Vem bryr sig om vad som händer inom soc?

Det känns som om inget förvånar mig längre.
https://www.youtube.com/user/Kanal13iVarmland
Hittade en mamma där soc backar pappan låter honom ta sonen trots

ca 120/ anmälningar och ca 8 risk bedömningar/sara bedömningar på barnen mig en freda på 14 från Haninge själv högsta freda 18 , ca 30 oros anmälningar 3/ IVO anmälningar från olika och en jo anmälning från skola mord hot min sons kläder sittande sönder brända i dörren och själv mords sms mot pojken och sig sj och även mail med länkar om Dalarö fallet pappa brände inne tre barn i vårdnad tvist brev i posten med pojkens sko och strumpa och ett vykort skrivit av honom allt detta och hotade journalister som knivmärks i ansikte och hotas backa från Terese fallet som är polis anmält och en annan kille fyra kvinnor anmält och säker 10/ opartiska vittnen . Även polisen själva anmälde övergrepp i rättssak då två män går fram till mig och utger hot mot mig inför polisen på stationen där dom skriver en egen oros anmälan , Lars Lehman skriver två oros anmälan och skickar till Haninge kommun om oro och väldigt mycket mer vill ej gå ut här om det men grova saker mord hot mot dotter 13 år och även en kille inom skydd hörde detta manen själv i telefonsamtal från hans telefon och hans nr med gråtande sonen hysterisk 3; 50 NATTEN där pojken skriker hysteriskt JAG VILL INTE ....... VAD RÄCKER FÖR HANINGE
 

Det Lite rörigt skrivet men lika galet är det. Har läst på flera ställen om det.
Nu är det de som skall strejka på Sergels torg för att de skall börja lyssna.

En annan blogg skriven av en mormor om jag förstår det rätt.
En mamma som först förlorar sin dotter. Svärsonen dödar henne. Sedan får hon inte träffa sina barn barn. http://alwaysriseagain.wordpress.com/
Jmf med Lisa ärendet där pappan dödar mamman. Flickan bor hos sina morföräldrar.. de luras till en avskedsfest för en fröken på dagis och där omplaceras flickan efter över 3 år till ett familjehem därför att pappan vill det.  Hur galen är världen?
Ändå skall man eftersträva nätverks placeringar.

Det är inte utan att man håller med skribenterna i artikeln: "Vem bryr sig om socialtjänsten" http://www.dagensarena.se/opinion/vansterpartister-vem-bryr-sig-om-socialtjansten/

Svensk socialtjänst är en bransch i kris. För brukarna och för dem som jobbar i den. Under många år har socialpolitiken underprioriterats både på nationell nivå av alliansregeringen och i många av våra kommuner. Saknaden av resurstillskott i form av pengar, mera och kompetent personal samt moderna och kunskapsbaserade arbetsmetoder är stor

En orsak till att socialtjänsten misskötts i landet och i många kommuner under flera år, är sannolikt att det är ett kvinnodominerat yrke. Av de som jobbar totalt i välfärdssektorn är fyra av fem kvinnor – och inom socialtjänsten är ännu fler anställda kvinnor.

Ett annat skäl är att detta är en klassfråga. Det är inte medelklassen som drabbas av resursbrister och dålig service. Det är familjer och människor som många gånger tillhör de allra mest utsatta i samhället, som sällan höjer sina röster och som saknar starka ombud!

Andra åtgärder som inte bara handlar om ökade resurser är att stärka brukarnas inflytande och ta till vara på deras unika kompetens. Lika viktigt är utveckla utbildning av socionomer. Utbildningen är generell och som nyexaminerad har man sällen specifik kompetens för bedömning av om ett barn eller ungdom far illa.

Vi anser att det är hög tid att staten tar ansvar för en enhetlig vidareutbildning för de socionomer som arbetar med utsatta barn och ungdomar. På sikt bör varje kommun bli skyldig att ha tillgång till specialistkompetens. När en tredjedel av de som arbetar med utsatta barn och unga är nyanställda är personalrörligheten för hög.

Det måste till minskad arbetsbelastning och bättre stöd.
 

Det är vänster folk som skrivit och självklart anser de att ett makt byte är det som gör det hela möjligt. Man får tycka vad man vill om det men något måste hända och det är vad jag håller med om och är glad att det lyfts.

Upprop v 27

Igår var jag på träff med andra familjehem. Det är konstigt men när det är några stycken som kommer tillsammans verkar det alltid vara någon som drabbats eller känner någon som drabbats av en omplacering eller en hemgång som gått fel.

