Misshandlade kvinnor

Måste jag bara kommentera Anna Hagwall (SD) kommentar runt kvinnor som lever med män som misshandlar. http://www.expressen.se/nyheter/ingen-tvingar-en-kvinna-att-stanna/

– Det är ingen som tvingar en kvinna att stanna kvar i en sådan relation, det är upp till henne. Jag tycker inte att vi ska gnälla så mycket utan vi ska verkligen tänka att "vad är min roll i det hela, vad är mitt ansvar i det hela att jag är förtryckt?", säger Anna Hagwall till P4 Dalarna.

När reportern frågar om det är en kvinnas ansvar om hennes man slår henne fortsätter Hagwall med sitt resonemang.

– Det är självklart inte kvinnans ansvar men varför stannar hon kvar? I dag måste man inte bo med en man som är våldsam. Varför väljer man en sådan partner? Om det är så att han har visat under resans gång att han är våldsam, det är bara att gå vidare. Det är ingen kvinna som ska acceptera eller finna sig i ett sådant liv med en man som är våldsam, säger hon.

Visst det kan man tycka om man inte känner någon som levt i en sådan relation.
Känt eller hört någon berätta om hur man fråntas all värdighet, alla vänner så att det tillsist inte finns någon att vända sig till.
Som förlorat allt självförtroende så att de inte tycker att de förtjänar bättre, inte vågar gå för "hen" kommer ändå att leta upp igen.

Minns när jag träffade en kvinna som berättade om hur hon levt med en som klockade henne då hon var och handlade. Hur snabb hon än var var hon aldrig snabb nog. Hur kompisarna skrämdes bort en efter en och hur den sista hennes mamma hittades i säng med maken och inte hellre var något alternativ att vända sig till för att få hjälp.
Hur de fick barn tidigt och han använde barnet som muta/hot. Sticker du får du aldrig mer se... då dödar jag honom. Och hon hade sett vad han var kapabel till så hon vägade inget annat.
Hur hon tvingades stå på knä vid sängen då han sov och hur han då och då låtsades slå till henne. Om hon blinkade fick hon stryk.
Hur han ville att hon skulle steka kött som skulle smaka fisk och tvärt om. Det är klart att det inte gick och då fick hon stryk.
Hur hon stod utanför sitt hus med polisen och maken stod på andra våning och höll barnet utanför fönstret i bara en fot och hotade att släppa. Hur hon då fick skyddat boende men kallades på möte på soc. och där satt han och det slutade med att hon följde med honom hem eftersom hon kände att hon inte ens var trygg där på soc, att inte ens de, myndigheterna kunde skydda henne.
Hur hon tillsist mötte en som skrev sitt telefon nummer under hennes sko (för att han inte skulle se det) och talade om att hon kunde ringa när hon var mogen, vågade och hur hon tillsist tog steget och gjorde det (efter det att han återigen hotat att döda barnet) och kvinnan gömde henne så länge att hon tillsist fick självförtroendet tillbaka så mycket att hon insåg att det var för att hon tillät, för att hon ställde upp på för att hon inte vågat annat. Först då blev hon fri men hon hade aldrig klarat det själv.

Som ett indianskt ordspråk säger döm mig inte innan du gått en mil i mina mokasiner.
Tror inte att den kvinnan som skrev debatt artikeln känner en enda en som varit misshandlad.  

Sedan en debatt artikel runt tidiga anknytning
http://www.bt.se/debatt/lat-sma-barn-fa-vara-hemma-langre(4105287).gm

Kan det finnas ett samband mellan ökande psykisk ohälsa bland ungdomar och att allt fler ettåringar skrivs in på förskolan? Är avsaknad av en trygg anknytning i ettårsåldern en av orsakerna till att ungdomar mår så dåligt idag?

OECD-rapporten ”Mental health and work: Sweden” visar att en av fyra 16–18-åringar lider av psykisk ohälsa. Självmorden bland svenska flickor är bland de högsta för flickor i hela Europa och var tionde ungdom i Sverige mellan 15 och 24 år upplever livet som meningslöst. Fallen av anorexia ökar dramatiskt.

Mot bakgrund av dessa forskningsrön är det hög tid att familjepolitiken ändras så att mammorna/modersersättarna kan tillåtas vara hemma med sina små till tre års ålder för att de små ska bli trygga, men också för att mammorna blir trygga.

Sedan hittade jag ett inslag runt psykvård. En undersökning visar att föräldrarna känner sig utestängda från sina barns vård. Det var övervägande negativt. 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5915148

– Flera upplevde att personalen visat bristfällig respekt, både för barn och föräldrar, säger Anita Johansson.

Resultaten av studien visar också att det finns skillnaderna i vardagen för mammor och pappor. Av de 26 föräldrarna som ingick i studien intervjuades 16 mammor och 10 pappor.

