Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 10 juni 2014

Aldrig nöjd..

Hittade ett blogginlägg som fick mig att tänka på Veronica Maggios låt Aldrig nöjd jag blir aldrig nöjd... (bara rubriken i refrängen)
http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/05/varfor-blir-barnen-aldrig-nojda/

Jag minns nämligen hur jag själv uttryckte mig i slutet av sommaren när semestern led mot sitt slut: ”Usch, jag vill inte börja jobba igen! Jag vill ha minst en månad till ledigt!” Betydde det att jag inte var nöjd med min semester? Tvärtom, det betydde att jag var väldigt nöjd. Jag tänker också på hur jag brukar reagera när min man kliat mig på ryggen och slutar. Det kvittar om han hållit på i tjugo sekunder eller tjugo minuter, jag suckar likväl och säger ”Inte sluta redan!”. Betyder det att jag inte är nöjd? Tvärtom, jag är väldigt nöjd.

Detsamma tror jag gäller barnen. Ett barn som efter en heldag med fika och bio skriker att han vill se en film till säger också något mellan de skrikiga raderna. Jag tror han säger: ”Jag har haft en helt fantastisk dag! Så fantastisk att jag önskar att den aldrig skulle ta slut!”

Mitt tips till föräldern: istället för lyssna på barnets ord och höra missnöje, försök höra känslan bakom orden – den stora tillfredsställelsen – och svara på den!

Det är inte så lätt med de som aldrig blir nöjda men visst låter det logiskt...

Körkort på barn

Då jag var yngre jobbade jag på en skola. Där satt jag och en kollega ofta och pratade barn. vi kom fram till att det borde vara körkort på att få skaffa barn. Du måste ha uppnått en viss ålder för att få skaffa körkort och du behöver undervisning i hur du skal köra och sköta bilen. Du behöver ha uppnått en viss ålder för att få handla på systemet. För att rösta likadant men barn kan vem som helst skaffa när som helst.
Nej jag vet att en del har svårt och längtar halvt ihjäl sig men om man talar generellt.
Det borde vara körkort på barn. ett krav på att gå igenom en kurs i hur de sköts, hur de läses av och hur man uppfyller deras basala behov. Det skulle genomgås i förebyggande syfte. Jag tycker inte att det är helt fel när de som i USA låter elever sköta dockor en vecka för att se hur det är. Det har medfört att tonårs graviditeterna går ner markant i de områdena där det praktiserats.
Här har vi t.o.m tagit bort de delarna ur hem och konsumentkunskapen där det tidigare ingick.

Det är definitivt ingen självklarhet att veta hur man hanterar barn bara för att man blir gravid och föder barnet. De flesta vill göra rätt och gör rätt med tiden. andra vill inte och kan inte eller bryr sig inte. Dem borde man kunna hitta tidigare. Att få barn borde inte vara en rätt, barn skall skötas och gör de inte det skall de placeras hos någon som gör det.
Sedan är det heller inte alltid en garanti http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5883884
Barn skall höras och det gjorde inte hen men hen agerade. Inte alla tonåringar eller barn är så starka.

Som tur är så gör de flesta familjehem ett otroligt jobb och lyckas i 0 % av fallen.

måndag 9 juni 2014

Veckans brott

Det är många som reagerar och försöker tala om att det är något på tok, även socionomerna själva.

Socialtjänsten – veckans brott och diplom

Nätverket "Nu bryter vi tystnaden" kommer att publicera ett brott i socialtjänsten i veckan fram till valet. Det handlar om när socialarbetare inte känner att de kan göra ett professionellt arbete. Nätverket delar också ut diplom till anställda inom socialtjänsten som har varit särskilt modiga och verkligen stått upp för sin profession
http://www.socialanatet.se/post/socialtjansten-veckans-brott-och-diplom/#.UzkTDBCfWW8.facebook

Undrar när de i beslutsfattande ställning skall börja agera?
Veckans brott hittar du under länken http://nbvt.wordpress.com/2014/06/04/veckans-brott-en-nyutexaminerad-socionoms-verklighet/ där ligger de berättelser de lägger ut. De finns även på facebook för de som är intresserade https://www.facebook.com/nubrytervitystnaden

Och som påminnelse över hur onda människor kan vara mot barn så hittade jag en artikel om en liten tre års flicka i Saudiarabien som utsats för en gäng våldtäckt http://www.emirates247.com/crime/region/3-year-old-saudi-girl-gang-raped-2013-10-29-1.526128

söndag 8 juni 2014

Vart är barnperspektivet?

