Två av varje Vilken lycka

Fick en länk till en blogg av en tjej som varit placerad. Hon beskriver så fint hur det är att ha två av varje. Inget konstigt med det. Man har dem till olika saker bara. http://mjensen.blogg.se/2016/january/tva-av-varje.html

Som ni så många vet är jag famjehemsplacerad. Man kan säga att jag har dubbla familjer, min biologiska och mitt familjehem.

Förvirrande nog för min omgivning kallar jag min biologiska mamma och min familjehems mamma båda för mamma... Fick frågan om hur det är att ha två mammor.

Och mitt svar på den frågan är att det är inget konstigt för mig i dagsläget.

Det är givetvis skillnad på mamma och mamma. Olika känslor, olika anknytningar och olika trygghetsnivåer men båda två är mina mammor.

Hos min familjehems mamma vilar min trygghet. Dit vänder jag mig om det mesta som pågår i mitt liv. Det är henne jag haft otroligt svårt att bryta mig lös ifrån, anledningen tror jag sitter i rädslan att bli sviken. För jag är sviken som barn och det är något som aldrig går att komma ifrån.

Min biologiska mamma är min mamma, det är henne jag liknar till utseendet. Men vi delar inte samma mor och dotter relation som jag gör med min familjehems mamma. Litar på min biologiska mamma men har inte samma trygghet och anknytning till henne.

Men det gjorde ingen skillnad när det i tonåren kom till att bryta sig lös från sina föräldrar.

Även då blev det dubbelt upp så jobbigt, två mammor att bryta sig lös ifrån. En som inte var där för att ta emot min frustation och besvara alla frågor som kom om varför livet såg ut såhär. Hur hon kunde välja drogerna först och hur hon kunde lämna mig och mina syskon.. Jag som bara var en bebis.

Sen skulle jag bryta mig lös från min största trygghet, som jag behövde som mest under processen av att bryta mig lös från min biologiska mamma.

Hon fick ta all min frustration, gällande allt!

Har också berättat de till andra som frågat, oftast andra familjehem att ett barn som är sviket från början av livet kommer få det svårt i tonåren. För det är oftast då när den naturliga processen att bryta sig lös och stå på egna ben kommer och det är inte lätt. Plötsligt är man svenskkunskaper på alla som har syskon som ser liknar dem, har föräldrar som de liknar, som de delar blodsband med. Och så så så många varför dyker plötsligt upp.

Sen som grädden på moset så ska man bryta sig lös inte bara en gång utan två gånger!

Så till alla er familjehems föräldrar som känner er hatade av era placerade tonåringar- Be patient.

 

Vilket underbart inlägg, och vilken hyllning till en familjehemsmamma

En organisation i förfall

Ja ingen är väl förvånad över att Marks kommun är i blåsväder igen.
Man anmäler, förtalar, skrämmer, fryser ut eller hotar de som har en annan åsikt. Det känner vi igen, det är ju självupplevt. 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6364859

– Ett led i detta att man i förvaltningsledningen försöker tysta eller misstänkliggöra personer som är kritiska mot organisationen som den är idag, det har ju framgått att det är en organisation i förfall, säger Göran Tjärnlund.

Socialkontoret i Mark har fått utstå stark kritik den senaste tiden. Vi har tidigare berättat om en LSS-handläggning som tar för lång tid och att många av handläggarna flyr sina jobb inom kommunen. Och kritikerna har varit många.

Nu har socialchefen Bahman Alami polisanmält en av sina största kritiker, Göran Tjärnlund, för hot mot tjänsteman. Ett hot som påstås ska ha yttrats under ett möte där socialchefen själv inte var närvarande. 

– Anställda i förvaltningen, dem kan man ju för det mesta skrämma till tystnad, men vi som inte är anställda, där får man kanske ta till andra metoder och då kan man använda polisanmälningar, det har man gjort förut. Min uppfattning är att jag ska tystas eller misstänkliggöras så att mitt ord inte ska vara värt något, säger Göran Tjärnlund.

Kod 291

Ja hur är det egentligen? Alla dessa flyktingar som bara kommer hit, tar våra flickor, våldtar, slåss, stjäl, de sätter eld på flyktingboenden och saboterar utryckningsfordon.
Det står ju i tidningarna om dem varje dag så det måste ju vara så eller?
Nej faktum är att få brott kopplade till flyktingar
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22230733.ab

Flyktingar är inblandade i mindre än en procent av de ingripanden som polisen gör i Sverige, visar statistik som Dagens Nyheter tagit fram.

