De tre symtom som konstaterats, olika former av blödningar i hjärnan och ögonen, kopplades direkt till misshandel vilket med tiden ledde till fällande misshandelsdomar i en lång rad fall.
Efter en längre tids konflikt mellan två föräldrar om vem som skulle ha vårdnaden om deras son avgjorde tingsrätten slutligen att pappan skulle ha huvudansvaret för vårdnaden.Nu kritiserar JO för han borde ha gått till domstol.
Pappan vände sig därefter till socialtjänsten för att få hjälp med flytten av sonen från mamman till honom.
Socialtjänsten försökte då organisera ett möte mellan pappan och sonen i en bowlinghall med både socialsekreterare och polis närvarande. Tanken var att sonen skulle övertygas om att flytta till pappan och att han direkt efter mötet skulle följa med pappan till ett boende – någonting som varken mamman eller sonen ska ha förberetts på.
Mötet i bowlinghallen blev dock inte av eftersom sonen inte ville gå dit.
Beslutade om LVU
Dagen därpå besökte två socialsekreterare pojkens skola för att försöka få honom att följa med till pappan, men pojken ska då ha sprungit iväg ”utan kläder och skor”.
Senare, samma dag som händelsen vid skolan, beslutade socialtjänsten att sonen skulle omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga.
I en tjänsteanteckning från socialtjänsten står det:
”Bedömning görs att vi måste ingripa direkt och att vi inte kan vänta längre och tro att situationen går att lösa på frivillig väg då mamma har nekat kontakt med socialtjänsten och ej vill medverka till en förändrad situation för S (sonen) och bistå verkställighet att tingsrättsdom där pappa tilldömts vårdnaden och boendet.”
Borde gått till domstol
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund har nu gått igenom socialtjänstens hantering av fallet och anser att agerandet strider mot lagen
Socialförvaltningens medverkan förutsätter båda föräldrarnas samtycke och förvaltningen ska arbeta i samråd med dem. I det här fallet diskuterade socialförvaltningen inte planeringen med mamman
Inte heller gjordes besöket i S skola i samråd med M. Förvaltningen har således försökt att 'verkställa' domen om vårdnad bakom ryggen på M. Detta står i uppenbar strid med hur socialtjänsten ska arbeta.
JO skriver att beslut om vård enligt LVU inte får fattas för att tillgodose något annat ändamål än just de som anges i lagen. Socialnämnden får allvarlig kritik både för att nämnden har försökt hjälpa pappan att "verkställa" vårdnadsdomen bakom ryggen på mamman och för att nämnden har beslutat om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU i stället för att hänvisa pappan till att ansöka om verkställighet av vårdnadsdomen hos domstol.Jag vet inget om ärendet men spontant reagerar jag på att om soc bestämt sig för att ta ett barn så får de gå bakom ryggen på vem som helst. De får även ta barn oplanerat och använda både polis och annat de anser behövs. Det måste vara lika för alla kan jag tycka men så är det inte.
Ofta hör jag blivande föräldrar slå fast att de ska minsann inte låta något så obetydligt som ett barn förändra deras livsstil. Nä, för varför göra avkall på egentiden och självförverkligandet?Boken heter: "Modernismens spädbarn"
Jo, man kan le lite överseende åt denna naivitet, eller tycka synd om de kommande barnen som reduceras till en del av ett livsstilsprojekt. Åtminstone kan det finnas anledning att då och då ifrågasätta vår nuvarande syn på barnuppfostran, undra om den verkligen sätter barnen i främsta rummet.
Med utgångspunkt i ett ”nära föräldraskap” (attachment parenting) gör Marit Olanders ett försök att just ifrågasätta och problematisera föräldraskapet. Hon gör det med diktsamlingen ”Modernismens spädbarn”. Hon är förskollärare och driver en blogg som har gett boken sin titel.
Pappans misshandel av sin son ligger fyra år till-baka i tiden och det bör inte kunna utesluta varje möjlighet till umgänge. Det anser hovrätten som, i motsats till tingsrätten, ger pappan umgängesrätt med sonen.
En gång var tredje helgPappan har ett genuint intresse av att träffa pojken och därför skall han få det anser rätten. Man hävdar att det är pojkens bästa bara för att pappan vill. Det kallar jag för ett tydligt föräldra perspektiv inte barnperspektiv.
Göta hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och förordnar att sexåringen under det kommande halvåret ska ha umgänge med sin pappa en gång var tredje helg - tillsammans med en stödperson.
Så länge pojken är omhändertagen är det ytterst socialnämnden som bestämmer i vilken utsträckning han ska träffa sina föräldrar. Strafföreläggandet mot pappan ligger dock snart fyra år tillbaka i tiden och bör enligt hovrätten inte utesluta varje möjlighet till umgänge.
Att pappan för några år sedan misskött umgängesplanen och gjort "vissa ofördelaktiga uttalanden" saknar också avgörande betydelse, liksom den omständigheten att pojken för några år sedan uttalat sig negativt om sin pappa.
Att träffa pappan, som har ett genuint intresse av umgänge, får istället anses förenligt med pojkens bästa, anser domstolen.
Under rättegången mot pappan kretsade mycket kring Mai. Fruktansvärda vittnesmål rullades upp inför rätten. Berättelser om hur pappan tvingat sina söner att våldta sin syster, hans egen dotter. Och hur han själv hängt upp dottern i fötterna och våldtagit henne. Enligt Berlingske ska det har börjat när hon var tre år.Jag vet inte vad jag skall säga för jag tycker att det är så vidrigt. Man kan gömma sig ett tag bakom att det i allafall inte är i Sverige men det är nära nog. Och ingen skall inbilla mig att det inte händer eller skulle kunna hända här också.
Den dottern var Mai och det var också hon som 2010 uppdagade fallet genom att anförtro sig åt sin stödfamilj.
- Min far hotade alltid med att han skulle slå ihjäl mina syskon, min mor och min älskade hund om jag berättade något. Och han skulle slå ihjäl mig, säger Mai till Berlingske.
Det var hot som pappan vid ett tillfälle gick vidare med. Vid ett tillfälle hade Mai gjort motstånd när pappan försökte förgripa sig på henne. Då slog pappan ihjäl hunden.
- Han var helt kall när han berättade det, och sa att om jag inte löd honom skulle han göra detsamma med de andra.
