Rim och reson

På något sätt så har ändå nedräkningen börjat. Nu är det 11 dagar kvar till utredningen skall redovisas inför nämnden och de skall ta beslut om vart barnen skall bo.

Det är som att vänta och räkna ned inför en eventuell dödsdom. Vi vet ju inte om det blir livstid utan dem eller frikännande och de kommer hem.
Känslan av att inte kunna påverka överhuvudet taget är jättejobbig. Att bara vänta utan att veta på vad, men så har det ju egentligen varit i ett och ett halvt år nu. Hela den här långa tiden har på något sätt bara varit en transport sträcka till att det skall bli som vanligt igen även om vi vet att det aldrig blir som vanligt igen.
Tryggheten, tilliten är borta. Men ändå är det som om livet på ett sätt stått still och vi bara väntar på att få börja leva igen. Med barnen.

Vi vet inte vad de kommer fram till men som alla vi talat med säger: det finns ingen rim och reson i annat än att de skall få komma hem. Allt sunt förnuft säger att de skall få komma hem och det är det vi hoppas på, väntar på och önskar av hela vårt hjärta.

Lagen skall vara lika för alla

Jag förstår fortfarande inte hur man som myndighet kan få månader efter månader på sig att rätta till och sedan då det inte händer tillräckligt mycket få uppskov eller ytterligare tid på sig.

Den första kritiken kom i mars förra året. De fick till maj på sig att göra något. Sedan var det sommar och semester och de fick uppskov. Sedan kom verksamhetstillsynen och kritik för den. Och sedan ytterligare månader för att fixa det. Två gånger har socialstyrelsen varit nere för att se om de gjort det de påstår och varje gång får de mer kritik. Nu i januari var socialstyrelsen där igen och konstaterade att det inte hänt så mycket som de krävt men inte ens nu blir det böter utan de får ytterligare två månader på sig att fixa till det. Och de tror inte att de skall klara det för det är för kort tid.

Den här förvaltningen har misshandlat människor både psykiskt och fysiskt kan man säga. Och de får månad efter månad på sig utan att det händer så mycket.

Tänk er situationen att någon säg en man slår/misshandlar någon och polisen säger att du får två månader på dig och så får du lova att det inte händer igen. Efter två månader är det semester så han får ett par månader till på sig. När man träffas igen har han varit på någon och det var misshandel av någon igen. Hoppsan. Jo han får ett par månader till på sig för att förbättra sitt sätt att leva och den här gången skall han väl lyckas. Får han bara tillräckligt med tid på sig så händer det nog inte igen.

Ingen skulle ens fundera på ett sådant scenario men så är det när det gäller kritik av myndigheter. De får månad efter månad på sig att rätta till och sedan tar det ett par månader att titta på om de gjort det de påstår och trots att de misslyckas så får de ett par månader till. Nu har det gått över ett år.
Och mitt i alltihop sitter det barn, familjer som far illa i deras hantering.

Hur kan det vara möjligt? Jo bara för att samma regler inte gäller för alla. Bara för att de som ser och upptäcker först inte har de möjligheterna att väcka det som de borde.
Familjehemmen är inte part. Det finns ingen instans som väcker våra frågor, Trots att det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol så finns det inte instans i Sverige som tar våra ärenden. Och de som finns vad händer?
De instanser vi har är JO, JK och socialstyrelsen. Som jag nämnt tidigare så får JO ca 6000 anmälningar per år. Ca 1500 -2000 tittar de på. Ca 150 leder till enbart kritik. Nästan varje ärende avslutas med:

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Trots kritiken händer ingenting. Inget förändras. Jag har klagat hos konstitutionsutskottet som ansvarar för JO jag skickade tre sidor med rena lagbrott som jag anmält utan att de tagit upp en enda men fick samma svar ifrån dem.

Er skrivelse till konstitutionsutskottet har inte föranlett någon åtgärd från utskottets sida.

Vad är de till för? Vad gör de? Vad är det tänkt att de skall göra? Och kritik mot dem föranleder inge åtgärd.
Sedan är det JK som nästan inte tar något alls eftersom de har för få resurser.
Sist men inte minst är det socialstyrelsen som i vårt ärende nu gett förvaltningen över ett år på sig att rätta till fel efter fel som de fortsätter att begå.

Inte konstig att människor tappar tron på myndigheter och slutar göra sin röst hörd. Det känns övermäktigt. Det känns inte som om det är någon idé. Och gör man det ändå så anklagas man för att vara rättshaverist psykfall eller nått. Det är inte lätt som vanlig medborgare att få rätt, att bli hörd och det som försvårar mest är att lagen inte är lika för alla. Att lagen inte gäller alla.
För myndigheter kan göra hur de vill på vem som helst bekostnad utan att någon ställs tills vars utan att någon får ta konsekvenserna.

DET STÖR MIG. DET SKALL INTE FÅR INTE VARA SÅ.

Alla skall stå för sina handlingar på vilken nivå man än lever, vilket yrke man än har och vilken befattning man än har. Det är min fasta fulla övertygelse annars är något fel och då måste det ändas.