Felipe Estrada, professor i kriminologi.

Kod 291

Koden började användas den 15 oktober och ska användas till slutet av februari.
Det är samtliga händelser som kan kopplas till personer som finns i Migrationsverkets mottagarsystem i Sverige som får koden 291.
Polisen vill inte säga hur många ärenden som fått koden, men enligt Svenska Dagbladet rör det sig om 5000 ärenden, fram till slutet av januari.

– Om man ser till det stora kollektivet så motsvarar siffrorna normalbilden för polisens ingripanden, säger Thomas Wallberg, på polisens nationella operativa avdelning, Noa.

Anmälningar som rör asylsökande förses av polisen med koden "291". Genom att köra de ärenden som fått koden, mot det totala antalet ärenden som polisen registrerat under samma period, har DN fått fram statistiken.

– Med tanke på den enorma uppmärksamhet som brottsligheten bland nyanlända har fått under det senaste halvåret så låter en procent som ganska lite. Det betyder att 99 procent av det som polisen gör inte kan kopplas till nyanlända, säger Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet till DN.
 

Sedan finns det riskfaktorer som gör att många av dessa pojkar kommer att hamna där t.ex brist på manliga förebilder
http://www.svd.se/att-satta-hart-mot-hart-cementerar-hatet

ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN Pojkar som växer upp utan en kärleksfull manlig förebild löper stor risk att bli hatiska, skriver Emerich Roth som överlevde Förintelsen och som sedan många år föreläser i svenska skolor om våld och dess orsaker.

Under i stort sett hela mitt yrkesverksamma liv, har jag arbetat inom social- och kriminalvården med människor som hamnat fel i livet. Under de senaste 25 åren efter pensioneringen har jag föreläst i skolor runt om i landet om hatet och våldet och dess orsaker.
Det jag har upptäckt i detta arbete är hur viktiga fäderna är för sina söner. En pojke som växer upp utan en kärleksfull och närvarande pappa, eller en positiv manlig förebild, löper stor risk att bli hatisk. Risken är dessvärre att detta hat så småningom kanaliseras genom en extrem organisation av något slag. Jag har talat med hundratalet pojkar och unga män som hamnat i extrema och destruktiva miljöer, och de berättar principiellt sett samma historia. I de flesta fall är orsaken att de ansluter sig till extrema organisationer att de vill hämnas på sin pappa eller tvinga honom till insikt. Vilken grupp de har hamnat i har varit av underordnat intresse. Det var oftast den grupp som först erbjöd gemenskap. Den risk jag ser är att de många pojkar som kommer hit utan sina föräldrar, och då i synnerhet utan sina fäder, riskerar att hamna i den situationen.

Till att börja med, måste de som kommer till oss givetvis tas emot med mycket värme och omtanke. Kärlek föder kärlek. Sedan måste vi tydligt och bestämt göra klart vad det är som gäller i vårt land, så som religions- och yttrandefrihet och inte minst flickors och pojkars lika rättigheter. Att snabbt få in barnen i skolan och andra vardagliga sammanhang är av yttersta vikt.
Likt människor som lider av fobier kan botas genom att utsätta sig för sina fobier, kan hatiska människor botas från sitt hat genom att konfronteras med dem de hatar.

Det kan låta banalt och blåögt att man skulle kunna bota hat med kärlek, men det är inte desto mindre sant. Och egentligen är det inte konstigare än att man botar hunger med mat. Det är viktigt att påpeka, ty hat är upprörande och väcker oftast helt andra känslor än kärlek. Det är så lätt att följa sin första ingivelse och sätta hårt mot hårt, men det leder dessvärre helt fel och cementerar hatet. Har vi istället kunskaper och uthålligheten och förmågan att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, kan vi både förebygga och bota hatet.
Emerich Roth, Fonden mot våld för medmänsklighet, i samarbete med Petter Jenner, gymnasielärare
 

Ja man skall inte alltid tro på det man ser eller läser och det kan finns förklaringar som man inte vet om. Ibland ursäktar det inte men det förklarar och vi kan förebygga så att det inte blir så

