Beror på praxis

Ursäkta för det sena utlägget av inlägget... skämt åsido.
Har "julat" lite. Alla tomtar är på plats. Första pepparkakssatsen är bakad och nästan uppäten. Har gjort delarna till pepparkakshuset men inte satt ihop det. Har bakat lussekatter och gjort och skrivit alla julkort. Dem gör jag för hand, olika varje år. Jag tycker om att dra ut på det och så blir det inte så stressigt i slutet. Men det känns ändå som om den riktiga julstämningen inte vill infinna sig. Har inte träffat dem på så länge.

Socialstyrelsen ger nu ut förslag på hur man skall öka stödet för utsatta barn
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013december/nyforeskriftskastarkaskyddforvaldsutsattabarnochvuxna
Några exempel på kraven som föreslås gälla för socialnämnderna i kommunerna är:

• att man i varje enskilt ärende gör en bedömning av risken för att en vuxen eller ett barn blir utsatt för ytterligare våld
• att det tydligt framgår vem eller vilka som bär ansvaret för att utreda, fatta beslut och följa upp sådana ärenden
• att det ska finnas fastställda mål för arbetet med våldsutsatta, barn som bevittnat våld och våldsutövare, där man beskriver när och hur målen ska uppnås

– Det här är en signal till kommunerna att de måste börja jobba mer systematiskt och förebyggande med våld i nära relationer. Det är tyvärr många som inte gör det idag, visar flera kartläggningar som vi har gjort, säger Marit Birk.
Ja det behövs men kommer det att följas?

BRIS gillar det;
http://www.bris.se/default.asp?pageID=148&id=3080

Bris välkomnar Socialstyrelsens förslag om skärpning av skyddet för barn, 2013-12-03

Bris möter många barn som utsatts för våld eller andra övergrepp. Vi möter också många som bevittnat hur andra familjemedlemmar drabbats eller utövat våld mot varandra.

Båda dessa former av utsatthet påverkar barnen mycket negativt och de psykiska skadorna sitter oftast kvar längre än de kroppsliga. Barnen berättar att det ofta är svårt att få hjälp och stöd och nu visar den granskning av socialtjänstens arbete som Socialstyrelsen gjort att det finns så stora brister i arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld,att lagen inte följs. Enligt Socialstyrelsen beror detta inte på lagtexterna utan på praxis. Nu föreslås därför att ett antal tvingande föreskrifter, som ska gälla för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården ska tas fram tillsammans med rekommendationer i form av allmänna råd.
 

Ja vad stod det?  att lagen inte följs. Enligt Socialstyrelsen beror detta inte på lagtexterna utan på praxis. Man tillämpar alltså inte lagen. Precis vad jag lyft gång på gång.

Sedan har IVO har gjort en skrift att dela ut runt barns rättigheter:
http://www.ivo.se/publiceratmaterial/informationsmaterial/Documents/2012-3-10.pdf
enkel och bra men frågan är om den kommer dit den skall. Barn skall länge ha informerats om sina rättigheter men det görs inte eller görs iallafall i för liten grad.

Brev v 49

Den här veckan vill jag lyfta ett ärenden runt en pojke som omplaceras efter 9 år i samma familjehem. Om du inte läst mina berättelser som jag skickat en gång i veckan så kan jag repetera att jag skriver dem utifrån att jag vid varje kontakt med er i riksdagen fått veta att ni inte går in i enskilda ärenden och det ber jag dig alltså inte om. Däremot vill jag lyfta att det inte är enskilda ärenden. Att lagen tolkas och barn far illa. Jag har mötts ifrån ert håll av att kommentaren att ett tydligt barnperspektivs skall vara rådande i alla ärenden gällande barn och jag vill visa att så inte är fallet och undrar vad du som ansvarig politiker gör åt det.

