Kaliber del 2/3

Då kom del 2 av 3 i sin serie om socialtjäsnten http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=1316

--De erfarna som jag kan räkna mig till. Vi stannar inte kvar. Vi accepterar inte det här. Vi ser att vi bryter mot lagen. Vi ser att arbetsförhållandena inte är humana. Men det viktigaste av allt, det är att man ser att barn, familjer och unga inte får den hjälp de behöver, säger Laila Åberg

Laila Åberg säger att arbetet de sista åren blev så pressat att hon inte klarade av att vara kvar och att hon blev en person på jobbet som hon själv inte kunde var stolt över.
– Jag insåg att jag bara jobbade efter våra politikers budgetgränser. Jag var väldigt färgad över att hela tiden tänka på budgeten och piskan kring vår dokumentation, tidsramar. Vi använder oss helt enkelt inte av den kompetens som finns inom socialtjänsten. För den tiden finns inte. Utan det är brandsläckning hela tiden. Det är förskräckligt hur det är. Jag är jätteupprörd.

Men när du var chef, då var ju du ändå ansvarig för verksamheten. Så vilken del hade du i att ni inte gjorde tillräckligt?
– Ja, jag hade ju den delen att skriva på beslut och att jag höjde min toleransnivå för vad som var, inte ok att bryta mot lagen, men däremot att tänja på den. Det gjorde jag mer och mer. Det var också det som mynnade ut i att jag till slut sa upp mig, säger Laila Åberg

Lagmässigt har skyddet för utsatta barn stärkts de senaste åren. Numera måste alla som jobbar med barn göra en anmälan redan vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Det har lett till att mängden ärenden har ökat. Kraven har också ökat på att socialtjänsten ska lyssna på vad barnen själva har att säga. Men det stärkta lagliga skyddet når inte alltid fram till barnen visar Kalibers granskning. Före detta socialchef Laila Åberg säger att socialtjänsten inte har fått förutsättningar att hänga med i samhällsutvecklingen:
– Vi följer med på vissa plan… Metoderna har blivit bättre, ja, man kan slå sig för axeln, men mötena har blivit mycket kortare och extremt mycket färre. Uppföljningar hinns inte med. Politikerna kan säga att i Sverige jobbar vi såhär, det ska vara rättssäkert osv - men mötena hinns inte med, säger fd socialchef Laila Åberg.
 

Inslaget är långt lyssna gärna

Åsa Regnér har nu gett regeringens samordnare ett utökat uppdrag att se över vad regeringen kan göra för att förbättra situationen - hon utesluter inte heller en nationell handlingsplan eller socialtjänstkommission för att komma till rätta med krisen.
 

Henne, samordnaren skall jag träffa idag.

Lättlurad stadsminister?

Hittade en debatt artikel där en inte vill att barnkonventionen skall bli lag...
http://mobil.svd.se/opinion/barnkonventionen-bor-inte-goras-till-lag_svd-4153347
Varför jo domstolarna skulle få för mycket att göra. Det var ett av de sämsta argument jag hört.

Om barnkonventionen införlivas i svensk lag blir den direkt möjlig att åberopa och tillämpa i domstolar och förvaltningsmyndigheter. Domstolarna har inte precis brist på arbete i dag men de kan komma att dränkas av orimliga intressemotsättningar. Hur kommer Migrationsverket att ställa sig inför barnets ”rätt att överleva”, barns ”rätt att inte hållas åtskilt från sina föräldrar”, barns rätt att få sina intressen att komma i första rummet när domstolar och myndigheter behandlar deras fall, barns ”rätt till skydd och hjälp om det (barnet) kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person”?Hur kommer migrationsdomstolarna att döma när de ska tillämpa de här rättigheterna? Hur kommer kommunerna att möta romska barns ”rätt till skolutbildning” om konventionen blir lag? Allt detta är frågor som regeringen absolut måste svara på. Det enda skäl regeringen hittills har nämnt är att Sverige bör ”vara ett föredöme för andra länder”. Det är inte gott nog.

Hon skriver att :

Barn behöver kanske inte råda över ”vuxnas arbetssätt”. De behöver kanske inte ”navigera i den kommunala beslutsordningen”. Sverige behöver inte den sortens barnslighet.Jag ser inkorporerandet av barnkonventionen till lag som de fina och verklighetsfrämmandes verk för att visa sig goda och fina, och statsministerns köp av detta som okunnighet.

Skulle de som försvarar barns rätt vara okunniga?
Skulle det vara barnsligt?
Skulle stadsministern vara lättlurad?

Ursäkta jag blir bara arg.
Det handlar inte om att barn skall styra över vuxnas sätt att arbeta utan att man skall behandla dem med värdighet, respekt och ansvar. Att det finns de som inte gör det , så många att man nu tvingas göra lag av det så att det blir tvingande.
Tänker man efter så innebär det att hon samtidigt säger att det är så många som skulle behöva pröva sin sak i domstol. Hur är det nu? De har inte ens en instans att pröva sin sak i.

Nu försvinner cheferna också

I Sjuhärad fortsätter kriskommenteringen. Nu är det cheferna som hoppar av både i Svenljunga och Tranemo. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6033288

– Det har varit ett slitsamt uppdrag naturligtvis med stor turbulens på myndighetssidan. Vi har ju mestadels rekryterat och jag har ju inte fullt ut ägnat mig åt de uppdrag som ingår i chefskapet. Jag gjort mycket och slitit hårt, säger Eva-Britt Andersson som sagt upp sig från jobbet som individ och familjeomsorgschef i Svenljunga.Även i de andra Sjuhäradskommunerna har det bytts chefer. Herrljunga, Mark och Vårgårda har nya chefer, och i Bollebygd är omsorgschefen inhyrd pensionär via ett bemanningsföretag.

