Någon att dela med

I går var det skolavslutning och så fick vi kattungar. Har inte skrivit om längtan eller saknaden på ett tag, men det känns, den finns där och drabbar en när man minst anar det.

Att varje år att sitta där på skol avslutningarna se deras klasskompisar, hur de växer. Höra sångerna de valt att sjunga. I vår skola är de duktiga på att hitta lite annorlunda låtar och barnen är väldigt hemlighetsfulla runt vad just de skall sjunga. Det kan gå bra men sedan plötsligt sitter jag där med tårarna i ögonen av saknad. Man kämpar febrilt med att inte gråta, det kan vara så där fjantiga saker som utlöser det. I går var det då jag fick syn på tösens bästis sandaler. Plötsligt kom jag att tänka på vad "hon" hade på sig på sin avslutning, om hon hade sandaler.

Jag satt och tittade på killarna och undrade vad "han" hade på sig. Såg vår son leta efter oss i församlingen och skina upp då han fick ögonkontakt. jag får inte var med då de slutar. Nu är det tre månader sedan vi träffades senast,. Umgänge var bokat men så ville de ha ett möte och vi bjöds in. Det visade sig att mötet inte var en inbjudan utan ett krav och umgänget ställdes in tills det hade varit.

Och kattungarna.. Vad roligt de hade tyckt att det var. Sonen sa då vi satt där brevid lådan och tittade på då unge efter unge pluppade fram; just nu är livet perfekt förutom att jag inte har någon att dela det med. Jag förstod precis vad han menade. Det hade inte hjälpt att tala om att jag fanns att han kan dela med oss för det är inte oss han saknar, inte oss han vill dela med.

Då vi bad aftonbön bad han; "Gode gud låt min lillebror komma hem så jag har någon att dela med".

Sammanfattning av gårdagen

Satt då och lyssnade på slut pläderingen. Åklagaren började med att tala om att samtliga vittnen faktiskt bekräftar det vi berättat. Det fanns inga skäl. Det gjorde ingen utredning utifrån det de påstod att de fått.

Han hävdar böter och att de får betala rättegångskostnaderna.

Det manliga chefen har redan avskrivs. Åtalat mot honom lades ner på sittande förhandling igår. De hade där också dokumenterats så dåligt att man inte kan säga att han var med eller medveten om vad som pågick. Han har därmed avpolletterats.

Sedan började handläggarens försvarare. Handläggaren försvarare menar att de tvingats ta ett akut beslut för att det fanns läckor i utskottet

Min kommentar: det är helt befängt att påstå att en läcka skulle komma till mig. Jag visste då inte ens att det fanns ett utskott så vi begärde företräde inför nämnden för vi trodde att var de som ansvarade. Vi fick nej med hänvisning till att det inte var de som hade hand om det. Det var först då jag fick veta att det fanns ett utskottet det var långt senare. Jag hade alltså ingen kontakt med någon i nämnden eller utskott.

Det kryper fram saker jag aldrig hört tidigare, att de tog dem som de gjorde skulle berott på att trodde att jag då ; hör och häpna ha ihjäl barnen. Jag älskade dem så mycket att om jag fått veta skulle ha ihjäl dem, om jag inte fick ha dem skulle ingen annan få ha dem. DE ÄR INTE KLOKA.

Åklagare talade om att det inte fanns några belägg för något sådant och ingen som trodde på det heller varför han lämnat det utan åtgärd men får man verkligen häva ur sig så grova anklagelser utan att jag får bemöta eller försvara mig?

De menar att hennes arbetsbelastning var så stor. Ändå jobbade hon heltid med vårt ärende och hade en person till hjälp. Men hennes arbetsbelastning var så mycket större än handläggaren i Vara eftersom hon påstods inte ha gjort något. Ändå har hon gjort fler utredningar och ett bättre jobb än den åtalade handläggaren trots att hon hade hjälp. Försvaret menade att det inte var så svårt att sköta det på en halvtid om det inte var några umgänge och de inte hade kontakt med familjen och bara tog beslut som nämnden kunde säga ja till.

Min kommentar: Eftersom mamman överklagade allt så handlade det om 50 utredningar per år Hon hade mer än nog att göra. I Mark gjordes en utan att träffa oss eller barnen. Det blev också väldigt tydligt att hon inte hade träffat barnen mer än en gång under hela tiden men däremot träffat mamman varje vecka och t.o.m. hennes släkt. De menade att handläggare tvingades att rätta till Varas misstag då de inte trodde att man skulle kunna flytta hem de här barnen och lagen säger att man alltid skall jobba hem barnen.


