Brev v 46

Och sedan veckans brev.

För över en månad sedan startade jag uppropet med ett brev i veckan för att visa att det är så många ärenden att ni inte längre kan påstå att det är enskilda. Jag hävdar att det är systemfel och alltså måste ändras i lagen. Lagen som kan tolkas på ens sättet på ena förvaltningen och tvärt emot i en annan förvaltning. Bristen på ansvar vilket medför att trots att man gör fel kan ingen åtals. Granskningsmyndigheterna kan inte göra annat än kritisera dokumentation och formalia fel. Inte heller de får gå in i enskilda ärenden eller kräva rättelse i själva ärendet. Lagarna är verkningslösa när det inte blir konsekvenser om man bryter dem. Bristen på familjehem beror på att ingen frågar varför vi håller på, vad som gör att vi lyckas, ingen vill kvalitetssäkra vårt jobb och vi är rättslösa. Ändå lyckas vi i 90% av ärendena. Man ljuger om oss t.o.m i rätt vi kan /får inte försvara oss eftersom vi inte är part och plötsligt blir lögnerna sanning då domen vinner laga kraft och vem som helst kan begära ut och läsa om oss, saker som inte stämmer.

Ärendet jag vill lyfta denna veckan är en pojke som har en missbrukande mamma. Han bodde först med henne på institution. Pappan vet ingen vart han finns eller ens vem det är och mamman har ändå fått behålla vårdnaden.

Pojken placerades senare i ett familjehem men omplacerades ett par gånger i ett glömdes han bort och missköttes grovt. Han har grav ADHD, Autism, självskadebeteende och har djupa depressioner av och till.

Då han var fem år kommer han till ett nytt familjehem. Familjehemsmamman har en egen son som har ADHD och har väl mer eller mindre specialiserat sig på diagnos barn. Hon är väldigt bra med dem och familjehemmet är efterfrågat i många kommuner och har lyckats i ett antal svåra ärenden ”lyckats” med barnen så de nu lever ”normala” liv.

De jobbade hårt med pojken och efter fyra år klarar han att gå i vanlig skola. Visserligen med stöd men ändå. Det är då dags för en vårdnadsöverflytt. De får en assistent som inte är utbildad som inte förstå hans problem och det medför att de får åka var och varannan dag för att hämta honom. Det slutar med att de själva får ta över. Hen (assistenten) ger dessutom igen genom att anmäla dem. Det startas en utredning. Nu påstår man plötsligt att familjen inte kan tillgodose hans behov efter fyra år. Vilka behov det är vill man inte svara på. Man hävdar att hemmet är rörigt. De senaste tre åren har de fått vänta med en renovering eftersom han inte klarade förändringar. De första två åren klarade han inte av ett gardin byte eller andra ändringar i hemmet utan rasade ihop och satt i ett hörn och skakade. Familjen har jobbat åt en organisation och nu tar kommunen över. Förvaltningen sänker nu arvodet med hälften rätt av. Pojken har mediciner som inte täcks av högkostnads skydd klarar inte av att hålla tätt utan har blöjor och en av föräldrarna är med i skolan eftersom han inte klarar av nya personer och assisten har slutat. Det medför att en måste vara hemma heltid och kan alltså inte dra in en lön på annat sätt. Då de protesterar skall pojken plötsligt omplaceras. Man drar nu upp att utredningen kom fram till att hemmet var rörigt men det är inte en anledning för att flytta ett barn som bott fyra år i samma familjehem och som alla vittnar om att han mår bra där och utvecklas som han skall. Sedan måste man ju se till varför det var rörigt. BUP är inkopplad och de talar om att han kommer att dö om han omplaceras. De gör en anmälan till gransknings myndighet.