– Jag kan ju bara svara för mig själv, detta uppdraget har varit väldigt tungt, det var det redan när jag kom, och det visste jag att det skulle vara, fortsätter säger Eva-Britt Andersson i Svenljunga.

– Vi jobbade mot ett stort underskott samtidigt som det var stor rörelse bland personalgrupperna. Min dåvarande chef valde att sluta och min närmsta kollega slutade, så det är klart att det tär.
 

Sedan hittade jag en replik på en debatt artikel som jag tror jag missat.
http://www.dn.se/debatt/repliker/se-over-socialtjanstlagen/

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommer att presentera förslag som våra medlemmar, kommunerna, tror skapar bättre förutsättningar för att den sociala barn- och ungdomsvården långsiktigt ska kunna fullfölja sitt uppdrag.
Socialtjänstens problem kräver att staten, kommunerna och berörda fackförbund samverkar. Det finns inga enkla lösningar utan här krävs flera olika insatser. Några av de viktigaste pusselbitarna rör socialtjänstlagen och utbildningen till socionom.

Annons:

Regeringen bör skyndsamt besluta om en översyn av socialtjänstlagen. SKL har länge krävt en översyn av den lag som reglerar socialtjänstens möjligheter och skyldigheter. Socialtjänstlagen är 30 år gammal och har ändrats 189 gånger - bara de senaste sju åren.
Utbildningen till socionom är föråldrad. Den är en generalistutbildning som inte i tillräckligt hög grad matchar arbetsmarknadens krav. Det innebär att kommunerna får ta det fulla ansvaret för kompetensutveckling av nyutexaminerade socionomer. SKL har vid upprepade tillfällen påtalat att regeringen måste se över utbildningen samt även behovet av specialistutbildning.
 

Sedan ett antal fler förslag. Saker som även jag försökt belysa behovet av förändring av.

Våga vara förälder

Ja tänk vad många som inte vågar vara föräldrar. Som inte vågar säga ifrån eller tar ansvar för de barn de satt till världen. Föräldrar som till varje pris försvarar sina barn trots att det är de som ställt till det. Att barn aldrig tvingas stå för vad de gjort skapar inga bra medborgare. Att komma undan med fel och saker som kränker eller skadar andra är heller inte bra.
Har diskuterat med föräldrar vars barn både snott och slagits men fått tills var att så är det inte för de har hen sagt. Trots vittnen och annat.  INlägget är pricken över I.
http://nyheter24.se/debatt/782974-till-alla-foraldrar-vaga-bestraffa-barnen-for-deras-egen-skull
En bantad version Hela finns på länken

Att höja rösten är inte att psykiskt misshandla sina barn. Den som påstår det har inte upplevt psykisk misshandel. Att kasta ut sin kaxiga sexåring i trädgården när man efter 40 minuters bråk håller på att explodera är heller inte misshandel. Jag älskar mina barn - just därför vill jag lära dem rätt från fel. Och jag vill lära dem att bli bra människor. Det blir de inte om de får styra och ställa här hemma. Det är fan inte konstigt att folk är så jävla lättkränkta i dag om de inte ens får lära sig att tåla en tillsägelse ifrån sina föräldrar!
 

Om vi föräldrar skulle göra ett bättre jobb med att faktiskt uppfostra våra barn så att de sköter sig när de är i skolan - då skulle lärarna kunna koncentrera sig på att göra sitt jobb i stället för vårt. Det är inte de som ska uppfostra våra barn, det är vi. Men om vi är rädda för att uppfostra våra egna barn - hur ska de då lyckas? Vi gör väl barnen en tjänst när vi uppfostrar dem? Vi gör det för att vi älskar dem! Vi VILL väl att de ska lära sig empati, rätt från fel och hur man ska behandla människor? Det måste få vara viktigare än att ha lugn och ro hemma med barn som kommer undan med allt? Är vi generationen som blev rädda för våra egna barn? Eller är vi generationen som oroar oss över vad grannen tycker om vår uppfostringsmetod i stället för att uppfostra? 
 

Alla ni som mailat och kommenterat om att man aldrig får bestraffa - bara belöna. Hur funkar det i verkligheten? Jag förstår ju principen att man ska uppmärksamma det som är bra och berömma goda gärningar vilket vi såklart gör. MEN man kan ju inte ignorera när barnen gör idiotgrejor som att sparka varandra, måla på tapeter, kalla en för fula saker, kasta sönder saker med flit? Gör ni inget då?! För mig är det helt vansinnigt. Man måste sätta gränser!
Och det gör vi ju för barnens skull. Jag vill inte att mina barn ska få skäll när de är borta för att jag inte lärt dem hur man uppför sig. Jag minns när vi var små att mamma och pappa alltid berömde oss när vi varit iväg för att vi varit duktiga. Att vi ätit och tackat för maten fast den smakade skit (haha) och för att vi varit snälla. Jag minns fortfarande hur stolt jag kände mig och det är jag noga med när det gäller mina barn. Det är ju mitt ansvar att visa hur världen fungerar. Och det är ingen "fri lek" där ute. Det är en tuff värld och det är vårt ansvar att ge våra barn de bästa förutsättningarna för att överleva där ute. 
 

Oh vad jag håller med.

Ett ärende

Ett av de ärenden jag har kontakt med har varit i press. Tyvärr har de ingen nättidning så det får blir scannade varianter. Har fått den skickad tyvärr går de inte att förstora