Inga riktlinjer

I aftonbladet igår http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14308262.ab en artikel runt en flicka som mobbats under flera år.
Det slutade med att i somras tog livet av sig. Ärendet är anmält och skolan får stark kritik MEN sedan händer inget mer eftersom skolan nu ändrat sina metoder då det gäller mobbing, man har alltså ”säkerställt” att det inte händer igen.
Känns det igen?
Så var dt då socialstyrelsen avslutade vårt ärende också.
Trots att de sa att det var två delar. Den ena vad som hänt bakåt och den andra vad som händer framåt men de brydde sig bara om vad som de tror händer famåt. Men även där anser jag att de misslyckats.

Det som slår mig och tyvärr inte förvånar längre är att myndigheter alltid kommer undan. Att det aldrig blir konsekvenser i de enskilda ärendena.
Att man nöjer sig med att titta på vad som händer framåt och vad man gjort lämnas därhän.
Man sänder ut budskapet att det inte är någon ide att slåss mot myndigheter det är som att slåss mot väderkvarnar.

I dagens DN är det en artikel under opinion http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-riskerar-att-missa-barn-som-verkligen-far-illa_6821171.svd Återigen lyfts samma ämne av fyra socialchefer, en socialdirektör och ordförande för Sveriges socialchefer.
De poängterar att det

I dag riskerar att man både utreder familjer som inte är i behov av det och – än värre – att missa de barn som verkligen far illa. Det finns inga riktlinjer för hur en varken tydlig lagstiftning eller riktlinjer om hur en förhandsbedömning ska gå till. Begreppet existerar inte i svensk lagstiftning men är i dag en väletablerad och självständig aktivitet i svensk barnavård

.
Det är ju likadant med begreppet uppväxtplacering.
de skriver att

Socialstyrelsens handböcker, som är praktikerns rättesnören, ger ospecifika och ibland motstridiga uppgifter.”

De ger exempel:

I Barn och unga i socialtjänsten (2006, s. 31) står det att ”Socialtjänsten kan också kontakta den eller de personer som anmälan rör, informera om innehållet i anmälan och ge honom eller henne möjlighet att bemöta uppgifterna”, medan det i den senast utkomna handboken Barn och unga som begår brott (2009, s. 32) står att ”Nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte baseras på en bedömning av den unges situation och om han eller hon kan vara i behov av stöd. Den kunskap som finns om risk- och skyddsfaktorer för att utveckla ett normbrytande beteende kan vara vägledande för nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte. Med så vaga direktiv är det inte förvånande att praktiken utvecklas i olika riktningar.

Funderar och jämför skyldigheten att inforera om att en utredning pågår, då någon gör en polisanmälan.
Säg att en mamma gått under jorden med sina barn för att maken misshandlat henne och barnen. Han anmäler henne för något. Det räcker med att han kan personnumret. Om anmälan inte leder till att en förundersökning startas får den anmälde inte ens reda på att hon anmälts. Beslutet att inte inleda förundersökning skickas till den som gjort anmälan med namn och adress på den han anmält. Skyddet är spräkt och den som anmälts vet inte ens om det.

Likadant då det gäller skyddsplacerade barn. Det räcker med en anmälan om t.ex. misshandel eller sexuella övergrepp i en fosterfamilj och då räcker det med personnummer på barnen. Familjen får om det inte görs en förundersökning inte ens veta att skyddet är spräckt.

Artikeln fortsätter:

Under årens lopp har detta gjort att socialförvaltningar i Sverige utvecklat sina egna rutiner för förhandsbedömningar. I dag finns det nästan lika många rutiner och metoder som det finns socialförvaltningar. En del förvaltningar träffar familjerna flera gånger innan man fattar beslut om huruvida utredning ska inledas, andra nöjer sig med ett telefonsamtal till familjen. En del använder bedömningsinstrument, i andra förvaltningar har den enskilde socialsekreteraren inga rutiner att följa.
Hur en anmälan hanteras beror med andra ord på var barnet och familjen bor. Statistiken talar sitt tydliga språk, enligt en studie mellan 0 och 83 procent.