Mammorna var ständigt förberedda att anpassa livssituationen efter barnets behov, medan pappornas vardag präglades av kamp för ta kontroll över livssituationen och inte låta den påverka vardagen.

Den psykiatriska vården behöver förändras, menar Anita Johansson, och främst är det samverkan mellan personal, föräldrar och barn som behöver bli bättre.
 

De flesta föräldrar vill sina barn det bästa och är de som känner dem bäst. Ändå utestängs de.

Kommunikationsproblem

En kille får rätt till ersättning för hyra ifrån socialen. http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/fosterbarn-vann-mot-kommunen
Han flyttade ut utan att ha någon egen inkomst.
Men som förmildrande omständighet accepterade rätten att han trott att han var adopterad. Det visade sig att han var fosterbarn.
Han var 19 år. 
Hallå har man inte missat något om en kille på 19 inte vet att han är placerad utan tror att han är adopterad?
Och han trodde att han var adopterad men kände sig ändå satt på undantag.
Nog måste det väl vara någon sorts brist i kommunikationen då eller?

Situationen inom soc

Det första som slår emot mig då vi sätter på nyheterna är att bristen är stor på socialsekreterare.
http://www.svt.se/nyheter/stor-brist-pa-socialsekreterare

Socialsekreterarna finns där för att rädda familjer och barn som far illa. De är polisens förlängda arm och i deras händer vilar ett stort ansvar. Deras ja eller nej kan vara skillnaden mellan liv och död. Men de är för få och pressen på dem är hög.

– Det finns nivåer av ansträngdhet och som det har varit den sista tiden här så är det inte hållbart, inte för oss medarbetare och inte för våra klienter, säger Anna Väst. 

Enligt facket blir ärenden liggande utan kontroll när personalen är borta och ännu värre är det under semestertider. 

– De som har varit sjukskrivna, deras mejlboxar har inte gåtts igenom. Där kan det komma in orosanmälningar och det är väldigt oroväckande om man tänker på hur den var i Karlskrona. Det är inte långt ifrån att samma sak händer här, säger Mikael Kjelleros Endrell.

– Det där känner jag faktiskt inte till, så det kan jag inte svara på, säger Lenita Granlund, chef på socialförvaltningen i Flen. 

Sveriges kommuner och landsting har följt utvecklingen i flera år och nu har man valt att tillsätta en utredning som ska undersöka kommunernas situation när det gäller socialsekreterare. 

– Det är en myndighetshandläggning och vi är till för skydd för barnen och då blir jag djupt oroad. Jag blir oroad för personalen, men även för cheferna som verkligen vill anställa kvalificerad personal och som inte får tag i personal, säger Åsa Furén-Tulin, sektionschef på Sveriges kommuner och landsting. 

För Anna Väst, som arbetar som socialsekreterare i Flen väntar en tuff sommar. Hon har svårt att förstå varför inte mer pengar satsas på just socialtjänsten. 

– Det är på bristningsgränsen på många ställen i Sverige. Jag kan inte förstå att man inte agerar. För varje krona man pytsar in i socialtjänsten tänker jag att det får man tillbaka, man får lägre kostnader för sjukvård, skolan, brott och skadegörelse. Många sådana saker kan ju förhindras, säger Anna Väst, socialsekreterare i Flens kommun.  

Det är det många med mig som sagt länge. Jag har tagit upp det i snart fem år. Situationen är ohållbart och det måste bli en förändring.

Synden straffar sig själv

Pappa spred att mamman var psykiskt sjuk förlorar nu vårdnaden om dottern. http://www.dagensjuridik.se/2014/06/pappa-spridde-ut-att-mamma-var-psykiskt-sjuk-forlorar-vardnaden-om-dotter

Föräldrarna har haft delad vårdnad om flickan, men mamman har nu yrkat ensam vårdnad.

Pappan har bestritt mammans yrkande.

Tingsrätten ansåg att det förelåg sådana samarbetssvårigheter mellan föräldrarna att gemensam vårdnad inte var till dotterns bästa.

Som stöd för denna uppfattning lyfte tingsrätten bland annat fram att pappan påstått att mamman är psykiskt sjuk, både i kontakt med myndigheter och inom bekantskapskretsen. Påståendena var dock grundlösa.

Istället konstaterade tingsrätten att detta inte var en ”bra grund för ett förtroendefullt och respektfullt samarbete mellan föräldrarna”.

Med anledning av detta anförtrodde tingsrätten mamman ensam vårdnad om flickan. Dels då hon haft huvudansvaret för flickans omvårdnad under större delen av hennes liv men också då det inte hade framkommit något som tydde på att hon skulle vara olämplig som vårdnadshavare.

I sin dom förordnade tingsrätten också om helg- och sommarumgänge med pappan.