Pojken det handlar om placerades hos sin fosterfamilj då han var 5 månader. Där bodde han och växte upp tillsammans med sin ”syster” familjehemmets biologiska dotter som var något år äldre. Det visar sig att han har svåra problem, han utvecklas inte som sina jämnåriga och får snart en diagnos, ashbergers.

Fosterfamiljen kämpar på pojken utvecklas så långt det är möjligt.

Då han är fyra år orkar inte mannen längre utan ber familjehems mamman att välja pojken eller honom. Hon väljer pojken, de separerar. Nu kommer nästa krig att godkännas som ensamstående fostermamma. Hon har gjort ett så bra jobb och pojken har bott så länge att det lyckas, pojken får stanna. Pojken har umgänge med sin biologiska föräldrar som har två barn till som de klarar av med mycket stöd från en mormor. Mormor börjar bli till åren och orkar inte så mycket längre. Åren går och pojken utvecklas och det fungerar både i skolan och hemma.

Då pojken bott i familjehemmet i 9 år blir det en ny handläggare. En dag får fostermamman ett telefonsamtal på jobbet. Pojken skall nu hem, efter 9 år. Hon bryter ihop och får åka hem.

Ingen utredning runt föräldra förmågan, ingen utredning om det skulle vara möjligt. Pojken flyttas och fostermamman är först lovad att fortsätta ha umgänge med honom.

Hon var bedövad av sorg den första tiden men försökt ändå hålla ihop för flickans skull. Systern som inte förstod hur det kunde bli som det blev. Hur ”brodern” bara kunde försvinna från en vecka till en annan. Fostermamman hade ju heller inga svar utan de båda levde för umgängena med pojken som de älskade som sin bror och son. Efter första umgänget hör socialen av sig. Pojken har varit uppriven så de vill att hon skall ändra hemma -så att han förstår att han inte skall tillbaka.
Om hon ville vara så snäll att möblera om, dvs ta bort hans rum och göra om till sovrum åt sig själv för att han skulle förstå. Underförstått annars skulle det vara slut med umgängena. Hon gjorde dem till viljes. Hon flyttade ifrån vardagsrummet in i hans rum, det enda hon behöll var hans säng.

Efter nästa umgänge ringde de igen. Han hade varit lika orolig. Familjen klarade inte av att han grät och ville hem. Kunde hon göra sig av med sängen också, skaffa en tältsäng istället?

Hon gjorde som de bad med tungt hjärta. De borde förstå att det var henne han saknade, att det inte spelade någon roll med grejerna, rummet, hans säng. Men hur kunde man behandla barn på det här viset?

Efter nästa umgänge var det likadant och nu ringde de och talade om att familjen inte klarade av fler, umgängena avbröts helt.
Sedan dess har hon bara sett honom ett par gånger.

Hur går det då? Inget vidare. Pojken har gått tillbaka i utveckling och familjen orkar inte med honom. Det är förmodligen en tidsfråga innan de ger upp. Kommer de att fråga henne igen, om hon vill ta hand om honom? Förmodligen inte. Däremot har nu plötsligt hennes ex man som övergav henne och barnen och nu gift om sig övertalats att ha umgängen några timmar i månaden.

Barnperspektivet? Ja inte kan jag se något. Och lagen säger att man skall göra utredningar om en hem flytt är möjlig, runt föräldra förmågan men det gjordes inte. Anmälan till socialstyrelsen gav kritik men inget mer. Man kan fortsätta göra fel bara man dokumenterar rätt eller gör rätt fortsättningsvis. Rätta bakåt, sådana krav ställs inte.

Barn skall enligt lag ha rätt till de som betyder något men inte heller det följer man. Hur är det möjligt? Jo därför att lagarna runt barn inte är kopplade till några konsekvenser. Vi som familjehem är rättslösa och kan tvingas till nästan vad som helst på grund av vår kärlek till de här barnen. Man kan tycka att handläggare borde ha en bättre kunskap om hur barn fungerar men de delarna ingår inte i utbildningen utan får väljas till i så fall. Man har heller inte krav på obligatorisk närvaro utan kan alltså genomgå utbildningen utan att vara på en enda lektion bara man gör sina inlämningsuppgifter.