Min favorit bloggare skriver; Snälla berätta för mig, hur menar du att den här lösningen är för barnens bästa?
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/06/snalla-beratta-for-mig-hur-menar-du-att-den-har-losningen-ar-for-barnens-basta/

Vad är det som gör att barnens rätt till en lugn uppväxt är mindre viktig än den här mammans vilja att ha sina barn boende hos sig?

De här tvillingarna hade äntligen landat i familjehemmet, de upplevdes som trygga och det syntes att det fanns en ömsesidig anknytning, det var tydligt att barnen hade sin mamma och pappa i familjehemmet. De träffade sin biologiska mamma varannan helg, familjehemmet var mån om att barnen skulle få ha den kontakten och åkte 26 mil enkel resa för att umgänget skulle fungera.

Barnen är bara två år och har redan erfarenhet av kastas hit och dit mellan olika vuxna; de har bott hos biologiska mamman – i jourhem – tillbaka till mamman i tre veckor – tillbaka till jourhemmet som nu blir familjehem (menad att vara ett långvarigt boende) - bor på ett utredningshem i två månader där mammans kapacitet utreds och de kom fram till att biologiska mamman ”saknar föräldraförmåga fullständigt” (citat !) - tillbaka till familjehemmet…..

Men den biologiska mamman ville bli den enda mamman för sina barn, det är viktigt för henne och hon tror att hon gör det som är bäst för sina barn. Det här är inte en mamma som missbrukar, kriminell eller har misshandlat sina barn och det kan vara här som problemet ligger för Tingsrätten kanske har bländats av ytan och sin övertro på det biologiska föräldraskapet….

Den 30 maj 2014 flyttades de tillbaka till biologiska mamman

Men borde inte de som tar beslut som gäller barn, vara insatt i hur det är för barnen? Borde de inte se till barnets bästa?

Tror de att små barn är som föremål som kan flyttas hit och dit utan att de påverkas?

Vad tror du? Är barnen är för små för att påverkas när de knappt är stora nog att ha ett språk?

Det som hände i den här berättelsen var att det ena barnet slutade äta och hade svårt att sova, båda barnen blev mycket mer klängiga på familjehemsföräldrarna. Förskolan gjorde en orosanmälan till socialtjänsten eftersom båda barnen fått ett annorlunda beteende. Barnens läkare kopplades in eftersom de har problem med luftvägarna och går på regelbundna kontroller, han gjorde också en orosanmälan till socialtjänsten.

Jag skulle vilja fråga dem som bestämmer HUR deras lösningen är det bästa för de här barnen?

Jag lyfte ärendet i mitt vecko brev v 21

fredag 6 juni 2014

Ett nytt barnskyddssystem

Det finns de som hävdar att socialtjänsten inte längre skall ha ansvaret för anmälningar vad gäller barn som far illa.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19007517.ab?fb_action_ids=10152139732520418&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
En debatt artikle som lyfter och har förslag på hur det skulle se ut. Följ länken och läs förslagen mer utförligt.

Lyft ut barnskyddssystemet ur socialtjänsten och skapa en barnskyddsmyndighet som har till uppgift att utreda och ge skydd till barn som far illa
Inrätta en barnskyddsutbildning Det är till cirka 90 procent socionomer som anställs för att utreda, bedöma och omhänderta barn. Socionomer anställs inte sällan vid 23 års ålder utan arbetslivserfarenhet för att arbeta med barns skydd. Många lämnar även ofta myndighetsutövningen när de fått erfarenhet och vidareutbildning. Socionomprogrammet utbildar inte heller specifikt för uppdraget att skydda barn. De professionella som arbetar med de tre skyddsnivåerna behöver utbildas specifikt för arbetsuppgifterna; en utbildning som saknas i dag.
Inför nationell statistik över barnskyddssystemets tre nivåer

Exemplen visar på förändringar som behöver genomföras. Vi anser att de omfattande problemen inte kan åtgärdas på annat sätt än genom att en kommission tillsätts för att förutsättningslöst ta ställning till hela barnskyddssystemet. En sådan kommission bör arbeta under medverkan av barnskyddssystemets olika intressegrupper, med uppdraget att skapa ett system som överensstämmer med normer, värderingar och kunskapsläget i ett välfärdssamhälle daterat 2000-talet.

Madeleine Cocozza

Dagmar Lagerberg

Pernilla Leviner

Carl Göran Svedin

Jag håller med, systemet som är nu fungerar ju inte. St.o.m. socionomerna själva slår ju larm https://www.akademssr.se/text/vi-fick-nobben-av-regeringen-nu-gar-vi-vidare-till-skl

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....

Dom tog "våra" barn