I går var det två. De hade själva drabbats. Den ena hade haft två barn boenden. Den minsta var väldigt liten då hen kom. Det var en sol placering. Mamman skulle utvisas och var väldigt dålig. Barnen hade varit placerade något år. Då fick hon PUT och plötsligt blev hon bra. Om jag inte missminner mig var det en ny handläggare som gjorde bedömningen att de nog ändå skulle hem. Man lägger en plan för hemskolning men efter första besöket hos mamman kom de inte tillbaka. Familjehemmet frågade hur det kunde vara OK. Den minsta hade bott hos dem sedan hen var i princip nyfödd och hade knappt träffat mamman men de fick svaret att det var en sol placering så föräldrarna gjorde som de ville. Men barnperspektivet då?

Barnen längtar efter familjehemmet och det löser man genom att tala om för dem att familjehems mamman var så gammal att hon dött.
Tänk er reaktionen då de en dag sprang på varandra på stan. Först blev de livrädda hon var ju död. Sedan överlyckliga. Sprang fram kramades och talade om hur mycket de saknade och sedan kom frågorna. Men är du inte död. Varför sa de så? Plötsligt läggs det på familjehemmet som inte gjort fel.

Hur kan det var så att vi har en lag som säger att barnperspektivet alltid skall väga tyngst när det i praktiken är föräldra perspektivet som överväger? Hur barnen mådde bar det ingen som efterfrågade. Hur de tog det eller vad de ville var det heller inte som efterfrågade. Och familjehemmet? Ja de har ju bara ett uppdrag och förväntas se på då man behandlar barn hur som helst. Vågar de strida för dem eller protestera så är risken stor att de inte får fler uppdrag. Det har jag ju själv erfarenhet av.

Sedan var det en mamma till. De hade haft en flicka boende i tre år och mamman hade en hel knippe diagnoser. Det har inte fungerat med umgängena och hon har inte varit i skick att genomföra en hel del av dem. Det hade gjorts en hel del utredningar som alla kom fram till oförmåga hos mamman. Även där en ny handläggare och plötsligt skall flickan hem. Beslutet tas fort och flickan informeras knappt. Hon skulle få behålla kontakten med familjehemmet. Nu är det så att enligt lag skall familjehemmet ha en handläggare barnen en och föräldrarna en. Barnens handläggare slutade i den vevan och hade ingen under tre månader. Under den tiden då familjehemmet skall träffa barnen gör mamman sig onåbar. De kontaktar soc. men deras handläggare kommer ju inte in i barnens eller mammans akt och kan inte få tag i telefon nummer eller annat. Soc börjar inse att de gjort ett misstag men kan inte ta tillbaka beslutet utan får nu vänta på att det skall komma in anmälningar så att de kan börja med nya utredningar och eventuellt eller mer förmodligen ett nytt omhändertagande. Man kan undra vad som händer med barnet under tiden. Vem ser dem eller strider för dem? Hur illa skall de behöva fara för att man tog ett felaktigt beslut och hur länge?

En familj hade inte varit utomlands på semester sedan sin sista placering. Bio föräldrarna vägrade skriva på för pass. För att inte behöva lämna barnen så valde de att själva stanna hemma trots att de alltid annars åkt vartannat år. En annan familj hade inte varit på semester alls. Trots att man ofta får barn som förmodligen borde bo på institution så får man sällan eller aldrig avlastning. En familj hade två jättejobbiga barn men soc. menar att deras biologiska son borde kunna ta hand om dem (gratis) någon helg så att de kunde få koppla av.

Fick ett ärende till där en fostermamman väntade på en sol placering. Hon tog ledigt under några veckor för att barnen som skulle komma skulle ha tid att landa. Det var en sol placering alltså en frivillig. Då det var dags för inskolning ändrar sig bio föräldern. Det drar ut på det dag efter dag och de dyker inte upp. Familjehemmet väntar och väntar och då tre veckor har gått har inga barn kommit. Fostermamman tvingas att börja jobba igen. Uppdraget avbryts och där står familjehemmet och har köpt saker och tagit ledigt och inget av det får de betalt för eftersom uppdraget inte blev av.
Vi förväntas stå beredda och förberedda med möbler och annat och sedan blir det inte av och vi får inte ut för våra utlägg eftersom uppdraget inte blir av.

