Föräldrar som begår brott

Hittade ett inslag på radion om barn vars föräldrar sitter inne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5554971 en del tycker det är jättejobbigt medan andra tycker det är skönt. Men de flesta håller tyst om det, skäms, även om det inte är deras fel.

Även dagens aftonblad tar upp det. Pappan sitter inne men denna gången för att ha dödade mamman med 40 knivhugg.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/06/botkyrka-har-mycket-att-forklara-for-lilla-lisa/
de hade en liten dotter. Henne får han ändå behålla vårdnaden om. http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/06/mormor-och-morfar-det-ar-vi-som-ar-lisas-familj/
Paret hade gått isär seadn tidigare och då mamman hade varit med om två bilolyckor så morföräldrarna fungerade som avlasting/familjehem åt flickan. Mamman bodde hos dem långa perioder då hon hade som mest ont. Morföräldrarna är godkända och utredda som familjehem just för henne.  Sedan mammans död hade hon bott hos dem.

•Clara föder 2008 en dotter. Hon har gjort slut med pojkvännen Kenan och bor mestadels hos sina föräldrar Fredrik och Gabrielle.

•Den 1 juni 2009 ska Clara hämta sin mobiltelefon hos expojkvännen och har dottern med sig i barnvagn. Han mördar henne med 40 knivhugg. Flickan körs direkt efteråt av socialtjänsten till mormor och morfar.

•2010 protesterar Kenan mot att hans dotter bos hos sin morfar och mormor. Han får inget gehör. Förvaltningsdomstolen anser tvärtom det vara ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna.

•2012 beslutar socialnämnden att omhänderta barnet. En orosanmälan hade inkommit, och i sak konstaterar en efterföljande utredning att huset är kallt och ostädat, en toalett saknar tvättfat och familjen har skulder de betalar av. Ingen oro finns dock för familjens övriga barn i kommunen där de själva bor.

•Fredrik och Gabrielle anmäler till Socialstyrelsen och begär en granskning av Botkyrka kommuns agerande. Två psykologer som följt familjen är kritiska till omhändertagandet, En beskriver den oförberedda flytten som ”… ett gränslöst övergrepp som får betecknas som grund för trauma.”

 

Efter två år vill inte pappan som är vårdnadshavare att hon skall bo kvar. Soc och rätten går emot honom. Det är ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna. Man låter henne stanna två år till men sedan flyttar man henne plötsligt. Efter en annonym anmälan. För det första kan man undra vem som gjort dem. Sedan av de anledningar som räknas upp här flyttar man inte ett barn som bott så länge. Det skall vara tre skäl. Fara för barnents liv, misshandel eller grova övergrepp. inget av det verkar ha flörekommit här. Och om förhållanden var så dåliga borde de väl ha reagerat tidigare.
Vad ändade sig utifrån domen att det var ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna.
Nej plötsligt gäller den inte längre.
Trots att kommunen gjort fel och man krittiserar agerandet och kräver en förklaring så går det tydligen inte att rätta till. Precis som för oss. Kritik är ju inte kopplat till konsekvenser och heller inte med krav att rätta till.
Hur kan man göra såhär? Varför gör man såhär?

•Familjen träffar flickan två timmar var 14:e dag och under övervakning.

•Snart fyra år efter mordet är livstidsdömda Kenan fortfarande vårdnadshavare till Lisa. Socialnämnden har inte tagit vårdnadsfrågan till domstol. Ingen särskild vårdnadshavare har utsetts
 

Varför är tiden så begränsad? Varför är de övervakade?  De är inte farliga och har varit godkända och utredda och tösen känner dem och ser dem som sina föräldrar. Precis som i vårt fall.

Dra alla över en kam..

För ett tag sedan skrev Sofia Rapp ett sarkastiskt inlägg runt familjehems placerade barn. Hur man (inte) skulle behandla dem. (Länk liger i texten) Nu är det ett familjehem som reagerat.
http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.5945744-karleken-ar-basta-lonen

När Solweigh Berg läste insändaren om familjehem signerad Sofia Rapp Johansson rann tårarna. Sedan blev hon arg.

- Jag blev ledsen, kränkt och förbannad. Man kan inte dra alla familjehem över en kam. Det är djupt beklagligt det som hänt insändarskribenten och jag tycker att hon ska polisanmäla det som hänt. Det finns rötägg i alla yrkeskategorier och vi ska hjälpa socialtjänsten att se de barn som far illa. Vi får inte glömma att det finns massor av fantastiska familjehem.

