Twitter

Då har jag börjat twittra. Som fostermamman i Mark (Det fick inte plats mer) hade velat lägga till ärendet men det gick inte. Och gissa vem som jag direkt fick en pling som vilje förlja mig ? Jo ordförande i socialnämnden i Mark.
https://twitter.com/
Jag blockade honom. Han kan läsa bloggen.

Upprop 33 i press

Då lyfts det ärende jag hade uppe v 33 i press.
http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/skriver-till-riksdagen-om-fallen-10118691.aspx

Norrköping Nu tar den riksbekanta familjehemsmamman från Marks kommun upp Norrköpingsfallet då en pojke abrupt omplacerades hos sin mamma, som han inte hade haft kontakt med på flera månader.

I ett brev till Socialutskottet berättar hon om fallet.
 

Hon anser att systemfelen när det gäller barnärenden är omfattande, men pekar också på lösningar.

De går ut på att handläggaransvaret skall återinföras, att de lagar som gäller barn ska vara kopplade till konsekvenser och att Barnkonventionen ska bli lag.

- Om de sakerna blir av då har vi kommit långt, säger Eva.

Och även om hon är trött och uppgiven har hon inte en tanke på att ge upp. Hon kan inte acceptera att små barn ska drabbas av socialtjänstens brist på pengar, underbemanning och att de unga nyrekryterade socialsekreterarna inte orkar. – Är man nyutbildad och inte får stöd är risken stor att man gör fel. Risken är sedan att man håller fast vid det felaktiga beslutet för att man inte orkar se att man gjort fel. Skillnaden mellan skuld och skam är att den som känner skuld gör allt för att rätta till, medan den som känner skam gör allt för att dölja vad den gjort. Istället försöker man styra utredningen så att det ser ut som man gjort rätt i alla fall.
 

Gå gärna in och läs kan ju inte kopiera hela.

 

Måste bli rätt, från början. Varje gång

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19510082.ab
Då har en reporter på aftonbladet skrivit om socialtjänsten och om "vår" dom.

”Nyheten borde göra oss livrädda”

Var tredje socialsekreterare funderar på att byta jobb

Att var tredje socialsekreterare funderar på att byta jobb är en nyhet som borde göra oss livrädda.

I tysthet håller en myndighet på att gå under. Socialtjänsten, med makt över det som är viktigast för oss: våra familjer, våra barn.

 

Personalen flyr, skandalerna avlöser varandra.

Allt yngre socialarbetare ska göra ett allt tuffare arbete. Larmklockor ringer, om och om igen. I dag efterlyser forskaren Pia Tham, doktor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle en statlig översyn, så allvarlig är situationen.

Hon besökte 40 arbetsplatser, samlade 350 enkäter: två av tre socialarbetare har åtminstone ibland övervägt att lämna yrket.

Det säger något. Att det blir fler dåliga beslut, framförallt.

Och när fel beslut (eller inget beslut) fattas går skadorna inte att reparera. Yara i Karlskrona är död, för att ta ett färskt exempel.

Ingen upprättelse finns. Inte ens när socialarbetare åtalas och fälls i domstol för tjänstefel. För det har också hänt.

I somras kom relativt obemärkt en fällande dom i Borås tingsrätt mot en politiker och två tjänstemän i Marks kommun. Fallet blev känt då Uppdrag granskning avslöjade turerna kring när två barn utan förvarning togs från de enda föräldrar de kände till. De hade bott i familjehemmet sedan de var ett år, respektive några månader.

Domen fastställer att beslutet var fel.

Men fem år har gått. Barnen har ett annat hem. Och det gamla familjehemmet har förlorat kontakten. Umgänget är avstängt - ett år framåt i tiden.

Slutsats: socialtjänstens beslut måste bli rätt, från början. Varje gång.

I riksdagen talas på allvar om att göra barnkonventionen till lag. Samtidigt är det märkvärdigt tyst om socialtjänsten. För att arbetet gäller utsatta människor? Sådana problem "vi" inte tror vi själva kan få.

