En dag kvar

Idagens BT är det en liten notis runt beslutet imorgon.
http://www.bt.se/nyheter/mark/i-morgon-avgors-fosterbarnens-ode(2387164).gm
Det som förvånar är kommentaren:

rent teoretiskt finns alternativen att barnen skall bo kvar i nuvarande boende, os sin biologiska mamma, hos fosterfamiljen eller någon annan stans.

Då det gäller den biologiska mamma har man vad jag förstått helt lagt ner planerna på hemflytt. Det alternativet finnas alltså inte och någon helt annanstans? Skulle de flytta dem en gång till? Knappast.
Vet inte om det handlar om att försöka hålla sig neutral men det är väl inget ide att ta upp något som inte ens är ett alternativ?
Som jag förstår det är allternativen oss eller familjemn de bor i nu.

Nu är det liv minsann. Press hör av sig på löpande band och vill ha uttalanden. Skulle beslutet bli att de skall stanna där de är knäcker jag nog och vill antagligen inte tala med någon på ett tag men ge mig det skulle jag inte så länge barnen vill hem.
Blir det beslut på att vi får hem dem så kommer vi inte stoltsera med det för i detta finns inga vinnare. DEt skulle ju inte ens ha hänt från början.
Mamman har blivit av med sina barn en gång till, barnen har förlorat ett och ett halvt år och hur vi mått skall vi inte ens tala om. Hur skall man kompensera det? Går det överhuvudet taget?

Men det allra värsta är ju att vi inte är ensamma. Människor i hela Sverige har upprörts över vad som hänt oss men det händer ju hela tiden, överallt. Över 47 barn där jag har kontakt med familjehemmen, det är ju nästan en i veckan.
Trasiga barn och familjer. Ingen som reagerar, ingen som gör något. Jo man har startat en utredning, en undrsökning som kommer att ta ca ett år. Sedan skall den läggas fram för regeringen med förslag på åtgärder.
DET TAR FÖR LÅNG TID.

Tänk om det för varje omplacerat barn försvinner 10 potentiella familjehem. Hem som funderat på att bli familjehem men som lägger ner planerna efter att de sett hur familjehem behandlas.
Lägg sedan till kanske fem familjehem runt varje omplacerat barn som inte kommer ta nya uppdrag efter det de håller på med. Det blir ca 450 familjehem som förloras runt bara dessa barn.

Siffrorna är tagna lite ur luften men på en starta eget kurs jag gick fick jag veta att för varje missnöjd kund krävdes att jag istället jobbar in 10 nöjda för att kompensera det de missnöjda ställer till med i dålig marknadsföring. Sedan var jag tvungen att jobba in några till för att komma på plus igen. Om jag applicerar det på familjehem och deras omgivning får jag de siffrorna.

Igår fick jag Advokaternas tidning där det var med en debatt artikel om oss och det faktum att barns rättsäkerhet äventyras eftersom det inte finna någon som företräder dem. Lägger in en scannad bild av den här

Två dagar kvar

Det börjar räknas ner.
Två dagar kvar till beslut runt var barnen skall bo fortsättningsvis. Redan igår var det ett inslag på radio där de talade om att barnens öde nu skall betämmas av nämnden. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4400586 Det är ett extra nämndemöte på torsdag som behandlar frågan. De skall ju tydligen ta beslutet samtidigt.
De har kallat på presskonferens direkt efter kl 17.00 så de räknar väl med att belutet skall vara klart då.

Utredningen runt oss som familjehem är klar och vi är ”väl lämpade som familjehem” står det. Likaså har jag fått tillgång till all dokumentation runt umgägnena med barnen utav de psykologer som deltagit och det är tydligt vad barnen vill.

Nu kan vi inte göra mer än att hoppas och be att det kommer att bli ett rätt beslut att barnens vilja får bli verklighet och vår också och barnen får komma hem.

Skol fam.

Igår firade vi sonen som blivit 9 år Det var hela släkten. Så dagen gick fort. När jag sedan skulle sätta mig och blogga gick strömmen så de planerna fick jag lägga ner. Det blev tidig kväll. Men jag var så trött att det var nog bara bra. Min svägerska som är läkare och opererad för samma sak som jag fast i motsatt axel konstaterade att man blir trött av att ha ont.

