Bortskämda barn skapar olyckliga vuxna

För två dagar sedan skrev Alf B Svensson en psykolog i aftonbladet en debattartikel om barn.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab
Han menar att man talar så mycket om barnfattigdomen men att det också kan vara problem då det är tvärtom. Han menar att föräldrar behandlar sina barn på ett sätt som skapar problem för dem.  Bortskämda barn skapar olyckliga vuxna.
Jag kan i vissa fall bra hålla med.

Pratade med en lärarkollega för ett tag sedan som berättade att han fått försvara att han inte gett betyg till en elev som inte varit där. Föräldrarna hade gått till rektorn som tvingades kalla på möte.
Där fick han sitta och försvara sig och diskutera om det fanns något sätt han kunde ge eleven betyg iallafall.
Själv har jag blivit uppringd av en då jag satte IG på ett prov då jag kom på en elev att fuska. Hon satt med en bok väl gömd och läste innantill. Föräldrern sa att hon behövde ju inte fuska för hon var så smart så därför kunde jag väl ge betyg ändå. Eftersom hon inte brukade fuska...

Hittade även en artikel på sourze http://www.sourze.se/Vad_g%C3%B6r_Maria_Larsson_f%C3%B6r_barnens_situation_10786535.asp
Eivor skriver att barn och äldre frågor är temeraturmätare på samhället och undrar vad Maria larsson gör. Hon skriver:

Men Maria Larsson har varit tyst, nästan osynlig och inte agerat för att se över lagstiftningen. Av regeringens 24 ministrar är barn- och äldreminister Maria Larsson den som synts allra minst.

Redan 2009 skrev riksrevisorerna i ett pressmeddelande: "Styrningen av privat äldreomsorg brister." Riksrevisionen ansåg att staten inte fullt ut tagit ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg. Om Maria Larsson och hennes departement hade agerat då kunde kanske konsekvenserna av Caremaskandalen ha begränsats.

När Caremaskandalen briserade blixtinkallade Maria Larsson och ministrarna till en presskonferens. Men regeringen varnades redan 2008.

Hon fortsätter:

Larsson har inte heller lyssnat på professionen i barnavårdsfrågor med krav på lagändring efter Markskandalen. De förslag som Maria Larsson nu lagt fram är otillräckliga. Socialtjänstlagen behöver en översyn. Bristfällig dokumentation, långa utredningar, otydlig lagstiftning och lagar som inte är up to date riskerar rättssäkerheten. Kattis Ahlström, känd programledare, numera generalsekreterare på Bris, säger: "Barnfrågor har låg status."

Det mest kända fallet handlar om de båda fosterbarnen i Mark. Där såväl Socialstyrelsen som senare även Marks kommun har sagt att det var fel att omhänderta barnen. Barnen får inte ens träffa fosterföräldrarna regelbundet vilket Kammarrätten utgick ifrån i sin dom. Ingen myndighet har agerat. Ingen kan agera. Barnen har fått betala priset.

Det är många som jobbar för att det skall bli en förändring runt utsatta barn men uppifrån är det tyst.

Just nu pågår ett konvent runt barn i Stockholm. Jag har letat och hittat att det är men inget förutom programmet, runt vad som tas upp där. Brnfrågor verkar helt enkelt inte vara intressanta.

Viktigt att tänka på att de som tar besluten nu är de som skall vårdas av dessa barn på sikt. Tänk om de bestämmer sig för att ”vårda” dem som de själva har ”vårdats”.

Mycket på gång

Igår lanserades en ny kommunikationsstrategi; pejling och dialog. http://www.regeringen.se/sb/d/15509/a/196724 

Det handlar om att sprida strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige mellan år 2012 - 2014. Regeringen har beslutat att ge Barnombudsmannen i uppdrag att genomföra insatser för att sprida och kommunicera en strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Strategin vänder sig till kommuner, landsting och statliga myndigheter

För kommunerna finns det tydliga vinster med att stärka barns rättigheter. De får bättre underbyggda beslut, värdefulla insikter som bidrar till att utveckla verksamheten och möjlighet att bli föregångare på området, säger Barnombudsman Fredrik Malmberg.

Sedan är det redan kritk  mot den nya myndigheten http://rod.se/rivstart-av-tillsynsmyndighet-f%C3%A5r-kritik-0

Uppdraget från regeringen till utredaren Stefan Carlsson var att göra en stor översyn av de statliga vård- och hälsomyndigheternas struktur. Hans förslag, som lämnades över till socialminister Göran Hägglund (KD) i maj, innebär att tolv myndigheter blir fyra.

Men parallellt med Stefan Carlssons utredningsarbete, så valde regeringen att öppna ett snabbspår på socialdepartementet för förbereda för en särskild myndighet för tillsyn, ett uppdrag som i dag ligger på Socialstyrelsen. Även arbetet med en it-myndighet påbörjades.

