Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 12 november 2011

Ordförande Hermansson

I dagens BT har jag ett inlägg.
Efter beslutet att det inte blev någon överklagan blev det bara tyst. Det var precis som någon stuckit hål på en ballong. Nu är det kört, det finnas inget mer att göra och då rasar intresset. Men så är det inte riktigt. Det är inte helt kört. Barnen kommer inte att bli kvar där det är så länge till, det är min fula övertygelse.

Efter att nämnden röstat och ordförande gick emot alliansens åsikt att överklaga, få det prövat kunde jag inte låta bli att tal om hur det var vid vår sista kontakt, min med ordförande.

Som sagt jag visste inte att man som ordförande kan villkora saker man säger med sin röst. Gör som jag säger så röstar jag för, gör du det inte så kommer jag att rösta mot dig. Hur kan man ha en ordförande som gör på det viset? Han skall agera korrekt. Han skall inte hämnas för att någon inte har samma åsikt eller inte håller med.

Som sagt vi har haft en hel del kontakt. Jag undrar lite över hur många av de närmare 30 sparade mail jag har som han diariefört?
I ett skriver han:
”Det jag skriver på min privata mail och som jag får här räknar jag som en privat kontakt”,
I ett annat:
”Läste din blogg, och ville bara säga att man inte skall tro allt som står i tidningen, Jag vill därför ge dig lite information (men vill inte bli citerad eller namngiven om du använder informationen”).
Jag svarade att jag då inte kunna använda den då anklagar han andra ledamöter för att ge mg info och skriver:
”Fråga till dig: du framför ju saker som du hör från ledamöter i socialnämnden utan att ange vem, varför kan du inte använda information från mig utan att ange att jag är källan”?
Jag tycker att det är ett märkligt beteende av en ordförande.
Sedan informationen han ger mig:
Vi bestämde i juli (när delegationen till SU inte hävdes) att nämnden skulle få hela utredningen, och att vi skulle granska ärendet (dvs. handläggning, utredning och beslut) den 24 aug.

SU har inte motiverat sitt beslut, vilket man är skyldig att göra enligt förvaltningslagen när man avviker från utredningens/förvaltningens förslag. De har heller inte dokumenterat hur de resonerat ur barnperspektiv (det borde ingått i motiveringen). Det är just barnens situation som Socialstyrelsen tidigare kritiserat oss för att inte följa upp och dokumentera (skriftligt visa hur barnen har det). Om man fattar beslut som går mot det förslag tjänstemän lägger fram i en utredning så måste det motiveras utifrån den utredning som tjänstemännen gjort. Saknas underlag för att motivera beslutet måste ärendet återremitteras för ytterligare beredning.

Beslutet igår blev att en majoritet av nämnden skriver en protokollsanteckning med kritik mot att det saknas motivering, och att barnperspektivet därmed heller inte dokumenterats, samt att SU skriver en protokollsanteckning där de anför hur de resonerat och med sin motivering, samt att andra ledamöter som inte ingår i SU, men som inte delar majoritetens inställning, får skriva sin egen protokollsanteckning. Så det blir tre anteckningar: majoritetens, SU:s och övriga ledamöter.

Socialstyrelsen kommer granska ärendet och beslutet också.

Vad jag vet är det flera saker här som inte stämmer.
Min uppfattning är att han försökte styra vad jag skrev i bloggen till sin fördel.

Jag har också ett mail där han skriver att min kritik till utredningen är lagd som bilaga till den. Den utredning som mammans försvar använt sig utav och vann på i förra instans. Den Bo Edvardsson kritiserat så hårt.
Ändå är min kritik inte med till rätten inför den dom som kom nu.
Varför om den låg som bilaga?
Trots att advokaten sa att den var så tydligt och det var så viktigt att den var med.

Den var enligt honom orsaken till att Bo E inte behövde kallas och så är den inte inlämnad.
Advokaten sa att det var nämnden som sagt att Bo E inte behövde kallas. Vem i nämnden då? De hade inget möte?
Vet att advokatens kontakt i nämnden var Hermansson.
Är det han som bestämt att Bo E inte skulle kallas?
Han har t.o.m. i press talat om att han inte var så possitiv till Bo E.
Var det orsaken till att han inte ansåg att han skulle kallas?
Skall han avgöra vilka vittnen som skall kallas och inte?
Skall han påverka rättegången och kanske orsaka att vi förlorade?