Jag vet familjer som tagit tjänstledigt för att ta emot barn som sedan inte kommer och arbetsplatsen har anställt någon annan för att göra deras jobb så de kan inte ta tillbaka tjänstledigheten trots att det inte kommer någon placering. hur kan det vara så? vi har ingen trygghet i det vi gör. Det blir osäkert ändå tvingas vi leva så.

Behöver jag tillägga att familjerna var rätt trötta på att vara familje hem. Flera skulle ta paus och frågan är om de kommer igen.

Om ni nu tror på familjehem som institution om ni tycker att vi gör ett bra jobb och det gör vi ju faktiskt i de allra flesta fall hur kommer det sig då att vi tillåts behandlas på det här viset? Varför kvalitetssäkrar ni inte det vi gör? Varför frågar ni inte oss varför vi fortsätter. Vad som gör att vi lyckas? Varför skall det vara så svårt att få avlastning då vi känner att vi går på knäna? Om det är det enda vi behöver för att orka är det inte värt det då? Nej istället pressas vi till bristningsgränsen och vi säger upp eller så fråntas vi barnen.

Vecka efter vecka har jag skickat berättelser ifrån vår verklighet och många av er bryr sig inte ens om att läsa dem. Varför skulle vi kryssa in er igen? Vad är det som gör att du tycker att du förtjänar din plats i riksdagen? Vad gör ditt parti? Jag har frågat gång på gång men får inga svar. Ifrån flera av er får jag kvitton där det står kastat utan att läsa. Men vad gör du som läser?

MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

Fel fel fel

Socionomerna fortsätter att lägga ut veckans brott. https://nbvt.wordpress.com/2014/06/30/veckans-brott-klienten-passar-inte-in/ en klient som inte passar in och det slutar med att hon begår självmord.

Har man väl kommit på kant med soc så är det nästan omöjligt att få rätt.
En tidning lyfter berättelsen o mamman som förlorade sitt barn efter 3 veckor. De har fråntagits 2 år utan anledning.
http://www.op.se/allmant/jamtland/tva-ars-kamp-for-att-fa-hem-sin-son
Det tog henne två år av kamp för att få hem barnet. Men där får jag säga visar det igen vikten av att de som betyder något får finnas kvar.

Hon och sonen bodde tre månader på ett utredningshem i södra Sverige. Där sattes hon under lupp och ombads visa sonen bilder på fosterföräldrarna från familjehemmet. Där hade de skrivit ömma ord till Annas son.
 

Hur fel det än blev så har sonen fått en relation med fosterfamiljen och förstår hon inte det så är det illa. Insatser måste in för att stötta familjer både bio men även fosterfamiljer om ett barn flyttas. De måste för barnets skull klara av att fortsätta hålla kontakt, så länge banren vill.
Även när man tar barn och det finns skäl måste bio få stöd i att hantera det och göra umgängena till något bra. Nu tar man barnen och sedan blir det bara tyst. Bio skall leva med ilskan, frustrationen, känslan av misslyckande, helt ensam.

Det är barnen  som skal vara i centrum och det är deras bästa som skall väga tyngst. Ett seminarie på Almedals veckan hade rubriken Du får aldrig tillbaka ditt barn.
http://qrutrfhlse.se/du-far-aldrig-tillbaks-ditt-barn/

Kvinnor i social utsatthet diskvalificeras snabbt och enkelt, samtidigt som ytterligheten åt andra hållet pågår – barn dör för att socialtjänsten inte griper in. Barn far illa för att socialtjänsten inte ser eller tycker de behöver göra något.

I alla tider har fattiga, ensamstående mammor varit den grupp som mest utsetts som mindre bra på att ge sina barn det barnen behöver. Så har det sett ut i evinnerlighet. Fd foster- och barnhemsbarn vittnar om fattigdomen i familjen, som ett grundläggande skäl till varför fattigvården- och barnavårdsnämnden grep in. Barnen togs placerades och mamman lämnades därhän. Resultatet ser vi idag – 5 000 kanske fler fd av de här barnen har mindre bra erfarenheter av sin barndom. Vi trodde att det lärts av historien.

Inget har förändrats. I Lindköping har man via ett forskningsprojekt i samarbete med Norskst Barnevern gjort en djupintervju av 250 familjer och deras erfarenhet av socialtjänsten. En majoritet givetvis fattiga kvinnor uppger att erfarenheterna är negativa. Att deras barn placeras. Att de nekas umgänge och vettiga villkor för att på nytt godkännas som förälder.