Förstår du varför det är svårt att få familjehem idag? Om man nu tror på familjehem som institution och det gör man ju uppenbarligen så borde man ge oss större möjligheter att lyckas.

Är det såhär det är tänkt att vara? Vad gör du åt det annars? Har ställt samma fråga vecka efter vecka men inte fått några svar.

Så återigen Vad gör du? MVH Eva fostermamman i Markärendet.

Föräldrarätten- barnperspektivet

Hittar en artikel som visar hur fel det blir när föräldrarätten väger tyngre än barnens väl och ve.
Hur bakvänt det är eller blir. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nekas-skadestand-aven-om-hon-far-ratt_8781266.svd I bränpunkt sydsvenska dagbladet skriver 7 debattörer om hur en flicka som våldtagits av sin fosterfar förmodligen blir utan skadestånd även om hon vinner i rätten därför att hennes pappa som är hennes vårdnadshavare vägrar skriva på.

Samtidigt fortsätter samhällets instanser att svika flickan. Oavsett vad domen blir i hovrätten kommer flickan inte få rätt till skadestånd. Svea hovrätt har avslagit såväl hennes begäran om skadestånd som hennes önskan om byte av målsägandebiträde. Hovrätten hänvisar till att det krävs en fullmakt från den biologiske fadern.

Flickan omhändertogs redan 2011 av sociala myndigheter på grund av brister i föräldrarnas omsorg. Trots detta anser hovrätten att endast fadern, som formell vårdnadshavare, kan utfärda fullmakt i den pågående våldtäktsrättegången. Fadern vägrar och därmed riskerar dottern att gå miste om skadestånd vid fällande dom. Kommunen har heller inte sett till att flickan t.ex. fått en särskild vårdnadshavare som kan tillvarata hennes intressen under placeringstiden. 

Trots att myndigheterna ingripit och tagit flickan från missförhållanden i hemmet, anses hennes far ha den exklusiva föräldramakten att vägra utfärda fullmakt. Den biologiske fadern, som varit frånvarande under tiden för utredning och rättegång, kan med vägran om att utfärda fullmakt orsaka att dottern lider rättsförlust.
 

När skall barnperspektivet väga tyngst även i verkligheten inte bara på pappret. Om en vårdnadshavare inte gör vad som är bäst för barnen borde det i sig vara anledning för att bli av med vårdnaden. Hen borde ha förvärkar sina rättigheter att bestämma över barnet.
Om en vuxen hade vunnit hade man aldrig ifrågasatt om de skulle ha rätt till ersättning.

Vanvårdspengen gäller ju bara för dem som utsats fram till 1980 och sedan skall man enligt Maria Larsson själv driva krav på ersättning. Se hur bra det går.
Om hon vinner får hon ändå inga pengar.

Om ett tydlig barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn skall man väl se till att lagen följs först. Hade lagen om ett tydligt barnperspektiv följts hade det inte varit någon snack om att hon skulle ha rätt till ersättning, då hade det varit själv klart att barn skall få ha med en vuxen ett stöd vid alla myndighets kontakter, att de skall få den hjälp man behöver.
Om ett placerat barn far illa under myndigheternas ansvar borde myndigheterna ta ansvar för det och ersätta kompensera så gott det går. Det är då konstigt att man gång på gång behandlar barn på annat sätt än vuxna och sedan hävdar att ett tydligt barnperspektiv skall väga tyngst. 

Samtidigt skall man i vissa regioner nu se till att utsatta barn får mer hjälp. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5720342

Västra Götalandsregionen är på gång med ett regionalt barnskyddsteam. Teamet ska fungera som samarbetspartners till barnmottagningar, sjukhus, och primärvården för att synliggöra barn som far illa på olika sätt
 

Ja det låter ju bra men jag saknar främst konsekvenser då man bryter lagar runt barn.

