Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 8 september 2014

Barnaga

Visste ni att det var Gunnel Linde som skrev Vita stenen som bl.a. var med och drev igenom lagen mot barn aga. Att hon var med och startade BRIS?
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/jag-skrek-men-slagen-slutade-inte/
När jag var sex år hade Sverige som första landet i världen, året innan, 1979, instiftat en lag som kriminaliserade barnaga. Av en slump, tror jag, berättade förskolelärarna för oss om lagen och barns rättigheter bara några dagar efter slagen. Jag gick tillbaka till han som slagit och sa: "Du får inte slå mig. Det är förbjudet i lagen. Då kan jag ringa polisen."
Jag vet inte om det var det, eller om han bara mådde dåligt över det som hänt. Men hans blick vek bort och han slog mig aldrig mer. Faktiskt, har aldrig någon man slagit mig sedan dess. Kanske för att jag precis då, som barn, direkt fick bekräftelse i att det jag blev utsatt för var olagligt. Det kändes skönt, tryggt, som liten flicka, att veta att jag faktiskt kunde ringa polisen om det hände igen.

En av de, som drev på för att få igenom lagen om barnaga i Sverige, var barnboksförfattarinnan Gunnel Linde, som skrev Den vita stenen. Hon dog i somras och jag ångrar verkligen, att jag aldrig skrev till henne och tackade. Inte bara för att hon hjälpte mig. Utan för att hon förbättrade barns rättigheter i Sverige, och med vår banbrytande lagstiftning satte ut en ny riktning för barns rätt i världen. Det var också Gunnel som startade den förening som sedan växte till BRIS, Barnens rätt i samhället. Tack Gunnel!

Nästa vecka är det val. Det är viktigt. Jag älskar vår demokrati. Men varje dag är valdag. Vi väljer du och jag. Om vi vill göra skillnad. Några blir hjältar som Gunnel. Men alla har vi chansen att förändra världen i det lilla. Säg något snällt till någon du gillar. Se dem omkring dig, på riktigt, inte minst våra barn. Då tror jag att vi blir ett land som mår bättre. Som inte väljer och röstar på hat, rädsla och missnöje.
Allt börjar med att bli sedd. Respekterad. Känna sig trygg. En bättre framtid börjar med en vänlig blick. Omtanke. Ett hej, kostar ingenting. Men är ett enkelt val, du kan göra. Varje dag.

söndag 7 september 2014

Flyttar utan att informera

Ännu ett konstigt ärende http://ann-christinelarsson.blogspot.se/2014/08/familjehemmet-har-flyttat-med-mina-2.html?spref=fb 
Jag fick idag på ett möte på Socialförvaltningen veta att Familjehemmet Per och Carmelina Adeström har flyttat med mina 2 barn Jessie och Josefine till Rättvik i Dalarna. Detta har skett både bakom ryggen på mig som vårdnadshavare och utan Socialtjänstens vetskap. Jag fick reda på detta efter att ha sett att familjehemmets hus i Harads var till salu på Hemnet.
I samband med detta så skickade jag ett mail till Luleå Kommuns Socialchef Mikael Lekfalk och ifrågasatte vad som försigår bakom min rygg!
Jag har även pratat med mina barn Jessie och Josefine i telefonen i kväll när dom satt i bilen på väg ned till Dalarna. Mina barn är helt ovetandes om att dom kommer börja skolan i Rättvik på måndag, då även dom är helt förda bakom ljuset av det familjehem som dom bor i.
 
Är inte riktigt förtjust över att man lägger ut namn på både barn och familjehem men det är inte jag som skrivit.
Jag blev lovad av Socialsekreterare Viola Stålnacke i samband med placeringen att närheten till barnens släkt var viktig för barnen.
Luleå Kommuns Socialtjänst har heller inte gjort någon familjehems utredning på detta familjehem, utan denna ska göras nu när familjehemmet redan har flyttat med mina barn.
Men här ser bara familjehemmet sina egna behov, då det även framkom på mötet att Carmelina varit svårt sjuk i ett helt år utan att jag som vårdnadshavare fått veta något.
Enligt Familjehemssekreterare Inga Lill Thunlind klarar Carmelina inte av dom långa resorna mellan Harads och Dalarna till vintern, så dom kunde inte heller svara på hur umgänget med mina barn ska fungera framöver och inte heller hur syskonens umgänge med varandra ska fungera.
Givetvis väcker detta frågan hos mig, om hur Carmelina då mäktar med mina två barn Jessie som är 11 år och Josefine som är 6 år?
Jag har överklagat folkbokföringen av mina barn i detta familjehem i Harads till Förvaltningsrätten och nu har dom dragit till Dalarna med mina barn. Eftersom att det målet inte är klart ännu så är väl det frågan om det inte både är kidnappning och egenmäktighet med barn?
Känner inte till ärendet mer än så här men har nästan slutat förvånas.
Har sedan fått veta att handläggaren i vårt ärende skall  ha tydligen fått ännu en polis anmälan till på sig. Det blir tre utöver vår.