Fick se att under artikeln i HN häromdagen http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1146306-barnens-ode-avgors-av-socialnamnden så var det en insändare som jag reagerade över.
Det stod:

”Socialnämnden måste fatta ett beslut enligt barnkonventionen, alltså det är barnens bästa som gäller. I nuläget är det den fosterfamilj som barnen vuxit upp i. Hoppas att den nya nämnden har mer sunt förnuft än den gamla. Dessutom har det försvunnit chefer som inte var lämpliga att arbeta med mänskor. Det är fruktansvärt hur socialförvaltningen i Mark har hanterat ärendet. Hoppas att barnen inte fått skada för resten av sitt liv för socialförvaltningens hanterande av ärendet”.

Den var undertecknad anställd i Marks kommun.
Skönt att alla som jobbar där inte är lika galet ute som de vi stött på. inte har samma åsikter som de som utsatt barnen för ett och ett halvt års lidande. Det är dem de borde framhäva och stötta inte de som sitter kvar och gjort fel.

Jag vet att barnen inte har det dåligt där de är nu men det hjälper inte om de längtar hem.

Har gått och funderat på allt matnyttigt jag fick under barnrättsdagarna.
Vet ni att barn som inte klarar av grundskolan statistiskt har sämre förutsättningar i livet. De är en stor riskgrupp för att hamna i olika typer av missbruk, ökad risk för självmord eller självmordsförsök, de löper större risk för tonårsgraviditeter och högre risk att hamna i beroende av ekonomiskt bistånd.
Men om de får stöd att klara skolan så minskar risken för allt detta med över 40 %.

Det är jättemycket.

Undrar om skolpolitikerna i kommunerna som vet det? Skulle de satsa mer på barn med problem i skolan då?

I Helsingborg började de med ett projekt i skolan och nu även i Norrköping där man satsar stenhårt på att få ungdomarna att klara grundskolan. Helsingborg hade redan utvärderat sitt första projekt och samtliga som ingått hade de flesta läst vidare eller hade jobb. Nu har de jobbar med samma metod i Norrköping och om det slog lika bra ut funderar man på att lagstadga uppifrån så att ungdomar i hela Sverige skall få det stödet. Det hette Skolfam. Det går att söka på nätet.

Barn som placeras, särskilt på institution är inte ens säkert att de får eller behöver gå i skolan. Konstigt eftersom det råder skolplikt i Sverige. Många förvaltningar har inga krav på eller efterfrågar vad man gör på institutioner där man placerar barn eller ungdomar. Det blir förvaring. En tjej som varit med i projektet förra året där BO intervjuat 100 barn och ungdomar runt deras upplevelser runt placeringen kom det fram att många av dem upplever att det är just förvaring. En beskrev att de inte får lära sig något och sedan förväntas det att de skall klara sig själva då de skrivs ut när de är ca 21 år. Hon undrade hur det ens skulle kunna vara möjligt.

På en del hem tvingas de städa personal utrymmen och straffas genom att bli av med barnbidraget. De pengar de får skall täcka många utgifter och de har inte samma möjlighet som andra att be om extra pengar. Vad har en institution för rätt att ta personliga pengar? Det är som om någon kommer försent så dras en viss procent på lönen. Visst får man mindre lön om man jobbar mindre men inte som straff. Barnen har heller ingen möjlighet att ”jobba” igen dem som vi.

Det förekom också i hög grad kollektiva bestraffningar. Om en kom hem för sent så fick ingen gå ut. Det skulle vara som att alla skulle få avdrag på lön eller alla fick jobba över för att en kom försent. Det skulle vi aldrig acceptera. Jag förstår inte att förvaltningarna inte ställer högre krav på de hem man anlitar. De kostar ju ”multum” varför är man inte intresserad av vad man får för pengarna? Om det är just en placering på institution som medför att det barnet kommer kosta samhället ännu mera borde förvaltningen vara intresserad av frågan varför och vad man gör för att det inte skall bli så.

En del placerade barn trodde inte att barnens rättigheter i Sverige gällde om man var placerad. Det är ju inte klokt. Dessa barn är ju tillräkligt utsatta ändå.
En flicka berättade hur hon vantrivdes i ett familjehem och bad att få flytta. Gång på gång. Till sist tog hon saken i egna händer och rymde. Då straffades hon genom att placeras på institution eftersom hon var rymningsbenägen. Hon ville bara ha ett annat hem eftersom hon inte trivdes i ett hon placerats i men som inte fungrade. Det slutade i ännu mera problem än det fanns från början.

