Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 24 juni 2014

Chockad

I dagens skörd hittar jag en kommun som tar till nya grepp för att få tag i familjehem.
http://norran.se/nyheter/vard-omsorg/ska-twittra-efter-nya-familjehem-218354
Dels ska verksamheten upparbeta ett kontaktnät med olika föreningar för att nå nya familjehem. Man söker även nya rekryteringsvägar, via moderna medier som tevereklam, Facebook och twitter. För tillfället diskuteras en eventuell facebooksida för ändamålet.
Familjehemssekreterarna ska få vidareutbildning i handledning, och stödet till familjerna ska utvecklas. Bland annat utifrån synpunkter verksamheten fått från en fokusgrupp. Gruppen bestod av familjehem som valt att gå över till privata företag, något kommunen ville veta orsakerna till. Det visade sig att de privata företagen erbjöd högre ersättning, samt bättre stöd och tillgänglighet. Möjligheten att kunna vara hemma med barnet på heltid i början, var en annan fördel som nämndes.
I planen nämner kommunen att möjligheten att vara hemma i början i 2-3 månader, bör utredas. Här står även att det ”ibland bör finnas möjlighet till ett mer flexibelt tankesätt som möjliggör högre ersättningar.”
– Vi har redan i dag en social beredskap, utanför kontorstid. Men just detta är en av de frågor vi ska titta närmare på och försöka förbättra, säger Kennerth Fahlesson (S) ordförande i socialnämnden.
 
Spännande
Sedan är det kvinnan som dyker upp på akuten. Hon är 18 år och gravid och har ett litet barn.
På sjukhuset berättade hon att det var hennes svärmor och svägerska som misshandlat henne och att det hänt flera gånger tidigare. Också kvinnas man ska ha slagit henne.
Kvinnan, som är EU-medborgare från ett annat land, berättade också att misshandeln bland annat skett för att hon vägrade att prostituera sig. I utredningen kring fallet framkommer det också att kvinnan ska ha blivit kidnappad i sitt hemland och tvingats till giftermål. Hon uppger också att maken har våldtagit henne och att hon misshandlat upprepade gånger av honom och hans familjemedlemmar
Sjukpersonalen hjälpte kvinnan att få kontakt med socialtjänsten men beskedet hon nåddes av rörande henne själv och hennes fyra månader gamla son var att det som kunde erbjudas var bistånd till en biljett tillbaka till hemlandet.
Nu riktar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritik mot socialtjänsten i den aktuella stadsdelsnämnden i Göteborg på grund av deras agerande.
 
Man borde sluta förvånas men Nej jag blir fortfarande förvånad över hur illa man kan hantera människor. Men trots kritik vad händer? Oftast ingenting. Här är ett exempel visserligen inom ett annat område men det är fortfarande barn som drabbas
http://www.sydsvenskan.se/sverige/larare-sexanmald-av-barn-i-fem-skolor/
Sedan 2006 har läraren tvingats sluta på fem skolor i skånska kommuner. Mönstret har varit det samma, mannen har anmälts efter att elever berättat att han tafsat på dem.
Alla polisanmälningar mot mannen har lagts ner och i samtliga fall har det slutat med att läraren har köpts ut av arbetsgivaren. Totalt för hundratusentals kronor.
I Landskrona köptes mannen ut för 64 000 kronor, i Kävlinge för 321 000, i Malmö för 79 000, i Örkelljunga betalades nio månadslöner ut för att läraren skulle skicka in sin avskedsansökan. I slutet av februari blev slutligen 282 000 kronor priset för att Lunds kommun skulle bli av med honom.
 
Ja vad säger man? Jag tror jag är tyst...

måndag 23 juni 2014

Får ingen hjläp

Det är ändå konstigt att media skall till för att man skall visa lite medmänsklighet http://www.metro.se/nyheter/efter-uppmarksamheten-svart-sjuka-jasmin-4-far-stanna-i-sverige/EVHnft!EoiYd10KwGlfA/
Flickan en fyra åring som jag tagit upp sedan tidigare och skulle utvisas får nu stanna.
Det märkliga är att nu får hon plötsligt stanna. Nu går det bara för att press lyft. Vad händer med alla dem press inte lyfter och belyser?
Hon borde alltså fått stanna oavsett.

