Åter igen lögner

Är fortfaraden sjuk så även sonen.

Fick föresten veta att mina fyra motioner bifölls av distriktet. Det var en som de tog bort två att satser som det heter men alla fyra är med upp till rikstinget. För mig är det stort.

Har försten även fått ett mail som gör mig ledsen frustrerad och arg. Är så trött över att bli bemött av lögner och förtal. Påståenden utan möjlighet att bemöta utan att konfronteras eller få chansen att bemöta.

Nu påstås det t.ex. att jag började blogga innan barnen omplacerades och det skulle vara anledningen till att det gjordes. Jag började d 25 november och för de som tittar här i blogger så står det att jag började d 25 oktober.
Men denhär bloggen startades oktober 2010 alltså kan jag inte ha skrivit det då.

Sedan borde det säga sig självt då det första inlägget här på blogger handlar om att jag fick avslag från JO eftersom länsstyrelsen tittade på det.
Det andra handlar om att jag längtar efter barnen så att det känns som tortyr.
Det tredje inlägget handlar om socialchefen som blir konsult. Jag länkar till en artikel i BT (har tyvärr inte fått länken rätt men man ser vad jag hänvisar till) Artikeln var innan d 20 november alltså kunde jag inte skrivit det d 25 oktober.
Eller inlägget att tjejerna delar ut protestlappar. Varför innan det hänt?

Tittar man i bloggen på familjeliv där jag startade finns alla inläggen och då daterade d 25 nov.
Här på blogger, kunde jag välja andra datum jag har inte sett tidigare att jag valt oktober istället för november. Nu påstås det på något sätt bevisa att det ändå fanns fog. Men även om det skulle varit på att jag startade 25 oktober tre dagar innan omplaceringen så omplacerar man inte barn på det sättet på grund av en blogg.

Det säger sig självt att jag inte kunna anmäla något som inte hänt än.
Jag håller på med att sammanställa fakta och bevis samt andra som bekräftar mina påståenden för att bemöta men det tar på krafterna att det ens skall behövas.
Och nästa fråga är varför ljuger de? Vad ljuger de mer om? Vad är det som inte får komma fram?

Läste ett inlägg under BTs artikel experer sgar utredningen http://www.bt.se/nyheter/mark/experter-sagar-utredning-(2454467).gm :

NU (tisd. 24/3:13.00) står jag utanför Socialnämndens kontor med ett plakat " Låt barnen komma dit dom själva vill"....MEN va fan´ är alla Ni andra ??? Vi måste vara eniga och inte så fega ! Säga vad som är rätt och fel till "överheten" !!

Tack

Sjuk

Idag gör jag inte så många knop. Vaknade med bomull i huvudet och ont i kroppen. Har ändå gjort några saker som jag hoppas kommer få lite effekt. Jag har bl.a. försökt att omsätta ett löfte i handling.

Vill även flagga för en träff i Alingsås mot mobbing d 2 april på lilla torget kl 12-15. Den anordnas av Lisbet Pipping och jag hoppas att alla som kan och har möjlighet åker dit.

Förutom det lägger jag bara ut länken till artikeln i BT som nu äntligen ligger på nätet.
http://www.bt.se/nyheter/mark/experter-sagar-utredning-(2454467).gm

Ta bort orsaken så försvinner konsekvenserna

Idag är allt jobbigt. Jag börjar undra vad jag håller på med allt man gör vänds ändå emot mig.

Har tidigare i en del inlägg ( inte så mycket på senare tid) sett en del kommentarer om att jag borde ligga lågt, inte reta dem på förvaltningen men då har de inte förstått någonting. Jag gör inte något för att reta dem. Utan de vänder allt jag gör mot mig ändå. Det är precis som om de har bestämt sig för att det är jag som är boven i dramat. Det känns som jag sagt tidigare, som om de tycker att det värsta inte är vad de gjort utan att de blev påkomna.

Jag tror, förstår att de måste finnas de som inte är sådana men alla jag haft kontakt med har haft den attityden mot mig.

Det är lite som i en mobbingsituation där folk utanför har gärna säger samma sak, reta dem inte så kanske de inte retar dig. Ligg lågt.
Men det är inte den mobbade det är fel på och det är inte den som är orsak till mobbingen utan förövarna, de som utför.
Trots att vi bemöts med lögner, lagbrott och rena övergrepp så skall vi tiga, nicka, bocka och foga oss. Vi skall hålla oss i skinnet för då kanske de slutar att vara så emot oss. Men så är det inte.
De jobbar på en myndighet och håller på med myndighetsutövning och de har gjort fel och ingen verkar vara villig att rätta till eller höra oss.
De skall göra sitt jobb, de skall följa lagen, de skall lämna ut dokument jag begär när det handlar om mig själv, de skall betala ut för det vi gjort på deras begäran, det är inte att reta dem utan att hävda det som är rätt och vi skulle inte ens behöva begära det, ännu mindre strida för det.

