Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 25 februari 2012

Första anmälan inne till Europadomstolen

Har problem med min webbläsare så inget ser ut som det brukar i bloggen men jag kan iallafall lägga in inlägg nu men blir det konstigt får ni ha överseende. Då skall den första anmälan till Europadomstolen vara inlämnad. Jag har skrivit den lämnat den till en advokat som sett över den och skulle se till att den kom in. Det gäller att Sverige bryter mot artikel 6 i mänskliga rättigheter eftersom fosterföräldrar inte kan få sin sak prövad i domstol. Skall bli spännande att se vad det ger. Har även hört av mig till alla de som var med i riksdagen och frågat vad de gjort och gör utifrån vårt möte Har börjat få respons.

fredag 24 februari 2012

Lätt att döma

Hade fått ett inlägg under ett gammalt inlägg I undantagens värld. Familjen som filmen handlade om hade kommenterat.
”Såg detta nu, 1 år efter ditt inlägg....så bra reflektion över "vår" film, så bra skrivet! Tack o lov så blev det bra till slut för oss och min älskade flicka fyller snart 18 år”
Tänk om det varit så. För oss fortsätter det. Har jobbat så jag har inte haft tid att sitta vid datorn. Det finns inte så mycket nytt att skriva om heller. Nöjer mig att skicka med ett par tänkvärda ord då det gäller hur ätt det är att döma andra: En 15 årig flicka håller hand med sin 1- årige son. Människor kallar henne för slampa, ingen vet att hon våldtogs vid 13 år. Folk ringer en annan kille och kallar honom fet. Ingen vet att han har en allvarlig sjukdom som orsakar honom att vara överviktig. Folk kallar en kvinna för skallig, men de vet inte att hon har cancer. En prostituerad kvinna väcker avsky det andra inte vet är att hon var 5 år första gången hon våldtogs.

torsdag 23 februari 2012

Felaktigt försvar

Återigen är Halmstad i fokus.
Det visar sig att socialchefen och kommunchefen begärt ett möte med tidningen.
De gillade inte vad de skrev.
De ansåg inte att de hade på fötterna.

Men reportern hade bett familjerna att begära ut alla handlingar som hansedan fått läsa innan han gjort något.
Så i dagens tidning bemöter han det. Strongt gjort tycker jag http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1537166-hp-hade-alla-fakta det som förvånar mig mest är att socialen och kommunchefen agerar som de gör.
Som sagt erkänner man inte att man gjort misstag, rättar man inte till så säkerställer man heller inte att det inte händer igen.

Astrid Lindgrens värld

Hittade en blogg http://medicinskordbok.se/blogg-david/7042-hur-styrda-av-pedofiler-aer-vi#yvComment7042
Skribenten en överläkare och författare undrar under rubriken Hur styrda av pedofiler är vi?
Han skriver:
”Man kan för det första fråga sig om det idag skulle vara möjligt att spela in den film om Madicken som gjordes så sent som på 1980-talet. Den osunda rädslan för det lilla fåtal perverterade män som kallas pedofiler har gjort många av scenerna i Madicken suspekta.
När hon och Lisabet vaknar på morgonen tar de av sig sina nattkläder framför kameran och sätter på sig för dagen. En för tiden harmlös scen. Men i pedofilskräckens tidevarv kommer åtminstone jag på mig själv med att närmast sätta tevegodiset i vrångstrupen när barnen klär av sig nakna.
Är det inte olagligt att visa nakna barn?
Så sjukt har det blivit att det mest naturliga blivit konstigt.
Och orsaken är en överdriven rädsla.

När man sen tittar på Lotta på Bråkmakargatan och konstaterar att barnen åker utanpå familjens lilla Volkswagen och att de hoppar och studsar i den öppna bilen när de är på utflykt så blir man ju rent matt.
Vilka oansvariga föräldrar! Barnen ska ju sitta på en dyna och vara ordentligt fastspända.

Och vad ska försiktighetsmoralisterna säga om Emil i Lönneberga!
Han hissar upp sin lillasyster i en flaggstång. Och visst blir hans pappa arg, men han får knappast en lektion i att det skulle vara farligt.

Och inte är det någon som tillrättavisar Lotta på Bråkmakargatan när hon skrattar åt att hennes storebror nästan drunknat.
Ingen sätter upp stängsel på taket varifrån Madicken hoppat.
Och Pippi Långstrump har ju inte ens varken mamma eller pappa.
Snacka om att leva farligt…” Visst är det så. Världen och världsbilden förändras.

Och om man skämtar till det kan man säga som i den här versen:
Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv och Tarzan gick utan kläder. Snövit levde med sju män och Pippi jagades av soc. Emil söp sig full i unga år. Detta är förebilderna jag växt upp med så klaga inte på hur jag blev....

måndag 20 februari 2012

Självförsvar

Nu börjar socionomerna själva att reagera. Äntligen säger jag. Det demonstreras och börjar komma artiklar. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.862986-vi-tvingas-utfora-ett-undermaligt-arbete?ref=fb
de skriver:
Arbetsbördan på landets socialkontor ökar samtidigt som resurserna minskar. Det är näst intill omöjligt för oss socialsekreterare att utföra ett rättssäkert arbete i dag.
Myndighetsutövning är ett stort ansvar vilket beslutsfattarna ständigt påminner oss om. De visar dock inte att de är intresserade av att möjliggöra ett bra arbete. Socialsekreterare i dag har usla arbetsvillkor med orimligt hög arbetsbelastning vilket gör att vi tvingas utföra ett arbete vi inte kan stå för. Personalomsättningen ökar och därmed även otryggheten på arbetsplatsen. Det blir en ond cirkel och ingen lyssnar på det vi varslar om.

Det alltså inte bara jag och många med mig som talar om konsekvenserna. Det är bra att de socionomerna gör det själva. Det är bättre att de själva kräver bättre utbildningar, bättre stöd, tydligare lagar osv.