Medelklassens barn i samma utredning handlar inte om föräldrars bristande förmåga utan om beteendeproblem, men de barnen blir i första hand föremål för öppenvård och insatser samtidigt som de bor kvar i hemmet.

FD missbrukare, missbrukare under behandling, lågavlönade kvinnor, lågutbildade är den grupp som samhället trots allt tal om annat diskriminerar utan att ge dem chansen till att vara en delaktig förälder.

Samma misstro finns också i umgänget mellan placerat barn och förälder. Mammor som inte duger enligt socialtjänsten betraktas som farliga för sina barn. Deras umgänge minimeras – skräckexempel som 1 gång i halvåret 3 timmar finns – deras umgänge bevakas. Reglerna för umgänget är så kringskurna att ingen förälder eller barn borde acceptera detta.

Följ gärna länken och läs artikeln.
Och ännu  en "kändis" berättar om sin jobbiga, trasiga barndom. http://www.expressen.se/noje/evabritt-strandberg-om-hemligheten/

Forlorar vårdnaden utan att veta om det.

Vad sägs om en pappa  som förlorar vårdnanden om sina döttrar utan att veta om det?
http://www.mynewsdesk.com/se/juristpunkten/pressreleases/han-blev-av-med-vaardnaden-utan-att-veta-om-det-juristpunkten-1014185

Skilsmässan var mycket riktigt klar och det var det även att mamman till barnen skulle få ensam vårdnad. Pappan ifråga fick panik och ringde mamman, tingsrätten, polisen och sina föräldrar.

Mamman ifråga meddelade nu att det inte hade varit fråga om något annat då han flyttat och övergivit familjen . Det fredliga slutet fanns inte längre. En fullt lämplig pappa hade alltså helt ovetandes förlorat vårdnaden om sina två döttrar. Hade han inte läst domen hade han aldrig fått veta.

Jag fick kontakt med denna pappa och överklagade direkt beslutet till hovrätten som ändrade tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för vidare handläggningen gällande vårdnaden. I tingsrätten meddelades det två månader senare att vårdnaden interimistiskt skulle vara fortsatt gemensam då pappan på intet sätt kunde ses som olämplig.

Jag vill med denna text få andra att få upp ögonen för att det enkelt går att skriva till saker på ett dokument i efterhand, så var noga med att allt är ifyllt när du skriver på ansökan om skilsmässa och sitt helst ner och gör detta tillsammans. Har ni barn och gör en gemensam ansökan så måste ni därmed kunna samarbeta såpass att ni kan göra denna sista sak tillsammans.

För månad månad sedan fick jag in ett liknande ärende som nu just återförvisats från hovrätten till tingsrätten. När dessa domar kommer så kanske de inte läses igenom helt, då parterna redan vet resultatet. Ligger domen längre än tre veckor så förloras möjligheten att överklaga och någon har då blivit av av med vårdnaden utan att ens veta om det. Se därför alltid till att ha koll vid en skilsmässa, vissa saker kan inte suddas i efterhand.
 

Man skall ju ge barnen rätt till båda föräldrarna så långt det går.

Träna in i fållan

Utifrån inlägget härom dagen kan man undra hur mycket vi påverkar våra barn. Ibland tycker jag att det inte är så farligt med vissa saker ända tills det kommer i fel sammanhang så att säga.
Kolla här så förstår ni vad jag menar
http://sfglobe.com/?id=1059&src=share_fb_new_1059

Det börjar tidigt vår styrning in i fållan för hur man skall vara som kille och tjej. Det finns i sammanhang vi inte tänker på. http://hotlamotte.com/2014/06/28/min-dotter-drabbas-av-sexismen-i-alfons-aberg/

Kan man göra saker på olika sätt? Ett mer killigt och ett tjejigt?
Vad betyder att slåss som en tjej?
https://www.youtube.com/watch?v=XjJQBjWYDTs
Tampong reklam som sätter huvudet på spiken.

Varför inte inse att vi skapar olika förutsättningar för barn och det är dags att sluta med det. De skall få vara det de är istället för att göra dem lika men med samma förutsättningar.



Sedan av slutar jag med familjehem. De som säger att det är så lätt att bli familjehem har inte kollat det här http://www.gd.se/gastrikland/gavle/gavlesyskon-placeras-i-rentvatt-familjehem Familjen som förlorade två barn för att den ena tog två glas vin i samband med en fest. Efter att ha kollat med 23 personer som bekräftar att de är mycket måttliga med alkohol så fick barn bo kvar.
Så lätt är det inte.