Lägg till att det inte finns riktlinjer för hur en utredning skall se ut eller vad som skall ingå och det i utredning efter utredning kommer fram att de är av för dålig kvalitet och inte är rättsäkra.
Det finns heller inga möjligheter att överklaga ett sådant beslut. Kanske en domstol bättre skulle lyssna och inse att socialtjänsten gått helt fel. Om man fick möjlighet att överklaga att de startar en utredning eller vägrar att lägga ner den. Men framför allt måste det till enhetliga regler. Något jag och många med mig lyft i flera år.

Revision m.m.

I gårdagens BT var det ett debattinlägg http://www.bt.se/debatt/socialtjanstlagen-maste-andras(3136637).gm Skribenten ”kräver” at socialtjänstlagen måste ses över. Hon skriver om att så många reagerat utifrån vårt ärende men ändå händer inget. Hon nämner ett helt gäng som figurerat i media efter programmet. Hon riktar sig främst mot ansvarig minister Maria Larsson.
Hon nämner andra debattartiklar som menat att regeringen är senfärdig då det gäller frågor rörandeutsatta barn. Att de inte agerar trots att det är många som lyfter och belyser och att informationen som kommer är allarmerande.

Hon avslutar med orden:

Nu måste politikerna lyssna och agera. Utsatta barn kan inte vänta.

Jag kan bara hålla med.

Fick igår iväg det dokument till riksrevisionen runt alla fel och brister som jag ser det runt socialtjänstlagen. Om de väljer att ganska så kan det ta ett år men det de kritiserar tvingas regeringen göra något åt om jag inte helt missuppfattat.

I mars är det revision i Mark undrar vad de som granskar där kommer fram till. Sist ville de ju inte att man skulle bevilja ansvarsfrihet men man gick ifrån högre ledning i partierna ut och ”beordrade” sina partimedlemmar att rösta för ansvarsfrihet i alla fall.
De har hamnat 40 miljoner back under denhär mandatperioden. Risken är väl om de skulle ta i att de sparkar men sedan återinsätter samma personer. Som jag sagt innan det kan inte bli förändring med samma personer kvar. De enda som borde gå fria är de som reserverat sig eller agerat på annat sätt (även om de kanske inte hörsammats) och de som är ersättare som inte får reservera sig.

Ingen lyssnar på barnen

Någon har i julklapp gett mig en prenumeration med Allas. I sista numret fick jag se, på sista sidan vad som kommer i nästa nummer: Eva och Anders Vi fick inte ens ta farväl av våra fosterbarn.
Artikeln skrevs i oktober så den hade jag nästan glömt. Var för någon månad på dem om att allt kanske inte stämde länge. Den skrevs ju innan domen kom men den gick inte ändra på sa de.
I en debatt artikel i GP går http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.844787-samhallet-sviker-de-mest-utsatta-barnen Skriver bris att

”många av de utsatta barnen som kontaktar Bris har försökt att få hjälp hos de myndigheter och instanser som ska skydda och vårda dem. Det är framförallt socialtjänsten som barnen har varit i kontakt med och de berättar bland annat om en socialtjänst som ifrågasätter barnets berättelse, vilket innebär att någon utredning aldrig öppnas upp. De berättar också om polisutredningar som tar så lång tid att de fysiska bevisen på misshandel eller övergrepp försvunnit, vilket gör att åtal inte väcks i brist på bevis.
De kan heller inte få hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin eftersom den inte kan ta emot dem förrän de har utvecklat allvarliga psykiska symtom som djup depression med risk för suicid. Följaktligen blir många av de här barnen helt utan hjälp.
Myndigheternas behandling av barnen leder till en dubbel utsatthet, dels i hemmet och dels från samhällets sida.
Antalet barn- och ungdomskontakter som rör ”Myndighetskontakter” har från år 2003 till år 2010 tiodubblats, från 169 kontakter år 2003 till 1 492 kontakter år 2010.
Sverige har länge legat i framkant vad gäller att erkänna barns rättigheter. Vi var först i världen med att i anta en anti-aga lag år 1979 och vi bland de första att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter.
Men vi har inte lyckats med att också tillgodose de utsatta barnens behov av vård och stöd, trots att de här barnens förutsättningar för en positiv framtidsutveckling vad gäller mental- och fysisk hälsa, men också möjligheter att kunna tillgodogöra sig utbildning, drastiskt minskar om de inte får vård och stöd.
Utifrån barnens berättelser ser vi att barnen i första hand har behov att bli lyssnade på, bli trodda och respekterade som individer och här måste socialtjänsten och andra instanser som möter utsatta barn öka sin kompetens i att möta och tillgodose barnens behov”.