Det är precis som det förväntas att man skall gå igenom ett sådant trauma som vi har och fortfarande lever i utan att reagera för gör man det så vånds det mot dig.
Visst ser vi fram emot att få träffa barnen och göra det oftare men återigen ställs det krav på oss utan att vi har möjlighet att påverka, utan att veta vad det skall leda till och utan kompensation.

Det jag läst är att umgängena skall bli oftare men det krävs återigen att vi är lediga båda två och vi har inte ens fått för förlorad arbetsinkomst och resor sedan tidigare (Det handlar om över 15 000 kr. det är mycket pengar för de flesta även för oss). och nu ställs ytterligare krav på samarbete och medverkan ifrån vår sida. Att vara ledig båda två en dag kanske varannan vecka tar hårt i inkomst kuvertet. När det sedan är så att man som jag fick ta in personal som skall betalas för att sköta det jag skulle ha gjort, blir det inte mycket kvar.

Under hela den här tiden har det ställts krav på oss och trots att vi gjort allt de begär sprids det att det är vi som inte kan eller vill samarbeta.

Från början vara jag ju en hysterisk fostermamma som inte accepterade ett taget beslut. Ett beslut som sedan visade sig inte finnas.
Har i flera omgångar hört att det antyds att jag skulle vara labil på något sätt därför att jag reagerar eller agerar utifrån hur vi behandlats. Men jag är människa som alla andra och reagerar. Visst säger och gör jag saker ibland utifrån ilska men sammantaget ångrar jag inget eftersom jag vet att vi inte varit där vi är idag om jag inte anmält, bloggat, lobbat och talat med press.
Undrar hur andra skulle må som varit utsatta för samma saker som vi?De flesta orkar inte ens protestera eller anmäla.

Sedan påstår man att barnen är för sköra för att flytta hem men då glömmer man titta på vad som är orsaken till att de är sköra.
De har förlorat hela sitt liv, sin familj. Ta bort orsaken till problemet gge dem det de förlorat tillbaka,sin familj, sitt liv så skall ni se att konsekvenserna, att de är sköra försvinner också.

Att jag bloggar och lobbar och vad jag nu gör beror ju på samma sak. Jag är praktisk, utsätts de jag älskar så agerar jag, man får ju faktiskt se till orsaken. Varför reagerar jag eller agerar som jag gör? Och samma sak gäller där, tar man bort orsaken, ställer man till rätta så försvinner även konsekvenserna. Det är väl ingen som tror att jag skulle hinna blogga om jag fick hem barnen. Både tiden och behovet skulle ju försvinna likaså. Då behöver jag ju inte längre.

Ge oss varandra tillbaka så skall ni se att allt annat lugnar sig. Då skulle vi bara rå om varandra och njuta och ta igen allt vi förlorat och sedan bearbeta de saker som kommer upp när de kommer upp.

En bukett

Igår fick jag ett blomsterbud. En jättebukett med tulpaner. Den var så stor att den knappt fick plats i vasen. En uppmuntran att fortsätta kämpa. Tack Hillevi och Stefan. Vad glad jag blev.

Sedan hittade jag en länk till en blogg http://blogg.aftonbladet.se/skaner/2011/03/avskaffa-marks-kommun den samma som skrivit på Newsmill och menade att enda sättet att trygga barnen vore att vi fick adoptera dem. Det är ordförande i samhällets styvbarn om jag är rätt informerad. Hon har alltså själv varit fosterhemsplacerad och samhällets styvbarn vänder sig vad jag förstått till de som kanske inte hade det så bra.

På radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894 är det nu en intervju med Bo Edwardsson han säger att det inte får ske i vårt land att man inte talar med barnen och utifrån att det redan skett en anknytning och det är säkerställt och barnen skall tillbaka så fort som möjligt.

Hinner sällan kolla igenom de som bloggat om oss tidigare det händer för mycket men en av mina favoritbloggare bara för att han är vass och rolig och träffsäker i det han skriver är Pierre. Han har två inlägg som jag vill lyfta även om det andra är väl värt att läs det också men jag kan ju inte kopiera den…
Det ena är en bekant som hamnat i socialtjänstens klar som gjorde en platsannons men ingen tidning ville ta in den. Så nu finns den där ändå. http://www.pirre.eu/rekryterings-hjalp-till-mark-fran-en-utan-tro-pa-forandring.html
Han har ett inlägg till där han skriver om en facebook grupp han startat
http://www.pirre.eu/facebookgrupp-for-ny-slogan-i-marks-kommun.html han vill ha en annan slogan för Mark eller få de som sitter i beslutande position att leva upp till den gamla.