Fest för alla

I helgen var jag på fest.
Det var en fest som vi ordnade för alla som ville men tanken var att sammanföra flyktingar och svenskar.
Vi hade fått sponsring på fika i olika former, kakor, bullar, pepparkakor, kaffe, the, saft och festis, bananaer och clementiner och jag fick låna ett järn för att göra beligiska våfflor.
vi hoppades på i allfall 100 peroner och skulel vara glada om det kom 150.
Vår placerade pojke hade två av sina kompisar sovande över. De var med och hjälpte till att ställa i ordnning bord och stolar.
Ringde ett transitboende. Jo, de ville gärna komma men det gick inga bussar och de hade bara en bil, de var ca 50 boende och ca 30 ville komma. Vi fixar det sa jag. Se till att de är klara vi hämtar.
Sagt och gjort. Jag pratade med några av de som var med och höll på att ställa i ordning och självklart ställde de upp. Vi for iväg 6 bilar och hämtade upp skaran av förväntansfulla människor, vuxna och barn.
Vi kom in och sedan hann vi knappt ta av oss innan det började strömma in människor. Vi räknar med att det var över 400 personer där. Vilken succe.

Vi hade ordnat med lite uppträdande och avslutade med uppvisning av zumba dansas. Tjejen som ledde drog igång och snart fyllde andra på. Tillsist var det trångt på golvet och då hon slutade fortsatte det med danser där de besökande tog över. De visade upp sig land efter land, Eritrea, Somalia, Afghanistan, och de hängde på varandra.
Kopierar vad en vän till mig skrev. Tar åt mig äran lite för han var elev till mig för några år sedan och jag fick hela skolan att baka lussekatter och pepparkakor och skänka till stadens utsatta. Han var med och lämnade över det vi hade. Jag frågade hur han böjar engagera sig, han sa att ingen hade frågat innan men det gjorde att han fick upp  ögonen och sedan har det fortsatt, hans engagemang för utsatta.
Han skrev under festen på facebook:

Fantastiskt.

Det är det enda ordet som kan beskriva vad jag får uppleva just nu. Här har vi människor, barn & vuxna, bebisar och pensionärer, män och kvinnor från alla håll och kanter av denna värld vi lever i. Vi har Somalier som dansar med Syrier. Vi har Afghaner som dansar med Turkar. Vi har Svenskar som dansar med libaneser. Vi har människor som möts och för en stund får lära sig om och uppskatta varandras kulturer. Inte en sur min, inte ett bråk inte en enda känsla av skillnader i klass och/eller värde. 
Det är musik, det är dans, det är fika. Men främst av allt så är det gemenskap. 
Det här är multikulturalism i sitt esse. Det är det här vi instängda bekväma svenskar nu får chansen att ta del utav.

Varför tar vi inte chansen? 
Varför måste vi klaga och hata? 
Varför måste vi manipulera oss själva till att tro på nåt som aldrig funnits?

Det är inte multikulturalismen det är fel på, det är hur vi förhåller oss till det.

Vakna. Acceptera. Florera.

(dela gärna)

Och det gör jag gärna, tänk om fler kunde upptäcka vad vi upptäckte att det går att hålla sams och ha roligt.

Prutar

Då skall Marks kommun ta ställning till våra krav. Vi har stämt dem på 20 000 kr. Deras förslag till kommunfullmäktige är 10 000 var.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6362240

Marks kommun prutar på skadeståndskrav till en fosterfamilj som felaktigt fick sina fosterbarn omhändertagna.

Marks kommun kan tänka sig att ge fostermamman Eva och hennes man 20 000 kronor, för att kommunen för sex år sen utan förvarning felaktigt omhändertog familjens två fosterbarn under uppmärksammade former.
Fosterfamiljen har stämt kommunen på 200 000 kronor, men enligt ett förslag till kommunstyrelsens arbetsutskott ska kraven tillbakavisas.
Kommunen dömdes ju 2014 för att felaktigt ha omhändertagit barnen.

Några 200 000 kr vill kommunen inte betala, men däremot kan man alltså tänka sig att ge fostermamman och -pappan 10 000 kronor vardera i kompensation.
 

Är det någon som är förvånad? Nja jo kanske om de nu menar att de skal kompensera och vill rätta till så skall de väl se till att det visar att de menar allvar.
Samtidigt kan man kanske se det som att de känner tror är osäkra på utfallet i rättegången.
Jag blrev uppringd för en kommentar men vill inte uttala mig innan beslutet i Kommunfullmäktige, det kan ju vara någon som slår ner foten.