Svartmålning av familjehem

I Hallands Nyheter idag http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1139458-en-bit-kvar-innan-socialen-ar-framme# är det också en artikel runt att förvaltningen hotas av vite. De tar kritiken på allvar men tycker ändå att de fått ett bevis på att de är en bit på väg säger vice ordförande Anita Lomander. De ser det som allvarligt att det även är fel i nya ärenden.

Magnus menar fortfarande att personalen är OK det fattas bara lite stöd och organisation. Så fel han har. Man kan inte förvänta sig att människor som hanterats så illa av handläggare skall kunna lita på dem bara för att han blivit chef. Att låta dem vara kvar är en kränkning i sig.

Fick även en länk till kristdemokraten i fredags där det var en artikel av Patrik Nyberg som var en av de första som skrev om oss. http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30624 Den handlar främst om barnhemsutredningen men i slutet har han intervjuat Lisbet Pipping.
Hon säger att:

I debatten om omhändertagna barn smutskastas fosterhemsfamiljer av personer som anser att alla ingripanden av samhället är felaktiga. De som för ut sådana vanföreställningar har inte barnens bästa för ögonen.
Lisbeth Pipping har under sina år som föreläsare mött många fantastiska familjehem och i höst kommer hon ut med en bok om hur viktiga familjehem är för utsatta barn.
– Placerade barn måste kunna få känna stolthet både över sin biologiska familj och sitt familjehem,

Så sant. En av de saker jag saknar är att lagen utgår ifrån större barn som redan har en anknytning till sina biologiska föräldrar men då de är så små som "våra" var då de placerades så får de hela sin grund-anknytning till familjehemmet och tas de ifrån dem så sliter man sönder dem inuti. För dem är fosterfamiljen deras familj och det är där de har sin trygghet och anknytning. Det måste tas hänsyn till vilken ålder barnen har när de placeras.

Hittade även en kommun till Östra Göinge kommun som fick kritik för att ha haft två små barn placerade på institution i tre år. http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1396790/Socialstyrelsen-ser-over-placering-av-barn.html De har inte tittat på andra möjligheter. Små barn placerade på barnhem under tre år det känns som vi lever i öststaterna. Det stod om det d 28/2 och det skall vara Sverige 2011.

Varnande exempel

Då ligger det även en artikel i BT
http://www.bt.se/nyheter/mark/socialskandalen-i-mark-kan-anvandas-som-varnande-exempel(2300496).gm
De skriver att PO Hermansson Ordförande i socialnämnden:

Han tror Socialstyrelsen vill använda Mark som ett varnande exempel för resten av landets socialtjänster.
– Som en väckarklocka för hela landet. Och jag tror faktiskt det är bra. Och vi får inte deppa ihop om det blir så.
Av de 148 fall med barn och unga inblandade som Socialstyrelsen krävt att Mark granskar på nytt återstår knappt 30, som ska vara klara senast slutet av april.
Samtidigt konstaterar Socialstyrelsen att det fortfarande finns brister, här och var allvarliga sådana, där människor som sökt hjälp riskerar fara illa.
– Detta får naturligtvis inte förekomma, det är oacceptabelt.

Det vore skönt om det blev så att det som hänt får eller ger återklang i hela Sverige. Det får inte vara på det här sättet. Vi får inte fortsätta behandla vare sig barn eller vuxna på det här sättet.

Undrar vad handläggarna som tog beslutet från början känner nu. De sa att vi aldrig mer skulle få de här två barnen. Nu är det deras hantering av dem som kritiseras av halva Sverige som kanske är det som får kraven på socialtjänsten att sträckas upp. De blir det varnande exemplet orsakat av deras hantering. Men de har ju svårt vad det verkar, att se sina egna fel så de vänder väl på det och menar att det är tack vare dem inte på grund av…

Hittade föresten en artikel på något som hette sourze http://www.sourze.se/Barn_omh%c3%a4ndertas_p%c3%a5_tveksamma_grunder_10741700.asp vet inte vad det är eller vilka som står bakom men här varnar de för att ta kontakt med socalen eftersom det är så vanligt att man hamnar i en ännu värre sitauation.

Rubriken talar för sig själv:

"Behöver ni stöd och råd, tänk efter en extra gång innan ni kopplar in de sociala myndigheterna. Detta kan kosta er familjen och dra ner er i ett socialt träsk ni inte ens visste fanns."

Det är inte utan att man är benägen att hålla med i vissa fall.

Skjuter budbäraren istället för att se felen.

Då är jag igång igen med ordinerad blandning av voltaren/panodil så går det mesta, även om det går sakta. Skulle ju haft ett umgänge idag men jag visste ju inte i vilket skick jag skulle vara och det har ju inte gått så många timmar på dagen än så vi får väl se hur ”kaxig” jag är framåt eftermiddagen. Det blev i vilket fall som helst fram flyttat. Men tre ser ut att bli ett.