De hävdade att socialpedagogen som varit med inte såg några problem, att mamman mycket väl skulle kunnat ta hand om även de två barn som bodde hos oss. Det kom hon fram till på två umgängen som inte ens var hemma hos mamman. På två umgängen på 4 timmar såg hon att mamman skulle vara kapabel att ta hand om 4 barn under 5 år. Trots att två utredningshem kommit fram till att hon inte klarade 4 under 7 år och strax efter kom de fram till att det inte gick att flytta hem dem alls.... Mark har inga intentioner att flytta hem barnen. Inte dåligt.
Min kommentar: Sådana handläggare är i min värld farliga.
De menar att det gått så långt tid att de borde gå fria eller få väldigt låga böter.

Att hon redan straffats tillräckligt eftersom hon inte fått jobb utan har tvingats gå i pension med en lägre ersättning.

Min kommentar : ingen har tvingat henne att gå i pension hon hade kunnat vara arbetslös ett tag och dörmed fått en högre ersättning. Sedan är frågan om man skall gå fri bara för att processen att ta fram alla felaktigheter skall innebära att man skulle gå fri från vad man gjort? Att man skall slippa straff bara för att det är ett tag sedan. Blir skadan mindre då?

Enligt försvaret för den kvinnliga chefen så menar de att lagen ändrats att hon inte var ansvarig för de delarna då. De menar att det var uppe i nämnden flera gånger och att det blivit samma beslut även om det kommit under. De menar att barnens hälsa inte påverkats, att man inte kan veta om de farit illa även om de bott kvar.

Min kommentar: de har flyttats 11 gånger och bor i sitt tredje familjehem och går på BUP. Det kan jag lova inte hade varit situationen om de fått kvar.

Sedan gjorde de senare en utredning som visade att det inte gick att flytta hem barnen. Alltså precis det vi sa. Om de väntat så hade de ju kommit fram till samma sak och banren hade inte behövt flytta.

De vill ha ett lägre böter straff i så fall eftersom hon heller eller inte jobbar kvar och inte har någon chefs position. Är det ett skäl för att slippa straff?

Sedan försvaret för ordförande. De menar att det inte är säker ställt när jag började blogga, att det var orsaken att de tvingats ta barnen. Jag har visat polisen att det inte är förmän i november. Åklagaren bröt in och sa att det är säkerställt i förhör att jag började efter. Försvaret blev surt och sa att han inte fick ta upp saker som inte tagits upp i under rättegången men han replikerade att han inte trodde han skulle behöva eftersom det stod i underlaget vilket han utgick ifrån att hon läst.

Hon hävdar att åklagaren inte har koll på valdagen säger om familjehem och deras roll. Att det var en förhandling på gång så de var tvungna inför den att göra sin egen bedömning.

Min kommentar: sanningen är den att datum redan var satt och utredningen var redan klar. Den utredning de gjorde var inte ens till rättegången. Att de sa att man skulle gemensamt skulle åka och visa att man hade en samsyn i två kommuner. Sedan flyttades datumet för förhandling och Vara informerades inte. Chefen som var där gick emot sin egen nämnd och menade att LVU skulle upphöra trots att nämnden inte ansåg det.

Även här hävdade man att åtalet mot henne borde läggas ner eftersom hela hennes liv ändrats. Hon har fått säga upp sina politiska uppdrag och hennes konsulttjänster är det inget som efterfrågar. De lever en tynande tillvaro som de sa.

Jag satt där ock tänkte hur kan de hävda att de redan straffats nog att de skall gå fria? vi då? både barnen och våra liv har de raserat och vi får inte ens en ursäkt. Vi lever fortfarande i straffet och det slutar inte i och med den här rättegången. De kan gå vidare men det kan inte vi.

De hävdade att socialstyrelsen bara kritiserat dokumentationen men inte handläggningen. Att det blev en politisk maktkamp vilket gjorde att man åsidosatt barnperspektivet. Att de försvarade att barnen skulle tillbaka inte för att det var rätt utan för att få politiska poäng.

Min kommentar: socialstyrelsen kritiserade inte bara dokumentation och formalia utan i princip allt de gjort eller inte gjort i ärenden. Värst kritik för brist av barnperspektivet.

Sedan stängdes dörrarna och de skulle fortsätta med de delarna som rörde sekretess.
I dagens radio sjuhärad är det ett kortare inslag http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5887915 .
GT var där så det är förmodligen en artikel där i dag. Återkommer med länk.

Slutpläddering

Då är det äntligen dags för slutpläddering. Det är öppet och vem som helst får åka dit och närvara. Skall strax åka.

