Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 3 december 2010

Ombud och instans

När jag öppnade mailen idag var det första jag hittade en ny artikel av Lisbeth Pipping. http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/02/s-kerst-ll-omh-ndertagna-barns-r-ttss-kerhet
Hon lyfter behovet av ombud i andra sammanhang än i rätt. T.ex. vid omplaceringar. Dt är så att barnet utsätts för en mängd åtgärder under socialens hantering och det finns ett behov av att det är någon som företräder barnet ser till barnens bästa. Hon tar avstamp i vårt ärende eftersom det så tydligt visar behovet av att barnen har någon som försvarar dem i vissa lägen. Hon tar även upp behovet av en instans att vända sig. Det jag efterlyst. En ny instans som bara tar barnfrågor.

Sedan hittade jag en mängd uppmuntrande ord
Du är en pärla!!!! Tänk vilken nytta du gör för barn och familjehem! Och att du ORKAR använda uppmärksamheten ni får nu pg er sorgesamma situation till att upplysa så många om barns och familjehemmens situation!!!det är verkligen något som är väldigt viktigt att belysa! hoppas uppmärksamheten o intresset håller i sig o att du fortsätter orka!!!

Eller Vi följer er kamp för barnen!! Ni är fantastiska i kampen. Hela mitt arbete är
engagerade, Anders här på mitt jobb såg programmet igår och har skickat ett
jättebra SMS till Anita Lohmander.
Människor blir verkligen upprörda över hur barnen och Ni behandlas.

och tyckande om programmet och ordförande
Det var ett fruktansvärt inslag och intervju med Anita Lomander. Hon måste bort från sitt uppdrag. Totalt känslokall. Hur kan hon ha detta FÖRTROENDE uppdrag?? Ofattbart ofattbart ofattbart

Eller
Det är många gräs och gräsrötter som reagerar, och man kan ändra på mycket över och underifrån tillsammans!
Det borde skaka loss snart i Marks maktkorridorer.
Nog nu!

Ett mail som även gått ner till de flesta i nämnden i Mark
Socialnämndens ordförande, Anita Lomander, måste omedelbart befrias från alla sina uppdrag !
Att behandla barn på det grymma sätt som hon försvarar och dessutom är ansvarig för, är oansvarigt och direkt sadistiskt!
Eller en av kusinerna som skriverMan slutar inte kämpa för såna grymt älskade små busungar som ni, X & X

Eller i bloggen jag länkar till i förra inlägget. En blogg av en dekarförfattare http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/12/marks-kommuns-socialnamnd-sakert-fler.html som skriver
Anita Lomander, nytillsatt ordförande(den gamla är på reperation och återkommer inom kort någon annanstans) i socialnämnden i Marks kommun, är fullkomligt skräckslagen inför reportern från Uppdrag Granskning, så till den milda grad att den darrande rösten rostar samman.
Hon skriver också:
Rasmus och Fanny är ingen vuxen människas egendom. De ägs inte heller av sina biologiska föräldrar. Däremot ska de på allra bästa möjliga sätt ges en trygg, kärleksfylld uppväxt. Familjehemmets fostermamma Eva, hade den stora fräckheten att starta en blogg och i bloggen berätta vad som hade hänt. Ve, ve, ve den människa i detta land ( som har barn) som vågar kritisera en socialnämnd. Jisses, det är förenat med livsfara för alla familjer med minderåriga barn. Socialnämnderna i Sverige är att jämföra med DDR:s Stasi. Ja, faktiskt tycker jag det

Hon fortsätter:
Den nya ordföranden Anita Lomander fick flera gånger frågan av reportern: Tycker du att de som tog beslutet att flytta barnen från (paradiset) gjorde fel?
På den frågan skruvade hon sig som en pastarätt i en bakmaskin. Men i sin sista mening föll hon i gropen likt förbannat. Efter att ha tjatat om att "det nu minsann pågår en utredning"  och att socialnämnden inte tänker säga något, att det inte tjänar någonting till hur många reportrar som ställer frågan: Om det begicks några fel, plaskade Anita Lomander fram: "Vi vill inte göra fel igen!"
Ni har redan gjort dubbelfel!

Ramona Fransson Ö-känd deckarförfattare/förläggare med känsla för mord.: Marks kommuns socialnämnd ( säkert fler än dem) är mördande för barn i Sverige!

Ramona Fransson Ö-känd deckarförfattare/förläggare med känsla för mord.: Marks kommuns socialnämnd ( säkert fler än dem) är mördande för barn i Sverige!: "Ni har redan gjort dubbelfel!"

torsdag 2 december 2010

Dagen efter

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det ploppade in i min maillåda likaså nere i Mark efter vad jag hört.
Även i chatten efter uppdrag gransknings program om ambulanserna så stod det:

Maria P: Jag är såååå tacksam för att ni följer upp Marks kommun och deras ofattbart bedrövliga hantering av fosterbarnen!!!! Tack! Hoppas ni fortsätter att stöta på dem tills dess att de gör något vettigt! Stackars barn...
moderator: Reportern Nadja Yllner är inte på plats i chatten. Men vi ska framföra detta!

Sedan fick jag en inscannad sida ifrån Allas nr 49 Det vara Anna Lena Brundin som skrivit ”direkt ur hjärtat” Hon undrar hur kan man göra så mot barn? Hela hennes inlägg handlar om programmet med de förlorade barnen.


