Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 9 februari 2012

Vad gör man? Gråter?

Det blev två inlägg idag.
Men vad säger man? Här är det Vänersborg.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vast?title=barn_omplacerades_med_vald&videoid=2152657&utm_medium=sharing&utm_source=facebook&utm_campaign=tv4play.se
man plockar fem barn med våld för att deras pappa kommer ut ur fängelse om några dagar. Kommer på morgonen innan de hunnit iväg till skolan för att de inte skall gömma sig. De har bott hos farmor och en farbror i två år.
På inspelning hörs hur de fem barnen skriker och farbror berättar hur en tonåring slängs ut i en bil i bara kalsonger och t-shirt. Ett barn lyfts ut i nacken när han vill krama farmor.
Handlar om kränkande behandling.
Man hanterar inte barn så här.
De hade inte gjort något fel utan det var i förebyggande syfte och de hade flera dagar på sig. Visst hade man kunna förbereda barnen.
Jag blir ledsen och trött. Varför är det så få som reagerar eller agerar. Är det ett Svergie som vi vill leva i som vi kan vara stolta över.
Nej vad gör man? jag gråter.
Sedan får man väl ta nya tag. Göra allt man kan på alla sätt man kan, att påverka.

Beordrat slagsida

Idag har jag beordrat slagsida.
Ni minns de gamla slagskeppen i krig som beordrade slagsida.
Skeppen lades upp sida mot sida och sedan gick alla kanoner av mot samma mål. BOOM
För tillfället känns det som om vi är många som kämpar för barns rättigheter men alla riktar vi kanonerna mot olika mål.
Därför har jag idag kontaktat alla jag har kontakt med eller som själva drabbats eller på annan sätt har insyn i hur det fungerar eller inte fungerar. Jag har beordrat slagsida. Alla tillsammans mot samma mål. Målet är att få till en granskning av socialtjänstlagen.
Får se vad det ger eller o det ger något alls.
Man måste iallafall försöka.

I morse var det i press att det blir kritik även i ärendet runt familjen som anklagades för att ha skakat sina barn i Halmstad. http://www.tv4.se/nyheter/lokalt
Trots att de får kritik så vägrar socialförvaltningen att ge dem en ursäkt. De menar att de fått den bara för att de sagt att det var tråkigt att de känt sig kränkta. Men det är inte samma sak som att erkänna att man gjort fel. Det är ju snarare tvärtom, som om de menar att Ok du känner dig kränkt men det är inte vår uppfattning. Det är ju synd att du känner det så.
Varför sitter det så långt in med en ursäkt? Varför skall det vara så svårt att säga: Ok vi gjorde fel. Vi skall försöka bättra oss lära av misstagen och göra vad vi kan för att det inte skall hända igen.
Nej man får höra allt från att de bett om ursäkt men med andra ord, att socialstyrelsen inte krävt det eller att de avvaktar till eventuella polisanmälningar visar om de gjort fel.
Förstår de inte att enda sättet att ta sig vidare är att sopa upp bakåt. Man kan inte glömma och gå vidare om såren är öppna och blödande, om de skaver varenda dag. Att varenda dag se och leva i konsekvenserna av vad som hänt och inte så sällan få hör att det ändå var eller är du som orsakar eller orsakade problemen, trots kritik.
Att de som orsakat alltihop menar att nu skall vi glömma det som hänt och gå vidare.
Nej börja med att rätta till det som var fel. Stå för vad som hänt, be om ursäkt och gör vad ni kan för att rätta till. Först då kan en helandeproccess börja, först då kan man lägga bakom sig och gå vidare.
Om det är så lite som behövs varför skall det vara så svårt?

onsdag 8 februari 2012

På TV igen

Då var man på Tv igen http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=fostermamman_far_inte_langre_traffa_barnen&videoid=2152698
Det hade visst gått någon slinga hela dagen efter att de talat med socialchefen och fått bekräftat att vi skulle dit. Min syster hade varit ute och hade plötslgt fått se mig på tv runt lunch fick jag veta.
Det började med att BT frågat förvaltningen innan jul hur det blev med oss och umgängen och sedan återkopplade nu häromdagen. Utifrån det skrev de och sedan hänger alla på igen. DEt följs som sagt.
Det skall även vara en kortare artikel i GP. Även NLT .