Trots att ordförande sagt att de skulle överklaga det så långt det gick för att få en prejudicerade dom, för att testa barnperspektivet.
Trots att han sagt att han varit hårdast drivande i detta ock det är fel efter fel i domen och hela domen bygger på en felaktig uppfattning, samarbetet fungerar inte bättre nu för det finns inget samarbetet alls. Det är en skyddsplacering. Mamman vet inte ens vilka familjen är, och det finns inget samarbete dem emellan.
Ändå väljer ordförande att rösta emot att överklaga.
Istället lägger han sig, röstar emot med hänvisning till att det inte skulle vara någon ide.
Som sagt man kan ju undra varför?
Ett möjligt svar är ju i inlägget i dag men då är frågan är om det så en ordförande skall agera?

fredag 11 november 2011

Ärren försvinner inte

I BT igår var det en mamma som är på väg att råka illa ut. http://www.bt.se/nyheter/boras/bostadslos-mamma-nekas-hjalp---anmals-i-stallet(3024707).gm
Hon är på väg att bli bostads lös och då hotar man att ta hennes barn. Varför inte hjälpa henne istället? Hon har jobb och inkomst men får på grund av en psykisk sjukdom råkat i ekonomiska problem och fått betalningsanmärkningar. Därför får hon inte ett eget kontrakt och det är det hon vill ha hjälp med. Men Nej då anmäler man istället oro för hennes barn som skulle fara illa ifall hon inte har bostad. Det är som det står i artikeln huvudlöst.
Pressen blev för stor så hon lades in.
Sjukhuset kontaktade socialen, men fick beskedet att ärendet hade avslagits och ska upp i förvaltningsrätten. Eftersom socialen hänvisade till sekretessen föreslog sjukhuset en vårdplanering. Men socialen meddelade att man inte hade tid för vårdplanering innan patienten blir bostadslös, utan först drygt två veckor senare.

Fick en länk till en liten tankvärd text:
Här beskrivs hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta vars ett pappersark. Sedan blev de ombedda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Sen bad hon barnen vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt. "Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna." Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt.
Det gäller inte bara mobbing. Barn som utsätts för det ”våra” utsatts för kommer heller aldrig att glömma. Såren kommer aldrig att slätas ut. Ärren kommer att vara kvar.

torsdag 10 november 2011

Ordförande i blåsväder

Då är ordförande hermansson i blåsväder. I gårdagens BT var det en artikel i pappersbilagan. kollegor rasar mot honom. Det är inte nådig kritik han får.

I BT var det även en debatt artikel http://www.bt.se/debatt/rattsosakert-nar-barn-omhandertas(3022863).gm
I ingressen står det:
Rättssäkerheten borde vara hög vid tvångsomhändertagande av barn, men den sätts ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende. Något som är otänkbart vid en polisutredning, skriver Peter Zeijersborger.
Den är bra och jag håller helt med författaren i hela inlägget.

Hittade även ett inlägg i Martingers Blogg d 9 nov
Mäniskor måste vara garanterade en rättstrygghet.
http://www.bt.se/blogg/martinger/
Han har läst debattinlägget och kommenterar det.
Han skriver:
Brister rättssäkerheten, som kan sägas vara den yttre ramen, blir även innehållet deformerat. Människor mot vilka ingripanden görs måste vara garanterad en rättstrygghet. Att från familjer ta deras barn är kanske det värsta som kan drabba familjer och då måste regelverket vara klart och redigt samt följas till punkt och pricka. För att det senare ska kunna bli verklighet krävs regelkunskap såväl på längden som på bredden.

Sedan var det en artikel i Varas tidning NLT
http://nlt.se/startsidan/lanet/1.1422847-domen-om-fosterbarnen-overklagas-inte
runt att domen inte överklagas. Det står bl.a.
– Lagen är inte skriven så att den tar hänsyn till spädbarnsplacerade fosterbarn, och därför finns det inga prejudicerande aspekter att hänvisa till vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen, säger nämndens ordförande Per-Olof Hermansson (KD) .
Men det var ju det man skulle försöka få prövat och det var det man skulle försöka få. Varför ändade han sig? han var ju hårdast drivande i detta? Han ville ju har det testat och få en prejudicernade dom?
Har lämnat mina åsikter i detta.
Det borde komma i morgon.

onsdag 9 november 2011

Handläggarens makt

Här är då inslaget på Tv 4 http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=tv4nyheterna_boras_22_35&videoid=2093706

Sedan ringde Västnytt igår och gjorde en intervju. Den ligger här
http://svt.se/2.34007/1.2593916/ingen_overklagan_om_markbarnen?lid=puff_2593916&lpos=rubrik

I Sandviken får de nu en ursäkt efter turena runt det felaktiga anklagelserna. http://svt.se/2.33557/1.2592342/c_och_m_kraver_br_be_om_ursakt
enbart på grund av att ärndet lyfts i media. Det borde inte vara kravet för en ursäkt.