Hon undrar varför det skall vara så svårt att erkänna säga Vi gjorde fel, Vi är idioter, Förlåt. Hon undrar varför ingen blir fly förbannad på barnens vägnar, tar tag i saken och ser till att barnen kommer hem bara. Nu! Omedelbums! Hon avslutar med att hon tycker att det är pinsamt att inse att det finns barn som inte skulle behöva må dåligt men som ändå mår jättedåligt för att en handfull vuxna personer har makten över deras liv. Bara på grund av prestige och inkompetens och trots att det uppdagas och görs en dokumentär så så får barnen inte komma ”hem”.   

Det undrar en annan bloggare också Anna I Skåne http://annasrum.se/2010/october/de-forlorade-barnen-hur-kan-detta-fa-ske-i-s.html undrar ”Hur kan detta ens få ske i dagens Sverige”?

Har fått mail där folk reagerar främst över den nya ordförandes kommentar att ”vi får ju inte göra fel en gång till” Hon mot säger ju sig själv och säger att: Jag vet inte om vi gjort fel men det viktigaste är att vi inte gör om det.
Om man gjort fel så rättar man till dem, skyndsamt.  

onsdag 1 december 2010

På newsmill

Fick just veta att det var en debatt på TV ifrån riksdagen idag. Debatten handlade om strategier för att stärka barnens rättigheter i Sverige.  Han som ringde berättade att en från KD Roland Utbult hade just talat och han pratade om vad som hänt i Mark och vad som hänt oss. Jag missade det precis men ringde upp riksdagen och fick veta hur jag sökte upp programmet.
http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx  
Under den adressen kan man välja att höra hela debatten eller vissa inslag.
Roland Utbult nr 36 på talar listan är sent så det tar ett tag innan det kommer sedan replik från Lena Hallengren Men hela debatten är intressant.
De pratade om att barn far illa i Sverige. Ex får man in 92000 anmälningar mot misshandel mot barn per år. Det är ju hur många som helt.  

Sedan fick jag en länk till en artikel på newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/01/vem-v-gar-hj-lpa-utsatta-barn-0
Det är Patrik som skriver om uppdrag gransknings återkoppling ikväll och som ifrågasätter vem som skall våga ställa upp för utsatta barn om det är såhär vi som familjehem behandlas. Den är jättebra. Har skickat den till alla riksdagspersoner jag har kontakt med.

Edan tittade jag på kritiken från socialstyrelsen för verksamhetstillsynen. Då jag var i riksdagen talade vi en hel del om hur det kunde vara viktigare att rätta till felen i organisationen än att rätta till för de dabbade.
I kritiken (den finns på marks hemsida, sid 6) står det:
Bristema föranleder Socialstyrelsen att rikta allvarlig kritik mot socialnämnden.
Socialnämnden ska omedelbart se över sina rutiner och alla enskilda
ärenden gällande barn utifrån kritiken. Socialnämnden ska vidta adekvata
åtgärder för att garantera att handläggning i alla ärenden avseende barn framöver
sker med systematik utifrån gällande lagstiftning. Enskildas rättssäkerhet
ska garanteras och brister i ärenden ska rättas till.

Det står alltså att bristerna skall rättas till. Det står inte att de skall rätta till organisationen först utan de skall se över rutinerna i de enskilda ärendena. Självklart kanske de måste ändra mycket då det gäller organisationen eftersom det gått så snett men socialstyrelsen kräver först och främst att bristerna i ärendena skall rättas till. Det stämmer illa med de besked jag fick då jag ringde runt förra helgen och fick veta att det inte var någon som sett någon enda konsekvens än i sina ärenden.

Is på rutorna

Det är snö och kallt ute, i hela landet. Varenda morgon när jag skall köra bio sonen till skolan så minns jag. Jag skrapar rutorna och minns hur de hade var sin skrapa och fick skrapa ”sina” fönster. Skraporna ligger där i dörrsidorna innanför varenda dörr. Nu är det jag som skrapar. Och trots att jag vet att bilen är tom så hoppas jag att det skall dyka upp ett litet ansikte som ler för att jag äntligen syns, men nej bilen är tom. Jag går runt bilen och får skaka av mig känslan och fastän jag vet att bilen är tom och jag redan har skrapat rutan där hon brukar sitta och det var tomt så skrapar jag där han brukar sitta och hoppas lika mycket och blir lika besviken.
Tänk att det sitter så djupt.

I kväll är det uppföljning på uppdrag granskning. Jag har redan sett det. Fick det igår för att vara förberedd. Jag kan inte hjälpa det men jag fortsätter att förvånas över hur de hanterar det hela. Hur det nu är den nya ordförande i nämnden som sitter och gör bort sig. Hon kan inte ens erkänna att det vara fel att ta barnen på det sätt som gjordes för att tillsist säga att det viktigaste är nu inte att det går fort utan att det blir rätt för de kan ju inte göra fel en gång till. Alltså erkänner hon. De har gjort fel och det borde bara vara att rätta till. Men nej istället startar de utredning efter utredning. På något sätt blir det viktigare att rätta till organisationens brister än att rätta till de fel som man gjort mot de drabbade.

I dag står det notiser om kvällens program i flera tidningar. Men de ligger inte i nätbilagorna. Gissningsvis kommer reaktionerna bli lika starka och lika många efterkvällens program som efter det förra.