lördag 6 september 2014

Samordnare för sociala barn- och ungdomsvården

Socialstyrelsen har anställt en person som skall ansvara för socialbarn och ungdomsvården på socialstyrelsen
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smalandsnytt/socialdirektoren-blir-nationell-samordnare
Cecilia Grefve från Jönköping blir nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Idag är hon socialdirektör på kommunen.

Cecilia Grefve tillträder sitt nya uppdrag den 1 november 2014 och kommer att vara tjänstledig från arbetet som socialdirektör och förvaltningschef för socialtjänsten. Hennes uppdrag vid Regeringskansliet sträcker sig till och med den 30 april 2017.


Uppdraget som nationell samordnare innebär att Cecilia Grefve tillsammans med företrädare för ett antal kommuner ska stärka och stödja socialtjänsten i arbetet med den sociala barn- och ungdomsvården.
 
 Skall bli spännande att se vad det påverkar eller gör.

Antalet placerade barn

Hittade en länk till socialstyrelsen sida där de tittat på antalet placerade barn
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/antaletplaceradebarnokar
Nära 32 600 barn var placerade utanför hemmet av socialtjänsten under 2013. För omkring 10 000 barn inleddes nya insatser enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Av de omkring 10 000 nytillkomna unga blev 13 procent omedelbart omhändertagna av socialtjänsten. Bara en procent togs om hand med stöd av LVU, medan den absoluta majoriteten unga var föremål för insatser enligt socialtjänstlagen.
– Vi har de senaste åren sett en kraftig ökning av insatserna enligt socialtjänstlagen. I gruppen pojkar 13-17 år har andelen som placerats på hem för vård och boende, eller HVB, ökat markant,säger Socialstyrelsens utredare Hillevi Rydh.

– Oavsett redovisningsmått har pojkar fler heldygnsinsatser än flickor. Förhållandet är exempelvis 62 procent för pojkar och 38 procent för flickor om man tittar på andelen barn som någon gång under fjolåret varit placerade, säger Hillevi Rydh.

Familjehem vanligast

Den första november 2013 var 22 700 barn föremål för heldygnsinsatser beslutade av en kommunal socialnämnd. Familjehem var den vanligaste placeringsformen oavsett kön. Under året var totalt sett 32 600 barn placerade utanför hemmet längre än ett dygn vid något tillfälle. Det innebär en ökning med 3 000 placerade barn från fjolårets 29 600.
 
Varför är man då inte intresserad av att kvalitetsäkra vårt jobb? Varför frågar man inte oss varför vi fortsätter vad vi behöver för att lyckas och vad det är som gör att vi lyckas för det gör vi i 90 % av fallen.

fredag 5 september 2014

Vad mer skall till?

Det är kommun efter kommun som får kritik för hur de hanterar sin socialtjänst. Men även hvb hem får kritk. Det är inte så länge sedan ett fick stänga och nu kritiseras ett till
http://www.smp.se/nyheter/almhult/utredning-kritiseras-av-ivo-efter-dodsfall%284431257%29.gm 
Men det har mig veterligt inte blivit mer än kritik i något enda fall.
Det var i slutet av mars som en ung person hittades livlös på behandlingshemmet Diö HVB. Personen hade varit död i flera timmar och tillkallad ambulanspersonal kunde konstatera att dödsfallet inträffat under natten.
Händelsen Lex Sarah-anmäldes och boendet införde nya rutiner, bland annat kring måltider och sänggående.
Nu riktar IVO kritik mot hur Crewford Care, Diö HVB:s ägare, hanterat utredningen av dödsfallet.
 
En ung människa dör och det blir inte mer än kritik. Vad skall till för att det skall bli mer?
Kommun efter kommun får kritik gång på gång hörde någonstans att (tror det var )Västerås som fått kritik 17 gånger och de är inte ensamma om att få kritik gång på gång utan att det händer något mer.
Det om något är väl bevis för att enbart kritik inte räcker.

Om en kommun får kritik så borde man kräva utbildning för dem som gjort fel. Är det enstaka handläggare som handlagt de ärenden som kritiseras så borde de få gå en vidare utbildning innan de får fortsätta.