Hittade en länk till en artikle på Source där en mama fick banren omhändertagna och flydde Svergie http://www.sourze.se/Jag_flydde_Sverige_n%c3%a4r_socialen_ville_ta_mina_barn_10680926.asp
Jag har ingen kontakt med familjen i dethär ärendet och jag vet inget om bakgrunden men det skall väl inte vara så att barnfamiljer inte vågar bo kvar?
Jag vet faktiskt fler som flyttat efter att de sett hur några av dem som jag har kontakt med har behandlats. Australien, England är några av länderna de gett sig av till.
Inte för att de varit på väg att bli av med sina barn utan för att de är rädda för att anklagas utan anledning som andra de sett på nära håll.
det räcker ju på vissa håll med en annonym anmälan utan grund.
Men när förvaltningarna inte ens vill erkänna att de gjort fel, som i Halmstad, är det svårt att få till en förändring.
Där går man istället för att erkänna (trots att de fått kritik) att man gjort fel ut och försvarar sig. De begär t.o.m. möte med press för att be dem låta bli att skriva om familjer som råkat illa ut.
Kunde inte låta bli utan utan skrev ett inlägg. http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1533288-det-finns-inget-forsvar-for-felaktiga-beslut
det retar mig lite att de tar sig friheten att omformulera det jag skrev utan att fråga mig. de lägger till lite och drar ifrån.
Men ande meningen är ändå den samma.
Om man inte ser problemen och rättar till bakåt tvivlar jag på att det kan bli någon förändring.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
söndag 19 februari 2012
lördag 18 februari 2012
Allers nr 7 sid 26-27
Tycker att det nästan varje dag är en ny berättelse eller personal eller andra som lyfter problemen runt socialtjänstlagen och socialen saker som även jag drivit i över två år nu.
Fler och fler kräver ändring men vad händer? Inte mycket. Det verkar inte som om regeringen eller riksdagen tycker att utsatta barn är så mycket att värna om.
Skickade ju en inlaga till riksrevisionsverket för ett tag sedan.
Fick svar.
Att det var välformulerat och tydligt visade på briserna. De hade inte planerat att kolla veör socialtjänstlagen under året men de hade ett projekt där det skulle komma ett antal undersökningar och granskningar, där skulle de ta med det.
Deras granskningar om jag förstått det rätt tvingar till rättelse.
Nu är det ny vecka och ny tidning så nu kan jag lägga ut artikel i Allers nr 7 för er som missade den.
Håll till godo.
Fler och fler kräver ändring men vad händer? Inte mycket. Det verkar inte som om regeringen eller riksdagen tycker att utsatta barn är så mycket att värna om.
Skickade ju en inlaga till riksrevisionsverket för ett tag sedan.
Fick svar.
Att det var välformulerat och tydligt visade på briserna. De hade inte planerat att kolla veör socialtjänstlagen under året men de hade ett projekt där det skulle komma ett antal undersökningar och granskningar, där skulle de ta med det.
Deras granskningar om jag förstått det rätt tvingar till rättelse.
Nu är det ny vecka och ny tidning så nu kan jag lägga ut artikel i Allers nr 7 för er som missade den.
Håll till godo.
fredag 17 februari 2012
torsdag 16 februari 2012
Beror på vad man gör det till
I veckan har Hallandsposten skrivit om ett antal familjer som felhanterats av socialförvaltningen där och nu har socialstyrelsens kritik kommit och det blev kritik även där.
Idag har ordförande i nämnden i Halmstad Mikaela Valtersson (M) ut och försvarar hela hanteringen i en debatt artikel idag. http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1530888-socialnamnden-ska-ge-familjen-stod
Förstår de inte, om man inte inser eller erkänner att man gjort fel kan man heller inte förändra något.
Jag förstår inte att det skall sitta så långt in med ett förlåt. Det blir framför allt mycket billigare och det hade varit så mycket enklare.
De hade gjort fel och de har fått kritik. Ändå vägrar de be om ursäkt, det enda familjerna begär. Istället försvarar man sig och kränker därigenom familjerna igen.
Alla har inte vare sig förmågan, orken, kapaciteten eller kunskap att slåss för att få upprättelse. Men det skall inte behövas om någon gjort fel då skall det rättas till och om det enda som krävs är en ursäkt så är det billigt.
Mamman som förlorade sitt barn i ett år för att grannen såg fel hade knappast haft hemma sitt barn om hon inte orkat slåss.
Familjen som anklagades för att misshandlat sina fick ta till experthjälp utomlands. Visste ni att hälften som anklagas för Shaken baby syndrome anklagas felaktigt. (Studier utomlands har vissat det vilket medfört att diagnosen tagits bort där men inte i Sverige)
De här orkade men det får mig att undra hur många fler har man hanterat så här sådanna som inte orkat försvara sig, som inte har orkat kämpa för upprättelse.
Jag är mycket medveten om att i kanske de flesta fall finns skäl att det i stället tar för lång tid innan barn omhändetas och man sedan får strida för barnens bästa i en rätt som inte alltid är övertygad även om rätten i de allra flesta fall går på förvaltninges linje på gott och ont. Det är inte så bara att få igenom ett LVU.
Ordföranden Valtersson menar att alla skriverier förstör förtroendet för socialtjänsten. Men är det någon som förstör det förtroendet så är det enligt min mening just hon. De har gjort fel och har fått kritk men hon försvarar deras agerande.