Kerstin Weigl

 

Håller med det bara måste blir rätt. Och det måste gå att rätta till

 

Angelägna frågor

 

 

 

Det är ju så att de flesta tidningar och tv kanaler har valdebatter och utfrågningar innan valet. Men de social frågorna saknas. Jag kom på att jag kunde ju skicka lite frågor så det gjorde jag.:  

 

Har ingenstans i hela valdebatten sett något runt social frågor alltså socialen familjehem utsatta barn. Här kommer några frågor jag skulle vilja ha svar på:

Vad gör man åt familjehemmens situation? Vi har ingen A-kassa när uppdraget upphör, uppdraget ger inte tjänstepension, det räknas inte som arbetslivserfarenhet, det finns ingen kollektiv olycksfallsförsäkring/livförsäkring som gäller.

Vi har inte jobb utan uppdrag,

Vi kan sägas upp över dagen. Har trots det inte rätt att få vår sak prövad i domstol trots att det är en mänsklig rättighet enligt artikel 6.

Vi har inte rätt till ombud eller företrädare,

Idag omplaceras 40% av alla tonåringar och 30% av alla barn under 10 år. Det konstaterades i sammanbrotts utredningen vad gör man åt det? För att stoppa det? Varje barn som hamnar på glid kostar 1 miljon om året istället för 1 miljon under hela sin uppväxt.

Vad gör ni för att vi skall orka fortsätta? Varför är ni inte intresserad av att kvalitetssäkra det vi gör? I alla utredningar frågar man handläggare eller socialen inte oss. Vad är det som gör att vi orkar , lyckas, behöver för att fortsätta? Varför frågar man inte oss trots att att vi gör ett bra jobb och lyckas med barnen i 90 % av alla ärenden vi har.

I rättegångar ang LVU och annat kan en rättegång handla om ett familjehem, De är inte part vilket innebär att de inte kan eller får försvara sig. Då dom faller blir alla påståenden offentliga och öppna för vem som helst att läsa. Hur kan det vara så?

Socionomerna skriker på grund av under bemanning. Var tredje handläggare är nyanställd, 7 av 10 chefer har jobbat mindre än 3 år. Utbildningen innehåller inget runt barn vilket de flesta jobbar med. Det är inte ens obligatorisk närvaro plikt på utbildningen. Det finns inte utrymme för vidare utbildning, det finns inga som kan coacha Varför krävs inte psykolog samtal innan utbildning och stöd samtal under tiden man jobbar eftersom man har tystnadsplikt får man ju inte lasta av sig någonstans. Vad gör man åt arbetsbelastningen? Nu då det ligger på kommunerna beror det på hur rik kommunen är hur mycket och vilken hjälp man får, eller kan ge. Tex skall en del satsa på hemvård eftersom det blir billigast. både vad gäller utsatta barn och missbruk. hur kan det få vara så?

Sedan är det samma handläggare som både bedömer (om insatser skall ske) som utreder behovet (vad som skall sättas in) som processar (i rätt) och som sedan verkställer beslut i samma ärende. hur kan det vara så? Det tillåts ingen annanstans än inom soc och där kan man inte får inte protestera man har inget val än att finna sig i. Tänk om det vore så inom polisen. Samma som anhållit en person, skulle utreda vad han gjort och sedan döma och sätta i fängelse.

Hur kan ni tillåta det och hur kan ni anse att det skulle vara rättssäkert

Om ett ärende eller en kommun får kritik ifrån IVO så får ändå samma handläggare fortsätta i samma ärende samma kommun får fortsätta jmf med en läkare som opererat fel och man skulle kräva att samma läkare skulle operera igen och rätta till.

Politikerna i socialnämnden (säkert andra också men det är socialfrågor jag vill lyfta) har problem eftersom de är ytterst ansvariga men bara får den insyn som tjänstemännen bestämmer att de skall ha. Kräver de insyn hänvisas till sekretess. Vad tänker de göra åt det? Ser de det överhuvudet taget som ett problem? en arbetare kan komma in från gatan och skall ta livsavgörande beslut i andra människors liv och vet inte ens hur en utredning skall se ut. Borde det inte vara utbildning för de som skall ansvara för andra människors liv? Ta beslut där?

Utsatta barn har inget eget ombud jmf med en invandrare som har ett från dag ett tills de får stanna eller utvisas. Barn har bara ombud när ärendet går upp i rätt och det gör inte massa viktiga beslut som umgänges begränsning dvs hur mycket de skall få träffa anhöriga eller omplacering. Enligt lag skall barn höras men BO har undersökt och konstaterat att massa barn inte hörs. Vad gör man för att komma till rätta med det? Lagar följs inte Tex barn skall höras , man skal besöka placerade barn ett visst antal gånger per år, det skall vara ett tydligt barnperspektiv i alla ärenden gällande barn trots det får kommun efter kommun skarp kritik för brist av barn perspektiv men inget händer.