Familjen får veta att mamman motsätter sig omplaceringen så nu försöker man ta ifrån henne vårdnaden för att kunna verkställa beslutet. Jag hjälpte familjen att söka efter henne och vi hittar henne till sist död i sin lägenhet. Hon hade förmodligen legat ett tag. Förvaltningen börjar nu tala om att flytta honom till mammans hemland eftersom det kanske finns släkt där dock ingen de har kontakt med. Familjen kontaktar på min inrådan övervakarmyndigheten och begär en förmyndare åt pojken. De bjuder sedan hem hen och som tur är förstår hen allvaret, är mänsklig och ser till att ärendet istället flyttas över till den kommun där familjehemmet bor och han får nu vara kvar. Honom ”räddade ” vi men om familjehemmet inte varit berett att kämpa för honom. Om jag inte kunnat ge stöd vad hade hänt då? Förmodligen hade pojken varit omplacerad och vi hade haft ytterligare ett vrak i samhällets vård som samhället misshandlat. Är det så ni har tänkt att det skall fungera i praktiken? Anmälan ledde bara till kritik men inget annat. Barn perspektivet är bara ett fint ord på pappret. Handläggare som gör fel åtalas inte för de har inte ens ansvar för de beslut de tar trots att de förstör andra människors liv.
Men är det så här det är tänkt att vara? Är det konstigt att det är svårt att få tag i familjehem? Ingen har så dåliga villkor som vi. Vi kan förlora uppdrag över dagen. Barn vi älskar och vi far illa både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Vi har inga förmåner inte ens ett jobb utan ett uppdrag. Vi är inte part och har inget att säga till om. Vi får i de flesta fall sällan ett tack, annan uppmuntran oftast inte ens ett julkort. Sedan kan en förvaltning som gjort fel på ren elakhet se till att man får svårt att få andra uppdrag. Påstå inte att det inte händer för att det är en myndighet för det är mänskor som jobbar där och mänskor gör fel, trots att vi inte gjort fel. Vi behandlas inte med respekt, vi tillfrågas inte vi körs över gång på gång. Det är vi som tröstar efter misslyckade umgängen, svikna löften, efter beslut som inte gick som barnen hoppades, det är vi som är med på möten, peppar i skolan sitter med läxor och kör till olika saker de skall medverka på BUP, soc besök, umgängen och det vardagliga. Det är vi som tar hand om dem då de är sjuka och ändå har vi inget att säga till om. Vi är ju inte part. ”Bråkar” vi, har en annan åsikt hotas vi med att barnen skall tas ifrån oss, att de skall omplacera dem. Vem drabbas jo barnen, redan utsatta barn.

Det fins ingen instans att vända sig till som familjehem, ingen som driver våra frågor och ingen som har makt att gå in i enskilda ärenden. Trots grava fel, grov kritik kan man inte ändra beslut eller dra tillbaka en omplacering. Varför har handläggare inte ansvar för de beslut de tar? Varför stiftar man lagar som inte behöver följas? Är det så här ni har tänkt att det skall vara? Som det skall fungera? Även om pojken hade omplacerats hade granskningsmyndigheterna kunnat göra något. De kan bara kritisera dokumentation och formalia och även om pojken hade flyttats hade de inte kunnat kräva att han skulle tillbaka. Varför kräver man inte rättelse i själva ärendet också? Det är ju därför man anmäler. Man bryr sig inte om ifall en kommun lovar att aldrig göra om det utan man vill ju ha rättelse, upprättelse i det egna ärendet.

Trots att lagen säger att boende kommunen ansvarar för de som bor där. Trots att det står att de skall göra en egen utredning. Om de kommer fram till att det är placeringskommunen som orsakar att barnet far illa borde ett LVU kunna göras även mot en kommun. Det borde inte spela någon roll vem som orsakar att barnen far illa. Men en anmälan skickas bara vidare till placerings kommunen.
Vi har försökt i flera kommuner där placeringskommunen är de som orsakar att barnen far illa men ingen har hitintills vågat göra vad lagen säger. Ingen har vågat tolka den så utan slår ifrån sig och skickar tillbaka på dem som orsakar eländet.

För varje berättelse har jag begärt ett svar. Och det vill jag ha nu också. Jag vill inte ha ett officiellt svar från utskottet utan jag vill ha svar ifrån dig som enskild politiker. Jag vill veta vad du kommer att göra åt detta för att påverka, förändra.

MVH Eva fostermamman i Markärendet

Jag fick direkt två läskvitton. Två stycken där det stod : togs bort utan att läsas.

Jag blev lite chokad över ointresset. Jag trodde att de åtminstonde skulle klicka på läst och låtsas som de läst men att slänga utan att ens öppna det är förbluffande. Det handar ändå om brev ifrån någon som röstat och placerat dem på den possition de sitter.

 

Brev v 45

                                            Vecka 45

För över en månad sedan började jag skicka ett brev i veckan där jag talade om att jag vill lyfta så många ärenden att ni inte längre kan påstå att det är enskilda. Jag ville lyfta de problem som jag stött på och jag hävdar är systemfel och alltså måste ändras i lagen. Lagen som kan tolkas på ens sättet ena dagen och andra tvärt emot nästa. Bristen på ansvar vilket medför att trots att man gör fel kan ingen åtals. Att lagarna är verkningslösa eftersom det inte blir några som helst konsekvenser om man bryter dem. Att bristen på familjehem beror på att vi är rättslösa och ingen vill kvalitetssäkra vårt jobb. Ingen frågar varför vi håller på, vad som gör att vi lyckas, för det gör vi i 90% av ärendena. Man ljuger om oss och det vi gör och vi kan /får inte försvara oss trots att vi ibland anklagas i rätt. Då dom vinner laga kraft blir det plötsligt en sanning som vem som helst kan läsa om oss. Saker som inte stämmer.