Mötet då? Jo det var bra. Jag vill inte orda så mycket om det.
Jag hade begärt det för att försöka få en rättelse till stånd.
Vi är trötta på att alla dömer oss utifrån alla felaktigheter som står där. Att vi framställs på ett sätt vi inte är. Att lögner är det som sätter ribban för hur vi behandlas.
Vi har fått ett halvt löfte dvs det skulle diskuteras med ansvariga får se hur det blir.
Vi hoppas fortfaraden på att det nu äntligen kommit någon som är beredd att ändra på det som varit fel annars hävdar jag att man inte kan komma vidare. Det blir som en kompis sa för många år sedan, som att sopa under mattan.
Då man gjort det tilräckligt länge kommer man att snubbla över högen varenda gång man går förbi. Det går inte att gå vidare utan att reda upp vad som gått fel bakåt. Man kan inte bara sopa under mattan i flera år och tro att man kan gå fram åt som om inget hänt.

Artikeln i Allers var bra. jag hoppas att ni köper den och sprider att den är där. Den var ändrads sedan jag läste sista omgången men lyfter det jag vill ändra lagar.

tisdag 7 februari 2012

Egna tolkingar

I dagens BT http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-kommun-bryter-mot-domen-om-fosterbarnen(3140239).gm
är det en artikel runt att vi inte får träffa barnen. Det står att vi nu kallats på ett möte.
Fel det är faktiskt jag som begärt mötet.
Strunt samma vi skall iallafall ner idag.
I artikeln står det att de inte anser att domen uttryckligen kräver att stadigvarande möten med det första familjehemmet.
– Vi utgår från det som blir bäst för barnen, säger han.

Konstigt för det första så var vi i domstol därför att de ville ansåg att vi var så viktig för barnen att de skulle flytta tillbaka och nu är vi inte viktiga nog för att träffas.

Sedan förstår jag inte, ordalydelsen i domen är att barnen i och för sig inte skulle ta skada av att stanna i det nuvarande familjehemmet förutsatt att barnen får möjlighet att umgås med det förra familjehemmet.
Kammarätten förutsätter att ett sådant umgänge kan erbjudas barnen.
När det förutsattes träffade vi barnen var tredje vecka.
Om umgängne med oss är en förutsättning för att barnen inte skall ta skada i det nya familjehemmet förstår jag inte hur man kan plocka bort oss.

Det står också att de som är viktiga för barnen, alltså vi, skall högprioriteras.
Hur kan man tolka det till att rätten inte kräver stadigvarande möten med oss?

Domen konstaterar att det är oss barnen ser som sina föräldrar och det är hos oss de har sin anknytning. Enligt en dom i Europadomstolen skall då relationen likställas med den mellan biologiska barn och deras föräldrar. Då får man inte sära på barn och deras föräldrar enligt domen oss för då bryter man mot barnkonventionen artikel 9.

De utgår ifrån vad som är bäst för barnen.
Ursäkta vad det betyder verkar de inte veta.

måndag 6 februari 2012

Allers nr 7

I morgon kommer veckans damtidningar (tror jag) och i veckans nummer av Allers är det ett reportage med oss. Det gjordes i oktober innan domen men de kunde inte ändra något. De har ju lite lång framförhållning.

Har just avslutat ett samtal och fick veta att det ärendet som var i press för ett tag sedan där de hittat en mamma och hennes 2 åring döda tydligen var så att hon haft ett hjärtfel och hade dött av det. Barnet hade dött av svält. Tanke på barnet med sin döda mamma utan möjlighet till att få mat eller byta blöja eller att bli hörd är som en kniv som vrids om i magen. Att ingen reagerade barnet måste ha skrikit. Hade hon inga vänner som sakade henne? Inga grannar som undrade? Inte klokt.