På newsmill lyfter man det faktum att ärendet kommer att följas av fler.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/02/skandalfallet-i-uppdrag-granskning-kommer-f-ljas-av-fler

Hittar ett annat intressant inlägg på newsmill en jurist som debatterar om att socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden. http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/05/socialtj-nstens-makt-leder-till-felaktiga-omh-ndertaganden
Hon skriver:
När en utredning initieras hos socialtjänsten är det oftast en eller två socialsekreterare som utreder. Ibland får man känslan att utredare har bestämt sig på förhand hur utgången ska bli, oftast efter en inkommen anmälan. Utredande tjänstemän har en treårig socionomutbildning vilken idag har störst fokus på missbruksproblematik. I utbildningen ges ingen djupare kunskap om barn som utsätts för våld eller övergrepp
När en barnutredning presenteras för socialnämnden är den till stora delar baserad på tyckande snarare än fakta och därefter finns ingen som granskar om den uppfattning som presenteras är rimlig i förhållande till det underlag som finns. Socialnämnden skriver under utan egen granskning. Utredningen hamnar sedan hos domstolen som ska fatta beslut kring vård med stöd av LVU. Om inte socialnämnden tar sitt ansvar och granskar ordentligt innan de skriver under är det svårt för domstolen att fatta ett korrekt beslut
Det är viktigt att poängtera att det blir fel åt båda håll. Det får till följd att barn som behöver beredas vård eller som utsätts för våld och övergrepp inte uppmärksammas. Om en socialsekreterare inte tar en anmälan på allvar finns risken att barn far illa för att utredningen brister.
Alla dessa problem uppstår just eftersom systemet är för skört och att vi inte har nationella regler för hur utredningarna ska gå till och hur socialtjänstens ska tala med barn och föräldrar och under vilka förutsättningar socialnämnden ska underteckna en utredning som gjorts av socialsekreterarna.
Socialtjänstens makt gentemot enskilda är enorm ur detta perspektiv och det är därför dags för en översyn och förändring för att öka rättssäkerheten.
Hon har förslag på vad man skulle kunna göra åt problemet.:
Bättre utbildning inom många områden hos socialtjänsten efterlyses. Förslagsvis ett team med olika kompetenser såsom socialsekreterare tillsammans med en jurist och en barnpsykolog i utredningar som rör barn. Juristens arbete skulle innebära att socialtjänstens omhändertaganden faktiskt har stöd i lag och barnpsykologen kan dra korrekta slutsatser kring barns berättelser. Teamet ska göra en korrekt riskbedömning, något som ofta brister idag
Det är också önskvärt att omhändertagna barn har ett offentligt biträde i alla beslut som rör de omhändertagna barnen, alltså en jurist som tillvaratar barnets bästa även efter avslutad domstolsprocess.
Kan bara hålla med.

tisdag 8 november 2011

Intget överklagande

Igår hade de då haft ett möte om de skulle överklaga eller inte.
De röstade 7 mot 6 emot att överklaga.
Ordförande var emot.
Han som sagt till mig att han varit hårdast drivande i att barnen skulle tillbaka. Om de nu ansåg att barnen skulle må bäst av att komma tillbaka till oss borde de ju driva det i alla instanser de behöver annars trodde de ju inte på det fram början. Sedan var ju tanken att se hur rätten ser på barnperspektivet utifrån anknytning och det var ju inte det som testades i rätten Man ville ha ett prejudicerande fall men överklagar inte.

Med alla de fel som var i domen borde man t.o.m. kunnat hävda att den skulle göras om med hänvisning till att den byggde på felaktigheter men det göra man inte. Man lägger sig ner innan med hänvisning till att det inte är någon ide. Nästa instans kommer nog inte att ta det ändå. Men det vet man ju inte innan man testat. Det var som handläggaren sa på socialstyrelsen att om du inte anmäler så är det ditt fel att inget händer. Om du anmäler och vi hittar fel men inte gör något så är det vårt fel. Men det kan också föra med sig att det blir en förändring. Tänk om jag gett upp från början med hänvisning till att det inte var någon ide? Då hade jag aldrig kommit så här långt.

Media var snabba.
Tv 4 Borås ringde och det var ett inslag på kvällen Lägegr ut länk senare.
http://www.bt.se/nyheter/mark/socialnamnden-overklagar-inte-dom-om-fosterbarnen(3020441).gm Tar upp att de inte överklagar.
Det står:
– Lagen är inte skriven så att den tar hänsyn till spädbarnsplacerade fosterbarn, och därför finns det inga prejudicerande aspekter att hänvisa till vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen, säger ordförande Per-Olof Hermansson (KD).
Men det var ju det de ville få testat.

Även i Hallands nyheter
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1421737-socialnamnden-overklagar-inte

Och på radio sjuhärad.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894
Man prövar inte. Man borde har gjort det Bl.a . Ordförande i utskottet anser att man borde ha överklagat.

Vad säger man? Det är inte klokt.
Man kunde åtminstone försökt om sedan rätten valt att inte ta upp det så hade det inte varit nämndens fel men nu försöker de inte ens. På grund av att de som aldrig velat att barnen skulle tillbaka och dessutom aktivt arbeat för att det skulle bli så röstar emot.