Som sagt det stora problemet är att barnens röst inte hörs. Att ingen lyssnar.

Det skall bli intressant att se vad utredningen runt barnen kommer fram till. Om de hört barnen eller om de bara hört alla runt om vad de anser är bäst för dem?
Jag vet ju att de vill hem… Hit.

Satsa rätt så ger det mer

Igår hade jag varken tid eller lust att blogga.

Hade fått ett mail runt en artikel i kristdemokraten . http://kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30651 en artikel där Patrik Nyberg intervjuar Minister Maria Larsson.
Det som irriterar mig är bara att man alltid talar om hur man skall få bättre familjehem och hur de skall få utbildning och granskas så att de inte gör fel men kraven på handläggarna de som faktiskt bestämmer då?
Man undersöker om kommunerna har beredskap för hur man hanterar om ett hem eller en institution gör fel och det är bra, dt behövs men ingen talar om hur man gör om en handläggare gör fel. Enhetschefer håller dem bakom ryggen, man nekas företräde inför nämnden och nämndemän litar på förvaltningen som säger att det är familjehemmet det är fel på och så hänvisar man till sekretess.

Man skall ha en beredskap för det ena men inte det andra. Man skall kontrollera familjehem och institutioner men varför inte kontrollera förvaltningar, handläggare och handläggningen? Visst gör socialstryelsen stickprov men det räcker inte, det märks ju i vårt fall.

Det är handläggarna som tar besluten och rekommenderar vad som skall hända. Det är deras beslut barnen får leva med och konsekvenserna av dem. Och när vi som familjehem ser hur barnen i vissa fall mår dåligt av dessa beslut och vi protesterar för att vi ser vad det får för konsekvenser för barnen så ses vi som problem och plockas i vissa fall bort.
Vi ser och hör barnen men plocks bort av dem som borde göra det, just utav den anledningen att de som borde göra det, har betalt för att göra det inte gör det utan vi gör det, hör dem. Ändå säger lagen att barnen skall komma till tals, de skall höras. Även väldigt små barn.

På barnrättsdagarna sa föresten Maria Larsson att vid granskningar, kritk skall även barnen höras. Vad jag vet så har socialstyrelsen inte talat med barnen, hört vad de vill.

Var ju på studiebesök på universitet i Örebro. Jag fick veta att där är alla föreläsningar för socionomer frivilliga. Det hade rektorn bestämt. Vet inte om det är så på fler ställen men för mig är det helt galet.
Den föreläsning jag ar på var det ca 30 av 140 elever. Skrämmande och de skall ha människors liv i sina händer. De kan inte lära sig allt bara genom att läsa och går de inte på föreläsningarna kan man ifrågasätta om de läser kurslitteraturen heller. Hur intresserade de är. Jag vet att det finns de som verkligen går in för sin utbildning också och som blir bra handläggare, men de är för få och kraven på de som läser, om det är frivilligt är för dåliga.
Jag har själv läst och jag vet att det är många som ”fuskar”, att en del går igenom hela universitet utan att läsa en enda kursbok. Det går även om man inte tror det. Eftersom det numera går ut på att skriva essäer eller projekt så handlar det mer om att formulera sig på rätt sätt. Kunna argumentera för sin sak.

I Mark skyllde de på att det var så många nyutbildade att det var en anledning till att de blev så fel men då jag läste fick jag veta att det var vi som var uppdaterade och nästan överambitiösa av rädsla för att göra fel och därför dubbelkollade allt. Gäller det inte nyutbildade socionomer? Eller gäller det inte de som jobbar i Mark? Eller är det de f.d. politikernas syn på personalen eller är det bara något de f.d. politikerna säger för att skylla ifrån sig, slippa ta eget ansvar?
Det personliga ansvaret för myndighetspersoner tog ju föresten Palme bort. De har inte ens personligt ansvar för det de gör trots att de hanterar andra mänsikors liv. Om du har personligt ansvar som läkare varför inte som handläggare? Du har mänskors liv i dina händer i båda fallen.

I artikeln svarar ministern Maria L att hon skall göra allt för att situationen skall bli bättre för familjehemmen men vad hjälper det om fötterna dras undan på oss genom knasiga beslut? Om vi har få eller inga möjligheter att påverka? Det som gör att vi slutar är inte främst dåliga villkor utan att vi behandlas i vissa fall som skit av vissa handläggare. Villkoren påverkar mest rekryteringen av nya familjehem men avgör bara i undantagsfall om man fortsätter eller inte.