Jag har kvävt svar men bara fått ett fåtal, har begärt läs kvitto men hitintills inte fått ett enda ett ifrån er i utskottet.
Är intresset så svagt för frågor ni är satta att driva att ni inte ens läser brev ifrån medborgarna som satt er där?
Vecka 45 hann jag inte skicka en berättelse så ni får två denna veckan. Här är första, det är en baby som man förstör på 8 månader. Det börjar med att pappa misshandlar mamman, hon hamnar i koma. Den då nyfödda flickan placeras. Då flickan är några månader bestäms att hon skall användas som terapi. Familjehemmet skall åka till sjukhuset och låta henne ligga på mamman och sprattla i hopp om att mamman skall vakna. Det lyckas men mamman är så skadad att hon inte klarar av att ta hand om sig själv och inte ens medveten om att hon fått ett barn.

Ändå ökas nu umgängena till tre timmar i veckan. Mamman klarar inte av att ta hand om sina egna mest basal behov och följaktligen inte heller barnets. Mamman blir bättre och flyttar till ett annat boende en typ av grupp boende . Hon kommer att vara beroende av hjälp för att klara det dagliga resten av livet. Man säger att det är en uppväxt placering, ändå ökas umgänget från en gång i veckan till tre gånger i veckan, men för att flickan inte skall vända sig till familjehemmet få de inte vara med.

Det är personalen som tar hand om flickan eftersom mamman inte klarar av det på något sätt.

Efter någon månad flyttar hon igen , nu till ett eget boende med dygnet runt assistans. Man ökar umgängena ytterligare till fyra timmar. Flickan är nu ca åtta månader och det blir då släkt som råkar vara där eller personal som skall ta hand om flickan under tiden. Flickan är i den mest känsliga åldern då hon separera ifrån mamma ( i hennes fall familjehems mamman) och plötsligt är det många olika vuxna som tar hand om henne. Familjehemmet protesterar och talar om att hon inte knyter an till någon men för döva öron. De blir dessutom helt uppbundna eftersom de skall hämta och lämna. De kallas då på ett möte där de sägs upp. Förvaltningen har inte ens ett nytt hem att placera flickan i så hon får bo kvar under uppsägnings månaden. Inte ens då har man en ny familj utan hon får stanna ytterligare en vecka. Då förvaltningen hör av sig igen och frågar om hon kan bo kvar ytterligare ett tag tills de hittat en ny familj då ilsknar familjehems pappa till och säger att om de skall förstöra flickan så är det på förvaltningens ansvar och utan deras medverkan så de kan hämta henne direkt. De hämtar då flickan och placerar henne i ett jourhem.
Jourhemmet har hand om henne i fem veckor innan de hittar ytterligare ett familjehem. Det första de slår larm om är att flickan har anknytningsproblem. Förvaltningen står helt oförstående men vägrar ändra sig.

Lagen säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda men det ser jag inte alls. Det skall finnas vårdplan och genom förande plan men de saknas allt som oftast. Man vet alltså inte vart vården skall leda eller vem som ansvarar för vad. En omplacering kan ske utan någon som helst utredning vare sig ang. påståenden, situationen eller anknytning mellan barn och familjehem. Man behöver inte någon stans redogöra för varför man omplacerar eller vad man gjort för att undvika det. Eftersom lagarna runt detta inte är kopplade till några konsekvenser så händer det inget trots att man bryter dem. De blir verkningslösa. Familjehemmens ställning är lika med noll. Vi har inget att säga till om. I pappren står det ätt familjehemmet sagt upp vilket är ren lögn. Har redan skickat fyra ärenden (v 41, 42, 43, 44) där barn omplaceras mot familjehemmens vilja och mot vad de flesta skulle vara överens om mot barnens bästa.