De skriver att barnens största önskan är att bli lyssnade på.
De två små som bodde hos oss säger att de vill hem (till oss)och har ingen större önskan än att få träffa oss oftare.
Men ingen lyssnar.
De som tjänar på att de är kvar där de är säger motsatsen. För ett par dagar sedan fick jag ett mail ifrån förvaltningen igen. Vi får ju inte träffa barnen och alla umgängen är lagda på is trots domen. De skall ju nu utreda om barnen har behov av oss. Inte klokt.
Domen konstaterar att det är oss barnen ser som sina föräldrar det är självklart för de allra flesta att barn i den ålder har behov av sina föräldrar. Och det är ju enligt domen vi. Men de skall istället utreda om de kan plocka bort oss. När skall någon lyssna på barnen?

Anmälningar m..m

Ja vad händer för tillfället?
Jo jag skickade en anmälan till socialstyrelsen som jag fick avslag på. De hänvisade till JO.
Jag skickade den till JO fick avslag.
Begärde då företräde, då blev jag uppringd.
Juristen som ringde talade om för mig att jag kunde skicka den igen men att jag skulle skriva på ett "särskilt" sätt. Typ rubriker sedan vad som hänt när det hänt och vem som gjort fel. Fel efter fel så skulle de titta på det igen.
Jag trodde att det var deras jobb att utreda vilka fel som begåtts och av vem. Jag är ingen jurist. Om jag lägger ner hela det jobbet kan jag lika gärna skicka in det till åklagaare direkt.
Inte heller visste jag att det fanns krav på hur man skrev för att de skall välja att granska. Då borde det stå på hemsidan men det göra det inte. Det borde finnas en "mall" men det gör det inte heller.
Det gör det väl smidigare att avslå.
Det blir inte så mycket att göra då…

Sedan skickade jag en till JK, den fick jag avslag på då skickade jag den vidare till JO. Där har jag inte fått besked än men jag har ju inte skrivit enligt ”mallen” så vi får väl se.

Sedan blev jag uppringd av socialstyrelsen igen härom kvällen och då vi diskuterat en stund ville han att jag skulle skicka in anmälan igen. Så nu är det gjort.

Jag har äntligen färdigt min framställan till riksrevisionsverket som jag skulle skicka enligt telefonsamtal med en ansvarig handläggare där sedan håller jag på att sammanställa alla fel som begåtts sedan mars förra året till polisen eftersom åklagaren nu äntligen sitter med hela högen och går igenom för att avgöra vilka som skall kallas på förhör.
Det är märkligt men inte förvånande att det är samma namn som dyker upp hela tiden.
Får väl skicka sammanställningen till JO också då jag är klar.

Gjorde även en överklagan runt domen till högsta förvaltningsdomstolen. Jag är ju inte part och tiden hade gått ut. Hade de tagit det hade det varit ett under men jag gjorde det främst av en annan orsak.
Jag fick avslaget igår.
Nu kan jag äntligen göra en anmälan till europadomstolen.
Den möjligheten togs ju annars ifrån oss genom att nämnden valde att inte överklaga.

Dömd av misstag på grund av stress

I dagens aftonblad står att läsa om en kvinna som blev dömd av misstag http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article14297466.ab
Domarens enda ursäkt var att han var väl lite stressad.
Sex år har de tagit av hennes liv helt utan anledning.
Det skall ju bara inte få hända.
Tänka att för det första bli anklagad för något man inte gjort och sedan inspärrad i sex långa år för att någon varit stressad.

Sitter med papper till polisen, riksrevisionsverket och Eu. Sedan fick jag ett intressant väntat samtal igår. Får se vad det ger.