I går hann jag ju inte sitta vid datorn men i Markbladet www.markbladet.se i går (v 9) på sidan 20 står det både om socialstyrelsens kritik och att anmälan till JO inte togs upp. http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=9&gTitle=&gYear=2011&gKey=3z4vhfjs&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=703&gInitPage=1&gHotspot=0


I dagens skörd hittar jag artikel i HN
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1138169-fortfarande-allvarliga-brister-hos-socialen
Reportern skriver att det fortfaraden är allvarliga brister:

"Socialstyrelsen kan konstatera att det fortfarande förekommer brister, i enstaka ärenden allvarliga brister. Socialstyrelsen finner det anmärkningsvärt att det förekommer brister i nya ärenden och i kända ärenden från föregående tillsyn... ... Socialstyrelsen anser att ytterligare förbättringar är nödvändiga och måste ske omedelbart."
Numera finns vårdplaner och genomförandeplaner. Här gör Socialstyrelsen tummen upp.
Vad gäller utredningsarbetet finns fortfarande brister, ungefär av samma slag som förut. Det fattas beslut om att utredningar ska göras, men sedan händer ingenting. I andra fall inleds ett utredningsarbete men därefter avstannar det. En del utredningar tar omotiverat lång tid.
De avslutar med att konstatera att: Bristerna på det här området kan få stora konsekvenser för den enskilde.

Även i Radio sjuhärad är det också ett inslag utifrån presskonferensen. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=12422&artikel=4379297 Intervju med den ”nya” ordförande sedan januari och så socialchefen. Det finns väl mycket att säga om den men en sak som jag måste kommentera är att ordförande uttalar sig att han är förvånad över att de får så lite tid på sig. De har två månader på sig annars blir det vite. Min kommentar är att de har haft ett helt år på sig sedan de första 9 sidorna kritik i vårt ärende kom och de tog det inte på allvar, gjorde ingenting innan kritiken kom även för verksamhetstillsynen och det är fem månader sedan.
Till hans försvar får jag väl lägga att han verkar ha en ärlig och uppriktig vilja att rätta till men de har haft tid på sig och det går för sakta.

Då det gäller socialchefen:

Socialchefen Magnus Andersson anser inte att kommunen har råd med problemen, men anser ändå att verksamheten är på väg åt rätt hål

Undrar vad han menar med att de inte har råd med problemen? Menar han att de inte har råd med Vite eller merkostnaderna som allt har fört med sig över 10 miljoner?
Om de inte har råd med den får de väl bli lite snabbare att rätta till dem? De hade inte hamnat i detta om de tagit tag i det från början d.v.s. mars förra året. Och de borde inte fortsätta göra fler fel, samma fel igen. Sedan är det ju ”tyvärr” så att det inte spelar någon roll om de har råd eller inte för vite lär det bli ändå om de inte är klara och det är väl tveksamt om de är det.

Sedan undrar jag varför han inte kan se mig som något annat än besvärlig. Jag tror inte att han heller hade velat arbeta under de premisser som var förut. Mobbing, lagöverträdelser, underlåtenhet att göra det de var ålagda. Sjukskrivningar, inkompetent ledning och även personal till stor del. Det var en tidsfråga innan det skulle kom fram men under tiden for och far människor fortfaraden illa. Nu kom det upp för att jag stred för att det skulle komma upp till ytan för att jag inte gav mig men jag framställs ändå som besvärlig och att det är mitt fel att det blev så här.

Som jag skrivit tidigare de beter sig fortfaraden som om att det värsta inte är vad de gjort utan att det blev upptäckt. Jag är värsta boven i dramat eftersom det var på grund av mig som det upptäcktes och att de har det jobbigt nu. Man skjuter på budbäraren istället för att se och rätta till felen.
Men det är ju inte så, felen fanns där redan från början och det skulle ha varit ohållbart att fortsätta jobba så. Synd att han inte kan ge ”Credit” för det utan att det snarare känns tvärtom han gör allt för att motverka. Ta exempelvis beslutet att vi skulle få träffa barnen där förvaltningen motarbetar det på alla sätt vad det verkar. Han protesterar inte. Tre umgängen blir nu eventuellt ett (ett är inplanerat) Att vi inte får ut det de skrivit om oss är ett annat exempel likaså att vi inte får ut ersättningen för träffarna förra året. Han ar skrivit på flera av besluten eller avslagen.

Det är den inställningen som retar alla drabbade att det på något sätt är mest synd om personalen som har det så jobbigt nu. Inte ett ord om alla de som fått sina liv sönderslagna de skall ha förståelse för att det tar tid och samma handläggare som orsakat skall de ha fortsatt förtroende för. Det fungerar inte så. När sedan en del personal blir utbytt och de nya fortsätter att görs samma fel, människor blir bemötta lika kränkande, lika nedsättande och samma fel som tidigare begås så måste man börja göra sig av med de som orsakar allt detta.

I slutet av inslaget kommer nu även frågor om personalen verkligen är kompetent om det inte är dags att göra sig av med de som uppenbarligen inte kan eller klarar sina uppgifter. det borde vara dags för det nu.