Vanvårdspengen är återigen uppe. I går visades Sofia Rapps film Skär dig fri och man diskuterade varför inte de som drabbats efter 1980 skall få ersättning. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/vanv%C3%A5rdade-f%C3%A5r-ingen-ers%C3%A4ttning-2659020 Nu är det ett par stycken som slått sig ihop och stämmer i Europadomstolen. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/fosterhemsbarn-st%C3%A4mmer-staten-2655838

Det är fler som talar om att det inte är rättsäkert och i Norrköping går man så långt att man säger att det skulle lika gärna kunna hända här http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/fallet-med-yara-kunde-ha-hant-har-9873628.aspx

På torsdag är det över

Ja på torsdag så är det slutplädering i rättegången http://www.bt.se/nyheter/mark/fosterbarnsfallet-snart-avslutat(4319958).gm
Men det har varit stängda dörrar på grund av sekretess.

– Det är givetvis för barnens bästa. Stora delar av bakgrundsmaterialet från socialtjänsten är ju även det sekretessbelagt, säger Claes Östlund, offentlig försvarare för den före detta chef inom kommunen som står åtalad.

Han menar att förhandlingarna hittills har gått ungefär som väntat. Och det råder inget tvivel om vad som är kärnfrågan enligt Claes Östlund
Kammaråklagare Håkan Johansson menar också att graden av utredning är en nyckelfråga, i kombination med hur beslutet om omhändertagandet fattades. Men i övrigt är han sparsam med kommentarer innan slutpläderingarna är klara.
– Jag kan säga att jag har stärkts i min uppfattning om att de här personerna begick tjänstefel, men det är självklart upp till rätten att avgöra
 

Självklart kommer jag att vara med.

Stämmer staten

För ett bra tag sedan stämde ju Sofia Rapp staten eftersom hon inte omfattas av vanvårdspengen. Det är för att hon vill att även de barn som utsatts efter 1980 skall rätt till ersättning.
Nu är det flera som inte fick vanvårdspengen för att de inte ut sats grovt nog.?? En kille var ju med på uppdrag granskning. Han tvingades äta sina egna spyor, utsattes för skendränknignar m.m Ändå fick han inget för han hade inte utsatts tillräckligt... Man kan undra hur det inte skulle räcka? Nu är det flera av dem som tillsammamns stämmer  staten i Europadomstolen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/kranktes-pa-barnhem-nu-stammer-han-staten/ 

Mycket summariskt, konstaterar advokat Jens-Victor Palm, och hävdar i stämningsansökan att nämnden också höjt beviskraven genom att omtolka lagen till att gälla bara dem som utsatts för ”de allvarligaste formerna” av övergrepp eller försummelser. I lagtexten finns en mildare skrivning, att ersättning ska utgå ”om det kan antas” att den sökande utsatts för övergrepp eller försummelser ”av allvarlig art”. Det är, enligt Jens-Victor Palm, i båda fallen brister i nämndens hantering som strider mot konventionsrätten.

Jens-Victor Palm driver också ett annat skadeståndsfall mot staten, i Stockholms tingsrätt. Det handlar om författaren och artisten Sofia Rapp Johansson, som utsattes för omfattande sexuella och andra övergrepp både i sitt föräldrahem och som omhändertagen i familje- eller behandlingshem mellan 1980 och 1998.

Ersättningskraven grundas dels på att staten inte levt upp till artikel 3 och 8 i Europakonventionen om skydd mot förnedrande eller omänsklig behandling och skydd för privat- och familjeliv, dels på att övergreppen mot henne skedde efter 1980 och inte omfattas av ­ersättningslagen. Därför saknar hon rätt att få sin sak prövad, och det kan ifrågasättas om lagen uppfyller det grundläggande kravet på att alla är lika inför lagen i en rättstat, argumenterar Jens-Victor Palm.

I morgon, onsdag, visas i riksdagen dokumentärfilmen ”Att skära sig fri” om henne och hennes kamp för upprättelse.

Skall bli spännande att följa. Önskar dem lycka till och hoppas att de vinner. Det banar ju väg för så många fler däribland "våra".

Fick ytterligare ett ärende i går. En fullt fungerande mamma, högutbildad som plötligt får en anmälning och kallas till soc. De kräver att hon skall gå till BUP med flickan för att hennes tös är blyg. De kräver att hon skall göra det innan det kommer fler anmälningar och visst kom det en till. En anonym  med ord och information som bara finns hos ett par personer kurator och handläggare.  Mamman är barnläkare, hon känner sitt barn. Varför skapar man problem som inte finns.
Skönt att jag kunde bistå med en bra advokat som tog kontakat redan i går.