vuxna innan de gifter sig? Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det.
 

Ja man kan ju undra  kommer de försöka gifta bort tösen som bodde hos oss då hon är 15 år också?
är det ok bara för att man tillhör en minoritetsgrupp? Vad skall man skylla på då det gäller barnäktenskap i andra länder?
Ett barn är ett barn och skall få vara ett barn. Ett  barn gifter sig inte och skall inte ha barn men händer det kan de klara det med stöd (men det är ju inget man skall planera för). De skall få fortsätta studera och skapa sig en bra grund för livet.



torsdag 29 maj 2014

Lyssna på barnen

Det är en som gjort en avhandling runt vad/hur barnen känner vid en omplacering. Det finns ett par filmer till det om man följer länkarna:
http://kfvn.se/
"Vi satte oss i socialtjänstens bil. Allt gick så fort"
"Jag tror inte ens att jag fattade att jag skulle flytta!"

Det här är två citat från barn som snabbt varit tvungna att flytta från sitt familjehem eller HVB-hem.

Se filmen och sprid deras röster om hur det är att flytta.

https://www.youtube.com/watch?v=52upD-bxx5s
Vuxna och socialsekreterare behöver bli bättre på att lyssna på barnen visar Viktoria Skoogs forskning där hon bland annat frågat barn som varit med om att flyttas om deras upplevelser.
Viktoria Skoog arbetar vid vår forsknings- och utvecklingsenhet FoU Västernorrland och disputerade 2013 med avhandlingen "Barn som flyttas i offentlig regi". Läs mer om forskningen.
26 maj 2014

http://kfvn.se/barn-i-samhallsvard.html
Ny kunskap gör att vi behöver ändra vårt sätt att arbeta med barn som behöver samhällets vård, berättar Viktoria Skoog i intervju.
augusti 2013
Även här finns en film som du kan se om du följer länken.

Barn flyttas av samhället

Bristande stabilitet för barn i familjehem och på institutioner är vanligt och innebär svåra känslor för barnen. Det visar Viktoria Skoog, vid vår FoU-enhet, i sin avhandling Barn som flyttas i offentlig regi.
Forskningen banar ny väg och ligger i framkant på kunskapsutvecklingen både nationellt och internationellt.
Tidigare forskning har främst baserats på socialtjänstens akter eller på vuxnas syn på instabilitet. Vi har också frågat barnen.Deras perspektiv omkullkastar en del av tidigare forskning på området vilket gör att denna studie fyller en viktig kunskapslucka där barn själva får sätta ord på sina upplevelser.
Så här uttrycker en ungdom sig

Man har ju blivit sviken så många gånger, behövt flytta, har aldrig hunnit bosätta sig, har aldrig hunnit känna det här är mitt hem innan man har flyttat igen (…) Det känns som att jag ska flytta igen. Alltså jag är beredd på det hela tiden, på beskedet att de inte kan ha kvar mig.”

Resultaten ska användas

Utmaningen framåt blir att använda forskningsresultatet så att det gör skillnad för de barn som befinner sig i samhällets vård.
- Tillsammans med kommunerna i länet kommer vi att diskutera möjliga utvecklingsprojekt utifrån den kunskap vi nu har i och med avhandlingen, berättar Viktoria Skoog.
Läs sammanfattningen eller hela avhandlingen med dess slutsatser här
okt 2013

Hela avhandlingen kan läsas här
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:619291