För att få tillbaka förtroendet hade varit bättre att säga OK vi gjorde fel i de här fallen, vi ber om ursäkt och skall försöka göra allt som står i vår makt för att säkerställa att det inte händer igen.
Att hon, inte som ursäkt men som förklaring, hade lyft problemen med arbetsbördan, arbetssituationen och det faktum att utbildningen är för dålig i förhållande till vad som sedan krävs av handläggarna. Att de i undersökning efter undersökning påtalat att de inte anser att de klarar att säkerställa att utredningar håller måttat vad gäller kvalitet eller rättsäkerhet.
Då hade det blivit något konsturktivt av det.
Man hade förstått varför det blir fel ibland och familjerna hade fått den upprättelse de begärt och behövt för att gå vidare.
Trycket på och önskan om en förändring hade ökat.
Men nej istället kommer det försvar, istället kränker man familjerna en gång till för de anser ju inte att de gjort fel.
Skickar med en liten betraktelse över hur man kan vända negativt till possitivt:
Vi kan komma ur de djupaste brunnar om vi bara bestämmer oss för att aldrig ge upp.
Idag har ordförande i nämnden i Halmstad Mikaela Valtersson (M) ut och försvarar hela hanteringen i en debatt artikel idag. http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1530888-socialnamnden-ska-ge-familjen-stod
Förstår de inte, om man inte inser eller erkänner att man gjort fel kan man heller inte förändra något.
Jag förstår inte att det skall sitta så långt in med ett förlåt. Det blir framför allt mycket billigare och det hade varit så mycket enklare.
De hade gjort fel och de har fått kritik. Ändå vägrar de be om ursäkt, det enda familjerna begär. Istället försvarar man sig och kränker därigenom familjerna igen.
Alla har inte vare sig förmågan, orken, kapaciteten eller kunskap att slåss för att få upprättelse. Men det skall inte behövas om någon gjort fel då skall det rättas till och om det enda som krävs är en ursäkt så är det billigt.
Mamman som förlorade sitt barn i ett år för att grannen såg fel hade knappast haft hemma sitt barn om hon inte orkat slåss.
Familjen som anklagades för att misshandlat sina fick ta till experthjälp utomlands. Visste ni att hälften som anklagas för Shaken baby syndrome anklagas felaktigt. (Studier utomlands har vissat det vilket medfört att diagnosen tagits bort där men inte i Sverige)
De här orkade men det får mig att undra hur många fler har man hanterat så här sådanna som inte orkat försvara sig, som inte har orkat kämpa för upprättelse.
Jag är mycket medveten om att i kanske de flesta fall finns skäl att det i stället tar för lång tid innan barn omhändetas och man sedan får strida för barnens bästa i en rätt som inte alltid är övertygad även om rätten i de allra flesta fall går på förvaltninges linje på gott och ont. Det är inte så bara att få igenom ett LVU.
Ordföranden Valtersson menar att alla skriverier förstör förtroendet för socialtjänsten. Men är det någon som förstör det förtroendet så är det enligt min mening just hon. De har gjort fel och har fått kritk men hon försvarar deras agerande.
För att få tillbaka förtroendet hade varit bättre att säga OK vi gjorde fel i de här fallen, vi ber om ursäkt och skall försöka göra allt som står i vår makt för att säkerställa att det inte händer igen.
Att hon, inte som ursäkt men som förklaring, hade lyft problemen med arbetsbördan, arbetssituationen och det faktum att utbildningen är för dålig i förhållande till vad som sedan krävs av handläggarna. Att de i undersökning efter undersökning påtalat att de inte anser att de klarar att säkerställa att utredningar håller måttat vad gäller kvalitet eller rättsäkerhet.
Då hade det blivit något konsturktivt av det.
Man hade förstått varför det blir fel ibland och familjerna hade fått den upprättelse de begärt och behövt för att gå vidare.
Trycket på och önskan om en förändring hade ökat.
Men nej istället kommer det försvar, istället kränker man familjerna en gång till för de anser ju inte att de gjort fel.
Skickar med en liten betraktelse över hur man kan vända negativt till possitivt:
En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen.Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig då gäller det att skaka av sig och istället använda det som grund för att ta dig upp.
Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.... Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen. Han bjöd in sina grannar som hjälpte honom att skyffla jord och grus ner i brunnen.
Åsnan förstod vad som var på gång och började skria högt.
Till allas förvåning tystnade hon efter en stund. Bonden böjde sig över kanten för att se vad som hänt, var hon redan död? Han blev förvånad över vad han såg. Varje skyffeltag som landade på åsnas rygg skadade hon av sig och klev istället upp på högen. Steg efter steg. Grannarna fortsatte att skyffla och åsnan skadade av sig och flyttade sig sakta med säkert uppåt. Snart var hon uppe vid kanten och alla hurrade då hon tog ett steg över kanten och var fri.
Vi kan komma ur de djupaste brunnar om vi bara bestämmer oss för att aldrig ge upp.
onsdag 15 februari 2012
Det kostar...
Då är notan klar för vad den förra enhetschefen kostat. 2 miljoner.
Det är även ett inslag på radio sjuhärad om det http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4966105
Man kan undra vad det hade kostat om de sparkat henne rätt av och betalat böter eller vad det nu blivit. Har svårt att tro att det skulle bli 2 miljoner.
Det är även ett inslag på radio sjuhärad om det http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4966105
Man kan undra vad det hade kostat om de sparkat henne rätt av och betalat böter eller vad det nu blivit. Har svårt att tro att det skulle bli 2 miljoner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)