Inte heller anser hovrätten att motsättningarna mellan föräldrarna kan antas vara av övergående natur. Med anledning av detta fastställer hovrätten tingsrättens dom i vårdnadsdelen.

 

Hovrätten ändrar dock tingsrättens dom på så sätt att domstolen utökar pappans sommarumgänge med dottern något.

Det skall inte löna sig att prata eller sprida skit.  

Enkelt och sant

Här i Sverige har vi ju så bra skydd för särskilt barnfamiljer eller?
Barnfamiljer i Sverige skall inte slängs ut på gatan och de skall inte behöva leva utan el eller??
http://www.expressen.se/gt/sma-barn-levde-utan-el-i-hemmet/

Två små barn levde utan el i en månad i väntan på att mamman kunde sälja av ägodelar för att få råd med räkningarna.

Nu kritiseras kommunen av IVO för sin hantering av ärendet.

Återigen vad hjälper det om det skall vara på ett sätt då det inte efterlevs eller efterföljs? Vad hjälper det med lagar om de inte är kopplade till några konsekvenser?

Det var i Bollebygd. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5912651

Mamman sökte bidrag för att betala elräkningarna, något som socialtjänsten i kommunen alltså inte godkände.

Nu kritiserar Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) Bollebygds kommun för att de inte satte barnens väl i första hand. IVO vill att kommunen ser över sina rutiner för hur de hanterar bidrag till barnfamiljer
 

Om ett tydligt barnperspektiv nu skal råda så skall man ju sätta banren i centrum och det ingår att hjälpa deras föräldrar.   Men myndigheter verkar inte orka med någon medkänsla längre.  Man stjälper människor istället för att hjälpa dem. Man kritiserar och dömer som pappan som var sjuk och hade stark värk efter två bilolyckor och handläggaren säger
– SGI:n kan du glömma. Man kan arbeta fastän man har ont. Men du vill väl inte.
http://www.helahalsingland.se/allmant/gastrikland/smabarnspappa-tog-sitt-liv-efter-samtal-med-forsakringskassan

– Då rann tårarna på Johan, säger hans mamma. ”Ja, det där var nog sista sparken”, sa han till oss då berättar mamman.

Dagen efter hittade Johans fru honom livlös i husets källare, på tvättstugans golv.

I obduktionsprotokollet konstateras att han hade dödliga doser av ett medicinskt preparat i kroppen.

Johan efterlämnar en fru samt två barn i småbarnsåldern.
 

Jag förstår inte hur okänsliga och omänskliga en del blir av att jobba på en myndighet. Det enda försvar är väl att de är så överlastade av jobb att de tillsist inte orkar se. jag vet ju att det finns de som bluffar och de orkar väl inte se de som inte gör det längre men är det inte då dags att byta jobb? man måste för att se till att de orkar göra ett bra jobb

1. se till att de har utbildning
2. att arbetsbelastningen är human
3. att de har stöttning

Läste i en artikel http://www.socialanatet.se/23313/ utifrån en undersökning om vad man begär utav handläggare då inom soc

• Socialtjänsten och socialsekreteraren är kontaktbar.
• Det är lätt att kommunicera, familjehemmen känner sig förstådda och som en del av sammanhanget (ett team) som samarbetar runt de placerade barnen.
• En bra socialsekreterare beskrivs ofta som äldre, ha barnets bästa som fokus, ödmjuk och pålitlig, men de framhåller framförallt socialsekreterarens egen erfarenhet av föräldrarollen som viktig. 

De önskade att socialsekreteraren var äldre, det kommer från att ganska många hade träffat socialsekreterare som var nyutbildade och kom hem till familjehemmen och uttryckte sig som om de visste allting. Jag tror att det inte handlar om ålder utan om att de nyutbildade socionomer inte har så stor erfarenhet av hur det fungerar i praktiken att vara familjehem, det här är ju lätt att lösa genom föreläsningar utifrån familjehemmens vardag och gärna att de får praktisera hos ett familjehem.

I och med att socialnämndens beslut om att förlänga eller avsluta placeringar bygger på socialsekreterarens information, finns en känsla av att vara utlämnad till någon annans personliga uppfattning om situationer och familjehemmen. En familjehemsmamma sa: ”Man måste vara snäll mot dem, vad som än händer och hur tokigt man än tycker att de beter sig så måste man vara snäll, för barnens skull”

En familjehemsförälder som är besviken och arg på hela situationen, kanske redan innan mötet hunnit börja är negativt inställt till socialsekreteraren, vilket förmodligen påverkar socialsekreterarens bemötande mot familjehemsföräldern.

Om det inte fungerar bör det finnas smidiga rutiner för att växla socialsekreterare utan att någon ska bli syndabock.

 

så enkel och så sant. Och inte kostar det något alls.