Varför är så få lagar runt utsatta barn inte kopplade till några konsekvenser? Varför händer det ingen då man inte följer lagar?

Barnperspektivet skall väga tyngst ändå är det föräldra perspektivet som väger över i rätt eller då barn skall utvisas. Då stämmer det ju inte att barnperspektivet skall väga tyngst.

Enligt lag skall man göra en utredning om ev vårdnadsöverflytt efter tre år. dvs att vårdnaden övergår till familjehemmet för att barnen skall slippa flytta igen. De görs allt för sällan enligt utredningar. (LVU Utredningen har fått ett tilläggsdirektiv att se över på grund av det) Men vart står partierna i det? Varför följs inte lagen och vad gör de för att lagen skall följas?

Då uppdrag granskning gjorde programmet om de förlorade barnen de två små barnen som omplacerades i Mark, konstaterades att det gällde ca 200 barn varför har inget gjorts åt det?

Det står i lagen att placerade barn skall ha fortsatt tillgång till de som betyder något för dem men vem avgör det? En handläggare. Få familjehem får efter en omplacering finnas kvar. tillsorg för både barn (både placerade samt bio barn ) och familjehem.

Då man tar barn kan dålig anknytning vara en orsak till att barn placeras men då man gör en omplacering varför krävs inte en anknytningsutredning då?

Biologiska föräldrar kan tvingas till frivilliga placeringar genom hot om LVU. Hur ser du på det? De kan anklagas t.o.m diagnostiseras i rätt utan experter och de får inte kalla egna vittnen är det rättssäkert? Soc vittnen behöver inte ens ha träffats dem men får ändå vittna om hur de är utifrån handläggarens bedömning. hur kan det tillåtas?

Det var några frågor jag skulle vilja ha svar på. och säga inte att det rör för liten andel medborgare för det handlar om 22000 barn som placeras om året. Lägg till deras föräldrar och alla oss familjehem och våra biologiska barn.

Ivo är nu den nya granskning enheten men trots att de kritiserar grovt blir det nästan aldrig böter varför då? Har de för dåligt men sanktioner eller ligger ribban för att dela ut dem för högt?

Någon kommun har kritiserats 17 gånger, det hjälper alltså inte med kritik hur skall man göra för att komma tillrätta med problemet?

De ger bara kritik och får inte kräva rättelse i ärendet men för de allra flesta som anmäler så är det viktigaste att man rättar till det man gjort inte bara säkerställer att det inte händer igen. hur kan ni tillåta det? Tycker ni att det är bra? Visste ni inte och vad gör ni isåfall för att förändra det?

Hoppas att ni vill ta upp något av det. Det rör som sagt många. Eva Hallgren ordf. i BPIS (Barnperspektivet i Sverige )

 

 

Och jag fick svar:

Tack för ditt mejl!

Det är sannerligen viktiga frågor. Som du förstår är det väldigt många angelägna frågor som politikerna nu måste svara på, men vi sparar ditt mejl och ser om det går att få svar före valet.

 

Nu ser jag fram emot att se om det tas upp någon stans.
Skall nog ta ock skicka dem direkt till samtliga partier ochså för att se vad de ger för svar, vart de står i de här frågorna.

 

 

 

 

 

 

 

Att skära sig fri

Såg ni Sofia Rapps film igår på kunskaps kanalen Att skära sig fri
http://urplay.se/Produkter/180788-Att-skara-sig-fri

Sofia Rapp Johanssons barndom präglades av missbruk, incest, övergrepp och misshandel. Hon berättar om sin uppväxt och ger en bild av vad det innebär att bli sviken och utnyttjad av familj, fosterfamilj och sociala myndigheter. I ett försök att få upprättelse polisanmäler hon Enköpings kommun. Idag använder Sofia skrivandet för att berätta om utsattheten och det som gör ont.

Om ni missade, se den. Om du inte orkar lyssna skall du tänka på att det är inget mot att uppleva det
Hon har stämt staten, kommunen för vad hon utsats för. Att de såg men inte agerade, inte gjorde något.

Inga barn skall behöva utsättas för det hon utsattes för oavsett var de bor.
Där ligger en hel del andra bra filmer som ligger ett tag till. Passa på att titta det skall jag göra.