Stefan Carlsson anser att regeringen agerande är problematiskt av flera skäl.
- Man hackar sönder min utredning. Jag är rädd att det övriga inte blir av. Själva kärnan i förslaget är ju kunskapsmyndigheten. Det är den som kommer att ge de stora effekterna, säger han

Det är alltså främst han som fått i uppdrag att se äver vad som skall göras. Han menar att man hackar sönder hans utredning. Men regering säger att de visste vad de vill så den delen kunna man snabba på med trots att det pågår en utredning.  Mats Gerdau säger:

- Vi vet att vi vill ha en myndighet som är vass och med muskler. Därför bryter vi loss den delen för att få den på plats redan inom ett år

Inom justite departementet pågår en utredning runt systemet runt nämndemän i rätten. http://rod.se/kritiserat-system-med-n%C3%A4mndem%C3%A4n-utreds  Personer som sitter som politiker utan juridisk utbildning.

Flera remissinstanser vill begränsa användningen av nämndemän och bland andra Advokatsamfundet, Riksåklagaren och Hovrätten för Västra Sverige vill slopa dem i hovrätten.

Uppdraget ska vara klart den 28 juni nästa år. Sedan tidigare arbetar en annan utredning med nämndemännens medverkan i brottmål och de båda utredningar ska nu synkronisera sina förslag.

En recension

Fick idag en länk till en resension av en bok. Barns rätt till familjeliv. av Lena Hellblom Sjögren
http://www.crimenews.se/component/content/article/1-senaste-nyheterna/245142-nordmarkfallet-tas-upp-i-ny-bok.html
Boken handlar om hur vuxen eller rättare sagt föräldraperspektivet idialiseras i alla instanser i Svergie. Hon tar upp ett antal ärenden i boken och vilka konsekvenser det får för barnen i de ärendena.

”Boken handlar om barn, som utan att det funnits en saklig och opartisk grund för det, har avskilts från en mamma eller en pappa eller båda. Det handlar om barn, som har påverkats att se en förälder eller båda, som främlingar och fiender, och att avvisa kontakt med dem.

Författarens redogörelser om dessa infekterade vårdnadstvister berör. Man förstår att något går sönder inombords på den person som drabbas av att ett barn tas ifrån en och detta oavsett om det funnits fog för åtgärden eller ej.

Ett gripande avsnitt är det som rör en mamma som misstänks ha Münchhausen syndrome by proxy. Kvinnan hade misshandlats av sin man och enligt författaren feltolkas signalerna från den rädda kvinnan så sjukvårdspersonal trodde att barnen måste skyddas från mamman istället från den misshandlande maken.

Hellblom Sjögren trycker hårt på den biologiska anknytningens betydelse, att barnet ”behöver en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och sina anhöriga på föräldrarnas sida". Författarens olika exempel i boken styrker hennes tes att det skadat barnen att ryckas upp från sina rötter. 
Ibland har vi i samhällsingripanden dock kunnat se hur den biologiska anknytningen överbetonats.  

I fallet med familjehemsbarnen i Mark menade vissa reaktionära strömningar att det var viktigare med blodsband än psykologisk anknytning. Barnens vilja tillmättes ingen betydelse. Hellblom Sjögren har såvitt jag vet inte yttrat sig om detta ärende men jag nämner det som ett exempel på att pendeln ibland slår för långt åt båda håll. I vissa fall drivs biologisk anknytning in absurdum och ibland är det psykologisk anknytning som är på modet. Men i de familjefall författaren redogör för finns inte den problematik som i Mark-fallet.

Resencenten beskriver ett antal av ärenden som lyfts i boken. Han avslutar med orden:

Sammantaget kan sägas att ”Barnets rätt till familjeliv” är en källa till kunskap. Den påvisar hur mycket skada förutfattade meningar kan göra i rättsprocesser och hur viktigt det är att noggranna utredningar bedrivs då det ibland, bokstavligt talat, handlar om människors liv.

Olika regler för olika personer?

Har varit i sommarparadiset så jag har inte hunnit skriva. Återigen gör en myndighet fel och återigen är det så svårt att rätta till. http://www.expressen.se/gt/21-arige-gabriel-blev-pappa-hos-f-kassan/ Här är det en kille som eskar om bostadsbidrag men som blir pappa på köpet. Kanske trevligt men helt fel. Undrar hur lång tid det tar inna det rättas till.

Själv skulle jg få tillbaka på skatten och har begärt förtids utbetalning. Men Nej får jag veta att man har tagit bort förtidsutbetalning om man har både företag och inkomst bredvid.
Men sa jag det har min man också och han har fått ut. Sedan tyckte jag att det var konstigt att inte lokala skattemyndigheterna informerade om att möjligheten inte längre fanns då jag begärde det och fick lappen. Jag hade just suttit med dem så de visste i vilken situation jag stod vad gällde jobb och eget företag. Varför lämnar de ut lappen om begäran om man inte kan få det?
Jo då vi skulle glada att min man slinkit igenom som handläggaren sa, själv skulle jag få vänta tills i december.
Träffade dagen efter en kompis som också har eget företag och jobbar bredvid. De hade också fått ut sitt nu på begäran. Det verkar som det gäller olika regler för olika personer. 