En anmälan till granskningsmyndighet ger inget utom kritik för dokumentation och formalia. Som familjehem har vi inte ens rätt att överklaga, vi är inte part trots att vi som i vissa fall kan ha haft barn i 14 år (se brev vecka 44). Trots att man gör fel och får kritik får man fortsätta i samma ärende t.o.m samma handläggare ibland. Handläggar ansvaret är borttaget och då är chefen ansvarig men för tjänstefel måste man ha uppsåt vilket man inte kan ha om man inte sköter det löpnade. Inge kan alltså fällas och skulle någon ändå få för sig att pröva så åker vi på hela rättegångs kostnaden om vi förlorar. Vet ingen som vunnit däremot ett flertal som förlorat och har uppåt miljoner i skulder. Är det såhär ni tänkt att det skall vara? Om inte vad gör ni åt det? Jag vill ha engagemang och svar.

MVH Eva fostermamman i Markärendet

 

Fick ett svar att jag kommer att få svar... vad de nu menar med det.

Och en till som skickat läskvitto, förhoppningsvis läst.

 

Blir arg

Sedan fick jag se en artikel som är lite utanför vad jag skriver om och driver men ändå inte.
http://www.expressen.se/nyheter/petzalls-livlina--sa-lurades-han-av-landstinget/ Riksdagsmannen Petzäll som var missbrukare levde på hoppet att han stod i kö för behandling men nu visar det sig att så var det inte. Han skulle aldrig kunna komma ifråga för just den behandlingen han gick och väntade på men det brydde sig läkaren inte att tala om för honom.
Myndigheter eller personer som jobbar på myndigheter gör ju alltid rätt eller? Myndigheter eller personer som jobbar på myndigheter följer ju alla lagar eller?
Nej det är människor som jobbar där och människor gör fel.

Sedan en artikel om en barnskötare som jobbat med småbarn under ett helt år.
http://www.expressen.se/kvp/barnskotare-anmald-for-overgrepp-pa-barn/ Nu har han polisanmälts för sexuellt övergrepp. Eslöv har fått skicka ut 500 brev till alla föräldrar till alla de barn som barnskötaren varit i kontakt med. Det visar att det inte alltid hjälper att få registerutdrag. Man får inte glömma att det är människor man har att göra med och människor gör fel. Det är därför det måste finnas lagar som skyddar och straffar dem som gör fel man kan inte utgå ifrån att de bara för att de jobbar inom en myndighet gör rätt. Lagarna skal skydda dem som är i beroende ställning inte de som de utsatta är beroende utav.

Autism

En svensk kan ha knäckt  gåtan runt autism.
http://www.expressen.se/halsa/svenskar-kan-ha-knackt-autismgatan/ Tänk vad underbart det vore.

Genförändringarna leder till att olika proteiner i hjärnan inte fungerar som de ska. Förenklat kan man säga att proteinernas felfunktion stör nervcellerna i hjärnan, hindrar signalerna i hjärnan från att gå fram ordentligt.

- Försök på både djur och människor med autism visar att man inte får den "uppkoppling" i hjärnan som man förväntar sig. Det är som att man ska surfa på internet med datorn, men bara kommer in på en enda webbsajt, man kommer inte vidare ut på nätet, säger Christopher Gillberg.

Att reparera en genförändring är svårt. Därför inriktar sig forskarna på att hitta medel som rättar till det genförändringen ställer med, som proteinernas felfunktion.

– På så sätt kan man reversera, backa, processen. Man får slut på det som skadar hjärnans nervsystem. Autismbilden går tillbaka och man fungerar mer normalt, säger Christopher Gillberg.

Trodde inte det var sant

Studier på möss har visat att autismsymtomen kan försvinna både hos unga och vuxna om den felaktiga proteinfunktionen behandlas.

Forskarna har sett samma effekt hos människor. Christopher Gillberg själv kunde först knappt tro att det var sant.

– Att få se vuxna med autism, bli totalt förändrade i normaliserad riktning, med sina egna ögon! Det är helt unikt. Vi har inte vågat tänka det tidigare, men nu törs vi tro att vi kan bota vissa former av autism.

I en världsomspännande studie, där 150 personer med fragil X-syndrom och autism deltar, testas nu ett nytt läkemedel som ska hejda proteinernas skadliga effekter på hjärnans nervceller. Deltagarna lottas till att endera få verksam substans eller sockerpiller, placebo. Nästa vår kan resultatet vara klart.

– Det är oerhört spännande och ger nytt hopp åt de drabbade familjerna, säger Christopher Gillberg.
 

Tänk vad många barn det skulle hjälpa.
Själv är jag ledsen. Det har passerat två födelsedagar och ingen kontakt trots en sådan begäran. hur kan man missunna barn ett grattis ifrån någon de älskar och som älskar dem?