 

Galen värld

Ja det verkar vara en galen värld vi lever i. I Helsingborg vill man låta en man som är dömd för sexuella övergrepp på en femåring adoptera. http://www.expressen.se/kvp/pedofil-domd-for-brott-foreslas-fa-adoptera/ Det är en pojke som är hans styvson men ändå. Samma kommun var det som gick in med piket styrka för att ta en annan baby.
Samma kommun som omplacerade en femåring för någon månad sedan efter precis som "våra " bott i samma familjehem ända sedan han var baby och som omhändertog två barn där man anklagade föräldrarna för skakvåld. Föräldrarna ställde upp på vad som helst den en bo borta under utredning, hemma hos, barnen hos mor eller far föräldrarna men soc accepterade inget utan tog barnen. De fick till sist  av en expert som hjälpte dem i rätt och fick hem sina barn. Det visade sig att barnet hade vattenskalle.

I Borås anklagas en för barnvåldtäckt när han förgripit sig på en fjortonårig flicka, minst sju gånger http://www.bt.se/nyheter/boras/borasare-atalas-for-barnvaldtakt(4047821).gm

Hittar en krönika som beskriver hur en man under en flygfärd far ut både över flygvärdinnan och sin sambo/fru inför sin son.  Hon frågar sig vad det är för bilder av kvinnor man skapar.
Hon avslutar med orden:

Men alltså, sätt fart! För två år sedan ägnade Fredrik Reinfeldt hela sitt jultal åt våld i nära relationer, i gyllene slips vid pyntad gran stod statsministern och berättade att han hade TRÄFFAT de utsatta kvinnorna, HÖRT berättelserna.

Han LOVADE mer pengar till kvinnojourer, ökat stöd till forskning, bättring.

Vet du vad, Fredrik Reinfeldt. Du har misslyckats. Siffran är fortfarande 17.

De små uppspärrade ögonen på 10 000 meters höjd, jag kan inte glömma.

Om en femåring hör sin pappa skrika till hans mamma att han ska pissa på henne, medan resten av världen tittar på.

Om "vidrig fitta" blir normaliserat, vad får han för kvinnosyn?

Det vill man inte tänka på.
 

Är det så här vi vill att våra barn skall växa upp? är det inte dags att sätta ner foten?

Brev v 48

Här kommer veckans brev till socialutskottet:

För åtta veckor sedan började mitt upprop där jag skickar en berättelse i veckan för beskriva vår verklighet. Berättelser där jag talar om vilka konsekvenser brister i lagen får för utsatta barn. Det faktum att lagen går att tolka ibland hur som helst och att hela ansvaret vilar i händerna på en ensam person som både bedömer, utreder, verkställer i samma ärende. Handläggare som dessutom inte har ansvar för sina beslut trots att det drabbar , handlar om andra mänskor. Handläggare som inte har utbildning för det jobb de gör. Jag gör det för att visa er att det inte är enskilda ärenden, och jag begär också svar på vad du som politiker gör eftersom du sitter i den positionen att du kan påverka.

Jag begär alltså inte att du går in det enskilda ärendet utan visar att det inte är enskilda ärende och systemfel som behöver ändras. Att det är luckor i lagen som behöver täppas till och i andra fall ändras på.

Den här veckan vill jag lyfta ett ärende där tre barn, en flicka och två pojkar som varit placerade ett par år i samma familjehem. De tre syskonen har alltså bott tillsammans. Mamman vet jag inte vart hon fanns men de hade umgängen med en alkoholiserad pappa. Barnen mådde väldigt dåligt då pappan ibland var väldigt påverkad vid umgängena. Handläggaren menade ändå att det var viktigt för barnen att genomföra dessa umgängen trots att de mådde dåligt av dem och inte ville åka. Barnen var alla i låg-mellanstadieåldern och kunde tala för sig.