Jag är övertygad om att Sofia inte drog alla över en kam utan ville spetsa till det lite. Det är ju inte de som är bra, som fungerar som vi måste ändra på utan de andra. Många vill inte tro att det är så illa, att barn behandlas på det viset. Men så är det tyvärr av/hos vissa. Barn har inget värde.
Men jag kan hålla med om hennes ord i rubriken

I snart tjugo år har familjen Berg varit familjehem för barn som farit illa. Nu efterlyser hon civilkurage från alla vuxna som ser barn bli kränkta.

Själv klart är texten längre och jag hoppas att ni går in och läser beskrivningen av det fantastiska jobb som en del gör.

Socionomen

I veckans socionom står det om åtalet.

Ann Hjerten vill inte uttala sig.
Kommunen anser inte att de skall ställa upp med hjälp till advokat till någon av dem.
Det förstår jag.
En representant för SSR menar att de borde höra av sig även till de tidigare anställda eftersom hela förvaltningen fått kritik
Men skall man hårdra så fick de ju kritk p.g. av vad de tidigare anställda ställt till med.

Över artikeln har man klippt in en debattartikel av Lisbeth Pipping och Maria Kornevik Jakobsson de skrev om hur det saknades rättsäkerhet redan 2010.

Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp

Hittade remissen till Lagrådet med förslag till lagändringar som utgör ett led i genomförandet av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi.

- Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp mot barn är en grundläggande uppgift för samhället, säger justitieminister Beatrice Ask. För att effektivt kunna bekämpa olika former av sexuella övergrepp mot och exploatering av barn är det nödvändigt med ett väl fungerande internationellt samarbete och här är EU-direktivet av stor betydelse.

http://www.regeringen.se/sb/d/17507/a/218233

 

Sedan har mitt nästa besök i riksdagen bokats.

Hittade även en intervju av tjejen som är mamma till killen jag skrev om igår. Han i Sverige som sattes bakom en skärm. http://www.youtube.com/watch?v=IO82RGDdtyY Intressant

Bakom en skärm

Undrar om ni såg artikeln om pojken som stängts in bakom en skärm i skolan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16875694.ab Man påstod att det ar för hans skull.

– De är för elevens bästa. Den finska skolan är full med sådana här, säger pojkens lärare Ilkka Kontkanen till tidningen.

Den finska utbildningsstyrelsen håller inte med om att det är en vanlig lösning. Däremot vet de att det förekommer.

– Det är inte vanligt att man använder skärmar. Men visst är det någonting som speciallärare känner till, säger Pirjo Koivula på den finska utbildningsstyrelsen till tidningen.

Hon säger att det inte finns några direktiv för hur skärmarna ska användas. Däremot understryker att de inte får användas som ett straff. Eleven ska heller inte tvingas sitta bakom väggarna hela tiden. Det måste alltid finnas möjlighet för eleven att samarbeta med sina klasskamrater.

Det var i Finland men det händer även här.
http://www.sannanovaemilia.se/att-exkludera-ett-barn-ur-gemenskapen/

Det hade gått två veckor in på den nya terminen för min son i åk 2. Han var fortfarande 7 år gammal.
En fredagkväll bröt han ihop i min famn och grät och sa att han inte ville tillbaka till skolan mer. Jag försökte få honom att berätta vad som hade hänt. Så småningom kröp det fram.
”Jag får inte sitta med de andra barnen mamma…”
”Hur menar du då?”
”De har ställt min bänk bakom en skärm i andra sidan av klassrummet…”
”En skärm? Hur menar du då?”
”De säger att det är för min skull… för att jag inte ska bli störd av de andra barnen…”
Jag kunde känna hur vansinnet började koka, djupt inom mig.
”Du menar att de placerat din bänk bakom en skärm så att du inte kan se de andra barnen?”
”Ja mamma… men det är för min skull…”
”Hur känns det här för dig Julius?”
”Det känns inte bra alls… jag vill ju sitta med mina kompisar…”
 

Hon beskriver hur hon tar tag i problemet och kräver en ändring medan pedagogen läraren ifrågasätter hennes ifrågasättande.
Som sagt hur kan man behandla barn så?
Ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn.....