Flytta ansvaret

Kalla fakta i förra veckan visade hur han lär kommuner att säga nej till saker som kostar.
http://www.expressen.se/gt/han-lar-kommuner-att-nobba-handikappade/
Programmet målar upp en bild av hur fler än hälften av landets hundra största kommuner anlitar konsulter som lär ut hur de ska ge avslag till personer med svåra funktionsnedsättningar. Jonas Alsgren tar med sig en dold kamera till ett möte där konsulten får kommunchefer att skratta åt funktionshindrades vanor och livsstilar. Det argumenteras för att en person inte ska få använda önskad mängd tvål, en annan får inte åka till Åland på semester.
- Nu sätter jag ner foten som assistanschef. Jag säger till dig: Take it or leave it. Det här är den genomförandeplan vi erbjuder om du vill ha oss som assistanssamordnare fortsatt. Och sen är diskussionen färdig, säger Jonas Reinholdsson, på konsultfirman Kommunlex, på mötet.
Jonas Alsgren berättar för GT att det är tydligt att de kommunala tjänstemännen älskar att höra Jonas Reinholdsson prata.
- Eftersom de är pressade att hålla budgetar. De får argument att kunna säga nej till insatser, säger Jonas Alsgren.

"Förskräckligt"

Funktionshinderforskare Barbro Lewin, får se reporterns inspelning av mötet.
- Det här var fullständigt förskräckligt. De raljerar över stödanvändarna och de assistansberättigade. Om syftet är att begränsa kostnaderna så är det klart att det är ett jätteproblem, för man tittar bara på hur långt kan vi gå när det gäller att ge avslag utan att vi bryter mot lagen, säger hon i programmet.
- Jag är inte förvånad. Jag har fått den känslan att det inte spelar någon roll vad jag säger, de hittar nya argument hela tiden för att ge avslag, säger Sara Gustin till Kalla Fakta.

I aftonbladet idag http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17817824.ab Slår en socialhandläggare i Järfälla larm. Alla förebygganade insatser, all uppsökande verksamhet har lagts ner.

Tidigare sökte socialarbetarna själva upp missbrukare som fanns i riskzonen. Men vid årsskiftet lades arbetet ner.

I förvaltningens dokumenten försvann formuleringen: "personer med dubbeldiagnos är i behov av uppsökande arbete både i och utanför hemmet då de ofta inte är förmögna att söka hjälpen själva".

Fem döda på kort tid

Nu syns resultatet av besparingarna.

Bara i år har socialsekreteraren Christer Nilsson tvingats begrava fem av sina klienter, skriver DN.

– Många av dem är snudd på kroniska och kanske har missbrukat i 25-30 år. Du får dem inte att sluta på några månader. Men du är där och stöttar ifall de blir sjuka, eller ändrar sig och vill söka hjälp, säger han till tidningen.

Stödet till missbrukarna i kommunen har minskat med totalt 8 277 timmar. För att rädda sina klienter har Christer Nilsson börjat hjälpa missbrukare obetalt på fritiden

Nu bryter vi tystnaden säger samma sak
http://debatt.svt.se/2013/11/11/samhallets-skyddsnat-ar-pa-vag-at-helt-fel-hall/

Våra mest utsatta barn och ungdomar, människor med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar, gamla, de som försöker bli av med missbruk samt våldsutsatta personer är några av de som drabbas av socialtjänstens förändrade organisation.

På senare år har ansvaret över resultat och budget flyttats från politiker och höga tjänstemän till chefer längre ner i organisationen.

Det har bidragit till att enskilda socialsekreterare idag är högst medvetna om hur mycket stödinsatserna för varje klient får kosta, och till följd av detta styrs valet av stödinsats i allt högre grad av budgeten. Detta trots att socialtjänstlagen tydligt säger att klientens behov ska styra socialtjänstens val av stöd.

Att socialtjänsten får tillräckliga resurser från politiker är en förutsättning för att besluten ska kunna fattas utifrån professionella bedömningar.

Besparingar gör att människor i behov inte får det de behöver. Det stödjer mer och mer vad jag påpekat under flera år. Vad gäller sociala insatser skall de inte ligga på kommunerna där det får ekonomiska konsekvenser, att det får inte kosta.  De skall ligga regionalt eller statligt.

Får lägga till en sak utifrån att arbetsvillkoren är omänskliga på vissa ställen.  http://www.dn.se/ekonomi/chefer-anklagas-for-mans-sjalvmord/ I Östersund pågår just nu en rättegång där cheferna på en socialtjänst mobbat en handläggare så mycket att han tog sitt liv. Cheferna har åtalats och har ställts inför rätta.