En bok för god hand läggning? är det för familjehemmen eller handläggarna? Om de blivande handläggarna, eleverna som utbildar sig till socionomer inte bryr sig mer om utbildningen utan skippar föreläsningarna så hjälper det inte hur många handböcker de än får. Handläggarna är inte där när vi står med barnen som är svikna eller besvikna efter deras beslut.

På barnrättsdagarna hörde vi på seminarier efter seminarier att det vi gör är ovärderligt men vi har inget att säga till om, vi är inte part, hörs sällan i domstol och vårt ord väger lätt i jämförelse med en handläggares som i bästa fall bara träffat barnen ett par gånger per år. Vi hör barnen och får i många fall kämpa mot de som inte gör det. Se bara i vårt fall. Vi hörde barnen, vi protesterade och de körde över både oss och barnen.

Ca 20 000 barn placeras per år. Har Sverige råd att inte lyssna på vad familjehemmen har att säga? Har Sverige råd att behandla dem som man gör?

Jag tror inte att avslöjandena om att det funnits dåliga familjehem gör att det är svårare att få nya däremot berättelser om sådana som oss, familjehem som behandlas illa utan chans till upprättelse och vi är ju många.
Med de jag har kontakt med är vi uppe i över 45 barn. Säg att det är ca 30 familjehem. runt dem finns kanske 5 familjehem som ser och bestämmer sig att inte ta fler ärendena efter det de harutifrån det de sett. Lägg sedan till alla de familjer runt dem som kunde tänka sig att ställa upp som familjehem men som backar ur. Säg att det är 10 runt varje. Det är 450 hem man förlorat bara runt dem jag har kontakt med. Sedan har ju inte jag kontakt med alla som drabbats så det är många många fler.
Lägg till att vi har varit i TV vilket gör att spridningen av de som backar ur blir ännu större.
Det är ett stort problem och det är ett nationellt problem men den här aspekten är det ingen annan som tar upp.

Dagens Mark

I går kom advokaternas tidning i den skall det vara med en ledare runt barn och rättssäkerhet som jag är orsak till. Har lovats att få ett ex och scannar in den och lägger ut då den kommer.

Sedan är det ett inslag på radio sjuhärd om att socialförvaltningen har problem med skolan. När de kallar på möten runt barn i behov av hjälp så dyker de inte upp.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4393435 Så yrket för att de kommit så långt och att det hade hänt så mycket. Det tillkommer ju snarare mer. Magnus säger att det är viktigt på lång sikt. Jag vill påstå att det för de barn som det handlar om är viktigt även på kort sikt. Det är ett viktigt arbete och trots det har de prioriterat bort det.

Har kontakt med en mamma där skolan tvärtom stötta henne men socialen sagt till henne att skolan sagt… hon mailade dem och fick ett brev där skolan nekar till att överhuvudet taget sagt något sådant. Det skickade hon vidare till förvaltningen med frågan varför de ljuger för henne.
Påhittade bevis eller uppdiktade skäl för vård. Hennes dotter har de placerat för att hon försökte sätta gränser. Orsakerna har hon fortfaraden inte fått.

Så kom veckans Markblad. www.markbladet.se På sidan 20 står det om lite ros men mest ris och de tror att det fortfarande finns de som far illa i deras hantering. De säger även att personalomsättningen varit stor att det bara återstår 2 av de åtta som fanns för 1 år sedan. Det får inte jag ihop. För av dem jag har på listan av de som är inblandade i de olika ärendena jag har kontakt med så är alla kvar. Det är kanske så tt de inte jobbar med samma saker men de är kvar på förvaltningen. Även handläggaren i vårt ärende även om hon inte jobbar med det längre. Likså hon som orsakade fyra av anmälningarna som bara är mammaledig. På barnrättsdagarna var det två ifrån Mark, båda är på något sätt varit inblandade i värt ärende. Är det de två somär kvar? På kortet till texten är det faktiskt första gången jag ser Magnus le.

Det har också varit en artikel i Hallands nyheter http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1146306-barnens-ode-avgors-av-socialnamnden Den kom inte ut i nätbilagan förrän idag. En intervju med mig om hur det känns att vänta på beskedet om var barnen skall bo.