Under artikeln i Borås tidning hittade jag en till som bloggar beslutet som inte blev ett beslut. En riksdagsledamot för folkpartiet. http://ekstromsblogg.blogspot.com/2011/03/forsta-dagen-pa-kommunalt-riksmote.html Hon berättar hur de suttit i kammaren och diskuterat barns rättigheter att höras Hon skriver:

Barns situation är en annan viktig fråga. Hur barn som omhändertas hanteras? I allra högsta grad aktuellt i Sjuhärad. (BT) . Barnen får inte fara illa. Samhället har ett ansvar att verkligen utreda så långt det någonsin går så att barns bästa alltid blir det som avgör. Det måste vara barnexperter som utreder barn. Självklart tog Jan Björklund upp en rad andra frågor.
Hon hade en länk till hela talet.

Tycker att det roligt att gå in och kolla kommentarer under olika artiklar som varit hittade en under ledaren i GP http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.575343-barndomen-gar-ej-i-repris som jag lägger ut:

Barnperspektivet är totalt frånvarande... Om det hade varit två biologiska barn som kidnappades från sin familj vid 4 och 5 års ålder, skickades runt i olika hem under 18 månader, och sedan hittades av polisen; hade man då behövt utreda om de hade någon anknytning till sin ursprungliga familj?? För barnens del spelar det ju ingen roll att fosterfamiljen inte är deras bio-familj. Det är deras mamma, pappa och bror. Den enda familj de kände till, innan soc "rövade bort" dem.

Det är ju precis så det är. För de här två barnen är det ingen skillnad. Vi är för dem deras föräldrar. Det är hos oss de växt upp och det är hos oss de mått bra. Det är hos oss de mådde bra sist och så har det inte varit på ca 1 ½ år det är det de längtar efter och som någon sa även om det skulle vara jobbigt med en flytt till så är det inget mot vad de tjänar eller vinner. Det är ju snarare det krävs för att de skall kunna lägga bakom sig, börja bearbeta och må bra igen. Och ju fortare det sker ju fortare kommer de må bra.

Utredningen ratas av experter

I går kom ett inslag till på radion http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4409255 Lomander ångrar ingenting. Hur kan man sitta i en nämnd som fått så mycket krav på sig att förändra och rätta till men ändå mena att man gjort rätt? Hur skall man kunna ändra något då? Sitter det likadana i förvaltningen vilket jag både stött på och hört av andra är det svårt att förändra något. All förändring blir ju under protest. De anser ju inte att de gjort fel.
Skrämmande. Hur kan man ha en politiker på en post där det krävs så mycket förändring som inte tycker att den behövs? De gjorde ju inte fel. Vad skall man då förändra? Insändarna visar att det är många som reagerar.

En blogg http://maukonen.wordpress.com/2011/03/18/rasmus-och-fanny-far-inte-flytta-hem-an/#comment-3665 kommenterar Lomanders uttalande:

Jag kan inte begripa hur styvnackad och blind en person kan vara för att inte inse vad denne har ställt till med. Var är det personliga ansvaret för vad man har gjort? Vice ordförande Anita Lomander (S) har en hel del att stå till svars för när det gäller Rasmus och Fanny och det skulle inte förvåna mig det minsta om hon lyckats att förstöra livet för fler innevånare i Marks kommun med sin inhumana människosyn.

Missade nog att lägga ut en artikel i BT igår http://www.bt.se/nyheter/mark/fostermamman-barnen-sager-att-de-vill-hem-till-oss(2415802).gm Min kommentar till beslutet

I dagens HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1155507-eva-och-anders-kommer-att-fa-umgas-mer-med-barnen står det att vi skall få träffa barnen igen, oftare. Men någon kompensation vill de inte diskutera. Utredarna sa ju att det inte ens fanns på kartan eftersom vi inte är part. Men våra liv kan man förstöra trots att vi inte är part. Man kan kräva utredningar, och möten där vi förväntas vara, vi får restrektioner och förhindras att leva våra liv som vi vill men utan kompensation hitintills.

Även GT uppmärksammar det konstiga förfarandet http://gt.expressen.se/nyheter/1.2370548/nej-du-far-inte-tillbaka-barnen de skriver bl.a.

Det inget fel på Eva och hennes familjs lämplighet. Men de traumatiserade barnen klarar inte ännu en förflyttning, menade de två konsulterna när de presenterade sin 39 sidor tjocka utredning för politikerna

En blogg till
http://www.signeratkjellberg.se/2011/03/f%C3%B6r-barnens-b%C3%A4sta.html
som beskriver känslorna efter beslutet som inte blev något beslut. Att det är nbra att de nu tar tid på sig så att det inte blir fel igen. Men det är en del som inte riktigt förstå att det är just separation ifrån oss om får barnen att må dåligt. Ju längre de är bort ju mer trasiga blir de. Det blir som att säga att de mår så dåligt av att inte få flytta hem att vi inte kan flytta hem dem. Om man tar bort problemet att de inte är hemma, att de är separerade ifrån oss så kan man ju istället börja bearbeta konsekvenserna.

Sedan är det en artikel i BT idag som inte ligger på nätet än. Journalisten har frågat både chefen på socialstyrelsen och Bo Edwardsson som var med på uppdrag granskning hur de ser på det hela De sågar det totalt och menar att det borde i så fall gå fortare max en månad.