Och i Uppsala är det en 15-årig pojkesom inte har inte gått i skolan på ett år. Han umgås med nynazister och har polisanmälts av sin mamma för dödshot. Mamman kräver att han omhändertas och även polisen har reagerat men socialtjänsten säger nej.
http://unt.se/uppland/uppsala/mamma-kraver-tvangsvard-far-nej-3188530.aspx
Vart skall man vända sig om man inte klarar av eller orkar?
Sedan är det andra som inte vågar därför att de går in med mer än de behöver och sedan inte slutar då det räcker.

söndag 22 juni 2014

Ställ politikerna mot väggen

Idag tänker jag ara ledig från datorn så det blir bara en liten uppmaning:
Nu inför valet så har man möjlighet att skriva och fråga vad politikerna gör eller tänker göra.
Passa på du också Ställ din fråga här http://www.rattfraga.se/

Får lägga till ett talade  citat

lördag 21 juni 2014

Upprop v 25


Då har vi ärendet med en pojke som kom till sitt familjehem som 5 åring. Allt går bra och han utvecklas som han skall. Han går i skolan och det går bra på alla sätt.
Då han är 9 dyker plötsligt en pappa upp. Han strider för att få hem pojken och soc går honom till mötes. Familjehemmet plockas snabbt bort. Pojken protesterar och vill inte och pappan klarar inte av situationen. Det slutar med att pojken får flytta till farmor som heller inte klarar av situationen. Han längtar hem, mår dåligt över hur allt hanterats och hela situationen. Nu skall han istället flyttas till en institution 110 mil bort för de hävdar att han skall börja om. Under ett år har han haft 7 handläggare.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Eller familjehemmet som haft två flickor boenden ett år. Mamman sticker då med barnen under ett umgänge och man lät henne behålla dem. Det går två år sedan brakar allt ihop igen. De placeras i samma familj och det tar ett bra tag innan de lugnar sig och anpassar sig. De har umgängen med mamman. Det går ett år till nu begär hon hem dem igen och soc. säger javisst. En hemtagningsplan startas och skall fullföljas trots att mamman står inför ett utvisnings beslut.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
I veckan hörde en fostermamma av sig. Jag har lyft ärendet v v 5. Hon har haft två multihandikappade flickor som nu plötsligt skulle omplaceras eftersom hon kom i klinch med socialchefen. Den ena är redan omplacerad och nu skall den andra flyttas trots att hennes syskon bor nära henne, och de träffas ofta. Hennes mor bor i samma stad som hon bor nu och då hennes pappa besöker Sverige bor hos sin syster som bor i samma stad. Nu skall hon flyttas över 30 mil till en institution trots att Skövde i veckan fick kritik ifrån IVO för att de just låtit en flicka bo i en lägenhet med assistans eftersom de inte hittade något familjehem till henne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5893157 Barn skall inte bo på institution sa man då. Men i Helsingborg tycker man annorlunda. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5888909 och även om de skulle få kritik. En flicka som har svårt att kommunicera och har svårt att göra sig förstådd. Som bor i en familj som älskar henne och gör allt de kan för henne.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Sedan var det en familjehems mamma som hörde av sig nu innan midsommar helgen. Hon har en placering vars syster blev gravid då hon var 13. Fickan har alltid varit ordentlig och har höga betyg i skolan. Hon får en mamma barn placering. När hon vill studera vidare tar de ifrån henne det stödet och sätter henne istället i en ungdomslägenhet. Hon själv ville stanna eftersom hon kände att hon behövde stödet då hon pluggade men ingen lyssnade.
Nu har hon bott i lägenheten med sin son som nu är tre år gammal och skolan är slut. Vad händer jo hon skall vräkas. Hon får meddelandet per sms. Barn räknas ju bara som barn fram tills de är 21 och soc brukar bara stötta tills de gått klart skolan.
Hon hör av sig till handläggaren och skriker på hjälp, frågar vad hon skall göra men får svaret att de inget kan göra. Ja hon kan hjälpa till att flytta men hon får skaffa kartonger själv. Handläggaren föreslår att hon skall flytta till sin syster. Det är bara det att systern är placerad. De har inte kontaktat familjen och frågat om det skulle gå bra eller om de kan ta emot en mamma med barn.
Lagen säger väl att man inte får vräka barnfamiljer. Soc. får väl inte vräka en ung ensamstående mamma på det viset? Men det gör de ändå. Bara för att de kan. visst kan man anmäla men det blir ju för sent. Vad skall hon göra under tiden? Hon har fått jobb men har nu ingen bostad.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Själva inbjöds vi dagen innan midsommar på ett möte med Mark. De ville bara tala om för oss att de ställer in alla umgängen mellan oss och barnen ett år framåt. De säger att barnen mår för dåligt i samband med umgänge men de vill inte utreda varför. Till oss säger barnen att de vill vara mer hos oss, oftare och längre tid. Det står till och med i akterna ändå tar soc bort oss. De har ju bestämt att barnen skall bo där de bor och det handlar om att de skall foga sig, sluta protestera, ge upp hoppet att får komma hem. Jag är också övertygad om att beslutet kom nu därför att jag återigen har anmält dem och därför straffas vi.
Hoppas att ni haft en bra midsommar för det har nog ingen av oss som lever i verkligheten ni ansvarat för, som ni är med och skapar förutsättningarna för. Vad gör ni åt den? Vad gör ni för att förändra? Vad tänker ni göra om ni kommer till makten eller sitter kvar efter valet?
MVh Eva fostermamman i Mark ärendet