Sedan kan man ju undra...först har jag betalat för mycket och har legat ute med pengarna nästan ett år sedan skall man få vänta ytterligare 6 månader. Hade rollerna varit omvända att jag betalat in för lite hade jag redan haft en räkning ifrån dem att betala in.  Konstigt tycker jag. 

Lite stryk skall barn tydligen tåla

Fick en länk till en artikel i Dagens juridik.
http://www.dagensjuridik.se/2012/07/lvu-vard-fyraaring-upphor-bristerna-i-mammans-foraldraformaga-inte-sa-allvarliga
där har en liten flicka varit LVU placerad för att hon misshandlats. Nu har pappan åkt in och mamman vill att LVU skall upphöra. Trots att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn och det står att:

HFD konstaterar inledningsvis att nämnden och flickans ombud anser att den anknytning som flickan har till familjhemmet, och den skada hon riskerar att lida om hon flyttas från hemmet, är faktorer som bör vägas in vid bedömningen av om vården ska upphöra.

HFD konstaterar därefter att det av 21 § första stycket LVU framgår att om närd vård enligt lagen inte längre behövs så ska den upphöra.

Det finns dock en bestämmelse om flyttningsförbud i 24 § LVU där det i förarbetena påtalas att socialnämnden ska ”respektera den känslomässiga bindning barnet utvecklat till sina familjehemsföräldrar”. Barnets anknytning till familjehemmet kan också beaktas genom tillämpning av bestämmelsen i 6 kap. 8 § föräldrabalken om överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrarna. Genom lagändring 2003 infördes bestämmelsen i 13 § LVU som ålade socialnämnden att överväga en vårdnadsöverflyttning när en placering bestått i tre år.

Trots att tösen skulle må dåligt av en flytt. Trots att mamman utsatt henne för misshandel och trots att lagen skall utgå ifrån barnet så bestämmer högsta förvaltningsdomstolen att flickan skall hem.

Att flickan hade fått bo kvar hade inte behövt medföra att man tog ifrån henne mamma eller tvärtom utan man kan ökat umgänge vid lov och helger om det ansågs vara för flickans bästa. Nu förlorar hon allt hon ser som sitt Det är vuxenperspektiv.

I föreningen svenska socialchefer är det en debattartikel
http://www.socialchefer.se/?id=2165&bl=itemtypeid%3D18
De vill att utsatta barn skall bli mer lika inför lagen och skriver:

"Barn som far illa måste få den hjälp och det stöd de behöver. En anmälan till socialtjänsten förhandsbedöms för att avgöra om en genomgripande barnavårdsutredning ska inledas eller ej. Men det finns varken tydlig lagstiftning eller riktlinjer om hur en förhandsbedömning ska gå till. I dag riskerar vi både att utreda familjer som inte är i behov av det och – än värre – att missa de barn som verkligen far illa." Det skriver flera socialchefer gemensamt i en debattartikel på SvD:s Brännpunkt.

Otydlig lagstiftning och riktlinjer gör att socialförvaltningar runt om i Sverige bedömer barn och familjer mycket olika. En barnavårdsutredning, som ska inledas snarast möjligt efter att en anmälan har kommit in, är en mycket stor affär – ett stort integritetsintrång som inte bör genomföras om det inte är nödvändigt. En utredning är en myndighetsutövning, och ett beslut om att utreda kan inte överklagas.

Barnskyddsutredningen drog slutsatsen att ”Socialstyrelsen bör utarbeta vägledning för att uppnå en mer likvärdig bedömning av vilka typer av anmälningar som i normalfallet bör föranleda en utredning.”

Det finns i dag mycket forskningsbaserad kunskap om faktorer som ökar och minskar risken för långvariga psykosociala problem. Den kunskapen kan och bör användas för att utforma en mer evidensbaserad och strukturerad förhandsbedömning.

Som det ser ut idag, utan säkra kunskaper om vad förhandsbedömningar ska innehålla, riskerar socialtjänsten dels att gripa in när allvarlighetsgraden är låg, dels att missa de barn som verkligen far illa.

Man undrar när skall makthavarna ta tag i problemet, bristen på lagar och hur den kan tolkas, brist på riktlinjer, brist på barnpersktivet på alla nivåer i vårt samhälle? Inom socialtjänsten, inom polis, rätt...i lagen som är till för att trygga den som inte har förmågan eller orken eller förmågan att göra det själv.
Framför allt brist på konsekvenser då någon bryter mot de regler och lagar som faktiskt finns.