Till sist slår familjehemmet larm och sätter ner foten. De åker inte på ett umgänge. De vägrar utsätta barnen för den psykiska misshandel som de anser att det är. De kallas då till ett möte på socialkontoret. De får order att ta med sig barnen för nu skall handläggarna tala om varför de inte kan bo kvar hos den familj de kommit att se som sin. De tas alltså utan förvarning direkt vid det mötet. De splittras nu i tre olika familjehem. Det första familjehemmet är ändå lovad att få finnas kvar de är ju en så viktig del i barnens liv.

Efter ca en månad är det första umgänget och flickan är förtvivlad och gråter. Hon kryper upp i den tidigare familjehems mammans famn och säger tänk om jag kunde krypa in i din mage och födas utav dig så att jag slapp flytta igen.

Efter umgänget hade alla barnen reagerat. De längtade ju hem, till det de ser som sitt hem, sin familj. Efter ytterligare ett umgängen stängs dessa umgängen av helt. Ingen vare sig familjehem eller biologiskt hem efter en hem flytt orkar med umgängen där barnen gråter efter dem de träffat i flera dagar. Man hävdar att det är för barnens bästa för att de skall knyta an till sina nya familjer. Umgängena med pappan ja de fortsatte att bara lika jobbiga och fick till sist läggas ner men barnen var redan uppryckta och omplacerade ifrån första familjen. Helt i onödan och rätta till, det gör man inte. Umgängena är ju dessutom borta och de är inte part, har inte rätt att ta del av/i barnens liv. Vilka personer som betyder något för barnen, som barnens har rätt till bestäms av handläggaren, ensam.

Barnperspektivet ... ja det ser jag inte i det här ärendet heller. Det måste bli tydligare när man flyttar barn och på vilka grunder. som det är nu skall barn flyttas om det är fara för deras liv, vid övergrepp eller fara för deras liv. Inget av detta var skälet här. Här var enda skälet prestige, för att det går, för att det inte blir några konsekvenser. För att lagar runt barn sällan eller aldrig är kopplade till några konsekvenser men det är barnen som får ta, leva med konsekvenserna. Inte konstigt att man i undersökning efter undersökningen visar att barnen mår dåligt.
Som en fostermamma sa:
Något jag upplevt flera gånger är hur lite äldre barn/ungdomar, som efter att ha landat och börjat knyta an till familjehemsfamiljen plötsligt "fegat ur" och liksom släppt alla förhoppningar på att de skall få fortsätta bo och ha det bra i familjehemmet. Istället känns det som om de ger upp och bara väntar på att "svärdet" skall falla igen och att de skall tvingas flytta tillbaka till bio. De orkar inte med ännu en besvikelse och därför ger de upp alla förhoppningar redan från början

Anmälan.. ja den gav inget.

Handläggare kan göra på det här viset efter som det inte finns något handläggar ansvar. Man kan tycka att de som jobbar med barn borde veta förstå bättre men de delarna saknas ju i utbildningen och de har inte ens obligatoriskt närvaro krav under utbildningen. Sedan har de som sagt inte ens ansvar för de beslut de tar. Ingen kan ställas inför rätta för att ha ödelagt liv. Om samhället tar över måste man väl garantera att man gör ett bättre jobb men så är det inte i alldeles för många fall.

Familjehemmen ja vi är rättslösa, har inget att säga till om. Och barnen vi är satta att vårda i samhällets namn kan vi inte försvara eller skydda. Barnen vi kommit att älska tas ifrån oss medan vi anklagas för samarbetsproblem.

Är det konstigt att det är svårt att få familjehem när vi behandlas på ?

Är det så här det är tänkt att vara? Skall barn i samhällets vård hanteras på det här viset?

Vad tänker du som politiker göra åt det? Vill fortfarande ha ett svar.

MVH Eva Fostermamman i Markärendet