fredag 20 juni 2014

Straffad

Har ju ett tag inte skrivit så mycket om vad som händer mellan oss och barnen eftersom vi inte velat "reta" dem, soc i onödan.  Vi har ju hoppats att vi skulle tjäna på det. Men så var inte fallet.
Igår var vi på möte med dem. Det är så att vi har träffat barnen men väldigt sporadiskt.
Då de tog dem var det över ett år tills vi fick träffa dem igen. Det var då tre gånger för att göra ett avslut som det så fint hette. Sedan bestämde de ju att barnen skulle tillbaka och vi fick träffa dem var tredje vecka hela sommaren.
Beslutet verkställdes inte och mamman överklagade.  De skickade först en jurist som inte stått i rätt på 5 år.
Han förlorade.
Då skickade man advokaten som åkte till Australien tror jag det var och lämnade rättegången ett par dagar innan det var slut till en bisittare.
Han förlorade också och eftersom jag gick ut i press straffar ordförande oss genom att lägga sin vågmästar röst mot ett överklagande trots att han i press inför hela Sverige lovat att se till att få ett prejudicerande fall.
Då dom faller står det att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor är att de får ha fortsatt umgänge med oss. Då var det var tredje vecka. Det första de gjorde var att stänga av det i 8 månader.

Sedan fick vi träffa dem hemma här för första gången sedan de omplacerades. Det var var 10:onde vecka. Trots att alla umgängena var övervakade dvs två personer satt och tittade på allt vi gjorde så hörde ingen att banren varje gång sa att de ville vara mer hos oss oftare och längre. Så vi spelade in när de talade om det eftersom vi ville spela upp det för de som bestämde.
Då straffades vi genom att umgänget ställdes in här hemma. De påstod att barnen hade sagt att de ville vara någon annanstans. Ingen var intresserad av att höra inspelningarna.

Umgänget stängdes återigen av och denna gången 6 månader.
Nu fick vi återigen träffas på offentligt ställe två gånger och jag anmäler hela hanteringen.
vi hade ett umgänge inbokat men plötsligt fick vi en inbjudan till ett möte. Tre datum som förslag . Inte ett ord om att det är någon typ av krav, att det var förknippat med något sista datum då jag skulle höra av mig och mitt i påskveckan. Jag var inte tillräckligt snabb att svara och jag får då ett mail att datumen då är borta (samma dag som jag svarade) och likaså är umgänget borta.
Det var alltså ingen inbjudan utan ett krav.

Nästa förlag på datum är på skol avslutningen.
Det är klart att vi inte kunde då. Jag jobbar som lärare och sonen slutar. Vi fick då gårdagen.
Det är nu tre månader sedan barnen träffade oss.
Igår åkte vi då ner på möte för att få veta när vi skulle få träffas igen och fick veta att vi återigen straffas denna gång för att vi anmält. Nja de påstår att de anser att vi är viktiga för barnen och det visar de genom att återigen stänga av oss denna gång 1 år framåt.
De säger att barnen mår dåligt men är inte intresserade av att undersöka varför. De vill inte starta en utredning om orsaken. De talar om att de inte är några experter men drar de slutsatserna.
Vad säger man? Tänker vi ställa upp på det? Nej

Sedan visar det sig att IVO skickat hela min anmälan direkt ner till Mark.
Jag är medveten om och förstår att de måste gå på dem om att de fått en anmälan och be dem bemöta den men tänk om polisen skulle skicka anmälan till den som anmälts. Nej så gör man inte utan de kallar på förhör och talar om vad man anklagas för och sedan får man bemöta det. 
Märkligt.